Mammahjärtattack & mardrömmar 5

I måndags var det en så härlig och varm höstdag, så efter att ha hämtat ut en ny potta som passar lillövvilövven lite bättre så inte hela åker ner i hålet och sugs fast och en större toalettpall så hon ska nå upp till handfatet, for vi ner till lekplatsen på Risnäset en sväng, det var tyvärr inga andra där men vi sprang omkring och klättrade och åkte rutschkana. Sen gick vi ner till sjön så hon skulle få känna på vattnet. Hon är väldigt fascinerad av gula löv och brukar plocka upp från vägen och ge mig 😜 och det fanns ju mängder av dem i vattenkanten som hon pillade på med, så gick jag ett par steg åt sidan för att ta kort på henne och då sätter hon iväg med sjumilakliv rätt ut i vattnet! Vad är det för turbo-såckalår egentligen?! 😱😳 Hon blev lite chockad själv också och såg helt förstörd ut när jag lyft upp henne, hon var väl inte helt beredd på att det skulle bli så blött och så kallt tror jag. Gissa vem som körde maraton i mardrömmar på natten?

.

Det är ju, som jag skrev förr, helt jäkla otroligt hur snabb en så liten människa kan vara, skrämmande är det! Tänk om jag inte varit uppmärksam där (eller nån annan) och hon fortsatt gå och sen ramlat i vattnet och inte kunnat ta sig upp själv! Jag får nära på ångest av bara tanken på hur fort saker faktiskt kan hända om man inte har koll precis heeela tiden nu. 😢 Det stämmer verkligen som de säger, att bebisarna/barnen ligger ett steg före föräldrarna hela tiden, jag är liksom fortfarande inte van/beredd på att hon är så fruktansvärt snabb nu på att springa iväg, klättra på allt som både går och inte går att klättra på, smaka på allt hon hittar och som i måndags i ren impuls bara kuta rätt ut i sjön. 😳 Herregud, hur ska jag nånsin kunna lämna ifrån mig den här prinsessan utan att nästan oroa ihjäl mig!? Jag vet att personalen på förskolan kan detta med barn och är vana att ta hand om och ha koll på många samtidigt, men ändå…! Jag vet att alla i Linnéas närhet älskar henne och är rädda om henne, men ändå…! Det går så fort! Så otroligt skrämmande fort! Man måste verkligen vara med varje sekund nu för tiden, lilla människa.

.

Nere på Risnäset. – På nya pallen och nya pottan, goknulen.

20160912_131014_29005743753_o 20160912_185736 20160913_181216_29546166542_o

Hälsade på i Ruvallen en snabbis idag.

20160914_124729_29048989023_o 20160914_125140_29562504452_o

Det var så varmt och skönt ute så det gick att vara sommarklädd klockan 18 Emil spelade gitarr och Linnéa dansade nerför vägen.

20160914_180428_29054317353_o 20160914_180822_29597794341_o

Kossorna hälsar vi på lite då och då – Eftermiddagsvila.

dsc01621 20160914_145617_29564337042_o

Troll

dsc01616 dsc01605 dsc01613


En dag i paradiset 6

I lördags gick mamma och jag till älskade Anåro igen för att titta på höstfärgerna och för att stänga ute mårdstyggelsen ytterligare från nätboden med hönsnät, så nu hoppas jag verkligen att vi lyckats göra livet lite mer förjävligt åt den så vi slipper mötas av en mårdtoalett nån mer gång. Men det lär å andra sidan inte finnas många tussar isolering kvar i det stackars taket heller för den att bädda med. Det var en mulen dag, men perfekt temp att gå i.

.

Anåkroken

dsc01569

Roaldstöten

dsc01577

Anåkroken och Anåfjället.

dsc01596

Relativt ny men ändå förfallen bro över ett surhål, livsfarlig för både folk och fä med stora hål, ruttnade brädor och långa spikar som sticker upp. Så såg det ut även sist vi gick här och det är en månad sen, det är en av alla så kallade Guldturer i området som vi går en bit efter innan vi viker av mot stugan, så det ska ju underhållas och hållas koll på skicket tycker jag då det är mängder med folk som både går och cyklar här och det ser ju inte bra ut heller.

dsc01590 dsc01579

Tittade till grannarna, som fått god hjälp av Farbror Bäver, som huserar vid inloppet, att siktröja lite. Han har jobbat på bra i hela området faktiskt.

dsc01584 dsc01583

Efter ett ganska stort antal koxa (kåsor) med kokkaffe som ej går att undvika att intaga såna här gånger, fika förstås, spikande av 37 år gammal tackpapp som dammar så trynet blir svart och ögonen igenmurade, häftande av hönsnät och nattgardinsmontering på dörren, eftersom jag får för mig att nån står och glor på mig genom fönstret mitt ute i ingenmansland på nätterna så jag blir otrötn. och en liten rensning av skafferiet som har matvaror som gick ut för 20-tal år sen. så blev det åter hemgång. Lika tråkigt varje gång. Hoppas att vi kan ta oss hit med skoter i vinter och bunkra upp med ved och annat tungt, men då måste det vara minst två skotrar som far då det inte finns mobiltäckning på flera kilometer och det inte heller går nån skoterled hit.

dsc01586

När jag precis kommit hem så fick vi besök av gotrynet kusin Alexander med hans bihang till Linnéas stora förtjusning.

dsc01598 dsc01599

Han fick inte mycket till nattro.

dsc01602 dsc01603


Mobilsjukan 6

Nåt jag alltid reagerat över, redan innan jag fick barn och då knappt brydde mig om ungar över huvud taget, är föräldrar som sitter med trynet i mobilen när de ”umgås” med sina barn. När man, som jag känner i alla fall, sitter med mobilen så försvinner all tidsuppfattning. Jag kan bara se till mig själv när jag tex skriver på ett blogginlägg eller skrollar internet på bloggar och Instagram eller spelar nåt spel som tidsfördriv medan Linnéa sover eller innan jag själv ska somna. PANG säger det så har timmarna rusat iväg utan att något vettigt egentligen har blivit gjort. Och verkligheten försvinner, det som finns runt omkring dessa mobilklistrade trynen verkar bara vara en diffus dimma, det går knappt att få kontakt vissa gånger, de märker ingenting av vad som händer runt omkring dem och hör inte när någon pratar med dem.

