Category Archives : Platser


En dag i paradiset 6

I lördags gick mamma och jag till älskade Anåro igen för att titta på höstfärgerna och för att stänga ute mårdstyggelsen ytterligare från nätboden med hönsnät, så nu hoppas jag verkligen att vi lyckats göra livet lite mer förjävligt åt den så vi slipper mötas av en mårdtoalett nån mer gång. Men det lär å andra sidan inte finnas många tussar isolering kvar i det stackars taket heller för den att bädda med. Det var en mulen dag, men perfekt temp att gå i.

.

Anåkroken

dsc01569

Roaldstöten

dsc01577

Anåkroken och Anåfjället.

dsc01596

Relativt ny men ändå förfallen bro över ett surhål, livsfarlig för både folk och fä med stora hål, ruttnade brädor och långa spikar som sticker upp. Så såg det ut även sist vi gick här och det är en månad sen, det är en av alla så kallade Guldturer i området som vi går en bit efter innan vi viker av mot stugan, så det ska ju underhållas och hållas koll på skicket tycker jag då det är mängder med folk som både går och cyklar här och det ser ju inte bra ut heller.

dsc01590 dsc01579

Tittade till grannarna, som fått god hjälp av Farbror Bäver, som huserar vid inloppet, att siktröja lite. Han har jobbat på bra i hela området faktiskt.

dsc01584 dsc01583

Efter ett ganska stort antal koxa (kåsor) med kokkaffe som ej går att undvika att intaga såna här gånger, fika förstås, spikande av 37 år gammal tackpapp som dammar så trynet blir svart och ögonen igenmurade, häftande av hönsnät och nattgardinsmontering på dörren, eftersom jag får för mig att nån står och glor på mig genom fönstret mitt ute i ingenmansland på nätterna så jag blir otrötn. och en liten rensning av skafferiet som har matvaror som gick ut för 20-tal år sen. så blev det åter hemgång. Lika tråkigt varje gång. Hoppas att vi kan ta oss hit med skoter i vinter och bunkra upp med ved och annat tungt, men då måste det vara minst två skotrar som far då det inte finns mobiltäckning på flera kilometer och det inte heller går nån skoterled hit.

dsc01586

När jag precis kommit hem så fick vi besök av gotrynet kusin Alexander med hans bihang till Linnéas stora förtjusning.

dsc01598 dsc01599

Han fick inte mycket till nattro.

dsc01602 dsc01603


Surkärringsskylt & Speedo 2

 

DSC01291 copyHär är surkärringskylten jag slitit med hur länge som helst, tänk att allt tar så mycket längre tid än jag tror jämt?! Förvisso så har jag inte så många minuter per dag som jag kan sätta mig ner heller så då tar det ju tid. Men leta bilder och lyckas välja ut vad jag ska ha, hur de ska placeras, välanvända vad det ska stå och vad det ska vara för typsnitt. Och färg måste uppenbarligen torka innan man kan måla ett lager till. Schablonen till själva varningsskylten gjorde jag i Photoshop och skrev ut i 4 delar på 4 stycken A4-papper för att få rätt storlek som jag sen tejpade ihop och klippte ut för att sen rita av den på skylten. Och måla måla måla. Lacka lacka lacka.

.

Så nu hoppas jag att vi kan sätta den på ett bra ställe så den syns och framförallt att de som har så jävla bråttom på den här lilla vägen reagerar och saktar ner innan det händer nåt. Det är så dålig sikt här dessutom när man svänger in mot oss, det går en väg rätt upp och från den svänger man vänster in mot oss och nyområdet och där är det så igenväxt av träd som fått växa som de vill sen 1981, så det finns inte en chans att de som kommer med bil får syn på en katt eller ett litet barn när de svänger in här, speciellt inte de som, som sagt, har så jävla bråttom.

.

Jag har kommit en bra bit på väg på Bebisboken också äntligen, så jag hoppas att jag snart kan skicka in den för framkallning. Den finns HÄR om ni vill se upplägget. Har sorterat alla bilder jag har på Linnéa vecka för vecka så jag vet i vilket avsnitt på boken jag kan lägga in vilka bilder, inget som gick på en kvart direkt. ? boken är väl inte optimal egentligen då man inte kan lägga in bilder på alla sidor och inte heller bestämma formatet på dem, men men, det kommer ändå att bli ett fint minne och roligt för både Linnéa och oss att titta i, speciellt när hon blir äldre och kan läsa bl.a historien om hur hon kom till, dagboken vi skrivit vecka för vecka om vad vi gjort osv, hur hon växt och utvecklats, sånger och favoritleksaker. Dopet, första julen och första födelsedagen ska finnas med givetvis på egna sidor osv. Ska bli kul att se slutresultatet. Om jag nu blir klar nån gång, problemet är att så länge jag inte gjort klart alla sidor och lagt in bilder så fortsätter jag skriva i dagboken, moment 22… det är ju så kul att skriva bara till henne som hon kan läsa sen, egentligen vill jag aldrig sluta. Så det kan ju tänkas att den blir klar först till Linnéas 4:e födelsedag. ? Jag tror att jag ska fortsätta på en låst blogg att skriva hennes dagbok sen, så går det ju att skriva ut de sidorna sen om man vill och lägga med i boken.

.

Ormruet, Anåfjället, Häckelberget, Häckelsjön, Gråstöten, m.m.

