Category Archives : Elsa Nancy Linnéa


Surmunnar och älsklingsfrämmande 8

Jag har haft det otroligt kämpigt de senaste dagarna, alltså ni fattar inte hur jag haft det, på allvar, jag har alltså jobbat tre dagar på raken! Senast det hände att jag jobbade mer än två dagar i rad var i mars år 2015, det ni! Det tär på en gammal kropp ska ni veta och jag är inte van att hantera folk, inte ett dugg. Jag klarade mig inte ens ifrån dyngraksfyllon fast jag jobbade dagtid, ni förstår ju chocken för en som varit avskärmad från diverse mänskliga förehavanden i över ett år. De var skittrevliga, inget ont om dem så, men herrejävlar i min låda så HÖGT man måste prata och så utomjordiskt kul allt som egentligen inte är ett dugg roligt in real sober life är. Fast de var rätt roliga av sig mestadels faktiskt, men ändå. En av dem frågade (skrek i örat på mig) mig om jag var glad att ingen satt där  framme med mig, jag svarade att det var rätt behagligt där framme med tanke på att volymen de använde bakom nacken på mig hade räckt för att samtala med en stam aboriginer på andra sidan jordklotet. Det kunde de förstå skrattade de och Snapchattade mig väldigt osynligt genom backspegeln.

.

Sen fick jag även äran att bli ordentlig surmun på ett gäng helt nyktra personer, en barnfamilj till råga på allt, men det har jag redan basunerat ut. Men folk som inte kan bete sig i taxin, som måste kommentera taxameterpriset negativt och med stor förvåning i rösten som stiger allt eftersom kronorna tickar uppåt och som dessutom sitter och pratar med varandra som att jag där framme inte ens existerar eller innehar ett par öron. Nog för att jag är halvdöv men barn brukar inte vara så duktiga på att prata tyst och det var förvånande nog inte heller de vuxna varelserna som blev sjukt förvånade och tvärtysta när jag plötsligt tog mål i mun och svarade och rättade dem på en sak de diskuterade där bak, då jag började bli jävulskt trött på att lyssna på gnatet efter närmare 2.5 mil. De tittade knappt på mig när de klev ur taxin, ett förläget ”tack” och flackande blickar och fort ut med packningen. Jösses! Och sånt där lär de sina ungar att det är helt okej!?

.

Så jag jobbade även i måndags. Lillskitas fick ha barnvakt för första gången såpass länge, jag körde upp henne till Ruvallen så hon fick vara med mormor och morfar i ca 3 timmar. Jag var sjukligt nervös eftersom hon varit så förkyld och haft hög feber och var trött och sliten och dessutom varit vaken mellan 23-02 på natten… Men det gick bra, hon åt mat, gick på pottan, kissade i mormors säng och sen somnade hon till slut och sov i en halvtimme på mormors bröst tills Emil kom och råkade väcka henne när han skulle hämta hem henne efter jobbet. Men konstigt kändes det ändå på nåt vis, jag ska ju vara hemma med henne jämt.

20160807_130952_28207225633_o 20160808_131017_28231522973_o

DSC01412

.

.

.

.

I tisdags fick vi riktigt finfrämmande av Cissi, Petter och Selma som kom förbi på en nätt tripp Östersund-Ånge-Ljusnedal-Östersund, herregud att hon ids. Men ingen blev ju gladare än jag av en sån spontanvisit. Eller ja, det ska vara Linnéa då som är sååå kär i Selma, hon släppte henne knappt på hela tiden! Hon skulle känna på henne, titta på henne, kramas och pipas och gärna sitta PÅ henne för hon blev så uppihejsan att hon inte visste vart hon skulle göra av sig. Älskade lilla vän. Och Petter Fullfartheladan var såklart hemskt kul att träffa också, men det var inte det lättaste för henne att hänga med i hans svängar men hon försökte i alla fall så gott det gick.

.

Gästerna fixade lunch åt oss dessutom, lyx!

.

Linnéa var/är fortfarande medtagen av förkylningen och febern så det blev lite jobbigt för henne stundvis så hon bröt ihop ett par gånger, det är jobbigt att äta, jobbigt att sova, hon är väldigt mammig och vill gärna vara i famnen, men hon kämpar på bra ändå lilla vännen och håller humöret uppe för allt vad hon är värd och samtidigt var det ju så otroligt kul för henne att få träffa Petter och Selma och även Cissi såklart.

.

Först idag börjar hon bli mer som sig själv igen, hon är fortfarande trött och täppt i näsan. Men hon har sovit bra på dagen idag och vid middagen var äntligen matlusten tillbaka igen, hon har vägrat all mat med nån sorts klumpar i förutom gurka, morot, ost och avokado, fruktpuréer osv så vi har fått mixa maten till puré och ge henne den kall för att hon inte ska tjöjas och spotta ut den. Men idag så tog hon bara skeden helt plötsligt och började skotta in mat helt självmant från tallriken och bra gick det dessutom så hon fick i sig nästan allt själv! Hoppas bara snoret ger sig nu snart, det är ju så jobbigt för henne.

.

Förmodligen är det tredagarsfebern hon har haft, hennes första riktiga förkylning För efteråt fick hon fulla magen, bröstet, ryggen, benen, armarna och även lite på händerna och kinderna av röda utslag och det är tydligen vanligt att de kommer efter just tredagarsfebern, vilken de får i den här åldern.

DSC01410

Tänk en så underbart go och snäll liten tjej vi har

20160809_130256_28252967403_o 20160809_130300_28792178431_o

20160809_130237_28252963873_o 20160809_130137_28250804104_o

Och jag fick presenter! Såna där riktigt Jennieska ena dessutom.