.

Hur ska de då höra och se sina barn om de behöver dem? Om de bara vill ha en förälders uppmärksamhet för att få bekräftelse på att de syns, få beröm för att de gör något bra eller visar att de har roligt och vill ha med mamma och pappa i upplevelsen. Eller om de behöver hjälp, tänk så snabbt en olycka kan vara framme för barn är verkligen överallt och ingenstans! Det har jag verkligen märkt nu när Linnéa börjar ta sig upp på köksstolarna till och med och ska klättra på allt hon inte kunnat klättra på förr och vänder jag bort huvet några sekunder för att slänga in matkassar i hallen efter vi handlat så kan hon utan problem hinna ut på parkeringen och vägen på nolltid, helt otroligt så snabba de små benen är! Vad skulle inte kunna hända en sån gång om jag istället satt med trynet i mobilen!? Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände Linnéa något för att jag inte var uppmärksam.

.

Jag tycker det är skrämmande att föräldrar ens vågar släppa sina barn ur sikte genom att försvinna in i den förbannade internetvärlden och ha noll koll på vad som händer, men framförallt är det tragiskt och sorgligt att föräldrar inte bryr sig mer om sina barn än så, att en mobil är viktigare än att interagera med sina barn och ge dem den uppmärksamhet och trygghet som de så väl behöver för att lära sig hur världen fungerar. Att visa att man finns där, att umgås och leka tillsammans, titta på saker i verkliga livet, gå ut i skogen och se vad som finns där, vara ute och leka, små utflykter, låta dem hjälpa till hemma, istället för att räcka åt även barnet en mobil/platta som de blir helt hypnotiserade av för att ”få en lugn stund”. Hur blir såna barn när de blir äldre, som inte blir uppmärksammade eller känner sig sedda av de som betyder mest för dem? Jag märker väl redan nu på Linnéa hur hon kan fastna i iPaden, hon får titta på den då hon ska sitta lite längre på pottan för att förhoppningsvis bajsa, annars kollar vi i böcker, hon kan bli helt fast och sitta hur länge som helst och stirra ner i den och stänger jag av den för att vi ska kliva upp så kan hon till och med bli förbannad vissa gånger. Så det känns som att den behöver gömmas undan lite nu framöver.

.

Jag säger inte att varken vuxna eller barn aldrig får kolla på mobilen eller plattan, vi lever ju i en sån tid nu, men det måste ju finnas en rejäl gräns och det finns inget som helst behov av att glo på mobilen som vuxen 500 ggr per dag i timtal, inte heller för barn såklart. Jag är så tacksam att jag får tillbringa alla mina dagar med Linnèa, att följa hur hon utvecklas, alla små steg, alla hyss hon gör, hur rolig hon är, vilken humor hon faktiskt har trots att hon är så liten och vilka tokigheter hon har för sig på dagarna och hur mysig och go hon är när hon kommer och vill kramas och mysa titt som tätt, jag vill inte missa en sekund av detta! Tiden går så otroligt fort ändå så jag hänger knappt med. Jag skulle aldrig byta det mot att stirra på en rätt oviktig skärm, som faktiskt finns kvar till ett annat tillfälle, när jag har en Linnéa som jag vill leva fullt ut med, jag kan inte förstå hur folk kan prioritera bort den upplevelsen?!

.

Jag kom att tänka på det häromkvällen då jag ramlade in på en artikel där en tvillingmamma gjort ett experiment med sina barn:

.

”Idag gjorde jag ett experiment. Jag kollade på när mina söner lekte. Jag satt i hörnet och räknade hur många gånger de kollade på mig av olika anledningar: för att se om jag såg deras coola trick, för att söka bekräftelse eller misstycke för det de gjorde och för att se mina reaktioner. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad jag hade skickat för signaler om jag istället hade suttit och kollat ned i en mobil eller annan teknisk pryl.

.

28 gånger skulle mina änglar ha undrat om internet var viktigare än dem. 28 gånger skulle mina söner inte ha fått den uppmärksamhet som de flesta vuxna söker. 28 gånger skulle mina barn ha undrat om de var ensamma känslomässigt. 28 gånger skulle de ha försäkrats om att den du är online är det som egentligen är viktigt.

.

I en värld där vi accepteras för den människor tror att vi är men som vi egentligen inte är, i en värld där bekräftelse kommer från hur många följare och gillningar vi har, i en värld där kvalitetstid med sina nära och kära byts ut mot isolation och sms från andra sidan rummet, så vädjar jag till dig att våga vara annorlunda. Snälla lägg ned de tekniska prylarna och spendera lite tid med din familj och dina närstående. Nästa generation litar på att vi ska lära dem hur man är som vuxen.”

.

Jag kan fortfarande komma att tänka på en annan artikel jag läste och skrev om här för ett bra tag sen, som gör mig så ledsen. Det var ett par som satt i en buss med ett litet barn i vagn framför sig, båda föräldrarna satt försjunkna i sina mobiltelefoner. Barnet blev oroligt efter ett tag och började gny och sträcka upp armarna mot sina föräldrar för att få komma upp till tryggheten, det pappan då gjorde var att ge barnet sin mobiltelefon, och sitter sen och tittar ut genom fönstret medan barnet helt tyst och frånvarande stirrar in i skärmen. Jag blir så så så ledsen, hur kan man göra så mot en liten ny människa när man är dens enda trygghet, den som den litar mest på i hela världen?! Vad ska man tro när man är så liten och behöver all närhet och trygghet man kan få i den stora nya världen med alla intryck som flyger emot en som man inte vet hur man ska hantera, men bara blir ignorerad? Åh, det gör så ont i hjärtat.

.

