Category Archives : Hårbollar


Mammahjärtattack & mardrömmar 5

I måndags var det en så härlig och varm höstdag, så efter att ha hämtat ut en ny potta som passar lillövvilövven lite bättre så inte hela åker ner i hålet och sugs fast och en större toalettpall så hon ska nå upp till handfatet, for vi ner till lekplatsen på Risnäset en sväng, det var tyvärr inga andra där men vi sprang omkring och klättrade och åkte rutschkana. Sen gick vi ner till sjön så hon skulle få känna på vattnet. Hon är väldigt fascinerad av gula löv och brukar plocka upp från vägen och ge mig ? och det fanns ju mängder av dem i vattenkanten som hon pillade på med, så gick jag ett par steg åt sidan för att ta kort på henne och då sätter hon iväg med sjumilakliv rätt ut i vattnet! Vad är det för turbo-såckalår egentligen?! ?? Hon blev lite chockad själv också och såg helt förstörd ut när jag lyft upp henne, hon var väl inte helt beredd på att det skulle bli så blött och så kallt tror jag. Gissa vem som körde maraton i mardrömmar på natten?

.

Det är ju, som jag skrev förr, helt jäkla otroligt hur snabb en så liten människa kan vara, skrämmande är det! Tänk om jag inte varit uppmärksam där (eller nån annan) och hon fortsatt gå och sen ramlat i vattnet och inte kunnat ta sig upp själv! Jag får nära på ångest av bara tanken på hur fort saker faktiskt kan hända om man inte har koll precis heeela tiden nu. ? Det stämmer verkligen som de säger, att bebisarna/barnen ligger ett steg före föräldrarna hela tiden, jag är liksom fortfarande inte van/beredd på att hon är så fruktansvärt snabb nu på att springa iväg, klättra på allt som både går och inte går att klättra på, smaka på allt hon hittar och som i måndags i ren impuls bara kuta rätt ut i sjön. ? Herregud, hur ska jag nånsin kunna lämna ifrån mig den här prinsessan utan att nästan oroa ihjäl mig!? Jag vet att personalen på förskolan kan detta med barn och är vana att ta hand om och ha koll på många samtidigt, men ändå…! Jag vet att alla i Linnéas närhet älskar henne och är rädda om henne, men ändå…! Det går så fort! Så otroligt skrämmande fort! Man måste verkligen vara med varje sekund nu för tiden, lilla människa.

.

Nere på Risnäset. – På nya pallen och nya pottan, goknulen.

20160912_131014_29005743753_o 20160912_185736 20160913_181216_29546166542_o

Hälsade på i Ruvallen en snabbis idag.

20160914_124729_29048989023_o 20160914_125140_29562504452_o

Det var så varmt och skönt ute så det gick att vara sommarklädd klockan 18 Emil spelade gitarr och Linnéa dansade nerför vägen.

20160914_180428_29054317353_o 20160914_180822_29597794341_o

Kossorna hälsar vi på lite då och då – Eftermiddagsvila.

dsc01621 20160914_145617_29564337042_o

Troll

dsc01616 dsc01605 dsc01613


Mobilsjukan 6

Nåt jag alltid reagerat över, redan innan jag fick barn och då knappt brydde mig om ungar över huvud taget, är föräldrar som sitter med trynet i mobilen när de ”umgås” med sina barn. När man, som jag känner i alla fall, sitter med mobilen så försvinner all tidsuppfattning. Jag kan bara se till mig själv när jag tex skriver på ett blogginlägg eller skrollar internet på bloggar och Instagram eller spelar nåt spel som tidsfördriv medan Linnéa sover eller innan jag själv ska somna. PANG säger det så har timmarna rusat iväg utan att något vettigt egentligen har blivit gjort. Och verkligheten försvinner, det som finns runt omkring dessa mobilklistrade trynen verkar bara vara en diffus dimma, det går knappt att få kontakt vissa gånger, de märker ingenting av vad som händer runt omkring dem och hör inte när någon pratar med dem.

.

Hur ska de då höra och se sina barn om de behöver dem? Om de bara vill ha en förälders uppmärksamhet för att få bekräftelse på att de syns, få beröm för att de gör något bra eller visar att de har roligt och vill ha med mamma och pappa i upplevelsen. Eller om de behöver hjälp, tänk så snabbt en olycka kan vara framme för barn är verkligen överallt och ingenstans! Det har jag verkligen märkt nu när Linnéa börjar ta sig upp på köksstolarna till och med och ska klättra på allt hon inte kunnat klättra på förr och vänder jag bort huvet några sekunder för att slänga in matkassar i hallen efter vi handlat så kan hon utan problem hinna ut på parkeringen och vägen på nolltid, helt otroligt så snabba de små benen är! Vad skulle inte kunna hända en sån gång om jag istället satt med trynet i mobilen!? Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände Linnéa något för att jag inte var uppmärksam.

.

Jag tycker det är skrämmande att föräldrar ens vågar släppa sina barn ur sikte genom att försvinna in i den förbannade internetvärlden och ha noll koll på vad som händer, men framförallt är det tragiskt och sorgligt att föräldrar inte bryr sig mer om sina barn än så, att en mobil är viktigare än att interagera med sina barn och ge dem den uppmärksamhet och trygghet som de så väl behöver för att lära sig hur världen fungerar. Att visa att man finns där, att umgås och leka tillsammans, titta på saker i verkliga livet, gå ut i skogen och se vad som finns där, vara ute och leka, små utflykter, låta dem hjälpa till hemma, istället för att räcka åt även barnet en mobil/platta som de blir helt hypnotiserade av för att ”få en lugn stund”. Hur blir såna barn när de blir äldre, som inte blir uppmärksammade eller känner sig sedda av de som betyder mest för dem? Jag märker väl redan nu på Linnéa hur hon kan fastna i iPaden, hon får titta på den då hon ska sitta lite längre på pottan för att förhoppningsvis bajsa, annars kollar vi i böcker, hon kan bli helt fast och sitta hur länge som helst och stirra ner i den och stänger jag av den för att vi ska kliva upp så kan hon till och med bli förbannad vissa gånger. Så det känns som att den behöver gömmas undan lite nu framöver.

