Category Archives : Gnäll & skäll


Mobilsjukan 6

Nåt jag alltid reagerat över, redan innan jag fick barn och då knappt brydde mig om ungar över huvud taget, är föräldrar som sitter med trynet i mobilen när de ”umgås” med sina barn. När man, som jag känner i alla fall, sitter med mobilen så försvinner all tidsuppfattning. Jag kan bara se till mig själv när jag tex skriver på ett blogginlägg eller skrollar internet på bloggar och Instagram eller spelar nåt spel som tidsfördriv medan Linnéa sover eller innan jag själv ska somna. PANG säger det så har timmarna rusat iväg utan att något vettigt egentligen har blivit gjort. Och verkligheten försvinner, det som finns runt omkring dessa mobilklistrade trynen verkar bara vara en diffus dimma, det går knappt att få kontakt vissa gånger, de märker ingenting av vad som händer runt omkring dem och hör inte när någon pratar med dem.

.

Hur ska de då höra och se sina barn om de behöver dem? Om de bara vill ha en förälders uppmärksamhet för att få bekräftelse på att de syns, få beröm för att de gör något bra eller visar att de har roligt och vill ha med mamma och pappa i upplevelsen. Eller om de behöver hjälp, tänk så snabbt en olycka kan vara framme för barn är verkligen överallt och ingenstans! Det har jag verkligen märkt nu när Linnéa börjar ta sig upp på köksstolarna till och med och ska klättra på allt hon inte kunnat klättra på förr och vänder jag bort huvet några sekunder för att slänga in matkassar i hallen efter vi handlat så kan hon utan problem hinna ut på parkeringen och vägen på nolltid, helt otroligt så snabba de små benen är! Vad skulle inte kunna hända en sån gång om jag istället satt med trynet i mobilen!? Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände Linnéa något för att jag inte var uppmärksam.

.

Jag tycker det är skrämmande att föräldrar ens vågar släppa sina barn ur sikte genom att försvinna in i den förbannade internetvärlden och ha noll koll på vad som händer, men framförallt är det tragiskt och sorgligt att föräldrar inte bryr sig mer om sina barn än så, att en mobil är viktigare än att interagera med sina barn och ge dem den uppmärksamhet och trygghet som de så väl behöver för att lära sig hur världen fungerar. Att visa att man finns där, att umgås och leka tillsammans, titta på saker i verkliga livet, gå ut i skogen och se vad som finns där, vara ute och leka, små utflykter, låta dem hjälpa till hemma, istället för att räcka åt även barnet en mobil/platta som de blir helt hypnotiserade av för att ”få en lugn stund”. Hur blir såna barn när de blir äldre, som inte blir uppmärksammade eller känner sig sedda av de som betyder mest för dem? Jag märker väl redan nu på Linnéa hur hon kan fastna i iPaden, hon får titta på den då hon ska sitta lite längre på pottan för att förhoppningsvis bajsa, annars kollar vi i böcker, hon kan bli helt fast och sitta hur länge som helst och stirra ner i den och stänger jag av den för att vi ska kliva upp så kan hon till och med bli förbannad vissa gånger. Så det känns som att den behöver gömmas undan lite nu framöver.

.

Jag säger inte att varken vuxna eller barn aldrig får kolla på mobilen eller plattan, vi lever ju i en sån tid nu, men det måste ju finnas en rejäl gräns och det finns inget som helst behov av att glo på mobilen som vuxen 500 ggr per dag i timtal, inte heller för barn såklart. Jag är så tacksam att jag får tillbringa alla mina dagar med Linnèa, att följa hur hon utvecklas, alla små steg, alla hyss hon gör, hur rolig hon är, vilken humor hon faktiskt har trots att hon är så liten och vilka tokigheter hon har för sig på dagarna och hur mysig och go hon är när hon kommer och vill kramas och mysa titt som tätt, jag vill inte missa en sekund av detta! Tiden går så otroligt fort ändå så jag hänger knappt med. Jag skulle aldrig byta det mot att stirra på en rätt oviktig skärm, som faktiskt finns kvar till ett annat tillfälle, när jag har en Linnéa som jag vill leva fullt ut med, jag kan inte förstå hur folk kan prioritera bort den upplevelsen?!

.

Jag kom att tänka på det häromkvällen då jag ramlade in på en artikel där en tvillingmamma gjort ett experiment med sina barn:

.

”Idag gjorde jag ett experiment. Jag kollade på när mina söner lekte. Jag satt i hörnet och räknade hur många gånger de kollade på mig av olika anledningar: för att se om jag såg deras coola trick, för att söka bekräftelse eller misstycke för det de gjorde och för att se mina reaktioner. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad jag hade skickat för signaler om jag istället hade suttit och kollat ned i en mobil eller annan teknisk pryl.

.

28 gånger skulle mina änglar ha undrat om internet var viktigare än dem. 28 gånger skulle mina söner inte ha fått den uppmärksamhet som de flesta vuxna söker. 28 gånger skulle mina barn ha undrat om de var ensamma känslomässigt. 28 gånger skulle de ha försäkrats om att den du är online är det som egentligen är viktigt.

.

I en värld där vi accepteras för den människor tror att vi är men som vi egentligen inte är, i en värld där bekräftelse kommer från hur många följare och gillningar vi har, i en värld där kvalitetstid med sina nära och kära byts ut mot isolation och sms från andra sidan rummet, så vädjar jag till dig att våga vara annorlunda. Snälla lägg ned de tekniska prylarna och spendera lite tid med din familj och dina närstående. Nästa generation litar på att vi ska lära dem hur man är som vuxen.”

.

Jag kan fortfarande komma att tänka på en annan artikel jag läste och skrev om här för ett bra tag sen, som gör mig så ledsen. Det var ett par som satt i en buss med ett litet barn i vagn framför sig, båda föräldrarna satt försjunkna i sina mobiltelefoner. Barnet blev oroligt efter ett tag och började gny och sträcka upp armarna mot sina föräldrar för att få komma upp till tryggheten, det pappan då gjorde var att ge barnet sin mobiltelefon, och sitter sen och tittar ut genom fönstret medan barnet helt tyst och frånvarande stirrar in i skärmen. Jag blir så så så ledsen, hur kan man göra så mot en liten ny människa när man är dens enda trygghet, den som den litar mest på i hela världen?! Vad ska man tro när man är så liten och behöver all närhet och trygghet man kan få i den stora nya världen med alla intryck som flyger emot en som man inte vet hur man ska hantera, men bara blir ignorerad? Åh, det gör så ont i hjärtat.

.

Så, vad har vi gjort då förutom att vara såhär sjukt allvarsamma? Varit på BVC för första gången på 3 månader, nu väger hon 12220 gram och är 81cm lång. Ökar fortfarande på vikt-och längdkurvan litegrann, de steg ett streck över medelkurvan tidigare och stiger fortfarande lite lite uppåt, stor tjej. Annars så är vi ute varenda dag och springer runt, klättrar i trappor och äter bär och plockar blommor och vissna löv, försöker äta sten och sand i hemlighet och leker med vatten och katter och klättrar på allt som eventuellt går att klättra på, leker tittut och undersöker allt hon hittar på backen och springer åt helt andra håll än vi tänkt oss bara för att vara busig, fantastiska unge.

Försöker ta Tilts fångst, första gången hon såg nån äta en råtta, uppenbarligen knastrade det så härligt så hon gärna ville smaka. – Vi fann blåbär bakom husknuten till lilltrolls (och stortrolls) stora förtjusning så där var vi ett bra tag, jag plockade och hon begärde påfyllning i hinken hela tiden.

20160906_125415_28873792033_o 20160908_125452_29430400062_o

Äter blåbär med hela kroppen, lilla trollunge – Och så var vi ute och plaskade i vattenpölar för första gången i spöregnet, det var fascinerande.

20160909_114503_28936639803_o 20160909_123132_28934949804_o

Provkörde även morfars 6-hjuling. Och så fick hon testa vattenfärg för första gången i veckan, vilket konstverk. Sen hamnade allt vatten på såcka lår.