Så, vad har vi gjort då förutom att vara såhär sjukt allvarsamma? Varit på BVC för första gången på 3 månader, nu väger hon 12220 gram och är 81cm lång. Ökar fortfarande på vikt-och längdkurvan litegrann, de steg ett streck över medelkurvan tidigare och stiger fortfarande lite lite uppåt, stor tjej. Annars så är vi ute varenda dag och springer runt, klättrar i trappor och äter bär och plockar blommor och vissna löv, försöker äta sten och sand i hemlighet och leker med vatten och katter och klättrar på allt som eventuellt går att klättra på, leker tittut och undersöker allt hon hittar på backen och springer åt helt andra håll än vi tänkt oss bara för att vara busig, fantastiska unge.

Försöker ta Tilts fångst, första gången hon såg nån äta en råtta, uppenbarligen knastrade det så härligt så hon gärna ville smaka. – Vi fann blåbär bakom husknuten till lilltrolls (och stortrolls) stora förtjusning så där var vi ett bra tag, jag plockade och hon begärde påfyllning i hinken hela tiden.

20160906_125415_28873792033_o 20160908_125452_29430400062_o

Äter blåbär med hela kroppen, lilla trollunge – Och så var vi ute och plaskade i vattenpölar för första gången i spöregnet, det var fascinerande.

20160909_114503_28936639803_o 20160909_123132_28934949804_o

Provkörde även morfars 6-hjuling. Och så fick hon testa vattenfärg för första gången i veckan, vilket konstverk. Sen hamnade allt vatten på såcka lår.

20160909_125813_29560773815_o img_20160908_091635_28911937354_o


Heartbeat in fast forward 10

Alltså denna hjärna vissa nätter… Jag la mig strax  efter att Linnéa somnat, klockan var inte ens 8, för att jag inte hälade med att vara uppe. Jag ville hellre krypa ner i sängen och läsa min dagliga blogglista, kanske kolla Youtube, kanske slöspela lite Hay Day och skriva i Linnéas dagbok och somna i tid för en gångs skull. Så säger jag förvisso till mig själv varje kväll – nu ska jag vara uppe till senast kl.22! Klockan blir nästan alltid minst 23 innan jag behagar sänka ner locken för de två blå med ankare som skulle ha kunnat stoppa Titanic. Jag är oftast skittrött men ändå sitter jag med ett getöga uppe bara för att, trots att jag vet att klockan börjar bli mycket och trots att jag vet att snart vaknar Linnéa och kanske hon kommer vakna en gång i timmen resten av natten eller ha en propellernatt så jag får kickar i hela min övre lekamen och tror att näsan lossnat fem gånger när jag vaknar. Ändå! Ändå passar jag inte på att sova de timmar som oftast är garanterat att hon sover. Vilket skulle betyda att jag skulle behöva somna klockan 19 och sen bli väckt 22-23 då hon har sin första stadiga sitta vimmelkantig i sängen och säga ”höö höö” och peka mot vattenflaskan-session. Men jäklar i min ofyrkantiga låda så utvilad jag hade varit då. ☝ Känns dock smått ohållbart i längden. 😜

.

Jag släcker tillslut lampan  (på modernt språk: mobilen) och har tänkt mig att somna då ögonen numera ser fyrdubbelt. DÅ! Vaknar huvet till ska ni veta, jag ligger och tittar på Linnéa en stund och så kommer jag på att det skulle jag förstås ha skrivit i hennes dagbok, hur ska jag komma ihåg det tills imorrn, samtidigt som det förbannade soundtracket till ett av hennes favoritprogram som jag knappt tål, Daniel Tiger, snurrar runt på repeat i skallen. Jag måste även fundera på om det finns lax i frysen tills imorrn redan nu och vad som ska med till Anådalen i helgen. Och jag undrar hur det känns att vara så flurig som Lille Sej och så liten som Linnéa. Givetvis går pulsen upp när jag ligger och stressar mig till att komma ihåg allt till nästa dag  och då brukar det gå lätt att slappna av samtidigt som jag försöker hålla mig själv i en kätting för att låta bli att ta fram mobilen och skriva ner det för då vet jag att jag säkerligen måste kolla om mamma behöver hjälp på sin farm på Hay Day och därefter så kanske det är nån som uppdaterat sin blogg, mitt i natten, jag måste kolla osv osv.

.

Sen börjar det snarkar från min ena sida och på andra sidan så håller någon på att mutera till rotorblad med världens största turbo samtidigt som Farbror Tilt står på min mage och stirrar mig anklagande i ögonen för att jag inte klappar honom nonstop och Lille Sej ligger på kudden och låter som en trimmad gammal Puch Dakota och Stina kommer med sina tumklor och smattrar mot golvet som om hon gick i stilettklackar av glas på ett kristallgolv och har de hårdaste tassar en katt kan tänkas ha så det låter som om det är en Grand Danois som hoppar från byrån. Nu har jag druckit upp mitt gonatt/sovgott/slappnaavnuförfaan-te med en halvliter grädde i och ska göra ett nytt försök till sömn. Detta var ett givande inlägg va? 😜

Cissi la upp denna bilden preciiis när jag kommit till sängen med tekoppen, det är tur det finns fler av oss. 😜

wp-1473198878665.png

Lite bilder från senast. Snyggaste stilen hon lägger sig till med när hon sätter sig i en stol 😂 – ute och går med Stina och försöker tala om för henne vart hon ska gå. 😜 – sprang upp och ner på mormor och morfar balkong efter att äntligen vågat gå i trappen.

wp-image-1397405728jpg.jpg wp-image-1778013021jpg.jpg wp-image-1236882562jpg.jpg

Tant provar kläder, bl.a dessa, som inte är användbara förrän om sisådär 10 månader. Så går det när man ska handla på rea. 😜 – Linnéa förklarar viktiga saker dockan inför läggdags.