DSC01311 copy

Idag var det sommar igen, den är sällsynt i år tycker jag. Så vi tog en promenad och hälsade på kaninerna igen nere på området och sen for vi in till byn och åkte upp med gondolbanan på berget och sa hej till Erik. Det var Linnéas andra gång i gondolbanan, första gången var hon bara 1 månad gammal, 2 juli, och sov sig igenom hela upplevelsen. Det var lite småläskigt på uppvägen när det ruskades och gungade, men på nervägen så stod hon och lutade sig mot fönstret och knackade och tittade sig omkring. Ingen höjdrädsling där inte. :

)DSC01315 copy

Lutar sig orädd över kanten – Bergsklättrare på väg upp till toppstugan.

DSC01323 DSC01310 copy

DSC01313 copy

Ljusnedal, Ljusnedalssjön, Lossen, Röstberget & Funäsdalen.

DSC01312 copy

Vi köpte en toalettinsats till Linnéa, tänkte att den kanske skulle kunna gå att ta med när vi ska iväg och hälsa på och så så att hon kan gå på ”pottan” även borta. För det känns som det kan bli lite förvirrande att gå på pottan hela dagarna hemma men är man borta så går det bra att kissa i blöjan. Men tyvärr är den lite för stor så lilllövvilövv halkar ner och det blir en inte alltför bekväm sittställning. Såg sen att det stod 24mån+ på den, vilket inte stod i beskrivningen på hemsidan. Aja, bara att vänta.

DSC01283 DSC01286 DSC01285


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.


Midsommarafton i Ljusnedal 4

DSC00921 copy

Linnéas andra Midsommarafton. Vi gick ner på Bruksområdet som traditionen är, lite sent ute var vi då mat- och sovklockan inte alltid timear resten av världen, så stången var redan rest när vi kom ner. Det spelades musik och det dansades runt stången, nästa år är det Linnéas tur att dansa Små Grodorna. Köpte ankor till ankracet och fikade på nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café i Gamla Prästgården som hade kak- och tårtbuffé dagen till ära. Mums! Det såldes kolbulle och korv och det var ponnyridning och mjölkkrukekastning Linnéa hälsade på skräckslagna kaniner och såg får och hästar och träffade flera hundar av olika storlek som hon fick klappa på, så kul för henne som tycker så mycket om djur. Farmor hade med sig picknickfilt så vi satt på gräset och Linnéa fick sin första korv med bröd. Det var så väldigt mycket folk! Och uppehåll i vädret, om än mulet. Så kul! Dock orkade inte Linnéa med att stanna över prisutdelningen på ankracet m.m så vi vet inte hur det gått än.

DSC00919 copy DSC00926 copy

DSC00923 copy

(update! höll på glömma den här fantastiska bilden) Jag undrar vad dom håller på med här?

DSC00937

Gamla Prästgården där nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café ligger. Här hade mamma café en gång i tiden också. Det är så roligt att de vågar satsa här i byn.

DSC00927

Spatserarn som inte kunde sitta still när vi fikade. Kaninerna var lite uppjagade av allt spring och skrik  så de låg mest och tryckte i boet, vi får gå hit en lugnare dag istället och titta ordentligt. Och fåren låg och gömde sig i höggräset.

DSC00931 DSC00933 DSC00936

Mjölkkrukekastning på avstånd. Bilderna är en aning dimmiga eftersom jag upptäckte när vi nästan var hemma att det var spår efter misstänkta klåfingrar på linsen.

DSC00939

Ankorna på väg i mål.

DSC00944

DSC00949

DSC00946 copy

De Alldelessnartblivandeföräldrarna aka bror och Sanna. Och Svärmor och Inger S.

DSC00941 copy

Dimmig närbild

DSC00941 copy2

Svängde förbi mamma och pappa en snabbis innan vi gick hem.

DSC00951 DSC00952 copy

Stina och jag på bron imorse. Och de andra Midsommarfirarna i kattgården.

20160624_113843_27261533333_o 20160624_113940_27772249122_o DSC00956


Utseendefixering, tonårsförvirring & Pamela A & Graaf-ideal 21

Åh jag har varit så dålig på att hänga med på slutet, i bloggar och Instagram och annat hej kom och hjälp mig -sociala media bla bla bla. Jag känner mig på nåt sätt kass när jag inte hinner med att kommentera/gilla eller ens ser alla inlägg som mina vänner gör, på slutet har jag stresscrollat Instagram endast på kvällen när jag lagt mig, lika med resten så jag missar massor. Men det har varit lite småjobbigt med att ställa in medicinen nu, jag har ju tagit 54mg på morgonen och sedan 18mg till lunch, vilket gjort att jag förvisso kunnat skjuta fram dippen ett par timmar men blivit ännu tröttare och energilös efter medicinen gått ur mot vad jag var innan, vet inte om det beror på att det är den billigare varianten jag tar vid lunch. Hoppas få Concerta till veckan även på den dosen. Igår var jag i alla fall ute och tog en promenad till Tefsjön för att rensa kraniet och röra lite på mig. Är så fruktansvärt stel mellan skuldrorna, axlarna och i nacken sedan en vecka tillbaka, värken strålar ända fram till bröstet?! jag har försökt med massage, spikmatta, liniment, Ipren och värmekudde men det blir inte bättre. Jag brukar aldrig ha såna här problem annars så jag fattar inte, kanske för att jag burit runt på Linnéa i ett års tid? Krupit runt på golvet och sovit/suttit/legat i diverse utomjordiska ställningar framförallt under amningen, detta år utan en enda hel natts sömn. Men ändå.