20160909_125813_29560773815_o img_20160908_091635_28911937354_o


Jag ogillar dig verkligen, Martes Martes 2

Det finns få varelser som jag ogillar mer än spindlar, folk undantagna men det finns en rackare som börjar gå mig på nerverna på riktigt, en sunkig jävel med total avsaknad av folkvett, men nu hoppas jag att vi stängt honom ute för gott. Klart det är en karl, ett kvinnfolk skulle inte ställa till med denna oreda utan att städa efter sig då den flyttar ut.

.

Jag har inte varit i älskade Anåro på snart 2 år, den 8 oktober 2014 var jag där sist, men idag så fick jag äntligen komma dit i sällskap av mamma. Blev skapligt lättad då den enda råttskit som fanns inne i stugan var ovanpå skafferiet och i våra ulltofflor som låg på golvet, fantastisk vinterbostad kan jag förstå, de hade provsmakat lite på ventilen som sitter i jämnhöjd med skafferiet och fått upp den såpass att de kom in. Som tur var hade de varken varit i sängarna eller tagit sig in i skåpen. Det var råttfritt där de senaste åren då vi var där så ofta, men nu har de hittat tillbaka. Sommaren 2014 så upptäckte vi att en mård använt nätboden, som ligger vägg i vägg med stugan, som vinterbostad, det var isolering och skit överallt och en och annan pippifågelkvarleva som den mumsat på. Röjde rejält där inne på flera år gammalt skräp som samlats på hög och mårdsnusk och sanerade så gott det gick utan rinnande vatten. Trodde att vi hittat ingången och pluggade igen med en vedklamp. ICKE! märkte vi ju idag när vi öppnade där, på gränsen till ännu värre oreda och snusk än förra gången! Han hade använt sig av uttrarna som toalett även denna gång och det låg en massiv hög med skit mitt i dem och hela stugan är säkerligen utan isolering i taket vid det här laget då det rymde en halv sopsäck som han rivit ner på golvet. Mamma upptäckte entrén han skapat åt sig själv, på motsatt vägg, under taket, där har han gnagt hål på insektsnätet upp mot ”vinden”, tagit sig in mellan brädorna och upp under taket och vidare till nätboden vilkens golv tydligen skulle isoleras enligt hans tycke. Det låg åror, håvar, yxor, fiskespön huller om buller. Vi fann en plåtbit som vi la över hålet i nätet och trädde in en gammal vaxduk bakom brädorna och spikade på takpapp utanpå, så nu du din snuskjäveläckel får du jobb om du tror du ska bo där även kommande vinter!

.

Men det var ändå en supermysig dag, alldeles lagom temp när vi gick på morgonen och solen visade sig även några gånger och värmde på bra. Vi drack kokkaffe (ja, jag hade glömt att ta medicinen så jag vågade mig på koffeinet utan risk för duracellkaninshjärta) och fikade, röjde lite och drack lite mer kaffe, gick ner till sjön och kollade till båten och bäverhyddan och mådde gott. Jag hade kunnat stanna där, men då hade det blivit pådrag från byn. Jag är glad att jag fick sällskap av mamma. Dock funderade vi lite på kvalitén för den här Guldturen, som man följer en bit på vägen dit, trasiga spångar, en relativt ny bro (som inte var där då jag var dit sist 2014), med avbrutna multna(?) brädor som stod rakt upp och med stora hål såklart som både djur och folk kan trampa ner i. Undrar vad turister tänker då de går där och det ser ut sådär.

20160820_132254_28485824104_o

Anåro
Här har mormor, morfar och morbror med främmande haft det gott genom åren

DSC01453 DSC01457

En mårdtoalett strategiskt placerad inuti utterbrädan…. trevlig grabb. Och kossorna som är på sommarbete till fjälls mumsade saftigt gräs nere på myren när vi gick hemåt.

20160820_104900_29002269212_o DSC01467

Bäverhyddan vid inloppet och Roaldstöten.

DSC01465

Och så lite random:

.

20160816_201243_28411094933_o

.

<— En glad farbror som fick lite kvällstid med sin matte häromkvällen. Han sprayade lite på sin mormor och morfars träd som tack. Jag förstår inte varför han börjat med det de senaste åren, han är liksom 15 år gammal och har varit utan bollar i 14,5 år. Har han hamnat i barndom? Är han dement? Borde han månne flytta till Förgätmigej på Fjällsol?

.

Första gången Linnéa fick smaka min favoriträtt – öring (som svärfar fångat) i grädde- och gräslökssås och potatis mosad i smör. Tror hon tyckte det var riktigt gott faktiskt.

20160819_173238_28983742812_o

20160819_175208_28984058512_o


It’s aliiiiive!!!! 5

Men nu är www-världen tillbaka efter två veckors väntan! Så länge så jag har nästan glömt hur man gör med en dator som har internet, därför bloggar jag med mobilen ändå, jag måste värma upp för jag har nästan glömt hur man bloggar också. ? Vi sa upp det mobila 4G-bredbandet till sista maj för att istället ha via fibern som de grävde in åt oss i höstas, döm om THAT förvåning när det visade sig vara totalt stendött och ingen visste vad som var fel. Men nu så, två veckor senare som sagt, så verkar det funka.
.
Jag ska skriva om Linnéas födelsedag, men det får bli när jag har tid att sitta vid datorn för att fixa in alla bilder. Jag har blivit helt off, jag har knappt ens knäppt några bilder under den här internetlösa tiden och det är ett märkligt beteende hos denna här. ? och när jag inte knäpper kort så har jag inte heller något minne av vad jag gjort om dagarna. Jag ska även skriva om och visa vad jag köpte för de 1000 kronorna jag vann ytligheter för. ? Men först ska konfirmandfotona prioriteras och även födelsedagspresentkortet (kan man säga så?) till pappa som jag ska göra på datorn.
.
Annars har vi lekt i sanden på Risnäset, det var kul i ungefär 5 minuter efter att hon studerat sand som rann genom fingrarna klart. ? och letat djur att titta på, vi fann ett par getter som gömde sig bakom lagården och höns på vägen det var det enda. Men häromkvällen fick hon i alla fall träffa två nya, en liten sötastejagsettpålänge-8-veckorskattunge ? som skuttade runt i gräset när vi kom hem från hästletning med vagnen  (nä vi fann inga såna den här gången heller) Tilt som tyckte det var oerhört spännande när den lille miniatyren kom med tjocksvans och krokrygg gåendes i sidled och blev lekfarbror.  ? Lille Sej undrade nog mest vad det var för tingest och fräste sturskt från andra sidan hönsnätet när minin hotade upp henne. ? Linnéa försökte pipa den flera gånger och gick efter den när den sprang runt hörnet. ? Senare gick vi ner till Niklas med ett hundhalsband och då fick hon ju träffa den vovven för första gången riktigt också. Det var lite läskigt i början då han är rejält stor men sen vågade hon sig på att klappa honom och försökte även ge honom en pip. ? Sen gick hon självmant fram till honom när han låg på gräset längre bort, helt orädd. ? En riktig blötpuss bjöd han henne på också. ? hon älskar djur så mycket. ❤ Det kommer förmodligen finnas kaniner att klappa på gårdsbutiken och cafet som öppnar här på byn nästa helg och kanske även får, hoppas hoppas!
.
De har börjat förbereda för husbygge nu här på det nya området bredvid oss, så det är en himla rusch av dumprar, lastbilar och diverse grävmaskiner här förbi, linnes tycker det är jättespännande att titta på. ? Och förra veckan sprängde de sten, den överraskningen! Det är ungefär 20 meter från husknuten och det kan jag säga dundrade så Grinde nära nog flög ut ur lägenheten med Linnéa på magen. Mina stackars nerver har ju varit rätt förskonade det här året jag varit hemma och har nog legat i sleep-mode riktigt. Det fick de känna på nu i dagarna två kan jag säga. ? Jag visste dessutom att det skulle sprängas då de körde hit grejerna kvällen innan, men vad spelar det för roll när man som sagt har nerverna utanpå kroppen och tankarna i yttre rymden.
.
Tyvärr måste jag säga att jag blir smånervös och orolig för hur en del kör efter den här vägen, inte alla såklart, men en del gasar tex på som satan här förbi på parkeringen och det märks ju såklart extra väl nu när mer folk rör sig här. Jag blir orolig för katterna framförallt, de är inte vana den här trafiken och mer kommer det ju bli ju mer det byggs och folk flyttar in. Och sen när Linnéa börjar röra sig mer självständigt och springer runt och cyklar osv då kommer jag oroa ihjäl mig. Varför tar inte folk det lugnt i ett bostadsområde?! Där det finns både barn, ibland lösa hundar och flera lösa katter. Det finns ingen anledning att behöva köra så fort på en så smal väg där man knappt kan mötas, och som sagt, inne i ett bostadsområde. Jag funderar allvarligt på att sätta upp en ”kör sakta”-skylt, med risk för att verka surkärring. ? Men jag är bara så nojig och orolig. Tyvärr är de rätt dyra.
.
Fadern har rymt till stan i eftermiddag så Linnéa och jag är helt allena till inatt nån gång. Ovant!
.
Egopix i klänningen som blev en morgonrock istället och som jag bor i. Det ser inte ut som en klänning tycker jag. Eller? Linnéa och jag övade i bärstolen genom att leta kor. Och en bild på Linnéa från Fornminnesparken på nationaldagen.
image


