Strömgôbben & Hjärnsmälta

Men tänk att idag så jobbade jag minsann! Det är lagom långt mellan gångerna. Det var så ovant så jag blev alldeles matt i mitt kranium innan jag var hemma igen, kan ha berott mycket på näst sista skjutsen jag gjorde. Jag hämtade i Röros och körde ända till Käringssjön och den där Käringsjövägen behöver inga ord, får den ens kallas väg? Typ 25 km/h i 7 kilometer för att undvika vibrationsskador och en bil uppdelad i molekyler. Jag var inställd på att det skulle pratas tyska bak i bilen för det var vad som informerades mig, vilket jag icke förstår ett jota av. När kunderna sätter sig i bilen och en av dem börjar rabbla på nåt enormt på ett foreign language så säger jag ”I don´t understand” och han börjar då prata engelska med mig, frågar var jag kommer från och säger till sin kompis att det nog ”berodde på hans dialekt” att jag inte förstod. Det visade sig att de var norskar..,! Men då jag var helt inställd på att höra tyska ur deras talorgan blev det bara rappakalja i mina öron när de började prata, jah bah fatta ingenting. Jag fortsatte prata engelska av någon anledning och likaså han, tills jag inte kunde göra mig förstådd och han bad mig helt enkelt att ta det på svenska, varför pratade jag inte svenska från första början!? Min hjärna nådde nåt slags syntax error, jag är inte van med så mycket folk, jag kan mest Bäbiska och Kattiska numera. Så där satt vi i 12 skakiga mil och pratade ömsom svenska, ömsom norska och engelska. Herregud vilken pärs. Dessutom jävlades uttagsbankomaten när jag skulle ta ut växelpengar och gav mig två 200-ingar när jag väntat mig 100-ingar, så där fick jag ställa mig i början på min arbetsdag och ta ut hundring för hundring för få som jag ville, jösses. Jösses.

.

Den här skylten som sitter efter Käringssjövägen säger allt. ;)  Längre fram finns en till skylt som säger ”HÅLL UT!”, haha!

20160723_165946_27876747104_o

Det var kul att ut och jobba lite för det var jobb hela dagen och jag fick långa körningar och så hann jag tack och lov ta med mig lite lunch och äta den med Linnèa som var med pappa hos farmor så jag fick träffa henne lite mer. Det var så himla jobbigt att lämna en mammig liten Linnéa hemma på morgonen. Fy alltså, hur ska det gå att lämna den här trollungen på förskolan!? Fattar inte. Jag vill verkligen inte det, för det första så kommer det göra så himla ont i mammahjärtat att lämna henne och bara gå om hon är ledsen nån dag, hur klarar man sånt?! Och för det andra så vill jag verkligen inte vara utan henne hela dagarna, det är så fantastiskt att få umgås med den här underbara lilla tjejen varje dag och se hur hon utvecklas och växer och hur mycket hon redan kan och förstår, blir imponerad varje dag. Hur ska jag klara att bara få några få timmar?! Hur ska jag klara att kanske inte få träffa henne alls nån dag då jag inte har en aning om när jag slutar vissa dagar, det är det som är så jobbigt med det här jobbet, att man inte vet om man får gå hem efter 8 timmar. Förr var det väl lite sak samma, nu känns det skitjobbigt på riktigt och jag har redan nästan lite ångest över vintern. Jag önskar verkligen att jag kan gå ner lite i arbetstid sen för att få mer tid med Linnéa.

.

För det tredje och värsta så är jag så jävla livrädd att nåt ska hända henne, att tex personalen på förskolan/skolan inte har koll en minut och så händer det nåt hemskt, att hon fastnar nånstans och blir hängande, att de gräver snögrottor och snön rasar ner över henne (vilket hände i Östersund i fjol, visserligen på en camping, så en 10-åring klämdes ihjäl), att hon ska komma ut på vägen för att nån slarvat med grindarna, vilket hände på en förskola här omkring alldeles nyligen då en liten pojke tog sig ut och gick över vägen och personalen märkte ingenting! Eller att hon ska skada sig inne på tex förskolan vilket hände en fd klasskompis son då han sprang rakt igenom en glasdörr och höll på bli spetsad, tack och lov gick det otroligt nog bra. Och när jag gick i skolan och en klasskompis skar upp hela kinden på en kaffemaskin som hängde i korridoren. Man kan läsa/höra om så mycket hemskt som händer. Jag vet att jag inte kan ha koll på allt jämt eller vara hemma med henne hela livet, jag har ett kontrollbehov, men jag kan inte låta bli att vara rädd varje jävla dag. Hon är ju det bästa som någonsin hänt. Jag är rädd att om hon är med nån annan och den inte har koll så hon springer ner i nån bäck, ramlar ner i ån eller i sjön, eller att hon försvinner i skogen eller ut på vägen. Livrädd inför den dagen när hon kommer cykla/åka kälke på vägen och nån kommer och kör för fort. Helt sinnessjukt vilka scenarion jag kan få framför mig. Och sen när hon blir äldre, jodå jag ser även 10-15 år framför mig. och hon börjar vara med kompisar och hitta på saker, kanske är obetänksam och är vid vattnet, jag vet inte vad det är med vatten som gör mig så rädd, den är ny. Jag fattar liksom inte hur mina och mina kompisars föräldrar vågade låta oss bygga flottar och åka på i ån och hur vi kunde få gå ut på stenhällarna mitt i Ljusnan med forsar runt om när vi var så små helt själva utan att få hårlugg. Jag blev ju skrämd för strömgôbben när jag var liten så det är kanske han som dyker upp igen. Är det bara jag som är så rädd och orolig?