DSC01420 DSC01418


Revoflurionerande upptäckt  5

Igår när jag drog av de flurbeklädda golven med moppen så attackerade jag i samma veva den om möjligt ännu flurigare soffan. Jag skulle bara snabbt dra av de strängar/korvar av flur med handen, som på nåt mystiskt sätt blir till på denna skapelse som är klädd med världens sämsta tyg för innehavare av hårbollar. På mina händer hade jag ett par städhandskar från Dollar, rosa förstås med lite knottrig yta, och när jag drar handen över soffan så bara följer det med högvis av flur hur lätt som helst! Och de behöver inte ens vara fuktiga. 1158 gånger bättre än möbelborstar, klädborstar, blöta disksvampar och den förbannade ”jääääättebra” möbelborsten som ”tar bort allllla djurhår lätt som en plätt” som  jag köpte för 300 spänn av en nasare på marknaden för några år sen… 20-kronors disk/städhandskar från Dollar is The shit kan jag informera eder andra hårbollslämningsbekämpare out there. ?

.

Min stackars lilla trollunge är fortfarande så förkyld, täppt i näsan dygnet runt trots saltvattenspray, avsvällande spray och nässug. Stackars liten. ? Det är så svårt för henne att äta, nu totalvägrar hon våran mat, det ska helst vara gurka, avokado, ost, majskrokar går alltid ner, klämmisar, romsåsen vi gjorde till laxen häromdan. Är det minsta lilla bit i maten så tjöjs hon och spottar ut den. Så när vi tog en barnmatsburk till middag idag efter hon ätit en burk mangopure innan och bara gav henne moset i den, ouppvärmd, så gick det tack och lov ner. Hon åt inte ens upp gröten imorse, mellis blev ost och avokado och majskrok, lunchen gick inte alls. Lilla vän. ❤ På eftermiddagen efter vilan hade hon 38.9 grader och innan hon la sig låg tempen på 39.5. ? Hon fick flytande Alvedon innan läggdags vilket inte var sådär jättedelikat att få insprutat i munnen ? så hoppas hon kan sova gott inatt. Det här är som sagt första gången på hela hennes  14 månader långa liv  som hon är riktigt förkyld, sist var det när vi kom hem från BB då hon var täppt ett par dar, så det får vi ju vara tacksamma för. Men jobbigt är det ju i vilket fall, hon har varit sjuk snart en vecka nu, hoppas verkligen hon mår bättre snart. ❤

Matta små ögon ❤

En rolig nyhet är att släkten Johansson Grinde utökats med ännu en prinsessa! Två månader för tidigt kom hon i onsdags den 3:e, min kusin Bennys och hans Lindas lilla tjej. Stort grattis till er!  ❤

.

Och så den här lilla sjuklingen igen då, harhar förvisso redan berättat det här för de flesta men, som kom och hämtade mig inne på dass härom morgonen, pekade och pratade och ville att jag skulle följa till tv-rummet. Jag frågade om hon hade kissat på golvet medan vi går, för hon brukar vara noga med att komma och berätta sånt, det är ju roligt att hjälpa till att städa upp. ? och så pekar hon på dockblöjan som ligger på mattan och när jag lyfter upp den så är den misstänkt blöt. ? Så hon har helt enkelt lagt blöjan på mattan och sen satt sig och kissat på den, hon är ju inte dum inte, det var ett bra försök, dockblöjan hade dock inte sådär jättebra uppsugningsförmåga. ?

.

Annars så har vi varit och hälsat på kaninerna igen och Meja var så snäll och öppnade så Linnéa fick klappa på dom. Det tyckte hon om. ? Sen gick vi upp så hon fick leka med vovve Boris med skräckblandad förtjusning, tror den skräckinjagande taxvalpen hos Cissi fortfarande låg kvar i minnet ? men efter en stund så gick det bra och hon kastade boll och var sjukt impad av hur fort han sprang. ?  Och så var vi ut och lekte lite i sandlådan igen en dag trots snorandet, solen värmde gott just då. Och den här gången var det inte fullt lika äckligt att bli lortig om händerna som första gången, ändock lite bekymmersamt fortfarande. ? Hon upptäckte sen qtt hon kunde skölja av dem i vattnet så då gick det ju bättre. ?

Laid back på pottan ?


Snôrvôttar & ofrivillig offroad-taxi 15

Säg hur det ordet kom till egentligen, snôrvôtt. Direkt översatt blir det snorvante. ? Linnéa är en sån för tillfället, för andra gången i sitt liv, hon har klarat sig väldigt bra från bacilusker må jag säga. Så det är väldigt jobbigt för henne just nu, alldeles täppt i näbben på nätterna så hon inte kan andas genom näsan, glömmer ibland bort att det går att andas genom munnen och lägger då helt enkelt av med att andas under flera sekunder. Otäckt! ? Det är väldigt tragiskt att det inte går att använda nappen också så det kan bli helt hysteriskt i allt kämpande med att suga några drag på den, kippa efter andan och bli vansinnig och kasta sig i stel bananform bakåt och gråtskrika. Hon har totalvägrar nässugen tills nu ikväll och blivit Hulken så fort den kommit inärheten och även nässprayen som hon tyckt varit kul att använda förut är numer ett helvete i flaskform. Huvva, inte lätt. ? Igår natt så var hon tvungen att ligga på ett halvsittande stycke jag för att kunna andas och somna; att höja huvudändan funkar inte för hon hasar bara ner direkt och vägrar dessutom att ligga på rygg, men det blev inte mycket sömn för nån av oss ändå. Igår köpte jag avsvällande nässpray och jag tror faktiskt att den hjälper lite, hon har ingen större matlust heller nu, det är såklart jobbigt att äta när man inte kan andas genom näsan. Hoppas verkligen det här går över snabbt, det kom ju så lägligt tills Emil började jobba också. ?