Bittra mammor & fläskreducering 19

Tydligen finns det många bittra föräldrar, jag har inte märkt av det supermycket tycker jag men visst finns det några som klagar över allt, det får mig att undra vad de egentligen förväntade sig när de skaffade barn? När det är så synd om dem själva som aldrig får sova, det är synd om dem när barnen är sjuka, det är synd om dem när barnen är trotsiga. Inte bara en gång, utan vid minsta lilla och vareviga gång ungarna inte beter sig som nickedockor. Och varför i hela friden skaffar dessa människor ändå fler barn då de redan från graviditeten verkar lida helvetets alla kval? Vissa får tydligen höra bara skit om livet med småbarn, som stackars svägerskan som ligger inne på BF: närfansomhelst och är näst intill livrädd för att det är som att flytta ner en våning till Herr Jävel him self när man får barn. ?
.
Jag tog åt mig lite eftersom jag i mitt senaste inlägg skrev att jag inte hinner med nånting numera sedan Linnéa kom och att det kanske kunde uppfattas som att jag är bitter? Men det är jag ju absolut inte, inte på en fläck! Linnéa är det absolut bästa som hänt mig, jag älskar att tillbringa nästan alla dygnets timmar med henne , det är helt fantastiskt och en sån gåva, jag är så tacksam att jag får vara hennes mamma. ? Det som fortfarande kan slå mig är hur mycket tid det faktiskt tar med en sån här miniatyrmänniska, jag hade aldrig kunnat föreställa mig det och hade ju planerat hejvilt allt jag skulle hinna göra på min mammaledighet, jag kan ju säga att jag knappt gjort en bråkdel. ?
.
Trots att nätterna då hon sovit en ”hel natt” nog går att räkna på ena handens fingrar, så funkar det ju ändå, man orkar otroligt mycket. Vissa barn är ju så, andra sover hur bra som helst hela nätterna oftast medan andra sover sämre, de är ju unika personligheter. Linnéa vaknar fortfarande flera gånger nästan varje natt och ibland kan det ta en timme eller mer innan hon kommer till ro igen. Men det är ju så det kan vara, sånt man får räkna med när man skaffar barn. Det blir ju inte direkt bättre av att stressa upp sig och gnälla och klaga och kasta bitterhet över stackars små barn som inte kan rå för att de vaknar och kanske är oroliga, drömmer mardrömmar, behöver närhet osv. Och trots att jag knappt sovit en hel natt på över ett år så lever jag ju uppenbarligen ? jag fixar dagarna, jag är inte nära döden och jag klagar aldrig för varje dag med Linnéa är underbar. ❤ visst, jag gör kväll tidigt, men vi gör även morgon runt 5-5:30 oftast.
.
Vissa dagar är gnälliga, klängiga, protestfyllda, ska inte sova, maten kastas på golvet och surläppen och proteströsten kommer så fort hon inte får precis som hon vill. Men det är ju så det är, det är ju så de tar reda på och lär sig vad som är okej eller inte och testar oss vuxna för att se hur långt de kan tänja gränsen. Det är inte alltid lätt att veta hur man ska bete sig i alla situationer när man aldrig varit där förr, klart det blir förvirrande, skrämmande och de tar till de känslouttryck de kan för att se vad som funkar. Det kommer perioder då de är i behov av extra närhet, kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse och separationsångesten är stor och det kommer perioder då de övar på att bli självständiga. Det är såklart jobbigt att vara så liten och så ny, ha så mycket att lära och hela världen är full med intryck att ta in och de utvecklas varje dag. Klart sömnen kan bli orolig och klart att de inte orkar med riktigt allt varje dag. Små älskade människor. ❤ Det är ju bara att ta allt med ro och försöka förstå dem hur de tänker och hantera situationen på ett lugnt och sansat sätt, varför jaga upp sig och bli hysterisk på ett litet barn? De förstår ju inte allt ännu. ❤
.
Jag får nästan ångest när jag tänker på att jag snart måste lämna henne på dagis och vara ifrån henne flera timmar, flera dagar i veckan. Jag vill inte. ? jag känner absolut inget behov att lämna bort henne till barnvakt heller för att ”komma ifrån” som det ibland påpekas att det är sååå skönt. Jag önskar att jag kunde jobba deltid, gå ner nån procent, vara ledig en dag extra i veckan eller så för att få mer tid med Linnéa. Jag vill ha all tid i världen med henne, all tid jag kan få. Jag är så rädd att något ska hända henne eller mig så jag inte får se henne växa upp. ? världens bästa finaste underbaraste tjej. ❤

Der blev längre än jag tänkt detta. ? Linnéa hade iaf sitt första födelsedagskalas i söndags. ? Och så uppvaktad hon blev och sååå trött när dagen var slut. ? jag är så glad att vi bestämde att folk fick komma inom en 3-timmarsperiod, men trots det så drog det över tiden en halvtimme och Linnéa var jättetrött redan innan kalaset var slut efter all uppmärksamhet och allt folk som ville uppvakta henne. ❤ Vi har fortfarande inget internet ? så jag kan inte lägga in bilder från kalaset och på presenterna, så det får komma ett födelsedagsinlägg senare när vi nu får komma ut i cyberspace, ingen som vet. Ett stort tack till alla som uppvaktat Linnéa på hennes första födelsedag! Hon har fått så mycket fint och bra. ❤

wp-1465502805278.jpg

Dagen efter, på nationaldagen, så var vi på Fornminnesparken där det delades ut smycke från kommunen till alla nya medborgare. Linnéa hann inte med ifjol då hon bara var en vecka gammal den här tiden. ? Det var ett jättefint halsband i form av livets träd, avbildat från Överhogdalstapeten. En så fin gest. Det var massor med folk och bl.a så uppträdde farfar och Ingrid och Linnéa dansade såklart till musiken. ? Det visades även upp lite agility och det var väldigt spännande! Linnéa stod och skrek och pekade och viftade mot hundarna, hon ville nog hemskt gärna klappa och pipa dem. Hon älskar djur så mycket. ❤