.

Jobbarsson. – Och så snodde jag en bild från Sanna från när vi firade pappa uppe i Ruvallen förra söndagen. Med en liten avundsjuk Linnéa nere på golvet, huffas.

20160723_125547_28205620700_o Skärmbild (31) copy

I fredags var vi till Ruvallen igen, pappas present kom så precist när vi skulle åka också så han kunde få den. Inte för att han hade så stor användning av en högtryckstvätt i sätern men, jag vet inte hur bra det funkar med vatten från bäcken och solcellsström, kanske borde testas? Mamma och jag for på byn och handlade och Emil och Linnéa stannade kvar med morfar, hon blev så trött tillslut medan vi var borta så hon la sig och vilade på sin morfars bröst.

20160722_125611

De här har jag glömt att visa, när vi var på väg till Holmvallen för att fira Malla. Linnéa har ju hittat näsborrarna och det är såklart skitkul att gräva efter snorkusar, Vi brukar leta såna med en tops annars men tydligen går klåfingrarna minst lika bra. Sen vill hon gärna hjälpa oss andra med saken också, så här sträcker hon sig efter min näsa efter att ha grävt klart i sin egen. xD

DSC01102 DSC01104


Rôvvfärg, blå cancerbollar & säterhäng 4

Gômmôl man gla ändå ;)Jag påbörjade projekt: måla om den uråldriga hallbyrån i onsdags, det har jag nog funderat på sen ifjol minst. Jag köpte den på Jysk för 16-17 år sen, så den har ett gäng flyttskavanker och så är det så mörkt i vår hall då golvet är nästan svart och jag är även dödligt less på träfärg. Hallspegeln håller också på att få sig en omgång.

.

Som jag redan yttrat för eder via sociala medier så började det som sig bör, en nyfiken kissemiss välte den nära nog nyöppnade färgburken så hälften rann ut på gräset, smart som jag är (och snål?) så tog jag i vild panik penseln och tog färg från gräsmattan och målade med. Klipskt. Det fick jag sluta med rätt omgående. Och när jag hade grundat lådfronterna skulle jag ge mig på ett andra lager på skänken och placerar således min ändalykt på desamma när jag hukade mig ner, då jag strategiskt hade placerat dem inom sitthåll från skänken. Det var nästan så jag sa tack och gonatt på sekunden. Well well, jag hade fått till 3 lager på skänken igårkväll trots allt, grundat knopparna och fötterna och även spegeln. Fick ju en klapp på axeln av mig själv då jag Uppfinnar-Jockade mig med pizzakartongen som tidigare innehöll min middag och skruvade fast knopparna på den så jag kunde hålla i dem underifrån och även snurra på dem medan jag målade, ibland glimmar det till även här.

.

Det känns som att jag gått i dvala de här första sommarveckorna men nu plötsligt har jag vaknat till liv och då ska jag helst göra klart allt jag trodde jag skulle gjort klart vid det här laget på en dag. Men fröken Grinde har inte mycket till tidsperspektiv så det är en smärre surprise att det inte går att måla klart en byrå och en spegel och göra en varningsskylt med tilläggsskylt, fixa klart Bebisboken som är (blir) på närmare hundra sidor (än så länge 98 stycken som ska renskrivas och fler blir det), det eviga projektet pappas bilder, pappas present, välja ut och bestämma pappas present efter att han bestämt vad han ville ha, med mera på en vecka samtidigt som det finns en liten väldigt söt och mammasjuk Linnéa här också. Men nu har jag lagt i högväxeln i alla fall, känns skönt.

.

.

.

.

Emil har snickrat ihop en myggdörr också äntligen med både handtag, hasp och magnetlås, så nu kan vi ha korsdrag dagarna i ända utan att Lille Sej kör dragracing mot ytterdörren vid första möjliga glipa, vi har satt hönsnät längst ner också så jag hoppas myggnätet klarar sig från klor i alla fall denna sommar. Det är näst intill ständiga 24 grader här inne på somrarna trots noll element, markisen nere och altandörren ut till kattgården öppen så ofta det går och fönster på glänt, i går kväll var det 26 grader inne kl.22! Det var som att komma in i en bastu efter jag varit ute och målat. Farbror Tilt ser lite upprörd ut på bilden.

20160721_123454_28370804971_o 20160721_203916_28378273041_o DSC01376

Vi var ner och kikade på traktorn som gör stora blå bollar nedanför oss också igår, mycket fascinerande! Jag läste förresten att de är blå i år just för att stödja forskningen om prostatacancer. Ifjol var de tydligen rosa för bröstcancerforskningen, inget jag lade märke till tyvärr, nu googlade jag helt random bara för att se om det fanns nån anledning till att de är annat än vita. Så 15 kronor per rulle blå plast går till Prostatacancerförbundet, fantastiskt!

20160721_172154

Myste uppe i Ruvallen hos mamma, pappa och hårbollarna i onsdags.

20160720_130403 20160720_130356

Kul att plaska i dammen, framförallt att kasta ner allt som står på kanten i vattnet.

DSC01357 copy

Gunga hängmatta var sjukt kul

DSC01373 copy

Ådi och Misse i kattgården.

DSC01365 copy

Hoppas det här vädret fortsätter ett tag nu. Tjyxorna (Lavskrikorna) var förstås framme och kalasade på matrester.

