Category Archives : Farbror Tilt


Mobilsjukan 6

Nåt jag alltid reagerat över, redan innan jag fick barn och då knappt brydde mig om ungar över huvud taget, är föräldrar som sitter med trynet i mobilen när de ”umgås” med sina barn. När man, som jag känner i alla fall, sitter med mobilen så försvinner all tidsuppfattning. Jag kan bara se till mig själv när jag tex skriver på ett blogginlägg eller skrollar internet på bloggar och Instagram eller spelar nåt spel som tidsfördriv medan Linnéa sover eller innan jag själv ska somna. PANG säger det så har timmarna rusat iväg utan att något vettigt egentligen har blivit gjort. Och verkligheten försvinner, det som finns runt omkring dessa mobilklistrade trynen verkar bara vara en diffus dimma, det går knappt att få kontakt vissa gånger, de märker ingenting av vad som händer runt omkring dem och hör inte när någon pratar med dem.

.

Hur ska de då höra och se sina barn om de behöver dem? Om de bara vill ha en förälders uppmärksamhet för att få bekräftelse på att de syns, få beröm för att de gör något bra eller visar att de har roligt och vill ha med mamma och pappa i upplevelsen. Eller om de behöver hjälp, tänk så snabbt en olycka kan vara framme för barn är verkligen överallt och ingenstans! Det har jag verkligen märkt nu när Linnéa börjar ta sig upp på köksstolarna till och med och ska klättra på allt hon inte kunnat klättra på förr och vänder jag bort huvet några sekunder för att slänga in matkassar i hallen efter vi handlat så kan hon utan problem hinna ut på parkeringen och vägen på nolltid, helt otroligt så snabba de små benen är! Vad skulle inte kunna hända en sån gång om jag istället satt med trynet i mobilen!? Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände Linnéa något för att jag inte var uppmärksam.

.

Jag tycker det är skrämmande att föräldrar ens vågar släppa sina barn ur sikte genom att försvinna in i den förbannade internetvärlden och ha noll koll på vad som händer, men framförallt är det tragiskt och sorgligt att föräldrar inte bryr sig mer om sina barn än så, att en mobil är viktigare än att interagera med sina barn och ge dem den uppmärksamhet och trygghet som de så väl behöver för att lära sig hur världen fungerar. Att visa att man finns där, att umgås och leka tillsammans, titta på saker i verkliga livet, gå ut i skogen och se vad som finns där, vara ute och leka, små utflykter, låta dem hjälpa till hemma, istället för att räcka åt även barnet en mobil/platta som de blir helt hypnotiserade av för att ”få en lugn stund”. Hur blir såna barn när de blir äldre, som inte blir uppmärksammade eller känner sig sedda av de som betyder mest för dem? Jag märker väl redan nu på Linnéa hur hon kan fastna i iPaden, hon får titta på den då hon ska sitta lite längre på pottan för att förhoppningsvis bajsa, annars kollar vi i böcker, hon kan bli helt fast och sitta hur länge som helst och stirra ner i den och stänger jag av den för att vi ska kliva upp så kan hon till och med bli förbannad vissa gånger. Så det känns som att den behöver gömmas undan lite nu framöver.

.

Jag säger inte att varken vuxna eller barn aldrig får kolla på mobilen eller plattan, vi lever ju i en sån tid nu, men det måste ju finnas en rejäl gräns och det finns inget som helst behov av att glo på mobilen som vuxen 500 ggr per dag i timtal, inte heller för barn såklart. Jag är så tacksam att jag får tillbringa alla mina dagar med Linnèa, att följa hur hon utvecklas, alla små steg, alla hyss hon gör, hur rolig hon är, vilken humor hon faktiskt har trots att hon är så liten och vilka tokigheter hon har för sig på dagarna och hur mysig och go hon är när hon kommer och vill kramas och mysa titt som tätt, jag vill inte missa en sekund av detta! Tiden går så otroligt fort ändå så jag hänger knappt med. Jag skulle aldrig byta det mot att stirra på en rätt oviktig skärm, som faktiskt finns kvar till ett annat tillfälle, när jag har en Linnéa som jag vill leva fullt ut med, jag kan inte förstå hur folk kan prioritera bort den upplevelsen?!