wp-1465502751388.jpg

I tisdags var det dags för ettårskontroll och ännu två sprutor i såcka lår. Huvva. ? Men det gick bra, hon gnydde lite och surläppen kom fram och darrade såklart, det såg ut som att hon verkligen kämpade för att hålla tårarna borta. ? Men det gick över fort, så duktig. ❤ hjärta, puls och lungor lät bara bra och hon utvecklas precis som hon ska. Hon väger 10930 gram nu och är 77.3cm lång. ?
.
När vi var på BVC så passade jag på att springa in i hälsorummet och kolla blodtrycket och såklart kunde jag inte låta bli vågen heller. Det var ett oväntat resultat må jag säga. När jag skrev in mig på MVC när jag väntade Linnéa så vägde jag 67kg, när vi kom in på förlossningen så stod vågen på stadiga 85 (!!!) kilo, 18 plus, bra jobbat. ? När jag var in till Östersund för att påbörja medicineringen med Concerta så stod vågen på 67.6kg och jag har förlikat mig med att stanna där då jag inte riktigt orkar bry mig jättehårt i att gå ner i vikt nu, jag ser ut som jag gör och det är helt okej. ? Jag har aldrig heller ägt en våg utan har gått på hur kroppen ser ut och känns istället, så vad jag har för trivselvikt har jag inte en blek om. Nu visade vågen 63.3 kilo! När hände det?! Det var ju ändå en positiv känsla att se att jag faktiskt blivit mindre trots att ett gäng kroppsdelar transformerats efter graviditeten. ? En förklaring kan ju vara att jag bär runt på 11 kilo Linnéa och springer efter densamma hela dagarna på golv, väggar och möbler. På två ben, på ett ben, alla ben i luften och på alla fyra samtidigt. Dessutom har jag inte tid att småäta hela dagarna, så jag hoppas det håller i sig några minuskilon till. ? Mitt sötsug är faktiskt long gone, jag åt inte ens upp min fredagschipspåse senast som jag köpte trots att jag inte var sugen, utan sparade mer än hälften till helgen efter utan att ens nalla av den under veckan! ? jag brukar liksom hälla i mig hela påsen direkt efter middagen i vanliga fall. Och så äter jag ju väldigt lite kolhydrater för jag känner inget sug efter dem heller, inget bröd, ris, pasta, potatis osv.
.
Igår fick jag en riktig överraskning, det plingade på dörren och där var bud från självaste chefen med jordgubbar och rosévin! Men gulle så snällt! ? säg om jag ens törs våga mig på att smaka alkoholhaltiga drycker jag som haft kritvita månader sedan augusti 2014! Dyngrakheten kan mycket väl bli ett faktum. ?

wp-1465550305688.jpg

Huvva vad handikappande det är utan dator. Jag har ingen aning om hur det här inlägget ser ut eller hur bilderna ligger. Vet inte hur jag ska bära mig åt med Buzzadorbloggningen jag måste göra klart i helgen, får kanske ta med datorn till mamma och pappa och snika deras internet. Bha! Bahnof eller Härjeåns eller de som monterade fibern eller vilka det nu är som felar! Måste det ta sån tid?! Gha!


Utseendefixering, tonårsförvirring & Pamela A & Graaf-ideal 21

Åh jag har varit så dålig på att hänga med på slutet, i bloggar och Instagram och annat hej kom och hjälp mig -sociala media bla bla bla. Jag känner mig på nåt sätt kass när jag inte hinner med att kommentera/gilla eller ens ser alla inlägg som mina vänner gör, på slutet har jag stresscrollat Instagram endast på kvällen när jag lagt mig, lika med resten så jag missar massor. Men det har varit lite småjobbigt med att ställa in medicinen nu, jag har ju tagit 54mg på morgonen och sedan 18mg till lunch, vilket gjort att jag förvisso kunnat skjuta fram dippen ett par timmar men blivit ännu tröttare och energilös efter medicinen gått ur mot vad jag var innan, vet inte om det beror på att det är den billigare varianten jag tar vid lunch. Hoppas få Concerta till veckan även på den dosen. Igår var jag i alla fall ute och tog en promenad till Tefsjön för att rensa kraniet och röra lite på mig. Är så fruktansvärt stel mellan skuldrorna, axlarna och i nacken sedan en vecka tillbaka, värken strålar ända fram till bröstet?! jag har försökt med massage, spikmatta, liniment, Ipren och värmekudde men det blir inte bättre. Jag brukar aldrig ha såna här problem annars så jag fattar inte, kanske för att jag burit runt på Linnéa i ett års tid? Krupit runt på golvet och sovit/suttit/legat i diverse utomjordiska ställningar framförallt under amningen, detta år utan en enda hel natts sömn. Men ändå.

Vårflod i Tevån.

DSC00616

Kossorna har fått komma ut i stora hagen som går runt oss och det är massor med små kalvar. Dock är de lite fega ännu så ömsom stod de och våldsfunderade på vad jag var för nåt och ömsom så sprang de i vild panik.

DSC00637

Jag minns inte riktigt hur jag kom in på det, men jag följer Magdalena Graafs blogg för att jag tycker hon skriver så fruktansvärt roligt och fullkomligt ärligt vad det än gäller, så det lär ju varit därför. I alla fall, så kom jag att tänka på hur det var när jag växte upp och när jag precis flyttat till stan, 16 år gammal på forntiden, för att börja gymnasiet. Allt var nytt, alla människor var nya förutom ett par från klassen här i Funäs, jag hade varit i stan ungefär 1 gång per år tror jag innan dess, Innan jag flyttade hade jag ett obefintligt intresse för både kläder och smink, sånt gjorde man inte här, på sin höjd maskara när det var disco. Visst, jag började använda foundation på högstadiet, som jag tjuvlånade av mamma i början har jag för mig för jag blev retad för att jag var röd om kinderna hela tiden ”titta Jennie rodnar jämt, äru kär eller, höhöhö!” på moget småpojksmanér. ? Så på sätt och vis så började väl utseendefunderingarna redan då, jag var ju så blyg och tog såklart till mig de orden, innan hade jag inte haft en tanke på eller reflekterat så mycket alls över hur jag såg ut. Jag blev kär för första gången i högstadiet, huvva så jobbigt det var, pojkspolingen var ju dessutom upptagen Men inte då heller funderade jag på hur jag såg ut, det fanns liksom inget ”undrar om han tycker att jag ser fet ut i det här”, eller att jag började sminka mig och fixa frisyren för att han kanske skulle få upp ögonen för mig, det fanns inte i tankebanorna, så jävla skönt det måste varit! Men då visste jag ju inte annat, jag hade inte varit med om annat, ingen sminkade sig, de flesta gick runt i vanliga t-shirtar/collegetröjor och jeans som man kunde köpa på det ljuva 80-90-talet, på gott och ont.

.

Men med alla reklampelare i stan med bikinimodeller som var omöjligt att undvika i alla busskurer och i affärer och vart man än vände blicken så blev självmedvetenheten större och jag började jämföra mig, jag såg folk överallt som såg ut som jag ville se ut, alla hade de något som jag ville ha. I skolan likadant, nästan alla sminkade sig, färgade och fixade håret och hade snygga kläder varje dag, tighta kläder som avslöjade det mesta. Så hade jag aldrig klätt mig. Jag visste inte att man ”skulle” klä sig så som tjej, jag hade alltid bara tagit nåt plagg hemma utan att bry mig speciellt mycket och inte var det det minsta tight eller urringat. Jag var nog väldigt skyddat här hemma på landet, jag minns dock när vi fick parabol och vi hade MTV och VH1 bland annat och jag vet att jag reagerade även på hur alla artister och videos såg ut. Andra året på gymnasiet så utvecklade jag social fobi, jag har säkert haft det liggandes jämt som med ADD:n. Jag ville inte visa mig för folk, jag klarade inte längre att äta lunch i skolrestaurangen, jag levde på godis, jag mådde fruktansvärt dåligt av att tvingas åka buss till och från skolan, allt innebar en enda panikkänsla. Det kändes som alla tittade på mig och tyckte att jag såg konstig ut, gick konstigt, betedde mig konstigt and so on. Jag hade så otroligt mycket föreställningar om vad folk eventuellt tyckte och tänkte om mig. När jag skulle ta körkortet så var jag mer på körskolan och läste teori (på min tid fanns teorin bara att läsa i pärmar inte i någon dator ) än att gå på skolan, det var ju mindre folk där, jag kunde gömma mig.