DSC01367 copy

DSC01350 copy


70 år, 13,5 månader & 8 dagar och Skägglasögonskräck 6

pappa rim 3 blogg

I söndags for vi upp till Ruvallen med Johan, Sanna och Alexander för att fira pappa på födelsedagen, på fel dag, Inger och Conny dök också upp. Det var presenten som bestämde det, så han skulle få det mesta av sommaren på sig att bestämma sig beroende på vad han skulle välja att han ville ha. Hänger ni med?. Pappa är ju ingen som vill ha kalas eller nån större uppvaktning över huvud taget, så därför skulle han få slippa gruva sig ända till dagen D tänkte vi också, det är ju ändå en siffra som många vill fira med hejdundrande kalas och kanske inte förstår att andra hellre vill ha lugn och ro som vilken dag som helst.

.

Jag knåpade ihop den här dikten, på härjedalska, så hälften av er förstår väl inte halv 7 ens. Och så laminerade vi den och la den i ett kuvert som han fick tillsammans med en blomma och ett kort. Den handlar om att han får välja mellan en 30-minuters helikoptertur eller en högtryckstvätt. Eftersom han ”inte vill ha nåt” så tänkte vi att han i vart fall kunde få lite valfrihet och bestämma själv mellan två saker som han blev ”påtvingad”. Han valde högtryckstvätten, då han tydligen tänkt länge på att köpa en sån och för att den är mer beständig än en flygtur, och det har han ju rätt i. Så nu är den beställd så jag hoppas den kommer den här veckan. Känns kul att vi kom på nåt som han faktiskt själv har velat ha för en gång skull.

.

.

Och i lördags fick vi finfrämmande av kusin Benny och hans Linda som kom förbi efter en natt i Lillvallen. Så roligt då vi inte träffats på 10 år! Och i oktober får även de tillökning och Inger och Conny blir farmor och farfar. Härligt att släkten fortsätter några generationer till.

.

I lördags kom även Hillhage förbi när Linnéa satt och åt lunch och hon blev så skräckslagen att hon satt och sänkte huvet mot tallriken och snyftade förtvivlat! Så har hon aldrig reagerat förr på nån! Det var förvisso länge sen hon såg Hillhage och han hade dessutom glasögon på sig vilket hon inte sett honom i förr och så är han skäggig. Glasögon var hon livrädd för när hon var mindre men det har ju övergått till i det närmsta glasögonfetish och skägg ser hon ju hela dagarna, måste varit nån kombination ändå annars fattar jag inte alls vad det kan ha varit. Jag var tvungen att ta med henne ut ur rummet och trösta henne länge innan det gick över, lilla vän. Men efter att han bjöd på majskrok så gick det över, majskrokar löser alla världens problem.

 

.

.

Pipas med morfar

DSC01345 copy
En 8 dagar gammal liten Alexander.

DSC01342 copy DSC01341 copy DSC01337

En mycket skeptisk Figge ”jag är rädd för mina egna ungar” Lilltroll.

DSC01336 copy

Läser Kattliv (åffkårrs) med morfar.

DSC01344 copy


Surkärringsskylt & Speedo 2

 

DSC01291 copyHär är surkärringskylten jag slitit med hur länge som helst, tänk att allt tar så mycket längre tid än jag tror jämt?! Förvisso så har jag inte så många minuter per dag som jag kan sätta mig ner heller så då tar det ju tid. Men leta bilder och lyckas välja ut vad jag ska ha, hur de ska placeras, välanvända vad det ska stå och vad det ska vara för typsnitt. Och färg måste uppenbarligen torka innan man kan måla ett lager till. Schablonen till själva varningsskylten gjorde jag i Photoshop och skrev ut i 4 delar på 4 stycken A4-papper för att få rätt storlek som jag sen tejpade ihop och klippte ut för att sen rita av den på skylten. Och måla måla måla. Lacka lacka lacka.

.

Så nu hoppas jag att vi kan sätta den på ett bra ställe så den syns och framförallt att de som har så jävla bråttom på den här lilla vägen reagerar och saktar ner innan det händer nåt. Det är så dålig sikt här dessutom när man svänger in mot oss, det går en väg rätt upp och från den svänger man vänster in mot oss och nyområdet och där är det så igenväxt av träd som fått växa som de vill sen 1981, så det finns inte en chans att de som kommer med bil får syn på en katt eller ett litet barn när de svänger in här, speciellt inte de som, som sagt, har så jävla bråttom.

.

Jag har kommit en bra bit på väg på Bebisboken också äntligen, så jag hoppas att jag snart kan skicka in den för framkallning. Den finns HÄR om ni vill se upplägget. Har sorterat alla bilder jag har på Linnéa vecka för vecka så jag vet i vilket avsnitt på boken jag kan lägga in vilka bilder, inget som gick på en kvart direkt. 😳 boken är väl inte optimal egentligen då man inte kan lägga in bilder på alla sidor och inte heller bestämma formatet på dem, men men, det kommer ändå att bli ett fint minne och roligt för både Linnéa och oss att titta i, speciellt när hon blir äldre och kan läsa bl.a historien om hur hon kom till, dagboken vi skrivit vecka för vecka om vad vi gjort osv, hur hon växt och utvecklats, sånger och favoritleksaker. Dopet, första julen och första födelsedagen ska finnas med givetvis på egna sidor osv. Ska bli kul att se slutresultatet. Om jag nu blir klar nån gång, problemet är att så länge jag inte gjort klart alla sidor och lagt in bilder så fortsätter jag skriva i dagboken, moment 22… det är ju så kul att skriva bara till henne som hon kan läsa sen, egentligen vill jag aldrig sluta. Så det kan ju tänkas att den blir klar först till Linnéas 4:e födelsedag. 😜 Jag tror att jag ska fortsätta på en låst blogg att skriva hennes dagbok sen, så går det ju att skriva ut de sidorna sen om man vill och lägga med i boken.