.

Jag kom att tänka på det häromkvällen då jag ramlade in på en artikel där en tvillingmamma gjort ett experiment med sina barn:

.

”Idag gjorde jag ett experiment. Jag kollade på när mina söner lekte. Jag satt i hörnet och räknade hur många gånger de kollade på mig av olika anledningar: för att se om jag såg deras coola trick, för att söka bekräftelse eller misstycke för det de gjorde och för att se mina reaktioner. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad jag hade skickat för signaler om jag istället hade suttit och kollat ned i en mobil eller annan teknisk pryl.

.

28 gånger skulle mina änglar ha undrat om internet var viktigare än dem. 28 gånger skulle mina söner inte ha fått den uppmärksamhet som de flesta vuxna söker. 28 gånger skulle mina barn ha undrat om de var ensamma känslomässigt. 28 gånger skulle de ha försäkrats om att den du är online är det som egentligen är viktigt.

.

I en värld där vi accepteras för den människor tror att vi är men som vi egentligen inte är, i en värld där bekräftelse kommer från hur många följare och gillningar vi har, i en värld där kvalitetstid med sina nära och kära byts ut mot isolation och sms från andra sidan rummet, så vädjar jag till dig att våga vara annorlunda. Snälla lägg ned de tekniska prylarna och spendera lite tid med din familj och dina närstående. Nästa generation litar på att vi ska lära dem hur man är som vuxen.”

.

Jag kan fortfarande komma att tänka på en annan artikel jag läste och skrev om här för ett bra tag sen, som gör mig så ledsen. Det var ett par som satt i en buss med ett litet barn i vagn framför sig, båda föräldrarna satt försjunkna i sina mobiltelefoner. Barnet blev oroligt efter ett tag och började gny och sträcka upp armarna mot sina föräldrar för att få komma upp till tryggheten, det pappan då gjorde var att ge barnet sin mobiltelefon, och sitter sen och tittar ut genom fönstret medan barnet helt tyst och frånvarande stirrar in i skärmen. Jag blir så så så ledsen, hur kan man göra så mot en liten ny människa när man är dens enda trygghet, den som den litar mest på i hela världen?! Vad ska man tro när man är så liten och behöver all närhet och trygghet man kan få i den stora nya världen med alla intryck som flyger emot en som man inte vet hur man ska hantera, men bara blir ignorerad? Åh, det gör så ont i hjärtat.

.

Så, vad har vi gjort då förutom att vara såhär sjukt allvarsamma? Varit på BVC för första gången på 3 månader, nu väger hon 12220 gram och är 81cm lång. Ökar fortfarande på vikt-och längdkurvan litegrann, de steg ett streck över medelkurvan tidigare och stiger fortfarande lite lite uppåt, stor tjej. Annars så är vi ute varenda dag och springer runt, klättrar i trappor och äter bär och plockar blommor och vissna löv, försöker äta sten och sand i hemlighet och leker med vatten och katter och klättrar på allt som eventuellt går att klättra på, leker tittut och undersöker allt hon hittar på backen och springer åt helt andra håll än vi tänkt oss bara för att vara busig, fantastiska unge.

Försöker ta Tilts fångst, första gången hon såg nån äta en råtta, uppenbarligen knastrade det så härligt så hon gärna ville smaka. – Vi fann blåbär bakom husknuten till lilltrolls (och stortrolls) stora förtjusning så där var vi ett bra tag, jag plockade och hon begärde påfyllning i hinken hela tiden.

20160906_125415_28873792033_o 20160908_125452_29430400062_o

Äter blåbär med hela kroppen, lilla trollunge – Och så var vi ute och plaskade i vattenpölar för första gången i spöregnet, det var fascinerande.

20160909_114503_28936639803_o 20160909_123132_28934949804_o

Provkörde även morfars 6-hjuling. Och så fick hon testa vattenfärg för första gången i veckan, vilket konstverk. Sen hamnade allt vatten på såcka lår.