.

Jag säger inte att varken vuxna eller barn aldrig får kolla på mobilen eller plattan, vi lever ju i en sån tid nu, men det måste ju finnas en rejäl gräns och det finns inget som helst behov av att glo på mobilen som vuxen 500 ggr per dag i timtal, inte heller för barn såklart. Jag är så tacksam att jag får tillbringa alla mina dagar med Linnèa, att följa hur hon utvecklas, alla små steg, alla hyss hon gör, hur rolig hon är, vilken humor hon faktiskt har trots att hon är så liten och vilka tokigheter hon har för sig på dagarna och hur mysig och go hon är när hon kommer och vill kramas och mysa titt som tätt, jag vill inte missa en sekund av detta! Tiden går så otroligt fort ändå så jag hänger knappt med. Jag skulle aldrig byta det mot att stirra på en rätt oviktig skärm, som faktiskt finns kvar till ett annat tillfälle, när jag har en Linnéa som jag vill leva fullt ut med, jag kan inte förstå hur folk kan prioritera bort den upplevelsen?!

.

Jag kom att tänka på det häromkvällen då jag ramlade in på en artikel där en tvillingmamma gjort ett experiment med sina barn:

.

”Idag gjorde jag ett experiment. Jag kollade på när mina söner lekte. Jag satt i hörnet och räknade hur många gånger de kollade på mig av olika anledningar: för att se om jag såg deras coola trick, för att söka bekräftelse eller misstycke för det de gjorde och för att se mina reaktioner. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad jag hade skickat för signaler om jag istället hade suttit och kollat ned i en mobil eller annan teknisk pryl.

.

28 gånger skulle mina änglar ha undrat om internet var viktigare än dem. 28 gånger skulle mina söner inte ha fått den uppmärksamhet som de flesta vuxna söker. 28 gånger skulle mina barn ha undrat om de var ensamma känslomässigt. 28 gånger skulle de ha försäkrats om att den du är online är det som egentligen är viktigt.

.

I en värld där vi accepteras för den människor tror att vi är men som vi egentligen inte är, i en värld där bekräftelse kommer från hur många följare och gillningar vi har, i en värld där kvalitetstid med sina nära och kära byts ut mot isolation och sms från andra sidan rummet, så vädjar jag till dig att våga vara annorlunda. Snälla lägg ned de tekniska prylarna och spendera lite tid med din familj och dina närstående. Nästa generation litar på att vi ska lära dem hur man är som vuxen.”

.

Jag kan fortfarande komma att tänka på en annan artikel jag läste och skrev om här för ett bra tag sen, som gör mig så ledsen. Det var ett par som satt i en buss med ett litet barn i vagn framför sig, båda föräldrarna satt försjunkna i sina mobiltelefoner. Barnet blev oroligt efter ett tag och började gny och sträcka upp armarna mot sina föräldrar för att få komma upp till tryggheten, det pappan då gjorde var att ge barnet sin mobiltelefon, och sitter sen och tittar ut genom fönstret medan barnet helt tyst och frånvarande stirrar in i skärmen. Jag blir så så så ledsen, hur kan man göra så mot en liten ny människa när man är dens enda trygghet, den som den litar mest på i hela världen?! Vad ska man tro när man är så liten och behöver all närhet och trygghet man kan få i den stora nya världen med alla intryck som flyger emot en som man inte vet hur man ska hantera, men bara blir ignorerad? Åh, det gör så ont i hjärtat.

.

Så, vad har vi gjort då förutom att vara såhär sjukt allvarsamma? Varit på BVC för första gången på 3 månader, nu väger hon 12220 gram och är 81cm lång. Ökar fortfarande på vikt-och längdkurvan litegrann, de steg ett streck över medelkurvan tidigare och stiger fortfarande lite lite uppåt, stor tjej. Annars så är vi ute varenda dag och springer runt, klättrar i trappor och äter bär och plockar blommor och vissna löv, försöker äta sten och sand i hemlighet och leker med vatten och katter och klättrar på allt som eventuellt går att klättra på, leker tittut och undersöker allt hon hittar på backen och springer åt helt andra håll än vi tänkt oss bara för att vara busig, fantastiska unge.

Försöker ta Tilts fångst, första gången hon såg nån äta en råtta, uppenbarligen knastrade det så härligt så hon gärna ville smaka. – Vi fann blåbär bakom husknuten till lilltrolls (och stortrolls) stora förtjusning så där var vi ett bra tag, jag plockade och hon begärde påfyllning i hinken hela tiden.

20160906_125415_28873792033_o 20160908_125452_29430400062_o

Äter blåbär med hela kroppen, lilla trollunge – Och så var vi ute och plaskade i vattenpölar för första gången i spöregnet, det var fascinerande.

20160909_114503_28936639803_o 20160909_123132_28934949804_o

Provkörde även morfars 6-hjuling. Och så fick hon testa vattenfärg för första gången i veckan, vilket konstverk. Sen hamnade allt vatten på såcka lår.