.

Och annars så har jag jobbat även denna helg och bland annat så roade jag mig med att ofrivilligt köra lite offroad med taxin. Men det är det ingen som vet förutom jag och kunden, tills nu. ? Det var den jäveln som lurade en intet ont anande taxichaufför att det gick en väg dit han skulle för att hämta sina saker, det som kan kallas väg gick rätt snabbt över till att köra i kanten på en åker men jag litade ju på att han förhoppningsvis visste vad han pratade om och fram kom vi ju. Värre var det att ta sig därifrån, i svagt uppåtlut, slirigt gräs och under detta en väldigt svamplik mark av flera dagars regnande. Det gick inte att komma nånstans. Det bara spann och bilen sjönk ner så fort jag försökte smyga mig iväg. Efter att nästan ge upp och gå hem så tog vi en helt annan väg än den vi kom från, en plattare (hur platt nu en åker kan bli..) väg åt motsatt håll och där gick det tack och lov bättre efter putthjälp från kunden på slutet för att komma upp ur gräset och mot vägen och en bil som var grön av gräs ända upp till vindrutan och även innanför dörrarna. Kändes mycket bra att hämta de andra kunderna direkt efter detta, som dessutom fått vänta lite väl länge på grund av fadäsen och som dessutom blev lite bittra och hotade att kliva av taxin 1,5 mil innan slutdestinationen då mätaren då redan nått priset de blivit ”lovade”, men då jag berättade avståndet de hade kvar så blev det tyst. Varning! Grinde är på banan igen.

.

Hotfullt och trafikstockning på Flatruet

20160730_195432_28655659545_o 20160730_195402_28548701102_o

I söndags så fyllde även älskade lilla pappa hela 70 år! Vilket man inte kan tro ett dugg på. Så jag hann även dit en sväng för att äta lite tårta på eftermiddagen. Vi firade ju honom för ett bra tag sen då han fick sin present, högtryckstvätten, så den här gången fick han bara en blomkvast.

.

Har länge velat skaffa en sandlåda till Linnéa, men det har inte blivit av, men så fann jag den här uppblåsbara grejen med en mindre sektion för vatten och en större för sand på REA för bara 79:-! Så i fredags kväll så tog vi ut den och fyllde den så en skeptisk Linnéa fick prova på, men det är ju väldigt bekymmersamt att bli smutsig om händerna så vi får väl se hur poppis den här blir. Praktisk att bara kunna tömma och vika ihop i höst, Beror på hur länge den klarar sig från kattklor också. Å andra sidan så regnar det varje dag känns det som så den håller nog för alltid….

20160729_171803_28552311951_o 20160729_171737_28552304431_o

Linnéa tycker det är så kul att gå med Lille Sej i selen och ingen blir ju lyckligare än Lille Sej av att få komma ut i det stora utomhuset. Hon är så duktig att hålla i kopplet och kuta efter, men rätt vad det är så blir det förstås nåt som är lite intressantare så hon helt enkelt släpper och går åt ett annat håll, haha! Som tur är så är inte det lilla fluret så rymningsbenägen när hon väl får komma ut, hon går nöjt omkring och smaskar gräs och jagar flugor.

20160729_174254_28631890625_o 20160725_173734

Mysfarbrorn blir förstås också helnöjd när han får sällskap ute

20160725_174220_28435909722_o 20160729_174159_28631873915_o

Såhär blev byrån och spegeln när jag äntligen fick handen ur det mörka stället back there och målade om dem. Svårt att få till bra bilder men, den är som synes vit. Det var ju inte det lättaste det här inte, som jag i min enfald trodde. De är inte snyggast i världen men ingen behöver syna dem med förstoringsglas heller. Huvudsaken är ju att hallen blev ljusare. Trooor dock att jag skulle vilja ha mässingknoppar istället, som gångjärnen. Spegeln behöver dock en omgång till, när jag ids. Nästa sommar förmodligen, eftersom att nu när jag hängt upp den innan den är klar kommer jag bli blind och glömma bort att den inte är klar. Lika med varningsskylten som står utanför här, och har så gjort ett bra tag nu, som fortfarande inte kommit upp vid vägen…

DSC01379 DSC01381


Desperat pottjakt & massa kärlek

Ja jösses, en hel vecka sen sist. Dåligt dåligt. Så sitt ner och get prepared på en total bildbomb och en massa struntprat.

.

Vi tar och börjar med torsdagen som var lite mer speciell än de andra dagarna. Vid 9 på morgonen så packade vi nämligen bilen full och styrde kosan mot stan, för allra första gången för Linnéa. Hon hade ju bara åkt därifrån hittills. Huvva vad jag gruvade mig, jag såg framför mig hur hon skulle vrida och vända på sig och skrika och morra efter en kvart. Men 10,20 så somnade hon efter lite mys, trots ett par ögon som väldigt gärna ville vara öppna och se vad som hände trots att ögonlocken hängde ner till knäna på slutet. Så 40 minuter sömn blev det på vägen in. Sen fick hon titta på lite film på iPaden resten av vägen, vilket inte var långt alls, och var så nöjd med det. Tills sista 10 minutrarna då det blev lite gnissel, men det visade sig, när jag lyfte ur henne när vi var framme, att hon kissat igenom blöjan och pyjamasen var blöt så det var ju inte så konstigt, huvva.

20160728_101723_27994884543_o 20160728_111728_28611496445_o

Vi började dagen med att hälsa på Emils mormor, Linnéas gammelfarmor. Hon var den första som fick träffa Linnèa då vi svängde in hos henne på vägen hem från BB, då Linnéa var 2 dagar gammal. Sedan dess har de inte träffats. Det var så mysigt och Linnéa är alltid så lugn och trygg med de allra flesta även fast hon aldrig/sällan har träffat dem. Hon kan vara blyg de första minuterna men sen är hon lika go och busig som hon alltid är. Fantastiska tjej. Vi fick även träffa Emils moster som kom förbi en snabbis. Hon fick förstås springa nakenfis där och vädra sig.