20160909_125813_29560773815_o img_20160908_091635_28911937354_o


Heartbeat in fast forward 10

Alltså denna hjärna vissa nätter… Jag la mig strax  efter att Linnéa somnat, klockan var inte ens 8, för att jag inte hälade med att vara uppe. Jag ville hellre krypa ner i sängen och läsa min dagliga blogglista, kanske kolla Youtube, kanske slöspela lite Hay Day och skriva i Linnéas dagbok och somna i tid för en gångs skull. Så säger jag förvisso till mig själv varje kväll – nu ska jag vara uppe till senast kl.22! Klockan blir nästan alltid minst 23 innan jag behagar sänka ner locken för de två blå med ankare som skulle ha kunnat stoppa Titanic. Jag är oftast skittrött men ändå sitter jag med ett getöga uppe bara för att, trots att jag vet att klockan börjar bli mycket och trots att jag vet att snart vaknar Linnéa och kanske hon kommer vakna en gång i timmen resten av natten eller ha en propellernatt så jag får kickar i hela min övre lekamen och tror att näsan lossnat fem gånger när jag vaknar. Ändå! Ändå passar jag inte på att sova de timmar som oftast är garanterat att hon sover. Vilket skulle betyda att jag skulle behöva somna klockan 19 och sen bli väckt 22-23 då hon har sin första stadiga sitta vimmelkantig i sängen och säga ”höö höö” och peka mot vattenflaskan-session. Men jäklar i min ofyrkantiga låda så utvilad jag hade varit då. ☝ Känns dock smått ohållbart i längden. ?

.

Jag släcker tillslut lampan  (på modernt språk: mobilen) och har tänkt mig att somna då ögonen numera ser fyrdubbelt. DÅ! Vaknar huvet till ska ni veta, jag ligger och tittar på Linnéa en stund och så kommer jag på att det skulle jag förstås ha skrivit i hennes dagbok, hur ska jag komma ihåg det tills imorrn, samtidigt som det förbannade soundtracket till ett av hennes favoritprogram som jag knappt tål, Daniel Tiger, snurrar runt på repeat i skallen. Jag måste även fundera på om det finns lax i frysen tills imorrn redan nu och vad som ska med till Anådalen i helgen. Och jag undrar hur det känns att vara så flurig som Lille Sej och så liten som Linnéa. Givetvis går pulsen upp när jag ligger och stressar mig till att komma ihåg allt till nästa dag  och då brukar det gå lätt att slappna av samtidigt som jag försöker hålla mig själv i en kätting för att låta bli att ta fram mobilen och skriva ner det för då vet jag att jag säkerligen måste kolla om mamma behöver hjälp på sin farm på Hay Day och därefter så kanske det är nån som uppdaterat sin blogg, mitt i natten, jag måste kolla osv osv.

.

Sen börjar det snarkar från min ena sida och på andra sidan så håller någon på att mutera till rotorblad med världens största turbo samtidigt som Farbror Tilt står på min mage och stirrar mig anklagande i ögonen för att jag inte klappar honom nonstop och Lille Sej ligger på kudden och låter som en trimmad gammal Puch Dakota och Stina kommer med sina tumklor och smattrar mot golvet som om hon gick i stilettklackar av glas på ett kristallgolv och har de hårdaste tassar en katt kan tänkas ha så det låter som om det är en Grand Danois som hoppar från byrån. Nu har jag druckit upp mitt gonatt/sovgott/slappnaavnuförfaan-te med en halvliter grädde i och ska göra ett nytt försök till sömn. Detta var ett givande inlägg va? ?

Cissi la upp denna bilden preciiis när jag kommit till sängen med tekoppen, det är tur det finns fler av oss. ?

wp-1473198878665.png

Lite bilder från senast. Snyggaste stilen hon lägger sig till med när hon sätter sig i en stol ? – ute och går med Stina och försöker tala om för henne vart hon ska gå. ? – sprang upp och ner på mormor och morfar balkong efter att äntligen vågat gå i trappen.

wp-image-1397405728jpg.jpg wp-image-1778013021jpg.jpg wp-image-1236882562jpg.jpg

Tant provar kläder, bl.a dessa, som inte är användbara förrän om sisådär 10 månader. Så går det när man ska handla på rea. ? – Linnéa förklarar viktiga saker dockan inför läggdags.