20160909_125813_29560773815_o img_20160908_091635_28911937354_o


Heartbeat in fast forward 10

Alltså denna hjärna vissa nätter… Jag la mig strax  efter att Linnéa somnat, klockan var inte ens 8, för att jag inte hälade med att vara uppe. Jag ville hellre krypa ner i sängen och läsa min dagliga blogglista, kanske kolla Youtube, kanske slöspela lite Hay Day och skriva i Linnéas dagbok och somna i tid för en gångs skull. Så säger jag förvisso till mig själv varje kväll – nu ska jag vara uppe till senast kl.22! Klockan blir nästan alltid minst 23 innan jag behagar sänka ner locken för de två blå med ankare som skulle ha kunnat stoppa Titanic. Jag är oftast skittrött men ändå sitter jag med ett getöga uppe bara för att, trots att jag vet att klockan börjar bli mycket och trots att jag vet att snart vaknar Linnéa och kanske hon kommer vakna en gång i timmen resten av natten eller ha en propellernatt så jag får kickar i hela min övre lekamen och tror att näsan lossnat fem gånger när jag vaknar. Ändå! Ändå passar jag inte på att sova de timmar som oftast är garanterat att hon sover. Vilket skulle betyda att jag skulle behöva somna klockan 19 och sen bli väckt 22-23 då hon har sin första stadiga sitta vimmelkantig i sängen och säga ”höö höö” och peka mot vattenflaskan-session. Men jäklar i min ofyrkantiga låda så utvilad jag hade varit då. ☝ Känns dock smått ohållbart i längden. ?

.

Jag släcker tillslut lampan  (på modernt språk: mobilen) och har tänkt mig att somna då ögonen numera ser fyrdubbelt. DÅ! Vaknar huvet till ska ni veta, jag ligger och tittar på Linnéa en stund och så kommer jag på att det skulle jag förstås ha skrivit i hennes dagbok, hur ska jag komma ihåg det tills imorrn, samtidigt som det förbannade soundtracket till ett av hennes favoritprogram som jag knappt tål, Daniel Tiger, snurrar runt på repeat i skallen. Jag måste även fundera på om det finns lax i frysen tills imorrn redan nu och vad som ska med till Anådalen i helgen. Och jag undrar hur det känns att vara så flurig som Lille Sej och så liten som Linnéa. Givetvis går pulsen upp när jag ligger och stressar mig till att komma ihåg allt till nästa dag  och då brukar det gå lätt att slappna av samtidigt som jag försöker hålla mig själv i en kätting för att låta bli att ta fram mobilen och skriva ner det för då vet jag att jag säkerligen måste kolla om mamma behöver hjälp på sin farm på Hay Day och därefter så kanske det är nån som uppdaterat sin blogg, mitt i natten, jag måste kolla osv osv.

.

Sen börjar det snarkar från min ena sida och på andra sidan så håller någon på att mutera till rotorblad med världens största turbo samtidigt som Farbror Tilt står på min mage och stirrar mig anklagande i ögonen för att jag inte klappar honom nonstop och Lille Sej ligger på kudden och låter som en trimmad gammal Puch Dakota och Stina kommer med sina tumklor och smattrar mot golvet som om hon gick i stilettklackar av glas på ett kristallgolv och har de hårdaste tassar en katt kan tänkas ha så det låter som om det är en Grand Danois som hoppar från byrån. Nu har jag druckit upp mitt gonatt/sovgott/slappnaavnuförfaan-te med en halvliter grädde i och ska göra ett nytt försök till sömn. Detta var ett givande inlägg va? ?

Cissi la upp denna bilden preciiis när jag kommit till sängen med tekoppen, det är tur det finns fler av oss. ?

wp-1473198878665.png

Lite bilder från senast. Snyggaste stilen hon lägger sig till med när hon sätter sig i en stol ? – ute och går med Stina och försöker tala om för henne vart hon ska gå. ? – sprang upp och ner på mormor och morfar balkong efter att äntligen vågat gå i trappen.

wp-image-1397405728jpg.jpg wp-image-1778013021jpg.jpg wp-image-1236882562jpg.jpg

Tant provar kläder, bl.a dessa, som inte är användbara förrän om sisådär 10 månader. Så går det när man ska handla på rea. ? – Linnéa förklarar viktiga saker dockan inför läggdags.

wp-image-1040079463jpg.jpg wp-image-1897417882jpg.jpg wp-image-1122595854jpg.jpg

Ute och gick med gamle herr Tilt häromkvällen ❤

wp-1473199926580.jpg wp-1473199684217.jpg

wp-1473199907045.jpg

wp-1473199705163.jpg


Inte nog med kuperade tuttar & brerôvv 20

wp-image-95276514jpg.jpgJag ska tydligen även genomgå en tillfällig (hoppas vi ?) personlighetsförändring med status atombomb en gång i månaden numera helt utan förvarning. Jag har varit så jävla förbannad i några dagar, känt mig som en tickande bomb på kvällarna efter Linnéa lagt sig, som bara vill flyga upp i taket och smattra på med okvädesord likt en kulspruta vid minsta lilla störning eller fel valda ord/ageranden. Till den milda grad att jag började fundera själv varför i helvete jag var SÅ jävla förbannad, det var ju lite onödigt faktiskt, lite överdrivet kanske hörrö Grinde, diskuterade jag med mig själv medan jag googlade tvångströjor för frivilligt hemmabruk för ofrivilliga självskadebeteenden. ?  Så dök jag på en blogg häromkvällen, nästan lite magiskt, som skrev om PMS efter graviditeten. *SCOOOORE!* Ja men det är ju klart det är så! Jag har aldrig i hela mitt liv haft nån slags PMS över huvud taget så inte fasen fattade jag vad det var frågan om när det kändes som att jag fick halva Atlanten innanför skinnet och bollmage utan att ens ha tittat åt en kakjävel och var nog stop-skithungrig. Men det är klart, varför nöja sig med bredare rôvv och diverse tuttransformationer, Vi kryddar med lite psyko-PMS också för det kan hon behöva i sin stillsamma vardag, den lilla lilla kattgalningen. Hähä! ?

.

Och jag gnäller absolut inte över min breare rôvv och mina arbetslösa, sinade mjölkkantiner, jag skiter fullkomligt i det, det enda jag gnäller över är att jag måste köpa nya byxor och det är trist. och det märkliga i att jag tydligen helt plötsligt ska vara ett om möjligt ännu värre monstrum än jag är till vardags en gång i månaden. Allt på grund av att en liten perfekt Linnéa legat i min mage, det bästa som någonsin hänt! ❤ men dessa hormoner som verkar tappa fattningen totalt under en graviditet och sedan glömmer bort vart de hör hemma eller vad det var de jobbade med. På flera plan fungerar jag bättre nu än innan graviditeten, så vissa hormonisar har skött sig exemplariskt. Men de här typerna då?! Hur tänkte dom? – ”Nu har hon fått haft det gött i snart 40 år, nu är det dags att vi jävlas med henne lite extra innan vi gör henne till klimakteriekossa modell Belgian Blue”. ? För så fort The Very D-Day nu kom så är jag som genom ett trollslag som vanligt igen.