Vårflod i Tevån.

DSC00616

Kossorna har fått komma ut i stora hagen som går runt oss och det är massor med små kalvar. Dock är de lite fega ännu så ömsom stod de och våldsfunderade på vad jag var för nåt och ömsom så sprang de i vild panik.

DSC00637

Jag minns inte riktigt hur jag kom in på det, men jag följer Magdalena Graafs blogg för att jag tycker hon skriver så fruktansvärt roligt och fullkomligt ärligt vad det än gäller, så det lär ju varit därför. I alla fall, så kom jag att tänka på hur det var när jag växte upp och när jag precis flyttat till stan, 16 år gammal på forntiden, för att börja gymnasiet. Allt var nytt, alla människor var nya förutom ett par från klassen här i Funäs, jag hade varit i stan ungefär 1 gång per år tror jag innan dess, Innan jag flyttade hade jag ett obefintligt intresse för både kläder och smink, sånt gjorde man inte här, på sin höjd maskara när det var disco. Visst, jag började använda foundation på högstadiet, som jag tjuvlånade av mamma i början har jag för mig för jag blev retad för att jag var röd om kinderna hela tiden ”titta Jennie rodnar jämt, äru kär eller, höhöhö!” på moget småpojksmanér. ? Så på sätt och vis så började väl utseendefunderingarna redan då, jag var ju så blyg och tog såklart till mig de orden, innan hade jag inte haft en tanke på eller reflekterat så mycket alls över hur jag såg ut. Jag blev kär för första gången i högstadiet, huvva så jobbigt det var, pojkspolingen var ju dessutom upptagen Men inte då heller funderade jag på hur jag såg ut, det fanns liksom inget ”undrar om han tycker att jag ser fet ut i det här”, eller att jag började sminka mig och fixa frisyren för att han kanske skulle få upp ögonen för mig, det fanns inte i tankebanorna, så jävla skönt det måste varit! Men då visste jag ju inte annat, jag hade inte varit med om annat, ingen sminkade sig, de flesta gick runt i vanliga t-shirtar/collegetröjor och jeans som man kunde köpa på det ljuva 80-90-talet, på gott och ont.

.

Men med alla reklampelare i stan med bikinimodeller som var omöjligt att undvika i alla busskurer och i affärer och vart man än vände blicken så blev självmedvetenheten större och jag började jämföra mig, jag såg folk överallt som såg ut som jag ville se ut, alla hade de något som jag ville ha. I skolan likadant, nästan alla sminkade sig, färgade och fixade håret och hade snygga kläder varje dag, tighta kläder som avslöjade det mesta. Så hade jag aldrig klätt mig. Jag visste inte att man ”skulle” klä sig så som tjej, jag hade alltid bara tagit nåt plagg hemma utan att bry mig speciellt mycket och inte var det det minsta tight eller urringat. Jag var nog väldigt skyddat här hemma på landet, jag minns dock när vi fick parabol och vi hade MTV och VH1 bland annat och jag vet att jag reagerade även på hur alla artister och videos såg ut. Andra året på gymnasiet så utvecklade jag social fobi, jag har säkert haft det liggandes jämt som med ADD:n. Jag ville inte visa mig för folk, jag klarade inte längre att äta lunch i skolrestaurangen, jag levde på godis, jag mådde fruktansvärt dåligt av att tvingas åka buss till och från skolan, allt innebar en enda panikkänsla. Det kändes som alla tittade på mig och tyckte att jag såg konstig ut, gick konstigt, betedde mig konstigt and so on. Jag hade så otroligt mycket föreställningar om vad folk eventuellt tyckte och tänkte om mig. När jag skulle ta körkortet så var jag mer på körskolan och läste teori (på min tid fanns teorin bara att läsa i pärmar inte i någon dator ) än att gå på skolan, det var ju mindre folk där, jag kunde gömma mig.

.

När jag flyttade till Tandsbyn och blev sambo för första gången i slutet på gymnasiet så började jag även jobba på Husqvarna där efter skolan och monterade ihop kapsågar. Även där blev jag bombarderad med idealet om hur man skulle se ut. På tex en arbetsstation så satt en stor plansch med Pamela Anderson i en Baywatchscen rakt framför ögonen på mig, detta var alltså runt 1998. Så skulle man se ut om man skulle duga. Jag såg inte ut så, inte det minsta. Jag krympte mer och mer i självkänsla, för jag tyckte inte att jag dög, vem skulle vilja ha mig, de har mig väl bara i väntan på något bättre. Något ”sånt där” som sticker som en pil rakt in i hjärtat på mig. Internet fanns ju också, det var rätt nytt då, det var svindyrt att surfa, man kunde inte sitta många minuter för då steg telefonräkningen till månen, modemet som ringde upp en anslutning tog ungefär 10 minuter på sig innan det kopplat upp sig mot internet via telefonlinjen och lät samtidigt som en hes kaffebryggare. På löpsedlarna utanför affärerna syntes systrarna Graaf i olika poser med tuttarna uppe vid hakan och blonderat hår, så såg jag heller inte ut, men det var så man skulle se ut. I mitt huvud.