.

När jag flyttade till Tandsbyn och blev sambo för första gången i slutet på gymnasiet så började jag även jobba på Husqvarna där efter skolan och monterade ihop kapsågar. Även där blev jag bombarderad med idealet om hur man skulle se ut. På tex en arbetsstation så satt en stor plansch med Pamela Anderson i en Baywatchscen rakt framför ögonen på mig, detta var alltså runt 1998. Så skulle man se ut om man skulle duga. Jag såg inte ut så, inte det minsta. Jag krympte mer och mer i självkänsla, för jag tyckte inte att jag dög, vem skulle vilja ha mig, de har mig väl bara i väntan på något bättre. Något ”sånt där” som sticker som en pil rakt in i hjärtat på mig. Internet fanns ju också, det var rätt nytt då, det var svindyrt att surfa, man kunde inte sitta många minuter för då steg telefonräkningen till månen, modemet som ringde upp en anslutning tog ungefär 10 minuter på sig innan det kopplat upp sig mot internet via telefonlinjen och lät samtidigt som en hes kaffebryggare. På löpsedlarna utanför affärerna syntes systrarna Graaf i olika poser med tuttarna uppe vid hakan och blonderat hår, så såg jag heller inte ut, men det var så man skulle se ut. I mitt huvud.

.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt över mig själv under så många år, jag såg inget bra. Jag började köpa kläder som besatt bara för att passa in, se ut som de där andra snygga tjejerna som alltid hade allt jag ville ha. Jag började sminka mig mer och mer, jag färgade håret och jag blekte och jag färgade igen och jag blekte. Då kanske jag kan känna mig nöjd. Jag kände mig aldrig nöjd. Köper jag just det här sminket kanske det får mig att se ut som den och den, men jag gjorde ju aldrig det, jag såg bara ut som Jennie Grinde. Samtidigt så slets jag med svårigheterna med min sociala fobi och problemen som ADD medförde, utan att jag förstod att det var det som gjorde mig till den jag är, plus min hörselskada som gör det nästan omöjligt för mig att höra vad som sägs när många pratar samtidigt, när det är bakgrundsljud och TV och radio hör jag oftast aldrig vad som sägs, så jag har känt mig utanför på många olika sätt, utan att jag visste varför jag var som jag var. Jag förstod inte varför jag inte orkade vara social i flera timmar varje dag som alla andra, när jag höll på svimma av trötthet av alla intryck efter en vanlig dag, Jag förstod inte varför inte jag kunde komma ihåg handlingen av en film, varför faktafilmer i skolan aldrig fastnade utan jag svävade iväg i tankarna utom kontroll istället och kände mig stendum.

.

Funderar på om det blev lite av en chock med allt nytt i stan, jag som mest höll till i skogen innan liksom, och därför tog jag åt mig så mycket av allt? Men det är ju inte bara jag som flyttat från ett sådant här ställe till en stad, så jag måste varit extra känslig. Undrar hur jag varit och hur livet sett ut om jag stannat här hemma istället? Funderingar funderingar. Alla år med dåligt mående och försök att hitta mig själv, förstå mig själv, svårt att komma till ro, impulsiviteten som styrt mig hit och dit till både det bättre och det sämre, all packning jag dragit på mig under åren. Alla erfarenheter jag faktiskt fått av att vara jag, hur jag utvecklats och hur jag hamnat här där jag är idag, i en Jennie som jag faktiskt tycker om. ADD-diagnosen fick mig att äntligen förstå mig själv, äntligen förstod jag varför jag är som jag är och varför jag varit som jag varit. Bara att få ett ord som beskriver mig var en enorm lättnad, äntligen visste jag att jag inte var ensam och jag var inte heller speciellt konstig, nåja. Och att det finns hjälp att få för att fungera som en normal människa och det finns strategier som jag själv kan tillgå för att underlätta min vardag. Nu trivs jag bra, jag gillar den jag är och alla självdestruktiva, förvirrade, jobbiga år med ett antal depressioner har ju faktiskt lett mig hit och impulsiviteten fick mig dessutom att komma hem till mitt älskade Ljusnedal igen efter 17 år i stan. Här är jag hemma, här mår jag bra. Och här föddes älskade lilla Linnéa! Jag är så glad över att hon får växa upp på samma plats som mig.

Ja, det var dagens funderingar.

.

Några bilder från förra helgen. Det var ju fantastiskt väder på kvällarna i alla fall. Stina blir helt utom sig av lycka när hon får sällskap ute och blir helt galen, lika Farbror Tilt, de springer runt och jagar varandra och springer uppför träd och ner och så blir de kära och måste mysa med matte en stund och sen sätter det igång igen.

DSC00564 DSC00536

Fantastiskt att vara kattdjur.

DSC00543 DSC00558

Nytt till prinsessan, den randiga från oss och de tv¨å andra från mormor och morfar. Nu går hon så gott som obehindrat, hon började i lördags med att hellre gå än krypa, krypa har ju hittills gått fortare så, och nu gör hon mest inget annat än att gå runt i lägenheten hela dagarna. Vad kul det måste vara! :<3 Och så är nog 4:e tanden på väg, i överkäken denna gång, till vänster om de blivande framtänderna så det blir ett lite skevt bett ett tag.

DSC00583 DSC00587 20160525_180200_27244472915_o

I helgen så blir det lite jobb faktiskt, jag fick frågan om ett litet fotouppdrag på lördag, så det ska bli skoj. Hoppas jag kan leverera bara. Och så ska 30-årsbroderskapet firas på nåt vis samma dag. Vi hade avslutning på kyrkis i onsdags också förresten, lite trökigt. Vi var här i Ljusnedal på äventyrsholmen, Marianne grillade hamburgare och det gick hästar i hagen som Linnéa tyckte var väldigt spännande, blev väldigt besviken när hon inte fick pipa dem. Och en vovve som fick springa lös var också väldigt fascinerande, hon försökte pipa även den men inte heller den kände sig speciellt lockad till det. Goa lilla tjej. Vi var inte ensamma denna gången, utan hela två föräldrar och två barn var vi och så Marianne då förstås Lite trist är det ju att inte fler kan dyka upp en sån här gång när M ställer i ordning en massa och det är sista gången inför sommaren. Men gott som tusan var det med grillade hamburgare, Linnéa fick också smaka och älskade det! Men det var jättemysigt ändå såklart att sitta där i gräset, höra vårfloden som brusade förbi runt om, solen som sken, småprata lite och bara må gott i ett par timmar. Dock gjorde jag misstaget att dricka en halv mugg kaffe och efter vi kommit hem kom hjärtklappningen som på beställning…. så det är bara att fortsätta hålla mig ifrån det uppenbarligen.

20160525_100733_27204638506_o 20160525_1007280_26963568990_o

20160525_100746_27141674582_o


Lockrop & tisseltassande folk & Glossybox 2

2016-04-28-11.03.38-1.jpg.jpgI onsdags hade vi nog den mest rushiga dagen i Linnéas liv. Vi började med kyrkis mellan 10-12 och sen hem för en powernap för att sedan strax innan 14 åka till Härjedalskök, som hade öppet hus, tillsammans med mamma och pappa. Det blev lite mer än vad minisen orkade med det, vi var inte hemma förrän efter 15 och efter halva den guidade rundturen började hon hoppa från famn till famn på oss var 5e minut och sen blev det mest bara rastlöst och jobbigt. Trodde det skulle ta högst en halvtimme eller så.

.

<— Alla fick en mössa med tassar på. Jippie sa Jennie trots att det inte var en kattass!

.