.

<— Det var länge sen jag visade en tuttfoting nu, här är en sån. Med tillhörande städdagsfräschör och städflurbollsfrisyr.

.

Igår jobbade jag igen och kom inte hem förrän efter läggdags åt lillsitas, huvva!!! Ringde för att säga godnatt från ett väntrum i Sveg men den där lille miniatyren tyckte att Bolibompadraken var myyycket mer intressant än att prata med mamma. ?? Inte nog med att jag valde att lyssna på en snilleblixt från mitt eget huvud och värmde modifierad ägglatte i micron så jag intet ont anandes hällde i mig hårda äggklumpar och höll på förgås av äckel, min unge ville inte prata med mig i telefon innan hon somnade! ? Nä fy det kändes jobbigt att inte få krama, pussa, pipa godnatt. ? Så jag kröp ner bredvid henne nästan direkt jag kommit innanför dörren, efter att ha fyllt avgrundshålet i magen som gapat stort sen frukosten och jag därefter spottat äggbollar hejvilt och levt på två läkerol och en loka.

.

Linnéa försöker fösa Farbror Tilt hemåt, skapligt upprörande tyckte han. ?

Lille Sej är Lille Sej, ju trängre desto bättre, varför inte lägga sig tillrätta mellan en ministol och köksskåpet? – Vi var i förrådet och rotade i veckan och Linnéa fick syn på min tomte som jag haft sen jag var liten ovj blev dödskär, så hon var ju tvungen att få ta med honom in sådär 4 månader för tidigt. Och hon dansade med honom och han skulle vara med och äta middag och sitta på pottan ?

Kokade sylt på lingonen mamma och jag plockade och åt en del av blåbären till middag tillsammans med grädde.

20160829_160215_29314904995_o 20160829_190109_28695811604_o

Solnedgång förra veckan.

DSC01512


Jag ogillar dig verkligen, Martes Martes 2

Det finns få varelser som jag ogillar mer än spindlar, folk undantagna men det finns en rackare som börjar gå mig på nerverna på riktigt, en sunkig jävel med total avsaknad av folkvett, men nu hoppas jag att vi stängt honom ute för gott. Klart det är en karl, ett kvinnfolk skulle inte ställa till med denna oreda utan att städa efter sig då den flyttar ut.

.

Jag har inte varit i älskade Anåro på snart 2 år, den 8 oktober 2014 var jag där sist, men idag så fick jag äntligen komma dit i sällskap av mamma. Blev skapligt lättad då den enda råttskit som fanns inne i stugan var ovanpå skafferiet och i våra ulltofflor som låg på golvet, fantastisk vinterbostad kan jag förstå, de hade provsmakat lite på ventilen som sitter i jämnhöjd med skafferiet och fått upp den såpass att de kom in. Som tur var hade de varken varit i sängarna eller tagit sig in i skåpen. Det var råttfritt där de senaste åren då vi var där så ofta, men nu har de hittat tillbaka. Sommaren 2014 så upptäckte vi att en mård använt nätboden, som ligger vägg i vägg med stugan, som vinterbostad, det var isolering och skit överallt och en och annan pippifågelkvarleva som den mumsat på. Röjde rejält där inne på flera år gammalt skräp som samlats på hög och mårdsnusk och sanerade så gott det gick utan rinnande vatten. Trodde att vi hittat ingången och pluggade igen med en vedklamp. ICKE! märkte vi ju idag när vi öppnade där, på gränsen till ännu värre oreda och snusk än förra gången! Han hade använt sig av uttrarna som toalett även denna gång och det låg en massiv hög med skit mitt i dem och hela stugan är säkerligen utan isolering i taket vid det här laget då det rymde en halv sopsäck som han rivit ner på golvet. Mamma upptäckte entrén han skapat åt sig själv, på motsatt vägg, under taket, där har han gnagt hål på insektsnätet upp mot ”vinden”, tagit sig in mellan brädorna och upp under taket och vidare till nätboden vilkens golv tydligen skulle isoleras enligt hans tycke. Det låg åror, håvar, yxor, fiskespön huller om buller. Vi fann en plåtbit som vi la över hålet i nätet och trädde in en gammal vaxduk bakom brädorna och spikade på takpapp utanpå, så nu du din snuskjäveläckel får du jobb om du tror du ska bo där även kommande vinter!

.

Men det var ändå en supermysig dag, alldeles lagom temp när vi gick på morgonen och solen visade sig även några gånger och värmde på bra. Vi drack kokkaffe (ja, jag hade glömt att ta medicinen så jag vågade mig på koffeinet utan risk för duracellkaninshjärta) och fikade, röjde lite och drack lite mer kaffe, gick ner till sjön och kollade till båten och bäverhyddan och mådde gott. Jag hade kunnat stanna där, men då hade det blivit pådrag från byn. Jag är glad att jag fick sällskap av mamma. Dock funderade vi lite på kvalitén för den här Guldturen, som man följer en bit på vägen dit, trasiga spångar, en relativt ny bro (som inte var där då jag var dit sist 2014), med avbrutna multna(?) brädor som stod rakt upp och med stora hål såklart som både djur och folk kan trampa ner i. Undrar vad turister tänker då de går där och det ser ut sådär.

20160820_132254_28485824104_o

Anåro
Här har mormor, morfar och morbror med främmande haft det gott genom åren

DSC01453 DSC01457

En mårdtoalett strategiskt placerad inuti utterbrädan…. trevlig grabb. Och kossorna som är på sommarbete till fjälls mumsade saftigt gräs nere på myren när vi gick hemåt.