.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt över mig själv under så många år, jag såg inget bra. Jag började köpa kläder som besatt bara för att passa in, se ut som de där andra snygga tjejerna som alltid hade allt jag ville ha. Jag började sminka mig mer och mer, jag färgade håret och jag blekte och jag färgade igen och jag blekte. Då kanske jag kan känna mig nöjd. Jag kände mig aldrig nöjd. Köper jag just det här sminket kanske det får mig att se ut som den och den, men jag gjorde ju aldrig det, jag såg bara ut som Jennie Grinde. Samtidigt så slets jag med svårigheterna med min sociala fobi och problemen som ADD medförde, utan att jag förstod att det var det som gjorde mig till den jag är, plus min hörselskada som gör det nästan omöjligt för mig att höra vad som sägs när många pratar samtidigt, när det är bakgrundsljud och TV och radio hör jag oftast aldrig vad som sägs, så jag har känt mig utanför på många olika sätt, utan att jag visste varför jag var som jag var. Jag förstod inte varför jag inte orkade vara social i flera timmar varje dag som alla andra, när jag höll på svimma av trötthet av alla intryck efter en vanlig dag, Jag förstod inte varför inte jag kunde komma ihåg handlingen av en film, varför faktafilmer i skolan aldrig fastnade utan jag svävade iväg i tankarna utom kontroll istället och kände mig stendum.

.

Funderar på om det blev lite av en chock med allt nytt i stan, jag som mest höll till i skogen innan liksom, och därför tog jag åt mig så mycket av allt? Men det är ju inte bara jag som flyttat från ett sådant här ställe till en stad, så jag måste varit extra känslig. Undrar hur jag varit och hur livet sett ut om jag stannat här hemma istället? Funderingar funderingar. Alla år med dåligt mående och försök att hitta mig själv, förstå mig själv, svårt att komma till ro, impulsiviteten som styrt mig hit och dit till både det bättre och det sämre, all packning jag dragit på mig under åren. Alla erfarenheter jag faktiskt fått av att vara jag, hur jag utvecklats och hur jag hamnat här där jag är idag, i en Jennie som jag faktiskt tycker om. ADD-diagnosen fick mig att äntligen förstå mig själv, äntligen förstod jag varför jag är som jag är och varför jag varit som jag varit. Bara att få ett ord som beskriver mig var en enorm lättnad, äntligen visste jag att jag inte var ensam och jag var inte heller speciellt konstig, nåja. Och att det finns hjälp att få för att fungera som en normal människa och det finns strategier som jag själv kan tillgå för att underlätta min vardag. Nu trivs jag bra, jag gillar den jag är och alla självdestruktiva, förvirrade, jobbiga år med ett antal depressioner har ju faktiskt lett mig hit och impulsiviteten fick mig dessutom att komma hem till mitt älskade Ljusnedal igen efter 17 år i stan. Här är jag hemma, här mår jag bra. Och här föddes älskade lilla Linnéa! Jag är så glad över att hon får växa upp på samma plats som mig.

Ja, det var dagens funderingar.

.

Några bilder från förra helgen. Det var ju fantastiskt väder på kvällarna i alla fall. Stina blir helt utom sig av lycka när hon får sällskap ute och blir helt galen, lika Farbror Tilt, de springer runt och jagar varandra och springer uppför träd och ner och så blir de kära och måste mysa med matte en stund och sen sätter det igång igen.

DSC00564 DSC00536

Fantastiskt att vara kattdjur.

DSC00543 DSC00558

Nytt till prinsessan, den randiga från oss och de tv¨å andra från mormor och morfar. Nu går hon så gott som obehindrat, hon började i lördags med att hellre gå än krypa, krypa har ju hittills gått fortare så, och nu gör hon mest inget annat än att gå runt i lägenheten hela dagarna. Vad kul det måste vara! :<3 Och så är nog 4:e tanden på väg, i överkäken denna gång, till vänster om de blivande framtänderna så det blir ett lite skevt bett ett tag.

DSC00583 DSC00587 20160525_180200_27244472915_o

I helgen så blir det lite jobb faktiskt, jag fick frågan om ett litet fotouppdrag på lördag, så det ska bli skoj. Hoppas jag kan leverera bara. Och så ska 30-årsbroderskapet firas på nåt vis samma dag. Vi hade avslutning på kyrkis i onsdags också förresten, lite trökigt. Vi var här i Ljusnedal på äventyrsholmen, Marianne grillade hamburgare och det gick hästar i hagen som Linnéa tyckte var väldigt spännande, blev väldigt besviken när hon inte fick pipa dem. Och en vovve som fick springa lös var också väldigt fascinerande, hon försökte pipa även den men inte heller den kände sig speciellt lockad till det. Goa lilla tjej. Vi var inte ensamma denna gången, utan hela två föräldrar och två barn var vi och så Marianne då förstås Lite trist är det ju att inte fler kan dyka upp en sån här gång när M ställer i ordning en massa och det är sista gången inför sommaren. Men gott som tusan var det med grillade hamburgare, Linnéa fick också smaka och älskade det! Men det var jättemysigt ändå såklart att sitta där i gräset, höra vårfloden som brusade förbi runt om, solen som sken, småprata lite och bara må gott i ett par timmar. Dock gjorde jag misstaget att dricka en halv mugg kaffe och efter vi kommit hem kom hjärtklappningen som på beställning…. så det är bara att fortsätta hålla mig ifrån det uppenbarligen.