wp-image-1040079463jpg.jpg wp-image-1897417882jpg.jpg wp-image-1122595854jpg.jpg

Ute och gick med gamle herr Tilt häromkvällen ❤

wp-1473199926580.jpg wp-1473199684217.jpg

wp-1473199907045.jpg

wp-1473199705163.jpg


Inte nog med kuperade tuttar & brerôvv 20

wp-image-95276514jpg.jpgJag ska tydligen även genomgå en tillfällig (hoppas vi 😜) personlighetsförändring med status atombomb en gång i månaden numera helt utan förvarning. Jag har varit så jävla förbannad i några dagar, känt mig som en tickande bomb på kvällarna efter Linnéa lagt sig, som bara vill flyga upp i taket och smattra på med okvädesord likt en kulspruta vid minsta lilla störning eller fel valda ord/ageranden. Till den milda grad att jag började fundera själv varför i helvete jag var SÅ jävla förbannad, det var ju lite onödigt faktiskt, lite överdrivet kanske hörrö Grinde, diskuterade jag med mig själv medan jag googlade tvångströjor för frivilligt hemmabruk för ofrivilliga självskadebeteenden. 😜  Så dök jag på en blogg häromkvällen, nästan lite magiskt, som skrev om PMS efter graviditeten. *SCOOOORE!* Ja men det är ju klart det är så! Jag har aldrig i hela mitt liv haft nån slags PMS över huvud taget så inte fasen fattade jag vad det var frågan om när det kändes som att jag fick halva Atlanten innanför skinnet och bollmage utan att ens ha tittat åt en kakjävel och var nog stop-skithungrig. Men det är klart, varför nöja sig med bredare rôvv och diverse tuttransformationer, Vi kryddar med lite psyko-PMS också för det kan hon behöva i sin stillsamma vardag, den lilla lilla kattgalningen. Hähä! 😜

.

Och jag gnäller absolut inte över min breare rôvv och mina arbetslösa, sinade mjölkkantiner, jag skiter fullkomligt i det, det enda jag gnäller över är att jag måste köpa nya byxor och det är trist. och det märkliga i att jag tydligen helt plötsligt ska vara ett om möjligt ännu värre monstrum än jag är till vardags en gång i månaden. Allt på grund av att en liten perfekt Linnéa legat i min mage, det bästa som någonsin hänt! ❤ men dessa hormoner som verkar tappa fattningen totalt under en graviditet och sedan glömmer bort vart de hör hemma eller vad det var de jobbade med. På flera plan fungerar jag bättre nu än innan graviditeten, så vissa hormonisar har skött sig exemplariskt. Men de här typerna då?! Hur tänkte dom? – ”Nu har hon fått haft det gött i snart 40 år, nu är det dags att vi jävlas med henne lite extra innan vi gör henne till klimakteriekossa modell Belgian Blue”. 😉 För så fort The Very D-Day nu kom så är jag som genom ett trollslag som vanligt igen.

.

<— Det var länge sen jag visade en tuttfoting nu, här är en sån. Med tillhörande städdagsfräschör och städflurbollsfrisyr.

.

Igår jobbade jag igen och kom inte hem förrän efter läggdags åt lillsitas, huvva!!! Ringde för att säga godnatt från ett väntrum i Sveg men den där lille miniatyren tyckte att Bolibompadraken var myyycket mer intressant än att prata med mamma. 😤😭 Inte nog med att jag valde att lyssna på en snilleblixt från mitt eget huvud och värmde modifierad ägglatte i micron så jag intet ont anandes hällde i mig hårda äggklumpar och höll på förgås av äckel, min unge ville inte prata med mig i telefon innan hon somnade! 😭 Nä fy det kändes jobbigt att inte få krama, pussa, pipa godnatt. 💔 Så jag kröp ner bredvid henne nästan direkt jag kommit innanför dörren, efter att ha fyllt avgrundshålet i magen som gapat stort sen frukosten och jag därefter spottat äggbollar hejvilt och levt på två läkerol och en loka.

.

Linnéa försöker fösa Farbror Tilt hemåt, skapligt upprörande tyckte han. 😂

Lille Sej är Lille Sej, ju trängre desto bättre, varför inte lägga sig tillrätta mellan en ministol och köksskåpet? – Vi var i förrådet och rotade i veckan och Linnéa fick syn på min tomte som jag haft sen jag var liten ovj blev dödskär, så hon var ju tvungen att få ta med honom in sådär 4 månader för tidigt. Och hon dansade med honom och han skulle vara med och äta middag och sitta på pottan 😍

Kokade sylt på lingonen mamma och jag plockade och åt en del av blåbären till middag tillsammans med grädde.

20160829_160215_29314904995_o 20160829_190109_28695811604_o

Solnedgång förra veckan.

DSC01512


Propellernätter & Sockerjävelkickar 5

Vi har haft ett gäng rotorbladsaktiga nätter nu igen, i en veckas tid så jag går mest på autopilot nu jag har aldrig varit med om att en människa kan rotera så in i bomben snabbt och åt alla håll och kanter och samtidigt lyckas träffa mig mitt i trynet ett flertal gånger med både händer, fötter, blöjrumpa och skalle så det bara dånar i mig. Tror att den andra framtanden är på gång nu och det lär knappast vara behagligt, så det beror säkert på det. Men i min zombiefierade yrvakenhet på nätterna så fattar ju inte mitt kranieinnehåll att jag ska smörja på tandsalvan utifall att det är tänderna som spökar, men i torsdags natt så var jag i detta universum en av gångerna hon vaknade i alla fall och fann mig såpass att jag i blindo kletade på en deciliter (kändes det som) salva både inuti och utanpå lilltrynet och faktiskt så sov hon lite bättre efter det och även fredan.

.