.

Ormruet, Anåfjället, Häckelberget, Häckelsjön, Gråstöten, m.m.

DSC01311 copy

Idag var det sommar igen, den är sällsynt i år tycker jag. Så vi tog en promenad och hälsade på kaninerna igen nere på området och sen for vi in till byn och åkte upp med gondolbanan på berget och sa hej till Erik. Det var Linnéas andra gång i gondolbanan, första gången var hon bara 1 månad gammal, 2 juli, och sov sig igenom hela upplevelsen. Det var lite småläskigt på uppvägen när det ruskades och gungade, men på nervägen så stod hon och lutade sig mot fönstret och knackade och tittade sig omkring. Ingen höjdrädsling där inte. :

)DSC01315 copy

Lutar sig orädd över kanten – Bergsklättrare på väg upp till toppstugan.

DSC01323 DSC01310 copy

DSC01313 copy

Ljusnedal, Ljusnedalssjön, Lossen, Röstberget & Funäsdalen.

DSC01312 copy

Vi köpte en toalettinsats till Linnéa, tänkte att den kanske skulle kunna gå att ta med när vi ska iväg och hälsa på och så så att hon kan gå på ”pottan” även borta. För det känns som det kan bli lite förvirrande att gå på pottan hela dagarna hemma men är man borta så går det bra att kissa i blöjan. Men tyvärr är den lite för stor så lilllövvilövv halkar ner och det blir en inte alltför bekväm sittställning. Såg sen att det stod 24mån+ på den, vilket inte stod i beskrivningen på hemsidan. Aja, bara att vänta.

DSC01283 DSC01286 DSC01285


Före detta vänskap och en ny 12

Jag läste en text hos Paula som väckte minnen till liv, jag är inte säker på att den handlar om mig men det känns som att det gör det, jag har inte frågat för att det känns inte viktigt att veta. Men ändå så väckte det tankar som jag inte tänkt på många många år. Det handlade om en vänskap som fick ett snabbt avslut utan att jag hängde med alls. Jag lärde känna en tjej på nätet, jag minns inte alls vart, kan ha varit allt från Wilda Webben, Lunarstorm eller kanske Nightlife, på stenåldern förstår ni, communityns barndom. Det var många år sedan i vilket fall, jag har så få minnen från mina tidigare år, de finns inte, så jag har mest fragment kvar. Vi blev i alla fall vänner och började träffas i verkliga livet efter att jag var och köpte en klösmöbel av henne och hennes sambo och vi umgicks och vi festade ibland och hade trevligt och jag bodde i deras hus mitt ute i ingenstans i flera dagar en sommar för att vakta deras hundar när de var på semester. Hon var en så snäll och söt och rar tjej som älskade djur och tog hand om flera katter som behövde nytt hem.

.

Men mitt i idyllen så fick jag då och då hemska samtal, mail, sms där hon var helt ifrån sig då hennes sambo misshandlade henne både psykiskt och fysiskt och hon berättade bland annat om att han slängt in henne i elementet en gång. Jag erbjöd henne hela tiden att komma till mig, att hon fick bo hos mig några dagar om hon ville, att hon skulle dra ifrån idioten som misshandlade henne, att hon skulle polisanmäla honom, de hade ju en son tillsammans dessutom. Men hon gjorde aldrig det. De gör väl så har jag hört. Jag försökte och försökte men hon gick alltid tillbaka. Fullkomligt kuvad. Tillslut blev jag så trött på att kämpa och försöka för hennes skull, för jag försökte verkligen få henne därifrån. Men hon tog aldrig tag i det, hon tog aldrig emot vad jag erbjöd under alla dessa år som vi var vänner. Så jag skrev i ett blogginlägg en kort text om att jag inte orkade mer och att nu fick personen klara detta på egen hand, jag hängde inte ut henne på något sätt. Då tog det helt utan förvarning hus i helvete! Jag fick höra både det ena och det andra, som att –  hur kunde jag komma och påstå att hon blev misshandlad!? – Jag var falsk och en fullkomlig lögnare! – Jag skulle omedelbart ta bort alla foton där hon och jag var med på samma bild från nätet! Det var som att det var en helt främmande människa som skrev till mig, jag fattade verkligen ingenting, var det hon som ljugit för mig om att hon blivit misshandlad? Varför skulle hon göra det?! Vad vinner man på det? Jag var ett tag säker på att det var hennes sambo som skrev till mig, men jag vet inte? Jag fattade som sagt inte ett dugg vad som hände. Hon var helt förändrad. läskigt förändrad. Vore faktiskt kul att få veta vad som egentligen hände, vad var sanning och vad var lögn?

.

Back to the saker som betyder något. I söndagskväll tog vi oss äntligen ner på området för att kika på kaninungarna, hela 23 stycken är det tydligen! Linnéa tyckte det var kul och försökte känna på dem och pipa dem. 😍 Det var inte alls speciellt rädda utan kom fram till nätet flera gånger och nosade. De stora kaninerna var mer som de vuxna de var och chillade mest raklånga på sin fläck. 😛

DSC01249

DSC01250 DSC01266

DSC01263 DSC01260

screenshot_20160712-150049png_28184756141_o copy

.

.

.

.

.

.

.