20160525_100733_27204638506_o 20160525_1007280_26963568990_o

20160525_100746_27141674582_o


Skitkalas & kalaskul 4

Stackars lille Lillsitas har magsjuka Ända sedan i torsdags har det bara sprutat en härlig sörja ur lillrôvven flera gånger per dag både i blöjan och pottan. Kan inte tänka mig annat än att det är pannkakan och banangrädden hon fick till middag i onsdags och till lunch i torsdags som är boven, för mycket mjölk, mjöl och grädde för nya lilla magen förmodligen då det var första gången hon fick äta en riktig portion med just pannkaka. Men att det ska hålla på så länge!? Fjärde dagen nu ju, eller är det riktig magsjuka, eller nåt annat? Förstår inte vad det ska bero på annars. Men igår fick hon lite blåbär- och äppelpuré och idag ska ni veta att det skitits, SVART skit, som ser ut som skit ska. For your information liksom. Så om det gick över av sig själv eller om det var blåbären som gjorde det förtäljer icke historien. Älskade lilla tjej.

DSC00396

Bus med pappa

DSC00399 DSC00393

Tog en promenad med nya kameran i lördags kväll, bara för att testa den och lära känna den. Men alltså, jag har kört på endast manuella inställningar på min systemkamera sedan 2009, i 7 år, så nu är jag helt väck när det kommer till alla dessa förinställda autolägen som man kan välja mellan på denna. Jag hade tänkt att undvika att hålla på ställa in manuellt på denna, det går ju det med om man vill, och ha den som en lättillgänglig snabbfotokamera att dokumentera vardagen med till största del. Jah bah fatta ingenting. Det finns såååå många lägen att välja, så det tar nog ett tag innan jag testat mig fram till det jag gillar bäst som jag kan ha den inställd på större delen av tiden. Fokusinställingarna är dessutom knepiga, jag fattar inte riktigt, ibland kan man fokusera manuellt och ibland gör kameran det helt själv och bestämmer vad som ska fokuseras på, störigt. Ska jag verkligen behöva ta fram instruktionsboken? Va va va va?! Reheheheally!? Jag älskar däremot hur snabbt, smidigt och enkelt det går att överföra bilder från kameran till mobilen via Wifi, när jag väl läste instruktionerna hur man skulle göra efter att ha svurit mig blå över varför jag inte fick till det i en timme, jag behövde bara ladda hem en app så gick det smärtfritt. Lika enkelt och snabbt är det att föra över dem till datorn, dock med sladd, och programmet man använder till importen är awsome! Det delar upp bilderna efter datum och man kan lätt öppna dem direkt därifrån till Photoshop om man vill redigera och sedan bara dra dem direkt från importprogrammet och till bloggen utan att behöva leta upp dem i nån mapp som man sparade ner de redigerade bilderna i men inte använde hjärnan till att registrera vart på datorn de hamnade. Phu.

.

Jag gick i alla fall till Tefsjön och höll på frysa sönder fingrarna till molekyler. Och där var det massor med svanar, jag har aldrig sett så många på samma gång, 13 stycken! Och på iskanten så satt det en massa mindre fåglar med röda/orangea bröst. Just där och då skulle jag haft systemkameran så jag kommit lite närmare. Typischkt.

DSC00423

DSC00433 DSC00424

Mamma och pappa kom förbi i fredags med en present, LInnéa hade ju sin allra första namnsdag! Ett litet kit till födelsedagskalaset. Och så jämförde dom foppatoffelstorlekar. Pappas storlek 47(!) jämfört med mammas 36(37?):or och Linnéas 24:or som dock är för stora. Hon har bara 21 än så länge.

DSC00370 DSC00358

Farbror Tilt hjälper matte blogga. – Och den fina orkidéen jag fick av Emil för 1,5 månader sen som fortfarande har alla blommor kvar?! Hur är det möjligt?!

DSC00367 DSC00355

I lördags for vi och hälsade på bror och Sanna för första gången sedan 1300-talet och såklart blivande kusin Ojsan som kan tänkas kravla ut vilken dag som helst nu egentligen. Jag fick presenter! Nyfunna favoriten, den flytande bronzern Dew the Hoola från Benefit och en ansiktsmask, tack! Linnéa fann sin plats direkt och testkörde Ojsans blivande säng och leksaker och recenserade för morbror sin.

DSC00446 20160514_132129

Och så har vi fått tag på en vagn att ha på dagis sen, när nu den dagen kommer…. en Emmaljunga Classic med mycket plats att ligga på, skönt gung i den och en mjuk madrass var det med. Fick även med ett parasoll som passar perfekt till vagnen hon har nu, så bra då det jag köpte ifjol fäller ner sig på halvstång om en knott flyger förbi. Fick även med lite sandleksaker till den dagen hon har en sandlåda, hoppas hon kan få en i sommar redan. Och allt var GRATIS! Folk är så himla givmilda.

.

Och så slog jag på stort och gjorde egna köttbullar för första gången i mitt liv tror jag, så att Linnéa skulle kunna äta samma som oss. Tyvärr var det nog ett misstag då de tydligen var så goda så att köpeköttbullar hotades att bli ratade. Hade i ägg, grädde och lite pofiber istället för ströbröd, salt och peppar. Jag gjorde miniminiköttbullar till henne, innan jag tillsatte salt i smeten, som jag kokade i vatten först och sedan i en skvätt grädde med svartpeppar och basilika. Hon älskade dem! Så kul! Och hon älskar att kunna äta själv också.

.