Men i natt var det 100 resor värre igen, hon sov fram till 22 sen vaknade hon var och varannan timme och skrek högt och hjärtskärande så jag fick hjärtsnörp varje gång och låg med tefatsögon och en puls som skulle fått all världens dödsmetaltrummisar att falla ihop i en benhög av avund i mörkret i regelrätt fly- eller fäkta-instinkt, typ. Hon var ledsen och ville vara nära nära hela tiden och helst ligga på bröstet på mig, som tur var så propellrade det inte så mycket i det läget heller så det fick ju gå. Vi är nästan säkra på att det beror på socker, vi var på Larssons 30-årskalas på dagen och fikade och Linnéa fick för en gångs skull smaka lite kakor för vi hade missat att ta med fika till henne, bland annat en jättegod muffins som Sara bakat. Sockerkicken var ju därmed ett faktum och hon härjade runt bland alla kända, okända och bekanta, tur för henne att blygheten hon haft ett tag nu och helst bara skulle vara i min eller Emils famn annars raserade världen, helt plötsligt verkar vara borta, annars hade det blivit jobbigt med allt det springet i Såcka Lår.

.

Hon hade jättesvårt att komma till ro på kvällen när jag skulle lägga henne, hon var trött men kroppen ville inte vara still och sen blev hela natten jobbig. Och exakt samma sak hände i söndags då vi var hos svärfar, då fick hon smaka lite lite efterrätt som bestod av glass och bär med riven choklad på. Preciiis likadan blev hon även då under natten, hon vaknade flera gånger och var jätteledsen och behövde vara nära. Stackars liten. Kanske får hon mardrömmar av sockret, påverkad av det blir hon ju absolut eftersom hon aldrig äter det annars och det kanske sätter sig även i drömmarna. Jag Googlade just precis nu och fick fram detta: ”Om du är orolig för att få mardrömmar är en av de enklaste lösningarna att helt enkelt undvika godis innan läggdags. En aktuell studie visar nämligen att 7 av 10 som äter det strax innan de ska sova sannolikt drömmer mardrömmar. Tesen bygger på att höga halter av socker skapar mer ”mardrömslika” hjärnvågor”.

.

Nu har äääntligen skylten jag tillverkade kommit upp också. Pappa och Emil monterade upp den igår.

20160827_170029_28645376033_o DSC01291 copy

Rödvinbär är bland det godaste bär hon vet, hon ska bara ha mer och mer! Lika med lingon, råa sura lingon.

20160825_130846_29112347132_o 20160825_130701_29220202015_o 20160825_130842_28932410940_o

Mamma och jag var och plockade lingon och lite blåbär idag och jag fick väldigt god hjälp vid rensningen av Trollunge Von Michelingubbe. Helt otroligt vad hon tycker om bär! Och dessutom är sura bär extra delikat som sagt, hon satt och tog stooora nävar med lingon ur hinken som jag rensat och körde in i munnen. Blåbär är inte dumt det heller såklart. Och så skulle hon hjälpa mig att skaka bären på rensgallret och såg såklart när jag kastade iväg skräp lite då och då och skulle göra likadant, problemet var att hon såklart tog bären istället och kastade iväg dem.

DSC01498 DSC01499

Alltså

DSC01500 DSC01503

En trollunge i onsdags morse innan vi gick ner på Bruksområdet en sväng. – Linnéa knackade och knackade men det var ingen hemma

DSC01478 DSC01484

Sjön låg spegelblank.

DSC01486

Spikhammarsmedjan med ramsågen i bakgrunden – smedjan och en del av tjärdalen i förgrunden.

DSC01489 DSC01491

Fick en present med posten i onsdags från Paula, titta en så Jenniesk plånbok liksom! Så fantastisk!

DSC01493 DSC01495


Rôvvar och skoraseri 34

Snart kommer jag kasta allt vad vinterskojävlar heter rakt ut i kohagen, Bambi kanske behöver ett par i vinter, bambisars fötter är ju inte av storlek large direkt så alla jävla parjävlar av skor jag beställt senaste veckan borde passa sådana minifötter. Nä men jag blir på allvar redigt jävla less nu. Jag beställde som sagt två par rejäla vinterstövlar från Sorel och The North Face, mätte mina egna fötter noga och kollade storlekstabellen på hemsidan innan jag beställde. Min vanliga storlek skulle passa. I helvete, de ena nådde jag ända fram i tån på så det finns inte en chans i helvetet att jag skulle få på några tjockare strumpor, det andra paret var aningen större och jag kanske eventuellt fått ner tjockstrumpor men då hade tårna fått vricka sig dubbla. Skickade tillbaka och hämtade idag ut ett nytt paket med Sorel-modellen i en halv storlek större, så det med måtta skulle passa och bli över plats i skon enligt tabellen, plus ett par kängor från The North Face då stöveln var slutsåld, enligt tabellen skulle jag kunna ha 38 på kängorna, men jag beställde för säkerhets skull storlek 39. Glad i hågen hämtade jag då idag paketet och provar hoppfullt skojävlarna, Sorelstövlarna får jag ner tjocksockar i men då är det tvärfullt,. Och så kängorna då… tårna når ända fram i skon och gärna en bit utanför om de kunnat!?!?! Va fan? Det skulle ju vara väl tilltaget iom att jag egentligen skulle ha strlk 38! Vad är det för nytta med storlekstabeller om de är regelrätta lögnare?! Att shoppa skor har aldrig varit ett fritidsnöje, men nu känns det som att äta rostig spik. *surmun* Jaja, nu väntar jag ett tredje paket, passar inte de då lever jag i foppatofflorna i vinter. Dessa I-landsproblem, väljer förmodligen en annan butik nästa gång, om 30 år då jag ids sätta mig och leta skor igen.

.

Mamma och jag smög omkring i skogarna både igår kväll och idag.

20160823_154853_28561011013_o 20160823_154244_29180382545_o

Lilla mamma försvann i höggräset.