Och i går kväll kom lilla kusinen Björn Widar Alexander hem! Så vi var ettriga som få och for dit redan idag för att snusa på honom och ge gröt. Så liten! Helt otroligt att Linnéa varit i exakt den där storleken för bara ett år sedan, kan verkligen inte fatta det. Han vägde ju ingenting, det var som att hålla i en bomullstuss. Jag ville inte släppa, nevööör. Helt otroligt gullig. Linnéa blev faktiskt lite svartis när jag syttade en annan bebis så jag fick så lov att lämna ifrån mig honom till slut, lilla Linnéan. Men om några månader så har hon alldeles säkert en jättebra liten kompis där. Jag fick tyvärr inte till nån bra bild alls, snodde dessutom en från Sannas Instagram på när jag syttar lille Alexander för första gången, ynka 3 dagar gammal.

DSC01275

DSC01278 DSC01282 DSC01280

Och så ett par bilder från Emil när de varit iväg och hälsat på, jag har stannat hemma för att passa på att försöka få undan saker jag har liggandes på hög. Först hos farfar och tant Ingrid och fick fika på altanen. De hade köpt ett litet bord och stolar som passade små Linnéor perfekt. Och hos farmor och la pussel.

20160709_125058

20160702_150607


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.


Tankar om ADD & Concerta och sätertur 6

Jag har ju ökat på min dos med Concerta nu, har glömt bort att skriva om det, så sedan den 23/6 tar jag 54mg på morgonen och 36mg vid lunch då jag dippade alldeles för tidigt på eftermiddagarna med 18mg för min smak. 😜 En stor anledning till medicinen är ju att jag ska orka vara folk en hel vanlig dag som vanliga folk gör. det gör jag inte utan går på sparlåga från tidig förmiddag, om jag ens kommer ur sängen (innan Linnéa kom var mornar en stor ångestkälla) När min energi tar slut säger det PANG! Det kommer inte som en smygande trötthet utan det kommer helt utan förvarning och jag är lika oförberedd varje gång. Jag blir åskmoln, jag hatar folk, alla ljud blir lika öronskärande höga, alla skriker, allt smäller och dundrar och skramlar i samma volym, en hostning låter som ett vulkanutbrott, en penna som klickar som att någon slår två stenar mot varandra inuti mitt huvud, jag måste gå undan eller gå in i mig själv för att orka med, jag stänger av omgivningen och flyr till en galax långt borta. Så att tvingas att umgås med människor en hel dag på jobbet, vara trevlig och social med både kunder och kollegor har varit nära nog döden många dagar, På det har jag ju även hörselskadan som dels gör att jag hör näst intill noll av vad folk säger i miljöer där det är mycket ljud samtidigt eller i buller, och dels gör mig extra ljudkänslig för höga ljud. Så det tär ju även det på koncentrationen och orken.

.

Jag har aldrig förstått varför jag inte orkar med folk eller en vanlig dag förrän jag fick min diagnos, eller när jag började misstänka att jag hade ADD och läste på. Men det är ju så enkelt som att jag inte klarar att koncentrera mig på en sak åt gången utan allt kommer samtidigt, ständigt snurrar viktigt och oviktigt i min skalle utan stopp och jag kan inte välja och bestämma mig för att nu ska jag läsa den här texten eller nu ska jag memorera den här körningen som jag fick via telefon, eftersom jag samtidigt som jag får information även tar in alla andra intryck och tänker samtidigt på hur människan talade, hur det ser ut där jag ska hämta, oj där flög en fågel förbi, vad ska vi äta idag? Det klias på min tå, undrar om jag ska klippa mig snart, bilen ska jag nog tvätta imorrn, undrar vart katten är, jag måste kolla GPS:en, kanske nån lagt upp nåt bra till försäljning, fy vad bilen låter högt, måste folk prata så tyst? Vem mötte jag nu som hejade? Det är näst intill omöjligt för mig att plugga, åh vad jag kämpade när jag pluggade på distans, att sitta hemma och försöka få in något i huvet utan att störas av disken som borde diskas, bloggen som borde uppdateras, katterna som sladdade runt, magen som kurrade för att jävlas. Jag slet så ont och kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte kunde stanna kvar i texten utan hela tiden smet iväg, i tankarna eller helt enkelt klev upp från bordet och påbörjade något annat då jag helt plötsligt i tankarnas värld glömt bort att jag försökte plugga. Och när jag gick svetskursen med alla människor runt omkring, ljudet från verkstan, ventilationen, alla som rör sig runt mig som jag ser i ögonvrån som tar min uppmärksamhet från det jag håller på med, alla moment som skulle göras samtidigt, alla ljud utanför svetsbåset, att se faktafilmer och läsa beskrivningar, dödsdömt. Det är svårt att förklara, men jag koncentrerar mig på allt från det jag verkligen ska göra till hur många grader det kan vara ute och hur fort en fågel flyger lika starkt samtidigt. Vilket gör mig oerhört trött såklart. Jag saknar ett hormon som hjälper till att sortera tankar och intryck, medicinen fyller upp det hormonet och gör så det blir lugnare i skallen och därmed blir jag piggare.

.