Lägg märke till nästan-blåögat på kinden Nu börjas det, hakan fick sig en törn i helgen då hon hackade den mot klösträdet på nåt vänster så hon har ett styggt sår där och idag snubblade hon ståendes på knä med nån slags vinkelvolt och slog sig mot hyllan under soffbordet. Hon är i alla fall helt otroligt duktig på att klättra ner från soffan och sängen nu, kryper baklänges över kanten eller lägger sig på sidan och sträcker ner ena benet tills hon når golvet. Så jag känner mig näääästan lugn över att förhoppningsvis slippa se/höra när hon gör en djuphavsdykning med huvet först. Pruttunge.

DSC00448 DSC00465


På jakt 5

Häromkvällen var jag på jakt, med mig hade jag min största pjäs med det minsta siktet. Jag gick bara och strosade i skogen runt lägenheten och ut i kohagen en sväng i jakt på vårtecken, fann mest fjolårets salladsbar som är på god väg att tina fram men även ett fint ljus i solnedgången.
.
En gammal ene kan även den bli snygg i rätt ljus.

IMG_9260 copy

Stina Kamofleradsson hängde förstås glatt på och hoppade uppför trädstammar och rejsade runt.

IMG_9256 copy

Vår ensamma ”Bambi” som kommer varje dag och äter upp våra matrester som vi kastar ut gick nere på gärdet nedanför lägenheten och mumsade.

IMG_9191

Dessa två hårbollsherrar satt i fönstret hos mamma och pappa och spanade ut på kvällssolen.

IMG_9283 copy

Igår kom vi iväg till kyrkis åter igen, fantastisk bedrift! Det blir alltid sån stress att komma iväg, jag verkar aldrig lära mig klockan, alltså hur lång en minut verkligen är och minuten verkar ha blivit kortare sen Linnéa kom, underligt. Men det är ju tur att man får glida in lite när som helst. Linnéa älskar det som sagt, så jag vill verkligen komma iväg de få gånger som är kvar innan sommaren. Igår älskade hon det kanske inte fullt lika hårt då hon drog min kaffekopp rakt över sig när vi skulle fika. ? jag borde lärt mig vid det här laget att hon har 5-metersarmar! Som tur var så hade kaffet hunnit svalna en aning, men ont gjorde det ju säkert när det brände till, men säkert blev hon mest rädd och det blev väl inte bättre av att jag rev upp henne ur stolen när jag panikade. Så det var nog en blandning av allt och så blev det dubbelt så hemskt i och med att hon sovit så lite och var trött redan när vi kom dit. ? hon hade som tur var haklappen som skyddade magen och bröstet men ena handen och såcka lår fick kaffe över sig. *ont i mammahjärtat* ? Som tur var så fick hon låna byxor av bättre förberedda föräldrar, det tackar vi för, så himla snällt. ? Det gick snabbt över i alla fall och hon lekte och tullade på som vanligt efter att fått på sig torra kläder och lite pussar och kramar. Lilla vän ❤
.
Innan kyrkis svängde vi in på jobbet för att hämta kryddor och grillolja som jag köpt för sponsring av klassresa. Ska bli riktigt spännande att testa dessa. ? grilloljan köpte jag mest för de små gulliga dunkarnas skull. ? Och så är det en sån där pip med dessutom så man kan spruta grilloljan direkt in i köttet om man vill. Grannen kom in med kattmat också, så snällt! Ska bli spännande att se vad hårbollarna tycker om den här. ?

20160413_164525 20160413_164616

20160413_164503 20160413_164418

Det har varit några riktigt härliga kvällar och dagar nu. Så jag tog med mig Linnéa ut i kattgården så hon skulle få känna på utelivet lite häromdagen. Lille Sej blev ju överlycklig, de är ju bästa vänner och de lekte med ett grässtrå som Linnéa viftade med. Linnéa visste inte hur hon skulle bete sig först utan satt stilla på bron och funderade innan hon förstod att man kunde röra sig även på det där underliga stället. ?

20160412_140121 20160412_141021

20160412_140430 20160412_140123


Kyrkjakt 4

En eftermiddag förra veckan efter Emil kommit hem så drog jag iväg på kyrkjakt. Det var sååå himla fint väder och jag hade sett framför mig hur bilden skulle se ut när Linnéa och jag for hem från byn tidigare på dagen. En sån där bild som jag inte tagit förr, ett motiv på endast kyrkan med fjällen i bakgrunden. Det gick inte alls som jag hade tänkt, förstås. Jag trodde jag skulle få en fin vy från backen där man åker ner mot byn, där syntes bara kyrktornet och en massa träd… åkte ner halva backen igen och ställde mig mitt i vägen och fotade och där är självklart en massa störande hus i vägen och inte där heller går hela kyrkan att få med pga träd. ? Sicket antiklimax. Efter en rejäl beskärning fick ett par skorstenar vara med och Gråstöten i bakgrunden. Men det var ju inte det här jag hade tänkt mig, jag får väl vara glad att kyrkan och en del av fjället kom med ändå. En skylift någon? Att ställa mitt i vägen. ?