20160823_162528_29146794656_o

Jag tänkte att jag skulle fota ett par av de snygga OCH (ta i trä och kors i taket och kasta salt över ögonbrynen) dessutom sköna jeansen jag fick av Cissi när vi var där, det var lättare sagt än gjort med en trollunge i huset. De är liksom glansiga på nåt sätt, men tyvärr är de lite för stora *gråta floder* så de hamnar på halva rôvva så fort jag kröker mina håriga ben, så de sitter inte snyggt mer än en liten stund efter tvätten. :(. Jag gillar inte riktigt att ha skärp, jag vet inte varför, det är väl nån fix idé om att fläsket då hänger över ännu mer. Nä, jag vet inte, jag är väl lat bara, helst bor jag ju i dra-på-byxor som leggings och mjukisbyxor som går snabbt att klä på sig, men det är ju snyggt med jeans och dessa sitter dessutom inte åt runt magen, vilket jag avskyr mer än jag avskyr spindelfarbröder, och är den största anledningen till att jag sällan har jeans, förutom gravidjeansen då men jag kan inte leva i dem hur länge som helst, kanske.

20160822_124816_29047061192_o 20160822_124858_28865449880_o 20160822_124901_29119714486_o

Linnéa fick blåbärsfrukost imorse efter gröten. Hela Linnéa. Sen fick hon ett eget blåbärs- och lingonris av mormor att öva sina bärplockarfärdigheter på.

20160823_084243_29172765795_o 20160823_170959_29102251311_o

Mys i soffan efter middagen. – Det är viktigt med hållningen och framförallt koncentrationen när man sitter på pottan.

20160823_173730_29147534886_o 20160822_183405

Tänkte att det borde väl allt vara dags för ytligheter igen nu, det var ett tag sen sist och med tanke på de två senaste Glossyboxarna, vilka utgör det mesta av min ytlighetsshopping som glad men fattig mammaledig, vilka innehöll i det närmsta skit man kan komma för min del så har det varit nära nog deprimerande på den fronten. Telefonsladdshårsnoddarna man fick i den senaste boxen är nog det enda jag använder, resten har jag glömt vad det var men jag gav bort en hel del också. Såååå denna månads Glossybox var faktiskt såpass bra att den förtjänar att hamna i min eminenta blogg. Jag tror jag kommer använda allt! 

  • Läppstift – i en färg som till och med jag kanske kommer att använda, det är nog första gången det hänt under mina fyra Glossybox-år. Den ser lovande ut i alla fall, hoppas den inte är för varm bara, då förvandlas jag genast till att se sjuk ut, lika med ögonskuggor, då ser jag rödögd ut om jag använder varma färger.
  • Ögonbrynsmaskara med marshmallowfibrer, ni hör ju – från mitt favvomärke! Ögonbrynsprodukter kan man aldrig testa för många av så denna är jag jätteglad för och det ska bli spännande att testa.
  • Ögonskugga – i en skimrig lila färg som nästan går lite åt gråbrun(?!) samtidigt, har bara swatchat lite snabbt. Jag vet inte riktigt med denna, men jag ska testa den i alla fall, hur jag nu ska göra med den, hoppas den funkar till vardags så kanske jag kan byta ut den totalt urusla Maybelline-skuggan jag köpte sist, så synd för den har en perfekt kall brun färg som jag tycker är omöjlig att hitta.
  • Maskara – sånt som går åt, så det är bra och det är alltid roligt att testa nya förstås. Dock är risken större att maskaran hamnar på alla andra delar av kroppen än ögonfransarna med dessa miniatyrmaskaror. Och så räcker de till 2.5 ögon ungefär.
  • Ansiktsmask – den minst gillade produkten då jag aaaldrig orkar/hinner/kommer ihåg att använda dem förutom typ två gånger per år. Men den ska få en chans att hamna på mitt tryne den med, frågan är när det händer.

Så ja, äntligen en bra box igen! jag började bli lite orolig här ett tag med de två senaste boxarna som inte passade mig alls. Tex: After sun-kräm, jag som aldrig solar. Eller vätskeersättning, jaha till när då? En kladdig smokey eye-penna, ögonpennor ska för mig sitta fast där jag lägger dem, inte behöva suddas ut över halva trynet och läggas skuggor på och joxa för att de ska sitta. Nåt läppstift i icke Jennie-färg. Deodorant nummer 20 i ordningen, en rengöringsolja som kräver att man rengör trynet en gång till efter den nämnda för att få bort allt?! Herregud sånt ids inte jag och vad är grejen?! Med mera med mera. Men jag ska inte klaga egentligen, jag har prenumererat i fyra år som sagt och det är först nu som jag varit riktigt missnöjd med nån box.


Kolhydratsfetto & toalettvanor 8

20160821_172657_29100730726_oDet är så jävla uppenbart vilken terrorist Mister Carb är mot min kropp, speciellt nu när jag inte dejtar honom så ofta längre, igen… det har ju gått i bergochdalbaneperioder det där men nu har jag hållit honom stången bra länge och det är så skönt. Men i fredags åt jag potatis till fisken, öring utan potatis är som ett rått ägg utan skal, typ. Grillat kött utan potatis är nästan lika illa det. På kvällen vräkte jag i mig en halv påse chips trots att jag inte var sugen. I lördags när jag kom hem från fjälls vräkte jag i mig den andra halvan och sen blev det tre mackor till middag eftersom det inte fanns nåt annat hemma. Idag fick vi grillat älgkött med klyftpotatis och glass och bär med riven choklad hos svärfar, så fruktansvärt gott! Som sagt, grillat utan potatis finns knappt i min ordbok. Jag skulle kunna låta bli, men jag gör det inte. Idiot. Linnéa mumsade i sig allt kött, men klyftpotatisen var inte så mycket att hänga i julgranen, inte ens när den blev mosad i smör, inte heller bearnaise var nån höjdare, jag tror hon är släkt med mig.

.