Paula förklarade känslan av tröttheten så bra. Vi har samma sorts trötthet, hon är så förlamande trött ständigt, dygnet runt oavsett vilotid iom sin sjukdom Sjögrens Syndrom, jag har så svårt att förstå hur hon överhuvudtaget kan fungera på dagarna med tanke på hur lamslagen jag själv blir när min energi är slut. Jag kan verkligen förstå att hon är sjukpensionär, för att denna trötthet är fruktansvärd! Och hon har den jämt! Jag får vara tacksam för att jag faktiskt har några timmar med energi per dag i alla fall. Såhär skrev hon i sin blogg häromdagen:

”med Sjögrens kommer något man kallar hjärndimma eftersom man är förlamande trött hela tiden….och precis just nu är den borta!! Jag har hunnit skriva till xx och bestämt att hämta korten nu i veckan, jag har skrivit till grannen och tiggt tidningar som stoppning i kartongen jag ska skicka…samtidigt som jag bloggar, sådant funkar aldrig annars kan jag ju säga. Jag förstår att ni andra som förhoppningsvis är friska är så här klara i huvudet jämt, och jag ska erkänna min avundsjuka på det. Men alla vet nog känslan av att vara så trött så man känner sig luddig i huvudet, känslan av att nej..jag är så trött så jag orkar inte tänka just nu….och så är mitt tillstånd konstant. Utom precis just nu, its a wow-moment!!”

.

Efter höjningen så känner jag att jag kan orka med ännu ett par timmar längre innan jag blir sådär zombifierad, til  runt 16-17, det konstiga är att om jag tar lunchdosen tex vid halv 2-2 så kan jag ändå bli liggande vaken till sent på kvällen, passar jag inte på att försöka sova vid senast 22 så sätter kroppen och huvet igång turbon och tankarna rusar utan ordning, jag hinner knappt tänka klart en tanke innan jag är inne på nästa och pulsen drar iväg, ögonen blir omöjliga att hålla stängda och jag kan känna mig helt hyper. Igår glömde jag lunchdosen, kom på det  13.30 och då vågade jag inte ta den med tanke på att jag skulle kliva upp med Linnéa på morgonen (vi kör varannan morgon nu). Före 15 kom den där tröttheten som en käftsmäll. Det märks så tydligt när jag missar medicinen nu, hur bra jag faktiskt kan funka med den. Jag får faktiskt äntligen saker gjorda, jag sätter mig ner och gör klart saker! Jag kan fortfarande påbörja flera saker samtidigt, men inte i samma utsträckning som förr då ingenting aldrig någonsin blev färdigt utan allt var ett rörigt kaos och jag visste inte vart jag skulle börja, eller kunde inte heller bestämma mig, utan petade på allt samtidigt utan att komma nån vart. Nu kan jag bestämma mig för att göra en sak och sätter mig faktiskt ner och kan göra det också utan att försöka tvinga mig själv till det då tråkiga saker förr varit en omöjlighet och huvudet låst sig och jag har inte kunnat tänka. Jag hoppas att jag även kommer att kunna klara av stress bättre i och med detta, att kunna ha koll på jobbet även då det är mycket utan att huvet låser sig och jag får panik. Jag är så glad att jag fått denna möjligheten! Nu kommer jag inte ha kontakt med min människa på ENP förrän vecka 29, semestertider… så någon eventuell ändring av medicinen blir ju inte förrän då.

.

Det var det intressanta. Igår så tog vi en tur upp till Holmvallen, till Mallas säter, där hon firade sin födelsedag. Bjöd på tre olika tårtor i störröset med öppen eld mitt på golvet och kokkaffe. Mys! Men Linnéa tyckte inte det var nån jättehöjdare att åka bil så långt, typ 45 minuter, Så vette tusan hur det kommer gå när vi ska till stan. Som tur var så träffade hon en vovve där som hon fick klappa och pipa på. Hon blir så glad av djur, det är så kul att se.

DSC01106 DSC01108

En nyfriserad Collie/Lapphund som Linnéa blev storförtjust i.

DSC01117

DSC01110 DSC01112

DSC01115

Annars då. Jag är snart klar med min fina surkärringskylt. Visar resultatet när den är klar. Vi fyndade nytt köksbord och stolar idag, för endast 100 riksdaler! Det behöver egentligen en ommålning, men storleken blev så mycket bättre mot det gigantiska avsågade bordet vi hade innan. Det ser väldigt märkligt ut med ett så litet bord men det är väl en vanesak, men nu får vi plats i köket äntligen utan att behöva gå i sidled, luftigare. Ovant med ett mörkt bord och stolar, men man vänjer sig väl, om vi inte målar det vitt sen. Brodern och Sanna drog till stan imorse för igångsättning och är kvar än, så nu väntar vi med spänning på att se när den där kusin Ojsan behagar kika ut.

DSC01121


Nakenfisbad, dikesdopp & klara oklarheter 5

Ääääntigen är pappas present färdig. Eller grejen han ska få så han förstår vad det är han ska få, ja…jo… grejen han ska få skulle vara oerhört problematisk att slå in i ett paket så jag har tråcklat ihop en grej på ett papper som jag skrev ut på bibblan idag, så ska vi försöka samla ihop oss alla som är med på presenten snart så alla kan vara med när vi ger den till honom så han kan få den innan han fyller. Mycket solklart, Vi vet inte ännnu helt klart vad han ska få heller, det kan bli två saker, som vi bestämt, men det är han som får välja. Phu! Dåså. Förklaring kommer. Jag skrev även ut en schablon till skylten jag ska göra. Panduropaketet kom idag också med färg till skylten och hej och hå vad många mer saker jag hade shoppat. Massa roliga såna bubbliga klistermärken, bokstav- och ordklistermärken, fönsterstickers och glitter och juldekorationer och presentpapper och och och. Allt på rea.

.