IMG_9084 copy

For sedan upp mot Thorbygget då jag sett att man ser Ljusnedal därifrån då jag svischat förbi. Jag såg toppen på kyrkan mitt inne i skogen, vinkeln blev ju lite skev när jag kom så högt upp och långt ifrån, samt mamma och pappas och ett par grannars hus. Så jag tog kort på bara fjälljävlarna tillslut, haha, jävla möe. ? Vid knölen ”Gråstöten” (som syns bakom kyrkan i första bilden) strax till höger om mitten i översta bilden ligger Lillvallen, nere vid foten till vänster närmare bestämt. ❤ Dit ska vi ta premiärutflykten med Linnéa i sommar. Och rakt bakom hela massivet, Anåfjället, så ligger älskade Anåro. Längtar dit så mycket nu! ❤

IMG_9108 copy

IMG_9097 copy


En del av mina paradis 6

Jag var som sagt upp till Ruvallen en sväng igår, iiiiskall blev jag om fötterna i skitskorna jag köpte förrförra vintern som jag nu lagat för hand med nål och tråd. Suck. Jag matade Tjyxorna (Lavskrikorna) och småfåglarna och fotade dem och gamla ting i husen och mådde allmänt gott i min tystnad, förutom att tårna rullade omkring i skorna och lekte iskulor. Jennie Grinde – Note To Self: KÖP RIKTIGA JÄVLA SKOR NÄSTA VINTER!!!! Som håller mer än ett par månader. Men jag trodde det skulle vara lite mer kvalité på dem då jag köpte dem här i byn, vilket betyder att det inte är de biligaste paret skor man kan hitta här i världen. Sömmen på ena skon har släppt och dragkedjan på samma sko delade sig på mitten. Jag har nu sytt igen dragkedjan med nål och tråd och så även där sömmen gått upp. Som tur är så är det snörning framtill så jag kan ta på och av dem trots försegling, vilken tur va.

.

Tjyxan, som är så tama så de äter ur handen.

IMG_8986 copy

IMG_9015 copyIMG_8987 copy

Solen var på väg upp

IMG_9023 copy

Fina frostiga fönster

IMG_9026 copy IMG_9067 copy

Mina gamla nappar hänger kvar och någons gamla skor.

IMG_9042 copy IMG_9056 copy

Fin gammal servis och diverse lustiga vispar.

IMG_9053 copy IMG_9037 copy

IMG_9038 copy IMG_9058 copy

IMG_9004 copy

IMG_9057 copy

”Kokhuset” i den där sängen låg alltid morfar, det var hans plats.

20160213_093003_resized 20160213_092950_resized

20160213_092927_resized

Min gamla lekstuga – och den större stugan där vi sover som tidigare var lagård, som nu även är isolerad så det går att vara där även vintertid om man vill.

IMG_8984 copy 20160213_093351_resized

Mormors och morfars bröllopstallrik – och en tackgåva till min morfars far för trogen tjänst.

IMG_9074 copy IMG_9077 copy

Älskade ställe!


Personlig Konkurs 12

Det bär sig inte länge till detta, tillgångarna är inte vad de varit alls, flödet sinar och efterfrågan har sjunkit avsevärt. Det är nog bara att inse att mitt företag som Mjölkko/mjölkkruka/mjölkfabrik snart får begäras i konkurs. Linnéa är inte alls speciellt intresserad av bröstet längre, förutom när hon är jättetrött eller det är typ 4 på natten och hon (förmodligen) bara behöver snutta sig lugn. Oftast när jag ska ge henne så är det 345 andra saker som är mycket intressantare än att äta och hon släpper gång på gång för att fundera på annat och sprattlar och håller på, tills hon kommer på att tutten inte är i hennes mun, då blir hon förbannad trots att det är hon själv som släppt den. Haha… jäkla typ.
.
Jag är så stolt över mig själv, folkskygghetsministern, att jag tog mig iväg med Linnéa på kyrkis i onsdags! Jag vet inte hur länge det hållit på, men en gång i veckan från augusti tror jag. Det är några måader jag har gruvat mig och samtidigt varit nyfiken på att gå, men i sista sekunden vägra. För jag vet inte exakt vilka som kommer vara där, jag vet inte exakt hur det fungerar, jag vet inte exakt vad man gör, jag vet inte exakt hur jag ska bete mig osv osv osv. Jag behöver ha kontroll på allt annars blir jag ohyggligt stressad och låser in mig hemma istället. Vi var först där tack och lov, så vi kunde i lugn och ro sätta oss och börja leka med alla leksaker som fanns där innan fler började dyka upp. Och varje gång det kom en ny bäbis innanför dörren så sken Linnéa upp och blev jätteglad och hon var inte alls blyg och satt och lekte och granskade de andra och kände på dem och de kände på henne. Det var så kul att se.
.
Vi lekte en timme ca och sen blev det fika, bjöds på Linnéas favoriter majskrokar dessutom. Och efter det så var det babyrytmik då Marianne som ledde allt sjöng enkla sånger och ramsor och vi fick varsin minimaracas(?) och vi skulle röra händer och fötter, flyga i luften osv. Det sista var att de skulle ligga i en ring med huvudena mot mitten och vi föräldrar fick ett genomskinligt tygstycke som vi skulle röra böljande ovanför dem. Det var inte poppis, en fick surläpp och det blev bedrövelse och då hakade flertalet på, även Linnéa, haha! Smittsamt det där. Linnéa somnade i bilen hem och sov sedan vidare i babyskyddet i hallen i 1,5 timme! Helt slut! Hon är ju inte alls van så mycket folk och så mycket rush så de där två timmarna tog musten ur henne totalt. Även mig. Men det var kul och jättetrevligt faktiskt och jorden gick inte under som jag befarade. Mitt största problem är ju dock att jag har så fruktansvärt svårt att höra vad folk säger när det är andra ljud runt omkring och 7-8 barn kan ju verkligen ge ljud ifrån sig, så större delen av tiden var det inte så stor mening för mig att ens försöka vara med i nåt samtal. Jag kan ju inte sitta och skrika VA?! hela tiden för att höra vad alla andra säger… men jag koncentrerade mig på Linnéa då istället. Ännu en nackdel med att vara dövöra, svårt att komma in i gemenskapen. En del tror säkert att jag inte är intresserad av dem eller rent av stroppig (som jag vet att flera trott innan de lärt känna mig), men tyvärr är det ju lite den sociala fobin plus att jag hör så dåligt som gör att det blir så.