DSC01384 copy DSC01386 copy

Såklart fick hon present av gammelfarmor. En katt i en väska, jag förstår inte varför.

DSC01388 copy 20160729_183102_28015381434_o

Tre generationer. Farmor skulle ju varit med också förstås.

DSC01392 copy

fb_img_1469732153864_28613601275_oSen begav vi oss till Cissi och Henke med familj, älskade älskade vän. Trots att vi så sällan ses numera så är allt så naturligt och självklart. när vi ses. En så mysig dag vi hade, trots de få timmar det blev innan vi blev tvungna att åka hemåt. Tack så hemskt mycket för att vi fick komma till er. Bilden på oss är snodd av Cissi.

.

Linnéa blev så förtjust i lilla Selma och skulle vara uppi henne och känna på henne och ge henne nappen hela tiden. Det var extra spännande att se när Selma åt, hon minns nog inte att hon betett sig sådär själv för bara 4 månader sen. och även Petter var spännande förstås, som visade alla sina häftiga leksaker, som hon inte fick klåfingra på så många utav. Även Julia var hemma, så det var roligt att träffa på henne också efter alla år. Vi fick otroligt gott grillad rostbiff, kyckling och nån slags råkorv(?!) som var förvånansvärt god! Och ugnsrostade rotfrukter till. Linnéa fick samma sak som oss och slickade tallriken ren.

.

Jag fick dessutom två par jeans! Jag nämnde i förbifarten att jag fortfarande går omkring i mina två stackars gravidbyxor för att arslet har breddats nån centi sen graviditeten Mina vanliga inte sitter bekvämt längre, jag avskyr när byxor sitter åt runt magen, det behövs inte mycket alls för att jag ska få panik, fick jag välja skulle jag leva i leggings. Och då går hon raka vägen och drar fram ett gäng som jag får testa och jag hittade två som var sååå jäkla sköna som jag helt enkelt fick! Så snällt! Jag hatar dessutom att köpa byxor då jag aldrig orkar kolla vad jag ska ha för storlek och så ser det ut som hej kom och hjälp mig när jag får hem dem då jag bara beställer billig skit så jag är så tacksam!

.

Ett par tragiska saker hände dock i Linnéas liv den dagen. Cissi och Henke var hundvakt till en liten 12(?)-veckors taxvalp Linnéa tyckte den var fruktansvärd! Hon som brukar älska hundar och alla andra djur och det är är nog dessutom den minsta hund hon träffat, den var ju mindre än Lille Sej liksom. Vet inte alls vad som hände, hon blev rädd för den redan när vi kom innanför dörren och blev aldrig riktigt bekväm med den på hela tiden. Skummish.

.

Och det värsta av allt, när vi passerat Brunflo insåg jag att vi glömt pottan hos Cissi! Hur kan man glömma pottan!? Typ det viktigaste efter nappen! Och Linnéa var såklart bajsnödig och satt och klämde från och till hela vägen, men hur lätt är det att bajsa i blöjan när man sitter fastspänd i en hård bilbarnstol? Och dessutom har hon inte gjort det i blöjan de senaste 6 månaderna, utan i just pottan! Så hon kune ju såklart inte sova en blund på hela vägen. Lilla vännen. Vi stannade på affären i Fåker, i Vemdalen, i Hede – inga pottor fanns det nånstans. Snälla svärmor sprang ner på Ica i Funäs när vi var på väg hem för att kolla om det fanns där och det gjorde det tack och lov! Så hon la undan en som vi kunde svänga in och hämta bakom kassan när vi kom dit, tack och lov! Vi var inte hemma förrän efter Linnéas sovtid och efter ett mycket efterlängtat och välbehövligt pottbesök dormade hon av som en sten när hon väl fick lägga sig.

.

Jag måste ”skryta”, men hon är så otrolig denna lilla människa. Så tålmodig så det finns inte, trots att hon är dödstrött, efter en dag full med nya intryck och nya människor och en bilresa på 42 mil, så är det inte alls mycket gnäll. Bara nån enstaka gång kom det missnöje från henne, vilket inte alls är konstigt, men allra oftast blir hon bara mysig och vill kramas och pipas en liten stund och så blir det bättre sen. Det finns ingen bättre.

DSC01396 copy DSC01399

Kolla in ögonen på den här lilla snyggingen!

DSC01397 copy

Ger nappen till Selma och kramas

DSC01403 DSC01404

Trött liten vän som myser med Cissi – Och Henke & Selma.

DSC01409 DSC01408

Så otroligt trött på vägen hem, och bajsnödig, alldeles glansig i små fina ögonen men ändå finns det ork för bus och tok. Älskade älskade trollunge.

20160728_174500_28504599222_o 20160728_174502_28578748466_o

Nä, det blir inte mer i det här inlägget känner jag nu, haha. Det blev både en miljard bokstäver och tusen bilder, så jag tackar för mig och så tidsinställer jag detta så det publiceras imorrn förmiddag då jag är på jobbet för nu är det sena kvällen. Jamen visst, hon ska jobba IGEN! WUT!? Jag jobbade även förra söndagen och nu blir det jobb lördag-söndag igen. Fint.