I alla fall så märker jag så väl på kroppen så fort jag äter potatis, pasta och mjöl (och rent socker givetvis), jag drar på mig vätska nåt hemskt! Jag får en extra dubbelhaka, det både känns, för det tar emot och det syns för den sammanstrålar nära nog med tuttarna. Magen blir en stenhård stor boll, låren skvalpar när jag går och likaså överarmarna. Det låter säkert helt sinnes, men så är det, hela jag blir svullen och sen får jag – FÖR MYCKET INFORMATION-VARNING!!! – sitta på dass flera gånger om dagen i en timme i taget känns det som i ett par dar utan större resultat vilket innebär att det känns som att jag går omkring med ett fullstort bowlingklot i ändalykten som inte tar sig ut. När jag håller mig borta från kolhydraterna så – för mycket information-varning igen – kanske jag behöver uträtta mitt tabubelagda behov 2-3 ggr/veckan för kroppen tar hand om det mesta jag stoppar i mig – proteiner och fett, det blir inte så mycket till komposten. Men, jag äter en banan varje morgon bara för att det är gott trots att det är bland de sötare frukterna och jag äter tomater och gurka då och då, men jag har aldrig ont i magen trots sällsynta toalettbesök. Den är aldrig orolig, svullen och spänd när jag äter som jag ska, den bara hänger omkring där runt byxlinningen och mår gott.

.

.

Hur man ser ut efter att ha fått björnbär och hallon av farfar. —->

.

.

Vi svängde in och hälsade på Sanna, Johan och Alexander också idag. Och Linnéa är ju så otroligt gullig med även honom! Hon skulle helst vilja ligga PÅ honom och kramas och pipas hela dagen och dra i hans små öron, fingrar och tår. Han är ju tyvärr inte riktigt så hållbar för den behandlingen ännu. Jag vågade mig på att testa en halv kopp kaffe idag med, trots morgondosen 54mg Concerta i kroppen, och hjärtklappningen kom som på beställning, så det var tur att jag drack så lite för det blev rätt lindrigt ändå. – Snodde första bilden från Sanna.

18_57b9ac28ddf2b30d7461d9f3 20160821_123405_28841490130_o

20160821_123206_28841489020_o 20160821_124924_29050936841_o

Så med denna helgens kolhydratintag så är det strax sängläge för denna här, tröttare än allt blir jag ju dessutom när jag äter fel, det är min sockerkick det, så nu ska jag krypa ner hos Linnéa och spela Hay Day och Candy Crush tills ögonen korsas och locken blir betongsuggor.


Jag ogillar dig verkligen, Martes Martes 2

Det finns få varelser som jag ogillar mer än spindlar, folk undantagna men det finns en rackare som börjar gå mig på nerverna på riktigt, en sunkig jävel med total avsaknad av folkvett, men nu hoppas jag att vi stängt honom ute för gott. Klart det är en karl, ett kvinnfolk skulle inte ställa till med denna oreda utan att städa efter sig då den flyttar ut.

.

Jag har inte varit i älskade Anåro på snart 2 år, den 8 oktober 2014 var jag där sist, men idag så fick jag äntligen komma dit i sällskap av mamma. Blev skapligt lättad då den enda råttskit som fanns inne i stugan var ovanpå skafferiet och i våra ulltofflor som låg på golvet, fantastisk vinterbostad kan jag förstå, de hade provsmakat lite på ventilen som sitter i jämnhöjd med skafferiet och fått upp den såpass att de kom in. Som tur var hade de varken varit i sängarna eller tagit sig in i skåpen. Det var råttfritt där de senaste åren då vi var där så ofta, men nu har de hittat tillbaka. Sommaren 2014 så upptäckte vi att en mård använt nätboden, som ligger vägg i vägg med stugan, som vinterbostad, det var isolering och skit överallt och en och annan pippifågelkvarleva som den mumsat på. Röjde rejält där inne på flera år gammalt skräp som samlats på hög och mårdsnusk och sanerade så gott det gick utan rinnande vatten. Trodde att vi hittat ingången och pluggade igen med en vedklamp. ICKE! märkte vi ju idag när vi öppnade där, på gränsen till ännu värre oreda och snusk än förra gången! Han hade använt sig av uttrarna som toalett även denna gång och det låg en massiv hög med skit mitt i dem och hela stugan är säkerligen utan isolering i taket vid det här laget då det rymde en halv sopsäck som han rivit ner på golvet. Mamma upptäckte entrén han skapat åt sig själv, på motsatt vägg, under taket, där har han gnagt hål på insektsnätet upp mot ”vinden”, tagit sig in mellan brädorna och upp under taket och vidare till nätboden vilkens golv tydligen skulle isoleras enligt hans tycke. Det låg åror, håvar, yxor, fiskespön huller om buller. Vi fann en plåtbit som vi la över hålet i nätet och trädde in en gammal vaxduk bakom brädorna och spikade på takpapp utanpå, så nu du din snuskjäveläckel får du jobb om du tror du ska bo där även kommande vinter!

.

Men det var ändå en supermysig dag, alldeles lagom temp när vi gick på morgonen och solen visade sig även några gånger och värmde på bra. Vi drack kokkaffe (ja, jag hade glömt att ta medicinen så jag vågade mig på koffeinet utan risk för duracellkaninshjärta) och fikade, röjde lite och drack lite mer kaffe, gick ner till sjön och kollade till båten och bäverhyddan och mådde gott. Jag hade kunnat stanna där, men då hade det blivit pådrag från byn. Jag är glad att jag fick sällskap av mamma. Dock funderade vi lite på kvalitén för den här Guldturen, som man följer en bit på vägen dit, trasiga spångar, en relativt ny bro (som inte var där då jag var dit sist 2014), med avbrutna multna(?) brädor som stod rakt upp och med stora hål såklart som både djur och folk kan trampa ner i. Undrar vad turister tänker då de går där och det ser ut sådär.

20160820_132254_28485824104_o

Anåro
Här har mormor, morfar och morbror med främmande haft det gott genom åren

DSC01453 DSC01457

En mårdtoalett strategiskt placerad inuti utterbrädan…. trevlig grabb. Och kossorna som är på sommarbete till fjälls mumsade saftigt gräs nere på myren när vi gick hemåt.

20160820_104900_29002269212_o DSC01467

Bäverhyddan vid inloppet och Roaldstöten.

DSC01465

Och så lite random:

.

20160816_201243_28411094933_o

.