20160820_104900_29002269212_o DSC01467

Bäverhyddan vid inloppet och Roaldstöten.

DSC01465

Och så lite random:

.

20160816_201243_28411094933_o

.

<— En glad farbror som fick lite kvällstid med sin matte häromkvällen. Han sprayade lite på sin mormor och morfars träd som tack. Jag förstår inte varför han börjat med det de senaste åren, han är liksom 15 år gammal och har varit utan bollar i 14,5 år. Har han hamnat i barndom? Är han dement? Borde han månne flytta till Förgätmigej på Fjällsol?

.

Första gången Linnéa fick smaka min favoriträtt – öring (som svärfar fångat) i grädde- och gräslökssås och potatis mosad i smör. Tror hon tyckte det var riktigt gott faktiskt.

20160819_173238_28983742812_o

20160819_175208_28984058512_o


Snôrvôttar & ofrivillig offroad-taxi 15

Säg hur det ordet kom till egentligen, snôrvôtt. Direkt översatt blir det snorvante. ? Linnéa är en sån för tillfället, för andra gången i sitt liv, hon har klarat sig väldigt bra från bacilusker må jag säga. Så det är väldigt jobbigt för henne just nu, alldeles täppt i näbben på nätterna så hon inte kan andas genom näsan, glömmer ibland bort att det går att andas genom munnen och lägger då helt enkelt av med att andas under flera sekunder. Otäckt! ? Det är väldigt tragiskt att det inte går att använda nappen också så det kan bli helt hysteriskt i allt kämpande med att suga några drag på den, kippa efter andan och bli vansinnig och kasta sig i stel bananform bakåt och gråtskrika. Hon har totalvägrar nässugen tills nu ikväll och blivit Hulken så fort den kommit inärheten och även nässprayen som hon tyckt varit kul att använda förut är numer ett helvete i flaskform. Huvva, inte lätt. ? Igår natt så var hon tvungen att ligga på ett halvsittande stycke jag för att kunna andas och somna; att höja huvudändan funkar inte för hon hasar bara ner direkt och vägrar dessutom att ligga på rygg, men det blev inte mycket sömn för nån av oss ändå. Igår köpte jag avsvällande nässpray och jag tror faktiskt att den hjälper lite, hon har ingen större matlust heller nu, det är såklart jobbigt att äta när man inte kan andas genom näsan. Hoppas verkligen det här går över snabbt, det kom ju så lägligt tills Emil började jobba också. ?

.

Och annars så har jag jobbat även denna helg och bland annat så roade jag mig med att ofrivilligt köra lite offroad med taxin. Men det är det ingen som vet förutom jag och kunden, tills nu. ? Det var den jäveln som lurade en intet ont anande taxichaufför att det gick en väg dit han skulle för att hämta sina saker, det som kan kallas väg gick rätt snabbt över till att köra i kanten på en åker men jag litade ju på att han förhoppningsvis visste vad han pratade om och fram kom vi ju. Värre var det att ta sig därifrån, i svagt uppåtlut, slirigt gräs och under detta en väldigt svamplik mark av flera dagars regnande. Det gick inte att komma nånstans. Det bara spann och bilen sjönk ner så fort jag försökte smyga mig iväg. Efter att nästan ge upp och gå hem så tog vi en helt annan väg än den vi kom från, en plattare (hur platt nu en åker kan bli..) väg åt motsatt håll och där gick det tack och lov bättre efter putthjälp från kunden på slutet för att komma upp ur gräset och mot vägen och en bil som var grön av gräs ända upp till vindrutan och även innanför dörrarna. Kändes mycket bra att hämta de andra kunderna direkt efter detta, som dessutom fått vänta lite väl länge på grund av fadäsen och som dessutom blev lite bittra och hotade att kliva av taxin 1,5 mil innan slutdestinationen då mätaren då redan nått priset de blivit ”lovade”, men då jag berättade avståndet de hade kvar så blev det tyst. Varning! Grinde är på banan igen.

.

Hotfullt och trafikstockning på Flatruet

20160730_195432_28655659545_o 20160730_195402_28548701102_o

I söndags så fyllde även älskade lilla pappa hela 70 år! Vilket man inte kan tro ett dugg på. Så jag hann även dit en sväng för att äta lite tårta på eftermiddagen. Vi firade ju honom för ett bra tag sen då han fick sin present, högtryckstvätten, så den här gången fick han bara en blomkvast.

.

Har länge velat skaffa en sandlåda till Linnéa, men det har inte blivit av, men så fann jag den här uppblåsbara grejen med en mindre sektion för vatten och en större för sand på REA för bara 79:-! Så i fredags kväll så tog vi ut den och fyllde den så en skeptisk Linnéa fick prova på, men det är ju väldigt bekymmersamt att bli smutsig om händerna så vi får väl se hur poppis den här blir. Praktisk att bara kunna tömma och vika ihop i höst, Beror på hur länge den klarar sig från kattklor också. Å andra sidan så regnar det varje dag känns det som så den håller nog för alltid….

20160729_171803_28552311951_o 20160729_171737_28552304431_o

Linnéa tycker det är så kul att gå med Lille Sej i selen och ingen blir ju lyckligare än Lille Sej av att få komma ut i det stora utomhuset. Hon är så duktig att hålla i kopplet och kuta efter, men rätt vad det är så blir det förstås nåt som är lite intressantare så hon helt enkelt släpper och går åt ett annat håll, haha! Som tur är så är inte det lilla fluret så rymningsbenägen när hon väl får komma ut, hon går nöjt omkring och smaskar gräs och jagar flugor.