Strömgôbben & Hjärnsmälta

Men tänk att idag så jobbade jag minsann! Det är lagom långt mellan gångerna. Det var så ovant så jag blev alldeles matt i mitt kranium innan jag var hemma igen, kan ha berott mycket på näst sista skjutsen jag gjorde. Jag hämtade i Röros och körde ända till Käringssjön och den där Käringsjövägen behöver inga ord, får den ens kallas väg? Typ 25 km/h i 7 kilometer för att undvika vibrationsskador och en bil uppdelad i molekyler. Jag var inställd på att det skulle pratas tyska bak i bilen för det var vad som informerades mig, vilket jag icke förstår ett jota av. När kunderna sätter sig i bilen och en av dem börjar rabbla på nåt enormt på ett foreign language så säger jag ”I don´t understand” och han börjar då prata engelska med mig, frågar var jag kommer från och säger till sin kompis att det nog ”berodde på hans dialekt” att jag inte förstod. Det visade sig att de var norskar..,! Men då jag var helt inställd på att höra tyska ur deras talorgan blev det bara rappakalja i mina öron när de började prata, jah bah fatta ingenting. Jag fortsatte prata engelska av någon anledning och likaså han, tills jag inte kunde göra mig förstådd och han bad mig helt enkelt att ta det på svenska, varför pratade jag inte svenska från första början!? Min hjärna nådde nåt slags syntax error, jag är inte van med så mycket folk, jag kan mest Bäbiska och Kattiska numera. Så där satt vi i 12 skakiga mil och pratade ömsom svenska, ömsom norska och engelska. Herregud vilken pärs. Dessutom jävlades uttagsbankomaten när jag skulle ta ut växelpengar och gav mig två 200-ingar när jag väntat mig 100-ingar, så där fick jag ställa mig i början på min arbetsdag och ta ut hundring för hundring för få som jag ville, jösses. Jösses.

.

Den här skylten som sitter efter Käringssjövägen säger allt. ;)  Längre fram finns en till skylt som säger ”HÅLL UT!”, haha!

20160723_165946_27876747104_o

Det var kul att ut och jobba lite för det var jobb hela dagen och jag fick långa körningar och så hann jag tack och lov ta med mig lite lunch och äta den med Linnèa som var med pappa hos farmor så jag fick träffa henne lite mer. Det var så himla jobbigt att lämna en mammig liten Linnéa hemma på morgonen. Fy alltså, hur ska det gå att lämna den här trollungen på förskolan!? Fattar inte. Jag vill verkligen inte det, för det första så kommer det göra så himla ont i mammahjärtat att lämna henne och bara gå om hon är ledsen nån dag, hur klarar man sånt?! Och för det andra så vill jag verkligen inte vara utan henne hela dagarna, det är så fantastiskt att få umgås med den här underbara lilla tjejen varje dag och se hur hon utvecklas och växer och hur mycket hon redan kan och förstår, blir imponerad varje dag. Hur ska jag klara att bara få några få timmar?! Hur ska jag klara att kanske inte få träffa henne alls nån dag då jag inte har en aning om när jag slutar vissa dagar, det är det som är så jobbigt med det här jobbet, att man inte vet om man får gå hem efter 8 timmar. Förr var det väl lite sak samma, nu känns det skitjobbigt på riktigt och jag har redan nästan lite ångest över vintern. Jag önskar verkligen att jag kan gå ner lite i arbetstid sen för att få mer tid med Linnéa.

.

För det tredje och värsta så är jag så jävla livrädd att nåt ska hända henne, att tex personalen på förskolan/skolan inte har koll en minut och så händer det nåt hemskt, att hon fastnar nånstans och blir hängande, att de gräver snögrottor och snön rasar ner över henne (vilket hände i Östersund i fjol, visserligen på en camping, så en 10-åring klämdes ihjäl), att hon ska komma ut på vägen för att nån slarvat med grindarna, vilket hände på en förskola här omkring alldeles nyligen då en liten pojke tog sig ut och gick över vägen och personalen märkte ingenting! Eller att hon ska skada sig inne på tex förskolan vilket hände en fd klasskompis son då han sprang rakt igenom en glasdörr och höll på bli spetsad, tack och lov gick det otroligt nog bra. Och när jag gick i skolan och en klasskompis skar upp hela kinden på en kaffemaskin som hängde i korridoren. Man kan läsa/höra om så mycket hemskt som händer. Jag vet att jag inte kan ha koll på allt jämt eller vara hemma med henne hela livet, jag har ett kontrollbehov, men jag kan inte låta bli att vara rädd varje jävla dag. Hon är ju det bästa som någonsin hänt. Jag är rädd att om hon är med nån annan och den inte har koll så hon springer ner i nån bäck, ramlar ner i ån eller i sjön, eller att hon försvinner i skogen eller ut på vägen. Livrädd inför den dagen när hon kommer cykla/åka kälke på vägen och nån kommer och kör för fort. Helt sinnessjukt vilka scenarion jag kan få framför mig. Och sen när hon blir äldre, jodå jag ser även 10-15 år framför mig. och hon börjar vara med kompisar och hitta på saker, kanske är obetänksam och är vid vattnet, jag vet inte vad det är med vatten som gör mig så rädd, den är ny. Jag fattar liksom inte hur mina och mina kompisars föräldrar vågade låta oss bygga flottar och åka på i ån och hur vi kunde få gå ut på stenhällarna mitt i Ljusnan med forsar runt om när vi var så små helt själva utan att få hårlugg. Jag blev ju skrämd för strömgôbben när jag var liten så det är kanske han som dyker upp igen. Är det bara jag som är så rädd och orolig?

.

Jobbarsson. – Och så snodde jag en bild från Sanna från när vi firade pappa uppe i Ruvallen förra söndagen. Med en liten avundsjuk Linnéa nere på golvet, huffas.