Stina kom hem utan sin GPS igår kväll. Det kändes ju som väl investerade pengar, som förvisso svärfadern sponsrade med. Tack! Så idag fick mamma och pappa barnvakta medan vi gick ut på skattjakt. Kändes ju inte som att hoppet var sådär jättestort när vi drog iväg, men vi visste ju ungefär vart den var tack vare att det är en… gps. Så vi började vår vandring och genade över kohagen här nedanför. Helt plötsligt så försvinner vi båda två från jordens yta, som uppslukade av ett svart hål! Jag är mycket glad över att husbyggarna alldeles ovanför precis hade åkt på lunch, annars hade de nog fått en syn för livet när både jag och Emil samtidigt försvann ner i ett dike i mitten på gärdet. Ett dike som jag påminde honom om när vi började gå… huvva vilken syn. Stina hade varit på sitt sedvanliga jaktställe i alla fall så det var bara nere vid storvägen vid en lada med meterhögt gräs. GPS:en visar ju inte exakt position utan den ska befinna sig inom 5 meters radie från där den visar, stämmer väl inte helt det heller så. Men efter att ha vevat ner gräs med stövelbeklädda ben i 20 minuter som började smått mjölksyra sig så fann jag den! Otroligt! Vi hade den på ett halsband med säkerhetsknäppe som ska lösa ut om katten fastnar nånstans, felet är att vi knäppt upp spännet varje gång vi tagit av det då det är avklippt alldeles för kort och sen ihoplimmat för att det skulle kunna träs på GPS:en, man ska istället släppa på det så det går att trä över huvudet annars så slits spännet och lossnar tillslut utan problem, men det kunde vi ju inte då det är limmat exakt efter Stinas hals. Det är bevisat att det funkar att slita ut det i alla fall.

.

Idag blev det äntligen lite sommar igen, förlorade nästan hoppet ett tag för det har varit sååå kallt. Igår var det blåst, regn och åska och hagel. Men imorse så tog vi och fyllde upp poolen hon fick i present av farmor för kanske 3:e gången i hopp om att det skulle bli premiärbad under dagen. Och efter en heeeel dag så var det näääästan ljummet vid klockan 18. Varmt som bara den i solen trots att det var så sent så Linnéa fick nakenfisa sig ute för första gången, väl insmord med solskyddsfaktor 50 så hon såg ut som ett spöke. Varför måste man bli kritvit av solskydd?? Kunde ju såklart inte låta bli att doppa ner henne i vattnet, fötterna var skönt att svalka, men när hela lillkroppen hamnade i kallvatten blev det ett stelt ansiktsuttryck.

DSC01065 copy DSC01063 copy

DSC01070

DSC01083 DSC01091 copy

DSC01093 copy

Och så den här…

20160703_151044_27776938830_o 20160704_145808_28002948911_o


Kattskit, shopping och blöjberg 8

Men fy fan vad less jag blir, jag som så stort skulle börja blogga kortare inlägg och typ varje dag. Vad bra det gick. Jag har påbörjat och jag har påbörjat inlägg med mobilen men tar mig aldrig orken eller har tiden för den delen att sätta mig vid datorn för att lägga in bilder. Jag har skrivit vanliga såna där trökiga i still med ”Linnéa har suttit på pottan x gånger idag och jag fick torka matrester från såcka lår inte mindre än XX gånger” och jag har påbörjat några såna där riktiga Grindefunderar-inlägg. Men så hinner jag inte publicera det den dagen och en ny dag kommer och då känns det plötsligt onödigt att ta upp det jag tyckte var så kranieutrensande nästa gång jag kan sätta mig ner så då påbörjar jag ännu ett nytt inlägg. And so it goes on and on and on. Pust. På dagarna blir det för korta perioder som jag kan sätta mig ner för att jag ska hinna ordna upp huvet och göra nåt vettigt och på kvällarna är jag som sagt en hög med slime som helst vill lägga sig klockan 7. Och jag har annat som jag bör prioritera förvisso, men jag gillar ju att blogga och jag gillar att titta tillbaka på vad vi gjort och det vore så mycket mer överskådligt och lättläst om jag kunde skriva inlägg som har färre sidor än Liftarens guide till galaxen och utan ett ljusår med bilder i varje.

DSC01045 20160630_102507_27715413640_o

De håriga huliganerna har fått ett nytt dass, det var på tiden. Ett gigantiskt ett, både brett och högt och snyggt till råga på allt och den är extra hög baktill för att undvika att sand hamnar i skarven när dom gräver. Och när man ska rensa den så behöver man inte lyfta av hela huven utan kattluckan och en del av taket går att fälla bakåt så man kommer åt att skyffla, smart! Nu kanske dom slipper lämna knartar och svansar utanför i fortsättningen. :P  Och på tal om kattskit så fann Linnéa just en sådan nånstans på golvet i morse som hon mosade i handen och gick in i sovrummet till en nyvaken Emil med medan jag var på dass. xD

DSC01053 DSC01052

Jag har varit extra trött också av någon anledning. En stor del är jag rätt säker på beror på att jag fick några dagar då jag tryckte i mig sötsaker på fik och hemma och på det en chipspåse. Det är lätt att komma in i den där onda sockercirkeln. Roten till alt ont. 😜 Det skulle vara fantastiskt om fler caféer sålde sockerfria bakverk, fria från både rent socker och andra kolhydrater som vetemjöl tex för jag mår inte bra av det. Det blir extra tydligt nu när jag så sällan stoppar i mig det också, magen sväller och blir stenhård, hela jag känns vätskefylld i flera dagar efteråt, för att inte tala om tröttheten, matkoman, som gör att jag vill lägga mig pronto. Sockerkick för mig innebär hjärtklappning, illamående och trötthet. Inte värt det. Och för att vara sådär störig och off topic så är jag så gott som övertygad om att sockret är en stor bidragande faktor till både hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och inflammatoriska sjukdomar. Önskar fler kunde inse vilket gift socker verkligen är. Det går att laga fantastiskt god och dessutom mättande mat utan att tillsätta onödiga kolhydrater och man slipper matkoman. Det går även att baka en himla massa godsaker som inte innehåller en halvliter socker och mjöl. Som på Café Loftet, där Linnéa och jag fikade med Malla och Bianca häromdagen, där har de några få sockerfria alternativ, som dadelboll tex.