Jag har ju varit dit förr och kikat men inte mamma och pappa, och som vi sa och även Emil, så hade det varit mycket roligare om folk faktiskt hade jobbat på riktigt vid stationerna och att guiden berättade vad som hände istället. Men det är ju såklart svårt det med iom bullret från alla maskiner och ventilation osv, pappa hörde inte ett ord av vad som sades ändå tyvärr och även jag hade väldigt svårt att höra vissa gånger. Men det var bra ändå och kul att se.

.

Öppet hus var i samarbete med Bassestiftelsen så det var en bra grej tycker jag. ? dock saknade vi en insamlingsbössa i fabriken, hade ju varit lämpligt med en sån även under dagen. Det är ju långt ifrån alla som var på öppet hus som skulle på Patriks Combo – som har samlat in massor med pengar till fonden genom sina spelningar, på kvällen där insamlingen gjordes.

.

.

.

Jag tog hela två bilder, en på bror och en på Emil när Linnéa fick följa med honom fram när de presenterade hans station.

2016-04-28-11.03.37-1.jpg.jpg 2016-04-28-11.03.36-1.jpg.jpg
Det blev i alla fall för mycket för lillsitas, så hon kunde inte alls komma till ro och sova efter vi kommit hem, så innan det var godnatt på riktigt så hade hon varit vaken 6 timmar! Men ändå så lossnade det rejält med gåendet där på eftermiddan och hon släppte självmant hela tiden och kom med världens största och stoltaste flin när jag lockade på henne och det var inte bara 2-3 steg längre utan flera meter! ?? Lika idag, hon har så bra balans och kan stå jättelänge och släpper och går självmant eller när vi säger åt henne att gå hit eller dit. Så, man kan nog säga att onsdagen  (27:e) var dagen då hon började gå, inte ens 11 månader gammal, älskade! Klicka HÄR om ni vill se videon när hon går, den finns ju på Instagram med men.

.
Usch, jag vet inte vad det är för fel men när jag stöter på vissa personer så känns det som jag utfört varenda en av de sju dödssynderna mot dem, typ. Jag får knappt en blick och ett väldigt ansträngt tyst hej när jag hejar. Jag vet inte om det är jag som inbillar mig detta eller om personen har issues med mig på riktigt, om det är på riktigt så vore det väldigt roligt att veta vad jag gjort eller vad jag gör fel, för varje gång får jag samma reaktion. Och ibland kan det tisslas och tasslas och göras underliga miner och konstiga blickar som om vore vi 14 år. Det är inte ofta jag reagerat på sånt här, det hände nån gång när jag nyss flyttat hem, det tittades och tisslades och tasslades, men folk spekulerade väl i vem jag var gissar jag och den jag var tillsammans med förmodligen, då kunde jag också känna de där speciella blickarna, sådär som småflickor i grupp kan göra. Det finns ju olika slags blickar, klart man får titta, men ibland känns det bara konstigt. Men jag bryr mig inte på så vis, man behöver inte bete sig sådär när man är en vuxen människa, herregud. Get a life, som de säger över där. ? Det som stör mig är att jag inte vet vad jag gjort, eller vad jag gör som är så störande, så jag vore tacksam att få det förklarat för mig faktiskt. OM det nu är som jag känner eller helt enkelt inbillning.

.

Nog om det. Jag har fått en ny Glossybox! Ytligheter kan alltid få mig på bra humör, det är kanske det som är problemet hos vissa? Bara bra saker denna gången, så kul! En bronzer i krämform, så kul då jag varit nyfiken på sådana då jag försöker att inte använda så mycket puderprodukter längre på mitt fnösketryne. Color Refresher, ska fräscha upp hårfärgen, ska också bli skoj att testa men jag är syyyr över att jag ändrade min profil till brunhårig nu när jag har lite röda toner i det igen så jag fick en brun färg. Dessa I-landsbekymmer. Ett serum, jag älskar serum, mitt tryne älskar serum! Ansiktsmask, är som sagt sämst på att använda såna men jag försöker skärpa mig och använda upp det enorma lager jag samlat på mig, detta märket har jag som Face Mist också och den är riktigt bra. Nagellacksborttagning i form av servett, såna gillar jag. Love Love Love Glossybox!

2016-04-28-11.03.39-2.jpg.jpg 2016-04-28-11.03.39-1.jpg.jpg

Åh det är så kul, vi har ett stackars ensamt rådjur här som vi kastar ut matrester till, det har följt oss ända sedan vi bodde i förra lägenheten och Linnéa tycker det är så kul när hon kommer och blir helt uppi hejsan och ropar och pekar. ? För några veckor sedan så började vi att vissla en speciell melodi då vi gick ut med maten för att se om hon kunde lära sig att känna igen den och koppla ihop den med mat och det verkar faktiskt funka! Flera gånger per dag oftast så går jag/vi ut med mat och visslar och senaste två veckorna så har hon kommit kort därefter och mumsat. Ibland springer vi ut på bron när hon står och äter 5-6 meter bort och då sprätter hon förstås till (jag är nog släkt med rådjur) men visslar jag melodin så stannar hon upp och jag kan kasta iväg päron/bananskal eller vad det nu är till henne utan att hon springer iväg. ? I tisdags morse när jag gick ut så knakade det till i skogen alldeles intill direkt jag visslade och hon kom fram innan jag ens hunnit innanför dörren! ?

.
Det är så konstigt, för hon går oftast ensam, ifjol hade hon ett litet kid med sig som försvann efter ett tag, förmodligen taget av lodjuret som hade synts, för hon själv hade rivmärken på sidan. ? Ibland kommer det ett till rådjur och gör henne sällskap en liten stund men oftast är hon själv. Detta rådjur går även till mamma och pappa, däremot är det ett gäng på tre stycken som går till grannen alldeles ovanför men aldrig till nån av oss, så skumt att de inte håller ihop? Tycker så synd om henne som är ensam. ? Hon kanske inte ens bryr sig, men vad vet jag, jag är bara sådär fjantig. ?

.
Lille Sej tycker också att Bambi är spännande. ?

image

image

Några bilder som Emil tagit som jag glömt sno och lägga upp. Hemma hos farfar och tant Ingrid och hjälpte farfar att spela dragspel i söndags.

2016-04-28-11.15.36-1.jpg.jpg 2016-04-28-11.15.35-1.jpg.jpg

Jag får effektiv städhjälp. Notera min oerhört snygga outfit är ni snälla. Och en bild från då vi var ute hela familjen, 4-beningar och tvåbeningar.

2016-04-28-11.15.39-1.jpg.jpg 2016-04-28-11.15.37-1.jpg.jpg

Lille Sej torrglodde hur länge som helst med stirrblick in i ett hörn, det bor nog en råttfamilj i väggen där. Och en uuuurgammal bild på oss.

2016-04-28-11.01.12-2.jpg.jpg


Bengrävare 22

20160421_131554_25952479874_oIbland kan jag verkligen ångra att jag inte tog tag i den där drömmen jag hade som liten, eller yngre, att bli arkeolog. Jag praktiserade ju till och med hos arkeologerna på Jamtli när jag gick i högstadiet, men sen blev det inget mer. På gymnasiet valde jag helt enkelt en linje som jag tyckte lät kul istället för att välja Natur eller Samhälle eller annat bra att ha-program för att få jobb, som det sägs, jag har ju för det mesta alltid haft jobb ändå på nåt underligt vänster. Jag gick den Estetiska linjen med inriktning Konst och Formgivning, nu heter den nåt annat, eftersom jag älskade att teckna och måla. Och det ångrar jag inte ett dugg trots att den inte gav mig arbete i just det facket och jag hade nog inte för avsikt att jobba med det då heller. Jag fick hålla på med lera och glas, arkitektur, fotografi och testa alla möjliga tekniker inom målning och teckning. Men jag blev så otroligt skolless under den tiden trots att det var roligt, allt var inte kul såklart, så att plugga vidare fanns inte i mitt vokabulär då inte.

.