20160729_174254_28631890625_o 20160725_173734

Mysfarbrorn blir förstås också helnöjd när han får sällskap ute

20160725_174220_28435909722_o 20160729_174159_28631873915_o

Såhär blev byrån och spegeln när jag äntligen fick handen ur det mörka stället back there och målade om dem. Svårt att få till bra bilder men, den är som synes vit. Det var ju inte det lättaste det här inte, som jag i min enfald trodde. De är inte snyggast i världen men ingen behöver syna dem med förstoringsglas heller. Huvudsaken är ju att hallen blev ljusare. Trooor dock att jag skulle vilja ha mässingknoppar istället, som gångjärnen. Spegeln behöver dock en omgång till, när jag ids. Nästa sommar förmodligen, eftersom att nu när jag hängt upp den innan den är klar kommer jag bli blind och glömma bort att den inte är klar. Lika med varningsskylten som står utanför här, och har så gjort ett bra tag nu, som fortfarande inte kommit upp vid vägen…

DSC01379 DSC01381


Rôvvfärg, blå cancerbollar & säterhäng 4

Gômmôl man gla ändå ;)Jag påbörjade projekt: måla om den uråldriga hallbyrån i onsdags, det har jag nog funderat på sen ifjol minst. Jag köpte den på Jysk för 16-17 år sen, så den har ett gäng flyttskavanker och så är det så mörkt i vår hall då golvet är nästan svart och jag är även dödligt less på träfärg. Hallspegeln håller också på att få sig en omgång.

.

Som jag redan yttrat för eder via sociala medier så började det som sig bör, en nyfiken kissemiss välte den nära nog nyöppnade färgburken så hälften rann ut på gräset, smart som jag är (och snål?) så tog jag i vild panik penseln och tog färg från gräsmattan och målade med. Klipskt. Det fick jag sluta med rätt omgående. Och när jag hade grundat lådfronterna skulle jag ge mig på ett andra lager på skänken och placerar således min ändalykt på desamma när jag hukade mig ner, då jag strategiskt hade placerat dem inom sitthåll från skänken. Det var nästan så jag sa tack och gonatt på sekunden. Well well, jag hade fått till 3 lager på skänken igårkväll trots allt, grundat knopparna och fötterna och även spegeln. Fick ju en klapp på axeln av mig själv då jag Uppfinnar-Jockade mig med pizzakartongen som tidigare innehöll min middag och skruvade fast knopparna på den så jag kunde hålla i dem underifrån och även snurra på dem medan jag målade, ibland glimmar det till även här.

.

Det känns som att jag gått i dvala de här första sommarveckorna men nu plötsligt har jag vaknat till liv och då ska jag helst göra klart allt jag trodde jag skulle gjort klart vid det här laget på en dag. Men fröken Grinde har inte mycket till tidsperspektiv så det är en smärre surprise att det inte går att måla klart en byrå och en spegel och göra en varningsskylt med tilläggsskylt, fixa klart Bebisboken som är (blir) på närmare hundra sidor (än så länge 98 stycken som ska renskrivas och fler blir det), det eviga projektet pappas bilder, pappas present, välja ut och bestämma pappas present efter att han bestämt vad han ville ha, med mera på en vecka samtidigt som det finns en liten väldigt söt och mammasjuk Linnéa här också. Men nu har jag lagt i högväxeln i alla fall, känns skönt.

.

.

.

.

Emil har snickrat ihop en myggdörr också äntligen med både handtag, hasp och magnetlås, så nu kan vi ha korsdrag dagarna i ända utan att Lille Sej kör dragracing mot ytterdörren vid första möjliga glipa, vi har satt hönsnät längst ner också så jag hoppas myggnätet klarar sig från klor i alla fall denna sommar. Det är näst intill ständiga 24 grader här inne på somrarna trots noll element, markisen nere och altandörren ut till kattgården öppen så ofta det går och fönster på glänt, i går kväll var det 26 grader inne kl.22! Det var som att komma in i en bastu efter jag varit ute och målat. Farbror Tilt ser lite upprörd ut på bilden.

20160721_123454_28370804971_o 20160721_203916_28378273041_o DSC01376

Vi var ner och kikade på traktorn som gör stora blå bollar nedanför oss också igår, mycket fascinerande! Jag läste förresten att de är blå i år just för att stödja forskningen om prostatacancer. Ifjol var de tydligen rosa för bröstcancerforskningen, inget jag lade märke till tyvärr, nu googlade jag helt random bara för att se om det fanns nån anledning till att de är annat än vita. Så 15 kronor per rulle blå plast går till Prostatacancerförbundet, fantastiskt!

20160721_172154

Myste uppe i Ruvallen hos mamma, pappa och hårbollarna i onsdags.

20160720_130403 20160720_130356

Kul att plaska i dammen, framförallt att kasta ner allt som står på kanten i vattnet.

DSC01357 copy

Gunga hängmatta var sjukt kul

DSC01373 copy

Ådi och Misse i kattgården.

DSC01365 copy

Hoppas det här vädret fortsätter ett tag nu. Tjyxorna (Lavskrikorna) var förstås framme och kalasade på matrester.

DSC01367 copy

DSC01350 copy


70 år, 13,5 månader & 8 dagar och Skägglasögonskräck 6

pappa rim 3 blogg

I söndags for vi upp till Ruvallen med Johan, Sanna och Alexander för att fira pappa på födelsedagen, på fel dag, Inger och Conny dök också upp. Det var presenten som bestämde det, så han skulle få det mesta av sommaren på sig att bestämma sig beroende på vad han skulle välja att han ville ha. Hänger ni med?. Pappa är ju ingen som vill ha kalas eller nån större uppvaktning över huvud taget, så därför skulle han få slippa gruva sig ända till dagen D tänkte vi också, det är ju ändå en siffra som många vill fira med hejdundrande kalas och kanske inte förstår att andra hellre vill ha lugn och ro som vilken dag som helst.

.