20160723_125547_28205620700_o Skärmbild (31) copy

I fredags var vi till Ruvallen igen, pappas present kom så precist när vi skulle åka också så han kunde få den. Inte för att han hade så stor användning av en högtryckstvätt i sätern men, jag vet inte hur bra det funkar med vatten från bäcken och solcellsström, kanske borde testas? Mamma och jag for på byn och handlade och Emil och Linnéa stannade kvar med morfar, hon blev så trött tillslut medan vi var borta så hon la sig och vilade på sin morfars bröst.

20160722_125611

De här har jag glömt att visa, när vi var på väg till Holmvallen för att fira Malla. Linnéa har ju hittat näsborrarna och det är såklart skitkul att gräva efter snorkusar, Vi brukar leta såna med en tops annars men tydligen går klåfingrarna minst lika bra. Sen vill hon gärna hjälpa oss andra med saken också, så här sträcker hon sig efter min näsa efter att ha grävt klart i sin egen. xD

DSC01102 DSC01104


Rôvvfärg, blå cancerbollar & säterhäng 4

Gômmôl man gla ändå ;)Jag påbörjade projekt: måla om den uråldriga hallbyrån i onsdags, det har jag nog funderat på sen ifjol minst. Jag köpte den på Jysk för 16-17 år sen, så den har ett gäng flyttskavanker och så är det så mörkt i vår hall då golvet är nästan svart och jag är även dödligt less på träfärg. Hallspegeln håller också på att få sig en omgång.

.

Som jag redan yttrat för eder via sociala medier så började det som sig bör, en nyfiken kissemiss välte den nära nog nyöppnade färgburken så hälften rann ut på gräset, smart som jag är (och snål?) så tog jag i vild panik penseln och tog färg från gräsmattan och målade med. Klipskt. Det fick jag sluta med rätt omgående. Och när jag hade grundat lådfronterna skulle jag ge mig på ett andra lager på skänken och placerar således min ändalykt på desamma när jag hukade mig ner, då jag strategiskt hade placerat dem inom sitthåll från skänken. Det var nästan så jag sa tack och gonatt på sekunden. Well well, jag hade fått till 3 lager på skänken igårkväll trots allt, grundat knopparna och fötterna och även spegeln. Fick ju en klapp på axeln av mig själv då jag Uppfinnar-Jockade mig med pizzakartongen som tidigare innehöll min middag och skruvade fast knopparna på den så jag kunde hålla i dem underifrån och även snurra på dem medan jag målade, ibland glimmar det till även här.

.

Det känns som att jag gått i dvala de här första sommarveckorna men nu plötsligt har jag vaknat till liv och då ska jag helst göra klart allt jag trodde jag skulle gjort klart vid det här laget på en dag. Men fröken Grinde har inte mycket till tidsperspektiv så det är en smärre surprise att det inte går att måla klart en byrå och en spegel och göra en varningsskylt med tilläggsskylt, fixa klart Bebisboken som är (blir) på närmare hundra sidor (än så länge 98 stycken som ska renskrivas och fler blir det), det eviga projektet pappas bilder, pappas present, välja ut och bestämma pappas present efter att han bestämt vad han ville ha, med mera på en vecka samtidigt som det finns en liten väldigt söt och mammasjuk Linnéa här också. Men nu har jag lagt i högväxeln i alla fall, känns skönt.

.

.

.

.

Emil har snickrat ihop en myggdörr också äntligen med både handtag, hasp och magnetlås, så nu kan vi ha korsdrag dagarna i ända utan att Lille Sej kör dragracing mot ytterdörren vid första möjliga glipa, vi har satt hönsnät längst ner också så jag hoppas myggnätet klarar sig från klor i alla fall denna sommar. Det är näst intill ständiga 24 grader här inne på somrarna trots noll element, markisen nere och altandörren ut till kattgården öppen så ofta det går och fönster på glänt, i går kväll var det 26 grader inne kl.22! Det var som att komma in i en bastu efter jag varit ute och målat. Farbror Tilt ser lite upprörd ut på bilden.

20160721_123454_28370804971_o 20160721_203916_28378273041_o DSC01376

Vi var ner och kikade på traktorn som gör stora blå bollar nedanför oss också igår, mycket fascinerande! Jag läste förresten att de är blå i år just för att stödja forskningen om prostatacancer. Ifjol var de tydligen rosa för bröstcancerforskningen, inget jag lade märke till tyvärr, nu googlade jag helt random bara för att se om det fanns nån anledning till att de är annat än vita. Så 15 kronor per rulle blå plast går till Prostatacancerförbundet, fantastiskt!

20160721_172154

Myste uppe i Ruvallen hos mamma, pappa och hårbollarna i onsdags.

20160720_130403 20160720_130356

Kul att plaska i dammen, framförallt att kasta ner allt som står på kanten i vattnet.

DSC01357 copy

Gunga hängmatta var sjukt kul

DSC01373 copy

Ådi och Misse i kattgården.

DSC01365 copy

Hoppas det här vädret fortsätter ett tag nu. Tjyxorna (Lavskrikorna) var förstås framme och kalasade på matrester.

DSC01367 copy

DSC01350 copy


70 år, 13,5 månader & 8 dagar och Skägglasögonskräck 6

pappa rim 3 blogg

I söndags for vi upp till Ruvallen med Johan, Sanna och Alexander för att fira pappa på födelsedagen, på fel dag, Inger och Conny dök också upp. Det var presenten som bestämde det, så han skulle få det mesta av sommaren på sig att bestämma sig beroende på vad han skulle välja att han ville ha. Hänger ni med?. Pappa är ju ingen som vill ha kalas eller nån större uppvaktning över huvud taget, så därför skulle han få slippa gruva sig ända till dagen D tänkte vi också, det är ju ändå en siffra som många vill fira med hejdundrande kalas och kanske inte förstår att andra hellre vill ha lugn och ro som vilken dag som helst.

.