Jag har just hittat en sida där arkeologerna från Jamtli lägger ut små filmsnuttar från sina inventeringar osv och även bilder där de skriver och förklarar och uppdaterar när arbetet fortgår, så jäkla intressant! Så där fastnade jag ett bra tag häromkvällen. Jag älskar ju allt sånt där fortfarande och nu har det ju alldeles nyligen upptäckts ett nytt område med hällmålningar här i närheten också. Så nu vill jag förstås bli arkeolog igen.

.

<—- VÅR!

.

Jag känner även att det var väldigt bra att jag jobbat lite så jag får välkomna extrapengar denna månaden som jag hade tänkt kanske ge mig själv ett frisörbesök med, eller köpa nåt till Linnéa som snart fyller ett, eller för all del en present till min bror som blir 30 typ samtidigt… Men NÄ! Jag ska istället betala NÅN ANNANS parkeringsböter!!!! Happy happy yeeey yeeey! Skitstövel.

.

.

.

Lille Sej tyckte gåvagnen var en ypperlig viloplats. Ack så fel hon hade. :P  Tog en promenad idag då det var käpp rätt omöjligt att somna inne pga av galna hårbollar som skrek och slogs och en blomkruka som for i golvet i tuuuuuusen bitar. 5 timmar var hon vaken, nära nog rekord. Jag pinnade på med mina sladdriga förslappade promenadpinnar i en timme och flåssjöng nån egenpåhittad vaggvisa medan jag kippade efter luft. Och prinsessan i fråga sov 20 minuter av den tiden! TJUGO!

20160418_134713_26475787636_o 20160421_133700_26491383371_o

Igår for vi på BVC-träff på bibblan istället för kyrkis, vi hade kunnat åka på kyrkis med förvisso då det är mellan 10-12 och BVC-träffen började 13:30, men med tanke på att sovandet ofta blir omkullkastat kyrkisdagarna och att hon dessutom brukar vara jättetrött vid 14 så kändes det lite overkill att chansa. Hon hade skitsvårt att somna på förmiddagen, så endast mellan 12:45-13:15 sov hon (förutom 1:20h imorse.) och sen blev det spurt iväg för att hinna i tid, för jag ville verkligen komma iväg med henne dit. Så det var en skapligt mör tjej som kom hem sen. ? det var många barn och föräldrar där, flera jag aldrig träffat förr och Karin läste ramsor och sagor så alla satt med bollögon och berättade om barnavdelningen och lite om språket och sedan fick vi fika och alla barn fick en egen bok som det är massor av olika sagor, ramsor och sånger i som kommer passa i flera år framåt. ?

2016-04-20-04.19.27-1.jpg.jpg

Vi fick ärva lite sängkläder från bror och Sanna också, tack! Eller ja, Linnéa fick. Lite för små dock, men jag tror att vi ska sy om hennes täcke så det blir mindre för som det är nu så drunknar hon i det då det är både för brett och för långt för sängen så hon hamnade mest under det hela hon de gånger vi använt det. Så vi får köpa ett nytt täcke sen när hon ska ha större säng istället, det är ju nåt år till dess.

På väg till sin mormor och morfar med lite fruktdrink, de har äntligen sopat vägen nu så vi slipper vibrationsskador, där fick hon testa morfars glasögon.
20160419_123124_26428365962_o 20160419_130204_26454932801_o


En del av mina paradis 6

Jag var som sagt upp till Ruvallen en sväng igår, iiiiskall blev jag om fötterna i skitskorna jag köpte förrförra vintern som jag nu lagat för hand med nål och tråd. Suck. Jag matade Tjyxorna (Lavskrikorna) och småfåglarna och fotade dem och gamla ting i husen och mådde allmänt gott i min tystnad, förutom att tårna rullade omkring i skorna och lekte iskulor. Jennie Grinde – Note To Self: KÖP RIKTIGA JÄVLA SKOR NÄSTA VINTER!!!! Som håller mer än ett par månader. Men jag trodde det skulle vara lite mer kvalité på dem då jag köpte dem här i byn, vilket betyder att det inte är de biligaste paret skor man kan hitta här i världen. Sömmen på ena skon har släppt och dragkedjan på samma sko delade sig på mitten. Jag har nu sytt igen dragkedjan med nål och tråd och så även där sömmen gått upp. Som tur är så är det snörning framtill så jag kan ta på och av dem trots försegling, vilken tur va.

.

Tjyxan, som är så tama så de äter ur handen.

IMG_8986 copy

IMG_9015 copyIMG_8987 copy

Solen var på väg upp

IMG_9023 copy

Fina frostiga fönster

IMG_9026 copy IMG_9067 copy

Mina gamla nappar hänger kvar och någons gamla skor.

IMG_9042 copy IMG_9056 copy

Fin gammal servis och diverse lustiga vispar.

IMG_9053 copy IMG_9037 copy

IMG_9038 copy IMG_9058 copy

IMG_9004 copy

IMG_9057 copy

”Kokhuset” i den där sängen låg alltid morfar, det var hans plats.

20160213_093003_resized 20160213_092950_resized

20160213_092927_resized

Min gamla lekstuga – och den större stugan där vi sover som tidigare var lagård, som nu även är isolerad så det går att vara där även vintertid om man vill.

IMG_8984 copy 20160213_093351_resized

Mormors och morfars bröllopstallrik – och en tackgåva till min morfars far för trogen tjänst.

IMG_9074 copy IMG_9077 copy

Älskade ställe!


Welcome back Mr. Murphy! 17

Igår kände jag mig inte alls bra, kroppen var alldeles matt och det kändes som ett lager skumgummi från svalget och upp genom bihålorna och ögonen sved och kroppen kändes sådär febrig och otäck. Jag tänkte på att det kanske berodde på sömnkontot, natten innan var vi vakna rätt mycket så kanske immunförsvaret håller på säga ifrån nu på grund av lite sömn. Men så kom jag på – spikmattan! Jag låg ju på den i över en timme dagen innan, jag har inte   använt den på över 1,5 år eftersom man inte ska använda dem när man är gravid och sen har jag helt förträngt att jag har dem. Och man ska börja försiktigt med högst 15-20 min. första gångerna, annars blir det för mycket för kroppen. Jag har för mig att jag råkat ut för det här förr nån gång också, så jag är relativt säker på att det är spikmattan som gjort mig ”sjuk”.

.

Dagen började som en gammal komposthög dessutom så redan då funderade jag på att stanna i sängen resten av dagen, fy satan så förbannad jag blev i min ensamhet i köket och Linnéa lär nog ha funderat på vad jag höll på med. Jag skulle göra en ägglatte till frukost, som jag testade för första gången i helgen och vilket var svingott och mättande och snabbt gjort. Hade förberett dagen innan med att ha i ett ägg och kokosolja i mixerskålen i kylen så det skulle bara vara att hälla på kaffet och köra ner mixerstaven några sekunder på morgonen. Alla tjänade sekunder i ett annat rum är guldvärda när man har en Linnéa Klåfingersson som kämpar för att lära sig att förflytta sig. ? Vad jag inte tänkte på var att mina morgonkoppar äro tre. I helgen drack jag ägglatten efter morgonkaffet och då gjorde jag bara två koppar. Resultatet av ännu en obetänksamhet? Jo, kaffe över hela köket då det svämmade över när jag drog igång mixerstaven. Sen då? Jo jag slog omkull mixerskålen med trasan när jag skulle torka upp efter mig vilket slutade med kaffe-ägg-kokosolja över hela bänken – jättelättstädat verkligen, ner i kökslådorna, över spisen, mellan spisen och bänken och på hela min vita morgonrock… Så det gick ju inte alls så fort som jag i min enfald föreställt mig. Senare på dagen slog jag sönder inredningen…  Fy tusan det går bra. Mr. Murphy verkar ha hittat igen mig slutligen efter oroväckande lång frånvaro.

img_6947.jpeg img_6960.jpeg

Som tur var så hände nånting så roligt mitt uppi vansinnet. Linnéa kissade på pottan för första gången! ? Satte henne på den efter lunchen och det kom en liten pöl. Satte dit henne igen efter vi hade sovit på eftermiddagen samtidigt som jag själv satt på dass och då kom det ännu mer kiss! Och Emil satte henne där efter de sovit och lekt efter han kommit hem och då kissade hon en tredje gång! Och idag har hon kissat varje gång jag satt dit henne och dessutom så bajsade hon ena gången! Hon är ju så himla duktig! Och ser så nöjd ut när hon sitter där. ?❤️

.