<— En glad farbror som fick lite kvällstid med sin matte häromkvällen. Han sprayade lite på sin mormor och morfars träd som tack. Jag förstår inte varför han börjat med det de senaste åren, han är liksom 15 år gammal och har varit utan bollar i 14,5 år. Har han hamnat i barndom? Är han dement? Borde han månne flytta till Förgätmigej på Fjällsol?

.

Första gången Linnéa fick smaka min favoriträtt – öring (som svärfar fångat) i grädde- och gräslökssås och potatis mosad i smör. Tror hon tyckte det var riktigt gott faktiskt.

20160819_173238_28983742812_o

20160819_175208_28984058512_o


Fb-terrorplaner & åsnelammkaniner 8

20160818_163024_28781046190_oJag gillar inte att blogga såhär sällan, sade hon för trettifemhundra2788e gången, det blir för mycket (ointressant) att skriva om och för många bilder så jag mest bara blir matt när jag väl sätter mig och tappar sugen och vet inte vart jag ska börja. Jag tror jag ska ta bort inställningen i bloggen som skickar inläggen till Facebook, för det blir nån slags spärr för mig, en känsla att jag måste ha nåt vettigt att skriva om för att publicera och det har jag ju sällan. Jag vill kunna kasta in små korta inlägg nu och då istället för ett i veckan eller varannan vecka, men då känns det som jag terroriserar Facebookflödet och irriterar folk ännu mer om det skulle komma inlägg varannan timme. Vore skönt att slippa trynboken, men å andra sidan så är det många som hittar till de nya inläggen just därifrån också och kommenterar där, så det är kluvet, det är ju kul att folk läser och kommenterar, så frågan är om de som mot förmodan vill läsa ”hittar” igen bloggen. Bloglovin är ju en bra grej för att prenumerera på bloggar med då alla nya inlägg kommer upp i appen, men alla använder u inte det heller. Jag får se hur jag gör. Bla bla bla.

.

Igår var vi ute hela dagen, det blev ju sommar igen i två dagar. For på affären, svängde in hos svärmor och Joanna en sväng, stannade till hos kaninerna och fåren och gungade och lekte lite med bollar som fanns där på området. Efter vilan gick vi ut i kohagen en sväng och letade kottar och åt lav från stenar. Den svarta trådliknande laven är tydligen en riktig delikatess som inte på några som helst villkor skulle spottas ut. Och så fick hon smaka vinbär för första gången och det var hur gott som helst, hon skulle bara ha mer och mer.

20160818_162256_29067238945_o

Äta mossa är smaskens

20160818_1631050_29067303185_o

Hungriga kaniner i måndags när vi också var där, som fick en smaskig morot att gnaga på.

DSC01436

Äntligen fick vi träffa fåren också för första gången i måndags, det var spännande! Speciellt när dom pratade och lät precis som i pekböckerna.

DSC01444

Helgen bestod av firande av svärmor som fyllde år på lördagen, vi hjälptes åt att göra en tårta med Linnéas fotavtryck på. Sen kom svärfar förbi med öring från Anådalen! Lyx! Den ska vi njuta av ikväll! Och på söndagen blev vi bjudna på våfflor i Ruvallen, Linnéa åt och åt och åt, men kom det grädde eller sylt på så blev de oätliga direkt. x)

20160813_125919_28331791774_o DSC01432

20160814_113319_28688078800_o 20160814_114035_28897601721_o

Köpte en gigantisk Ior av Linnéas tremänning. Hon blev kär direkt och ska sitta på honom framför TV:en och bära runt på honom och visste på en gång vem vi menade när vi frågade vart Ior var och gick och hämtade honom! 😳 Giraffen hon tuggar på där hon snyggt ligger nakenfis köpte jag på Apoteket eftersom den ska vara så poppis, Sophie The Giraff, och den är skitgod att tugga på när man håller på att få tänder, tips! Kostade en hel förmögenhet, 199:- för ett gummidjur, men bra är den som sagt. Den är även fruktansvärd emellanåt då man råkar kliva eller slå ner sin lilla lövvilövvilövv på den och den gallskriker.

20160814_170803 20160815_085114_28889119162_o

I måndags var hon äntligen snorfri också, fy vilken jobbig och segdragen förkylning, stackars liten så hon fått kämpa med både mat och sömn och Såcka Lår har magrat av också då hon inte haft nån matlust och haft svårt att äta. Inte ens den goa gonattvällingen gick ner ett tag. Men nu äter hon som aldrig förr igen som tur är så Såcka Lår återfår nog snart sin ursprungliga form.

20160813_072330 20160815_0921330_28889498152_o

Alltså dessa lockar Vilket hår hon kommer få! Och har redan förstås.

20160812_113720_28897740726_o 20160812_113655_28897734636_o

Nu har äntligen den här soptippen nästan städats klart, det har slarvats för länge nu iom att jag jobbat flera helger och det varit en massa annat när jag varit ledig. Så lortigt, skräpigt, dammigt och äckligt. Jag mår helt allvarligt psykiskt dåligt när det är stökigt, skräpigt, smutsigt där jag bor. Jag blir skitlåg och trött. Hur det ser ut hos andra reflekterar jag däremot sällan över lustigt nog. Sen hoppas jag skylten kommer upp nån dag i helgen, det var ett tag sen den blev klar nu. Har i alla fall lyckats bestämma vart den ska sitta så det underlättar ju.

.

Jag beställde även två par rejäla vinterskor som jag fann på väldigt bra REA-pris, hatar att shoppa skor, men båda var för små för att få ner tjocksockar i trots att jag tog min vanliga storlek, suck. Alltså det jobbiga i att skicka tillbaka saker och vänta på nya! Så nu har jag beställt en halv storlek större av den ena modellen, den andra har sålts slut så det blev ett par kängor istället som kanske passar att jobba i så jag slipper ha tårna skallrandes i skorna varje vinter då de ständigt lossnar av min övernaturliga frusenhet för första gången i mitt liv, om jag har tur. Men med min tur är dessa också för små… passar de kommer jag bo i dem de närmsta 5 åren, för så länge bör de hålla MINST med tanke på vad de kostar ordinarie. Rånare där!