Jag knåpade ihop den här dikten, på härjedalska, så hälften av er förstår väl inte halv 7 ens. Och så laminerade vi den och la den i ett kuvert som han fick tillsammans med en blomma och ett kort. Den handlar om att han får välja mellan en 30-minuters helikoptertur eller en högtryckstvätt. Eftersom han ”inte vill ha nåt” så tänkte vi att han i vart fall kunde få lite valfrihet och bestämma själv mellan två saker som han blev ”påtvingad”. Han valde högtryckstvätten, då han tydligen tänkt länge på att köpa en sån och för att den är mer beständig än en flygtur, och det har han ju rätt i. Så nu är den beställd så jag hoppas den kommer den här veckan. Känns kul att vi kom på nåt som han faktiskt själv har velat ha för en gång skull.

.

.

Och i lördags fick vi finfrämmande av kusin Benny och hans Linda som kom förbi efter en natt i Lillvallen. Så roligt då vi inte träffats på 10 år! Och i oktober får även de tillökning och Inger och Conny blir farmor och farfar. Härligt att släkten fortsätter några generationer till.

.

I lördags kom även Hillhage förbi när Linnéa satt och åt lunch och hon blev så skräckslagen att hon satt och sänkte huvet mot tallriken och snyftade förtvivlat! Så har hon aldrig reagerat förr på nån! Det var förvisso länge sen hon såg Hillhage och han hade dessutom glasögon på sig vilket hon inte sett honom i förr och så är han skäggig. Glasögon var hon livrädd för när hon var mindre men det har ju övergått till i det närmsta glasögonfetish och skägg ser hon ju hela dagarna, måste varit nån kombination ändå annars fattar jag inte alls vad det kan ha varit. Jag var tvungen att ta med henne ut ur rummet och trösta henne länge innan det gick över, lilla vän. Men efter att han bjöd på majskrok så gick det över, majskrokar löser alla världens problem.

 

.

.

Pipas med morfar

DSC01345 copy
En 8 dagar gammal liten Alexander.

DSC01342 copy DSC01341 copy DSC01337

En mycket skeptisk Figge ”jag är rädd för mina egna ungar” Lilltroll.

DSC01336 copy

Läser Kattliv (åffkårrs) med morfar.

DSC01344 copy


Surkärringsskylt & Speedo 2

 

DSC01291 copyHär är surkärringskylten jag slitit med hur länge som helst, tänk att allt tar så mycket längre tid än jag tror jämt?! Förvisso så har jag inte så många minuter per dag som jag kan sätta mig ner heller så då tar det ju tid. Men leta bilder och lyckas välja ut vad jag ska ha, hur de ska placeras, välanvända vad det ska stå och vad det ska vara för typsnitt. Och färg måste uppenbarligen torka innan man kan måla ett lager till. Schablonen till själva varningsskylten gjorde jag i Photoshop och skrev ut i 4 delar på 4 stycken A4-papper för att få rätt storlek som jag sen tejpade ihop och klippte ut för att sen rita av den på skylten. Och måla måla måla. Lacka lacka lacka.

.

Så nu hoppas jag att vi kan sätta den på ett bra ställe så den syns och framförallt att de som har så jävla bråttom på den här lilla vägen reagerar och saktar ner innan det händer nåt. Det är så dålig sikt här dessutom när man svänger in mot oss, det går en väg rätt upp och från den svänger man vänster in mot oss och nyområdet och där är det så igenväxt av träd som fått växa som de vill sen 1981, så det finns inte en chans att de som kommer med bil får syn på en katt eller ett litet barn när de svänger in här, speciellt inte de som, som sagt, har så jävla bråttom.

.

Jag har kommit en bra bit på väg på Bebisboken också äntligen, så jag hoppas att jag snart kan skicka in den för framkallning. Den finns HÄR om ni vill se upplägget. Har sorterat alla bilder jag har på Linnéa vecka för vecka så jag vet i vilket avsnitt på boken jag kan lägga in vilka bilder, inget som gick på en kvart direkt. ? boken är väl inte optimal egentligen då man inte kan lägga in bilder på alla sidor och inte heller bestämma formatet på dem, men men, det kommer ändå att bli ett fint minne och roligt för både Linnéa och oss att titta i, speciellt när hon blir äldre och kan läsa bl.a historien om hur hon kom till, dagboken vi skrivit vecka för vecka om vad vi gjort osv, hur hon växt och utvecklats, sånger och favoritleksaker. Dopet, första julen och första födelsedagen ska finnas med givetvis på egna sidor osv. Ska bli kul att se slutresultatet. Om jag nu blir klar nån gång, problemet är att så länge jag inte gjort klart alla sidor och lagt in bilder så fortsätter jag skriva i dagboken, moment 22… det är ju så kul att skriva bara till henne som hon kan läsa sen, egentligen vill jag aldrig sluta. Så det kan ju tänkas att den blir klar först till Linnéas 4:e födelsedag. ? Jag tror att jag ska fortsätta på en låst blogg att skriva hennes dagbok sen, så går det ju att skriva ut de sidorna sen om man vill och lägga med i boken.

.

Ormruet, Anåfjället, Häckelberget, Häckelsjön, Gråstöten, m.m.

DSC01311 copy

Idag var det sommar igen, den är sällsynt i år tycker jag. Så vi tog en promenad och hälsade på kaninerna igen nere på området och sen for vi in till byn och åkte upp med gondolbanan på berget och sa hej till Erik. Det var Linnéas andra gång i gondolbanan, första gången var hon bara 1 månad gammal, 2 juli, och sov sig igenom hela upplevelsen. Det var lite småläskigt på uppvägen när det ruskades och gungade, men på nervägen så stod hon och lutade sig mot fönstret och knackade och tittade sig omkring. Ingen höjdrädsling där inte. :

)DSC01315 copy

Lutar sig orädd över kanten – Bergsklättrare på väg upp till toppstugan.