Jag knåpade ihop den här dikten, på härjedalska, så hälften av er förstår väl inte halv 7 ens. Och så laminerade vi den och la den i ett kuvert som han fick tillsammans med en blomma och ett kort. Den handlar om att han får välja mellan en 30-minuters helikoptertur eller en högtryckstvätt. Eftersom han ”inte vill ha nåt” så tänkte vi att han i vart fall kunde få lite valfrihet och bestämma själv mellan två saker som han blev ”påtvingad”. Han valde högtryckstvätten, då han tydligen tänkt länge på att köpa en sån och för att den är mer beständig än en flygtur, och det har han ju rätt i. Så nu är den beställd så jag hoppas den kommer den här veckan. Känns kul att vi kom på nåt som han faktiskt själv har velat ha för en gång skull.

.

.

Och i lördags fick vi finfrämmande av kusin Benny och hans Linda som kom förbi efter en natt i Lillvallen. Så roligt då vi inte träffats på 10 år! Och i oktober får även de tillökning och Inger och Conny blir farmor och farfar. Härligt att släkten fortsätter några generationer till.

.

I lördags kom även Hillhage förbi när Linnéa satt och åt lunch och hon blev så skräckslagen att hon satt och sänkte huvet mot tallriken och snyftade förtvivlat! Så har hon aldrig reagerat förr på nån! Det var förvisso länge sen hon såg Hillhage och han hade dessutom glasögon på sig vilket hon inte sett honom i förr och så är han skäggig. Glasögon var hon livrädd för när hon var mindre men det har ju övergått till i det närmsta glasögonfetish och skägg ser hon ju hela dagarna, måste varit nån kombination ändå annars fattar jag inte alls vad det kan ha varit. Jag var tvungen att ta med henne ut ur rummet och trösta henne länge innan det gick över, lilla vän. Men efter att han bjöd på majskrok så gick det över, majskrokar löser alla världens problem.

 

.

.

Pipas med morfar

DSC01345 copy
En 8 dagar gammal liten Alexander.

DSC01342 copy DSC01341 copy DSC01337

En mycket skeptisk Figge ”jag är rädd för mina egna ungar” Lilltroll.

DSC01336 copy

Läser Kattliv (åffkårrs) med morfar.

DSC01344 copy


Nakenfisbad, dikesdopp & klara oklarheter 5

Ääääntigen är pappas present färdig. Eller grejen han ska få så han förstår vad det är han ska få, ja…jo… grejen han ska få skulle vara oerhört problematisk att slå in i ett paket så jag har tråcklat ihop en grej på ett papper som jag skrev ut på bibblan idag, så ska vi försöka samla ihop oss alla som är med på presenten snart så alla kan vara med när vi ger den till honom så han kan få den innan han fyller. Mycket solklart, Vi vet inte ännnu helt klart vad han ska få heller, det kan bli två saker, som vi bestämt, men det är han som får välja. Phu! Dåså. Förklaring kommer. Jag skrev även ut en schablon till skylten jag ska göra. Panduropaketet kom idag också med färg till skylten och hej och hå vad många mer saker jag hade shoppat. Massa roliga såna bubbliga klistermärken, bokstav- och ordklistermärken, fönsterstickers och glitter och juldekorationer och presentpapper och och och. Allt på rea.

.

Stina kom hem utan sin GPS igår kväll. Det kändes ju som väl investerade pengar, som förvisso svärfadern sponsrade med. Tack! Så idag fick mamma och pappa barnvakta medan vi gick ut på skattjakt. Kändes ju inte som att hoppet var sådär jättestort när vi drog iväg, men vi visste ju ungefär vart den var tack vare att det är en… gps. Så vi började vår vandring och genade över kohagen här nedanför. Helt plötsligt så försvinner vi båda två från jordens yta, som uppslukade av ett svart hål! Jag är mycket glad över att husbyggarna alldeles ovanför precis hade åkt på lunch, annars hade de nog fått en syn för livet när både jag och Emil samtidigt försvann ner i ett dike i mitten på gärdet. Ett dike som jag påminde honom om när vi började gå… huvva vilken syn. Stina hade varit på sitt sedvanliga jaktställe i alla fall så det var bara nere vid storvägen vid en lada med meterhögt gräs. GPS:en visar ju inte exakt position utan den ska befinna sig inom 5 meters radie från där den visar, stämmer väl inte helt det heller så. Men efter att ha vevat ner gräs med stövelbeklädda ben i 20 minuter som började smått mjölksyra sig så fann jag den! Otroligt! Vi hade den på ett halsband med säkerhetsknäppe som ska lösa ut om katten fastnar nånstans, felet är att vi knäppt upp spännet varje gång vi tagit av det då det är avklippt alldeles för kort och sen ihoplimmat för att det skulle kunna träs på GPS:en, man ska istället släppa på det så det går att trä över huvudet annars så slits spännet och lossnar tillslut utan problem, men det kunde vi ju inte då det är limmat exakt efter Stinas hals. Det är bevisat att det funkar att slita ut det i alla fall.

.

Idag blev det äntligen lite sommar igen, förlorade nästan hoppet ett tag för det har varit sååå kallt. Igår var det blåst, regn och åska och hagel. Men imorse så tog vi och fyllde upp poolen hon fick i present av farmor för kanske 3:e gången i hopp om att det skulle bli premiärbad under dagen. Och efter en heeeel dag så var det näääästan ljummet vid klockan 18. Varmt som bara den i solen trots att det var så sent så Linnéa fick nakenfisa sig ute för första gången, väl insmord med solskyddsfaktor 50 så hon såg ut som ett spöke. Varför måste man bli kritvit av solskydd?? Kunde ju såklart inte låta bli att doppa ner henne i vattnet, fötterna var skönt att svalka, men när hela lillkroppen hamnade i kallvatten blev det ett stelt ansiktsuttryck.