wp-1455180097295.jpg wp-1455180105142.jpg
Jag fann en app som verkar jättebra, om bebisens utveckling vid olika ålder. ”Gravid & Baby” heter den, längst upp under klockan på första bilden ser ni hur den ser ut. Och det står faktiskt precis som Linnéa är just nu och varför. Jätteintressant sånt här! Då kan man ju faktiskt få en förklaring till varför de är som de är ibland och slipper grubbla på det i alla fall. ? Hon är väldigt mammig just nu och kan bli helt förtvivlad om jag går ut ur rummet även fast Emil är där med henne, hon har börjat sova väääldigt dåligt igen senaste veckan och även det är vanligt vid den här åldern, 8-9 månader, och de behöver väldigt mycket närhet den här perioden. Vi är vakna 2-3 timmar varje natt och hon är ömsom ledsen och har det jobbigt för att hon inte kan sova ömsom tror att det är dag och lekdags och det är jättesvårt att få henne att komma till ro. De går igenom en separationsfas där de övar på att bli självständiga, men samtidigt är de såklart rädda att de ska bli lämnade av de som är tryggheten i livet. Det händer ju även jättemycket nu med utvecklingen, börja krypa och klättra på saker och en vilja att upp och gå, så det är mycket att hantera och sortera i huvet för en liten människa.

wp-1455181847385.png wp-1455181855741.png wp-1455181852174.png

wp-1455196836736.jpg

.

.

.

.

.

Vi tog oss äntligen iväg till ”moster”  Gunborg i torsdags och hälsade på (min pappas moster), det går ju lite lättare att ta sig iväg när solen skiner trots att jag tänkte ta en vilodag med tanke på kyrkisståhejet dagen innan som körde slut på oss båda. Världens goaste, gulligaste lilla tant. Hon blev så glad över att få träffa Linnéa igen, senast var ju på dopet i slutet på september. Den här gången vågade hon ha henne i knät också, vilket hon inte vågade då eftersom hon var rädd att tappa henne, nu är hon ju en stor 9 kilosklump som sitter stadigt där man placerar henne. Linnéa var lite trött men satt ändå på golvet nedanför Gunborg och log och pratade och de lekte tillsammans med sakerna vi hade med. Hon fick även hälsa på Walter, en grå jako-papegoja som är lika urgammal som mig, men hon föredrar katter så trots att han visslade och pratade med henne så var han inte så jättespännande faktiskt.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.
Testade två nya recept igen i går eftersom jag försökte hålla mig från att köpa godis/chips men var TVUNGEN att ha nåt att stoppa i truten. Nyttiga kärleksmums, recept HÄR, och mazarinkaka med chokladöverdrag, recept HÄR, fick det bli. Kärleksmumsen smakade väldigt nära som kärleksmums ska faktiskt! Mazarinkakan var helt okej, men jag visste att jag skulle förbli skeptisk då det är dadlar i chokladtoppingen. Jag är oerhört skeptisk mot dadlar och fikon o dylika ting. Men den blev faktiskt ätbar den med, säkert gillar dadelfolk den mycket bättre än vad jag gör. Men som sagt, jag kan gärna äta den. Dock är dadlar väldigt söta, 56 gram Kh/100 gram, meeen per bit blir det ju inte många gram, så det får vara så.

20160212_172959_resized 20160212_172951_resized

Sist men inte minst, vi fick nytt handfat inne på dass igår! Och ny blandare både till handfatet (förstås) OCH till tvättbänken! De båda har stått och droppat sen vi flyttade in, men det har liksom inte blivit av att vi anmält det, genast känns det SÅ mycket fräschare därinne! Tack till bästa vaktmästarn & Co!
.
Idag är jag sådär väck igen, det var länge sedan jag kände såhär nu, men EREMIT-TID!!! Skriker hela min lekamen från det att jag vaknade imorse och den skriker fortfarande. Kan bero på alla vakennätter på slutet kanske. Men jag var tvungen att komma ut en sväng och köra bil och smattra med kameran, så jag for upp till Ruvallen och matade fåglarna, tog kort på gamla ting och fåglar och bara var en stund. Tror kvällen får innehålla ett långt varmt bad i tystnad och så hoppas jag på en god natts sömn efter det, tror bestämt att det är Emils tur att ta Linnéa en hel natt nu. Nu ska jag dona lite med bilderna från dagen så kanske jag kan få upp några imorgon. Det var ju inte direkt soligt och fint men ändå skönt att vara ute med kameran och det blev lite mysigt med snön som föll. Min gamla lekstuga som jag hoppas Linnéa kan leka i i sommar:

IMG_8984 copy