DSC01323 DSC01310 copy

DSC01313 copy

Ljusnedal, Ljusnedalssjön, Lossen, Röstberget & Funäsdalen.

DSC01312 copy

Vi köpte en toalettinsats till Linnéa, tänkte att den kanske skulle kunna gå att ta med när vi ska iväg och hälsa på och så så att hon kan gå på ”pottan” även borta. För det känns som det kan bli lite förvirrande att gå på pottan hela dagarna hemma men är man borta så går det bra att kissa i blöjan. Men tyvärr är den lite för stor så lilllövvilövv halkar ner och det blir en inte alltför bekväm sittställning. Såg sen att det stod 24mån+ på den, vilket inte stod i beskrivningen på hemsidan. Aja, bara att vänta.

DSC01283 DSC01286 DSC01285


Före detta vänskap och en ny 12

Jag läste en text hos Paula som väckte minnen till liv, jag är inte säker på att den handlar om mig men det känns som att det gör det, jag har inte frågat för att det känns inte viktigt att veta. Men ändå så väckte det tankar som jag inte tänkt på många många år. Det handlade om en vänskap som fick ett snabbt avslut utan att jag hängde med alls. Jag lärde känna en tjej på nätet, jag minns inte alls vart, kan ha varit allt från Wilda Webben, Lunarstorm eller kanske Nightlife, på stenåldern förstår ni, communityns barndom. Det var många år sedan i vilket fall, jag har så få minnen från mina tidigare år, de finns inte, så jag har mest fragment kvar. Vi blev i alla fall vänner och började träffas i verkliga livet efter att jag var och köpte en klösmöbel av henne och hennes sambo och vi umgicks och vi festade ibland och hade trevligt och jag bodde i deras hus mitt ute i ingenstans i flera dagar en sommar för att vakta deras hundar när de var på semester. Hon var en så snäll och söt och rar tjej som älskade djur och tog hand om flera katter som behövde nytt hem.

.

Men mitt i idyllen så fick jag då och då hemska samtal, mail, sms där hon var helt ifrån sig då hennes sambo misshandlade henne både psykiskt och fysiskt och hon berättade bland annat om att han slängt in henne i elementet en gång. Jag erbjöd henne hela tiden att komma till mig, att hon fick bo hos mig några dagar om hon ville, att hon skulle dra ifrån idioten som misshandlade henne, att hon skulle polisanmäla honom, de hade ju en son tillsammans dessutom. Men hon gjorde aldrig det. De gör väl så har jag hört. Jag försökte och försökte men hon gick alltid tillbaka. Fullkomligt kuvad. Tillslut blev jag så trött på att kämpa och försöka för hennes skull, för jag försökte verkligen få henne därifrån. Men hon tog aldrig tag i det, hon tog aldrig emot vad jag erbjöd under alla dessa år som vi var vänner. Så jag skrev i ett blogginlägg en kort text om att jag inte orkade mer och att nu fick personen klara detta på egen hand, jag hängde inte ut henne på något sätt. Då tog det helt utan förvarning hus i helvete! Jag fick höra både det ena och det andra, som att –  hur kunde jag komma och påstå att hon blev misshandlad!? – Jag var falsk och en fullkomlig lögnare! – Jag skulle omedelbart ta bort alla foton där hon och jag var med på samma bild från nätet! Det var som att det var en helt främmande människa som skrev till mig, jag fattade verkligen ingenting, var det hon som ljugit för mig om att hon blivit misshandlad? Varför skulle hon göra det?! Vad vinner man på det? Jag var ett tag säker på att det var hennes sambo som skrev till mig, men jag vet inte? Jag fattade som sagt inte ett dugg vad som hände. Hon var helt förändrad. läskigt förändrad. Vore faktiskt kul att få veta vad som egentligen hände, vad var sanning och vad var lögn?

.

Back to the saker som betyder något. I söndagskväll tog vi oss äntligen ner på området för att kika på kaninungarna, hela 23 stycken är det tydligen! Linnéa tyckte det var kul och försökte känna på dem och pipa dem. ? Det var inte alls speciellt rädda utan kom fram till nätet flera gånger och nosade. De stora kaninerna var mer som de vuxna de var och chillade mest raklånga på sin fläck. ?

DSC01249

DSC01250 DSC01266

DSC01263 DSC01260

screenshot_20160712-150049png_28184756141_o copy

.

.

.

.

.

.

.

Och i går kväll kom lilla kusinen Björn Widar Alexander hem! Så vi var ettriga som få och for dit redan idag för att snusa på honom och ge gröt. Så liten! Helt otroligt att Linnéa varit i exakt den där storleken för bara ett år sedan, kan verkligen inte fatta det. Han vägde ju ingenting, det var som att hålla i en bomullstuss. Jag ville inte släppa, nevööör. Helt otroligt gullig. Linnéa blev faktiskt lite svartis när jag syttade en annan bebis så jag fick så lov att lämna ifrån mig honom till slut, lilla Linnéan. Men om några månader så har hon alldeles säkert en jättebra liten kompis där. Jag fick tyvärr inte till nån bra bild alls, snodde dessutom en från Sannas Instagram på när jag syttar lille Alexander för första gången, ynka 3 dagar gammal.

DSC01275

DSC01278 DSC01282 DSC01280

Och så ett par bilder från Emil när de varit iväg och hälsat på, jag har stannat hemma för att passa på att försöka få undan saker jag har liggandes på hög. Först hos farfar och tant Ingrid och fick fika på altanen. De hade köpt ett litet bord och stolar som passade små Linnéor perfekt. Och hos farmor och la pussel.

20160709_125058

20160702_150607


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.