DSC01065 copy DSC01063 copy

DSC01070

DSC01083 DSC01091 copy

DSC01093 copy

Och så den här…

20160703_151044_27776938830_o 20160704_145808_28002948911_o


Katt-GPS, ketochoklad och oglossiga boxar 9

Försöker komma ikapp med bloggandet lite här nu… Förra helgen så for jag upp till Ruvallen för att hjälpa mamma att måla om husen, jag hann inte så långt som jag trodde, det tar visst tid att måla hus, speciellt gamla törstiga ena. Så två väggar hann jag bara innan det var dags att åka hem. Men det var kul och skönt att få vara ute lite i ömsom regn, ömsom sol och ömsom blåst och göra nåt med kroppen. Nu för tiden är de mesta rörelser jag gör att fuldansa med Linnéa och bära runt på henne och slänga henne i luften med jämna mellanrum. Och framförallt. det var TYST! Frånsett bilarna som bränner förbi på grusvägen så var det fritt från folk-ljud.

20160619_162726_27772364325_o

Misse, Mojje, Figge Lilltroll och Ådi som styr hemma hos mamma och pappa.

20160619_132250_27155452064_o

Vi har skaffat en GPS till Stina Flängarsson nu, bestämde oss efter att hon än en gång varit borta i 5 dygn. Så nu kan vi till hennes stora förtret följa hennes små fluffiga steg vart hon än går. Planen är att Linnéa ska ärva den sen. När Lille Sej flyttade in så blev Stina förmodligen svartsjuk/avundsjuk/förbannad/ledsen och försvann mitt i vintern i full snöstorm och 20 minusgrader. Vi trodde ju att vi aldrig mer skulle få se Stina igen, vi var ute flera gånger varje dag och gick långa svängar och ropade och letade, men ingen Stina nånstans. Till slut ringde jag faktiskt ett medium som sa att Stina hade tak över huvudet och hittade även mat nånstans, men hon ville inte att vi skulle veta vart hon var. Men nu kan hon som sagt inte gömma sig längre, hähä! Det är dock lite krångligt med gps för katter eftersom de har en förmåga att gå in i hus och hålor och grottor och glaciärer osv vilket gör att GPS-signalen går förlorad. Med denna kan vi följa henne i realtid på datorn eller via en app i mobilen om hon har GPS-mottagning, annars kan man ringa eller skicka sms till mottagaren som hon har runt halsen och då får man ett sms tillbaka med en länk till Google Maps som visar vart hon befinner sig, inom en 5-metersradie. Den är väl aningen klumpig för en katt egentligen, men hon verkar ha vant sig vid den skapligt nu ändå. DENNA köpte vi. Den funkar ju lika bra till att fästa på väskor, cykeln, bilen för att kunna spåra om de blir tex stulna, eller som sagt på UNGEN.

DSC00958 DSC00963

Och så måste jag tipsa om en fantastisk frukost jag börjat med – Ketochoklad! Jag fann receptet hos Lesscarbs.se. Så väldigt gott och så mättande och så snabbt fixat! Imorse drack jag min kopp klockan 6 när Linnéa åt gröt och jag kände inte av någon hunger förrän framåt 12 och då hade vi ändå stått i hela förmiddagen och städat och lekt osv.

  • ca 1,5 msk riktigt smör (jag kör på känn) i en mugg.
  • ca 1,5 msk kokosolja (jag använder helst den neutrala som är utan smak)
  • ca 1 tsk kakao
  • smaksätt ev med lite vaniljpulver och/eller några droppar stevia/steviaströ.
  • Fyll upp med kokande vatten.

20160625_155527_001_27284613124_o

20160617_105757_27623761122_oLite ytligt då vore väl på sin plats. Jag har hunnit få två Glossyboxar nu, den förra var så tråkig så jag glömde alldeles bort den, det var den tråkigaste boxen jag någonsin fått under mina 4 år som jag prenumererat. Den enda produkten jag gillade någorlunda var ögonbrynspennan, alltid kul att testa nya brynprodukter, men den ljusa delen av den som jag gissar ska användas som en highlighter under brynet är alldeles för mörk och gul, en deo fick jag ju för inte så länge sedan så det var också lite trist men det är ju en förbrukningsvara så den kommer ju användas beroende på hur den luktar. lösögonfransar använder jag aldrig, de gånger jag försökt mig på sådana ser jag helt galen ut, jag ser inte ut som mig själv och jag får det aldrig att se bra ut. Kanske en vanesak? Intimspray, nja va, den åker i soporna. Och så ett nagelbalsam, en produkt jag verkligen skulle behöva använda men jag tar mig varken tid eller kommer ihåg att ta hand om mina naglar dumt nog då de ser förjävliga ut i perioder så tyvärr lär den bli liggande. Ska försöka testa den iaf.
.
Och den andra boxen kom förra veckan och även den var lite halvtråkigt synd nog. Älskar dock designen på boxen! Ännu en maskara, jag använder fortfarande den jag fyllde med vatten förra månaden som jag trodde sjöng på refrängen så maskaran från mors dagsboxen är fortfarande oöppnad. ? men jag gillar att få mascaror, dock är denna vattenfast vilket kan få mig att bli galen då de kan vara svåra att tvätta bort och jag har inte tålamod med långa rengöringar av mitt tryne. Ännu en läpprodukt jag inte kommer använda och ett matt topplack som jag inte heller kommer använda, och en ögonprimer som jag förmodligen inte kommer använda heller haha ? så vill någon ha läppennan, primern, topplacket så hojta! Annars kommer det bara ligga i en låda och tillsist hamna i soporna. Please säg till för det känns så tråkigt att kasta nya saker. Kommentera här, maila, smsa whatever så jag får ge bort det! jag kan såklart skicka det med post också. Nattkräm, det var en jättebra grej för sådana brukar jag få slut på, dagcremer har jag däremot ett stort lager av som ligger och väntar för det brukar oftast vara sådana man får i boxarna.

.

27760047112_abe9d86140_o 27249278283_db0fb6058f_o

Emil och Linnéa är hos farfar och tant Ingrid och jag har strukit (så gott det går med mitt stenåldersstrykjärn) och fotat lite kläder och skor som jag tänkte försöka lägga ut till försäljning ikväll. försöka kan man alltid. Vore ju kul om de kom till användning istället för att ta upp plats här i väntan på att jag kanske eventuellt använder dem någon dag, mest troligt icke.