I söndags var vi bjudna på middag hos svärfar och Ingrid, det serverades älggryta med rotsaker och så äppelpaj till efterrätt så vi alla svällde och satt och gäspade, ojojoj så gott det var! Sån lyx! Och idag sålde jag bärsjalen som Linnéa inte diggade så hårt alls, lite välkommet klirr i kassan. Och nu på eftermiddagen kom bror och Sanna och befriade oss från en massa saker och kläder som Linnéa växt ur och inte använder längre. Gött! Linnéa är så mysig nu och ska pipas på allt och alla hela tiden, katter som folk som gosedjur. ❤️ Hur man våldspipar Kiggebo (Musse Pigg):

Jag tog även tag i och ändrade mitt pensionssparande via banken. Eftersom  regeringen ändrat så att man kan riskera att skatta dubbelt när man pensionssparar privat! Tänk på det ni som gör det! Jag som är noll insatt i aktiefonder och allt sånt tycker sånt där är jättetråkigt och hittar verkligen inte intresset att lära mig heller. Tur det finns folk som jobbar med sånt och som kan förklara för en lyktstolpe. Så nu har jag startat ett investeringskonto istället där jag pensionssparar varje månad och fonden de valde hoppas jag är bra. ? Jag ska väl försöka läsa lite och förstå så jag vet vad det är jag  håller på med, men jag behövde en snabblösning nu. Sedan går ju allt att ändra i efterhand om jag vill det.
.
Ja jag vet, jag är barnsligt förtjust i Snapchats olika selfie-figurer. Linnéa också, jo det är säkert. ?

 


Grindes nya titel & spökerier 26

Nu är mitt bankkort spärrat, så lurendrejarna på Elegantbox inte ska kunna dra mer pengar och jag har även reklamerat kortköpet, vilket man smidigt nog kan göra via internetbanken. Så förhoppningsvis får jag tillbaka mina pengar. Det är ju tack och lov ingen jättesumma det handlar om, men jag har ändå ingen jättelust att skänka bort 200 spänn bara sådär mot min vilja. Jag slängde även in en anmälan till Allmänna Reklamationsnämnden, så nu har jag gjort det jag kunnat i alla fall. Ser jag nåt nytt företag som jag funderar på att anlita så ska jag hädanefter först och främst se till så inte någon av dessa tre herrar är ägare till det. Förbannade folk. Så nu är jag utan både bil och bankkort, haha, snacka om att jag känner mig handikappad at the moment.

.

wp-1452772804918.jpgOch på tal om ekonomi så ska Tilt till veterinären imorgon. I Hede 6,5 mil bort. Dock är det -32 nu och kallare ska det tydligen bli. ? Han har slickat bort päls så han har en stor kal fläck på svansroten så nåt är ju fel där. En böld efter slagsmål kanske, men han verkar inte sjuk, men det känns ändå bäst att kolla upp det. Och veterinärbesök är ju inte gratis vet vi mycket väl. Inte nog med det så ska ju även arrendet på fiskestugan betalas och det är på nätta 3000:-. Och då pratar vi om en liten liten fiskestuga som mormor och morfar byggt för 37 år sedan. Och det är endast själva markplätten som huset täcker, inte ens ”gården” runt om stugan är ”vår” så att säga, för allt är renbetesland. Får hjälp med en del av summan av bror tack och lov, men det blir ändå mycket utgifter denna månad.  Och så ett nytt bilbatteri på det som går på minst 1000:- om jag inte har sån tur så Emils gamla bils batteri funkar i min, ska ladda upp det och testa i helgen. Också ska bilen besiktas den 20:e och det går på över 400:- och sen fyller Tilt 15 unga år den 21:a och förväntar sig förmodligen ett hejdundrande kalas. ? Året börjar verkligen underbart på den ekonomiska fronten. ?

.

Till något mer positivt då kanske. På julafton när vi kom till mamma och pappa så var brodern och svägerskan redan där och väntade på det fina folket, de som kommer sist. ? När vi satte Linnéa i sin stol vid bordet så fick hon en julklapp av dem som hon skulle öppna direkt, vanligtvis så äter vi först och sedan när vi är nästan medvetslösa av all mat och gott så delar vi ut paket. Tyckte väl det var lite underligt men tänkte att det är väl nåt hon ska ha till maten eller så. Tog upp en lila body ur paketet och de rostiga kugghjulen gnisslade igång branog i våra kranium för några sekunder, varför var det så bråttom med  den här?! Vadå ”I love my cousin”? Vilken kusin? Eller står det nåt annat som min tröga hjärna inte kopplar just nu? Vad är det för speciellt med den här? Är det nåt sånt där långsökt skämt som ingen fattar?  Sen trillade poletten långsamt ner som i sirap, Linnéa ska få en kusin! Jag ska bli faster! Min lille lille bror ska bli pappa! ❤️ Så roligt! I slutet på juni är den lill* beräknad. Men först NU har de droppat The Big News, så då gör jag det också. Och det var fasiken på gränsen att den här bodyn hann bli för liten innan hon fick tillåtelse att använda den. ?

wp-1452783700608.jpg

Är Riktigt på gång med en massa recept nu också som ni kanske märker. Hoppas jag kan hålla mig till att hålla nere på kolhydraterna nu på vardagar åtminstone, den här lekamen af Grindur behöver absolut inte fluffa till sig ett enda gram till, det börjar gå alldeles för långt nu. Vintern är bra på så vis att man kan gömma sig i en massa kläder, rätt ohållbart i längden med tanke på att det faktiskt även här blir sommar en gång om året. Det sämsta är väl att jag även gömmer mig för mig själv i en massa kläder och fortsätter svulla utan hejd. Sååå… Igår hade Emil den lille jäveln köpt med sig semlor… Så jag tog ett blixtsnabbt beslut att baka en mini-chokladtårta som varit på gång en tid nu. Det var en jävla tur att mamma hade mandelmjöl hemma annars hade ju semlan hamnat inuti mitt skinn utan tvekan. Karaktären är lika med noll, null, zero. Den är gjord i en 12 cm-form så den är verkligen inte stor, men som alltid så är sockerfritt så mäktigt så den räcker gott till 4 pers, kanske till och med till 5-6 små portioner, det är ju dessutom grädde på den så. Recept HÄR! Idag åt jag upp resterna till middag… det var väl kanske inte riktigt meningen.
wp-1452772792492.jpg wp-1452772796268.jpg

Annars så har vi fånat oss lite med Snapchat för oss själva, det är roligast så. ? Och sett spöken! ? Jag är nästan säker på (oavsett hur mycket Emil, och ni? ?hånskrattar) att Linnéa såg nåt idag, barn är ju mer mottagliga än vuxna. Jag satt med henne i famnen i soffan när hon plötsligt vänder sig och tittar nyfiket mot dörröppningen, blir sittande så jättelänge och bara tittar och det kom ett litet ”heeeeh”, ungefär som ett fniss på hennes språk, och hon ler flera gånger. Det är exakt som att det skulle stå någon hon känner i dörröppningen. I flera minuter satt hon så och bara tittade i höjd med en vuxen människas ansikte, vinklade huvet lite ibland som att liksom titta mellan pelarna på klössträdet som står nellan soffan och dörröppningen som att den som nu var där rörde lite på sig. Jag blev alldeles kall för sådär har hon aldrig gjort förr, precis som att nån hon känner stod där och pratade till henne och log mot henne som bara hon kunde se. Jag är bombsäker, jag undrar bara vem det kan ha varit.

wp-1452785501936.jpg wp-1452772799996.jpg