.

Och på tal om att fika med ettåring som tycker att gå och springa är det roligaste man kan göra. Det var inte lätt. Vi sprang in på Ica först för att köpa fika så Linnéa också skulle få tugga på nåt, de har fått hem små kakor och snackspåsar från Organix i olika former och smaker som ska var från 7 månader, vilket jag inte förstår då de är skapligt hårda så Linnéa har svårigheter att äta dem som de är. Det var intressant att sitta still i stolen i kanske 10 minuter sen blev hon världens otåligaste och skulle ner på golvet och springa runt, gärna in i köket och hjälpa personalen och titta på vad en andra kunderna hade för sig och krocka med bord då hon tittar åt ett håll och rör sig åt ett annat. 😂 även jag sprang förstås runt mer än jag satt still. Malla lyckades dock få henne att sitta still några minuter genom att låta henne gräva i plånboken och mobilen. Dags att börja besöka mer barnvänliga fikaplatser nu, en gräsmatta helst. 😅 Linnéa fick även en födelsedagspresent av Malla och Bianca, en jättebra bok med ramsor och rim, sagor, sånger och peka på saker i.

20160627_144339_27658549990_o 27901602331_cb42f6b835_o

Både jag och Linnéa har fått garderoben uppdaterad. Emil hade i hemlighet beställt hem en tröja, linne, shorts och kjol till mig. 😳 Och Linnéa har äntligen fått passande regnställ, sydväst och stövlar. 😍 Det ramlade även med två par skor till, det var 50% rabatt så då får man passa på. Svärmor och Emil var till Röros i veckan för blöjlagret sinade och det var inte bara ett berg med blöjor som hängde med hem utan en mjukiskossa, maracas och en solhatt. Hon härmar korna hela tiden när hon ser dem på riktigt eller på bild – ”amoooo” 😍 och har även lärt sig att säga ”mjau”, näst viktigaste ordet efter ”mamma”.  😜 Björnar, tigrar och lejon morrar hon åt.

DSC01032 DSC01054

DSC01037

DSC01033 DSC01034

Har beställt färg till skylten jag ska göra bl.a. från Panduro och som vanligt får man vänta en halv evighet. Jag förstår inte varför vissa företag är så sega på att skicka iväg paketen?! Jag beställde den 26:e och inte förrän den 30:e hade de lagt en förhandsgrej på posten, alltså inte skickat paketet utan bara berättat att de snart kommer lämna in det. Och på måndag först beräknas paketet komma. Jag vet inget annat liknade ställe att beställa från heller där de har allt möjligt i hobby/pysselväg. Det är så tröttsamt att behöva vänta så länge när som sagt andra företag klarar att skicka ordrar samma dag de får in beställningen eller senast dagen efter. Givetvis har de en massa REA när jag går in där också så jag fastnar en evighet och klickar hem en massa sånt, bl.a pysselgrejer till Linnéa som kommer bli liggande nåt år innan hon kan använda det, haha.

.

Har lagt upp det här på Instagram, men måste bara tipsa här med om Salakis salladsost som jag fick testa genom Smartson, en fetaost gjord på 100% fårmjölk. Godaste fetasosten jag smakat! Aldrig mer att det blir Apetinafuskfeta i det här hemmet inte. Den smakade massor och var krämig. Jag har nog aldrig smakat riktig feta tror jag. Jag fann den på Coop, vet inte om Ica har den. Och på samma gång kan jag tipsa om vad jag hade mer på tallriken. En fläskfilégryta som är riktigt god och mättande, här har jag blomkålsmos till. Receptet finns HÄR!

DSC01050


Buzz: Rynkeby Sagolika Fruktsoppor 20

Nu har jag fått smaka ännu en produkt från Rynkeby tack vare att jag är Buzzador. Denna gången fick jag testa Rynkeby Sagolika Fruktsoppor, tyvärr så fanns inte de nya smakerna i min affär – ”Jordgubbssoppa med vanilj” och ”Äpple- och krusbärssoppa med kanel” – som det var meningen att jag skulle få vara bland de första att testa och ge ett utlåtande om, utan endast blåbärssoppa, så det var ju lite synd då men inte så mycket att göra åt. Den finns även som nyponsoppa men inte heller den hittade jag här.

.

Blåbärssoppan är i alla fall väldigt god, den smakar massor med blåbär och är riktigt krämig och innehåller massor av C-vitamin. Den smakar inte heller för sött utan väldigt fräscht trots att det är 9 gram socker tillsatt per 100 gram soppa. Tål att jämföras med andra märken som har varianter utan tillsatt socker, vilka innehåller tex 4,5 gram kolhydrater som kommer enbart från fruktosen. Men en av de godare blåbärssoppor jag testat, svalkade gott i sommarvärmen.

DSC01018 DSC01009

DSC01007