wp-image-1040079463jpg.jpg wp-image-1897417882jpg.jpg wp-image-1122595854jpg.jpg

Ute och gick med gamle herr Tilt häromkvällen ❤

wp-1473199926580.jpg wp-1473199684217.jpg

wp-1473199907045.jpg

wp-1473199705163.jpg


Inte nog med kuperade tuttar & brerôvv 20

wp-image-95276514jpg.jpgJag ska tydligen även genomgå en tillfällig (hoppas vi ?) personlighetsförändring med status atombomb en gång i månaden numera helt utan förvarning. Jag har varit så jävla förbannad i några dagar, känt mig som en tickande bomb på kvällarna efter Linnéa lagt sig, som bara vill flyga upp i taket och smattra på med okvädesord likt en kulspruta vid minsta lilla störning eller fel valda ord/ageranden. Till den milda grad att jag började fundera själv varför i helvete jag var SÅ jävla förbannad, det var ju lite onödigt faktiskt, lite överdrivet kanske hörrö Grinde, diskuterade jag med mig själv medan jag googlade tvångströjor för frivilligt hemmabruk för ofrivilliga självskadebeteenden. ?  Så dök jag på en blogg häromkvällen, nästan lite magiskt, som skrev om PMS efter graviditeten. *SCOOOORE!* Ja men det är ju klart det är så! Jag har aldrig i hela mitt liv haft nån slags PMS över huvud taget så inte fasen fattade jag vad det var frågan om när det kändes som att jag fick halva Atlanten innanför skinnet och bollmage utan att ens ha tittat åt en kakjävel och var nog stop-skithungrig. Men det är klart, varför nöja sig med bredare rôvv och diverse tuttransformationer, Vi kryddar med lite psyko-PMS också för det kan hon behöva i sin stillsamma vardag, den lilla lilla kattgalningen. Hähä! ?

.

Och jag gnäller absolut inte över min breare rôvv och mina arbetslösa, sinade mjölkkantiner, jag skiter fullkomligt i det, det enda jag gnäller över är att jag måste köpa nya byxor och det är trist. och det märkliga i att jag tydligen helt plötsligt ska vara ett om möjligt ännu värre monstrum än jag är till vardags en gång i månaden. Allt på grund av att en liten perfekt Linnéa legat i min mage, det bästa som någonsin hänt! ❤ men dessa hormoner som verkar tappa fattningen totalt under en graviditet och sedan glömmer bort vart de hör hemma eller vad det var de jobbade med. På flera plan fungerar jag bättre nu än innan graviditeten, så vissa hormonisar har skött sig exemplariskt. Men de här typerna då?! Hur tänkte dom? – ”Nu har hon fått haft det gött i snart 40 år, nu är det dags att vi jävlas med henne lite extra innan vi gör henne till klimakteriekossa modell Belgian Blue”. ? För så fort The Very D-Day nu kom så är jag som genom ett trollslag som vanligt igen.

.

<— Det var länge sen jag visade en tuttfoting nu, här är en sån. Med tillhörande städdagsfräschör och städflurbollsfrisyr.

.

Igår jobbade jag igen och kom inte hem förrän efter läggdags åt lillsitas, huvva!!! Ringde för att säga godnatt från ett väntrum i Sveg men den där lille miniatyren tyckte att Bolibompadraken var myyycket mer intressant än att prata med mamma. ?? Inte nog med att jag valde att lyssna på en snilleblixt från mitt eget huvud och värmde modifierad ägglatte i micron så jag intet ont anandes hällde i mig hårda äggklumpar och höll på förgås av äckel, min unge ville inte prata med mig i telefon innan hon somnade! ? Nä fy det kändes jobbigt att inte få krama, pussa, pipa godnatt. ? Så jag kröp ner bredvid henne nästan direkt jag kommit innanför dörren, efter att ha fyllt avgrundshålet i magen som gapat stort sen frukosten och jag därefter spottat äggbollar hejvilt och levt på två läkerol och en loka.

.

Linnéa försöker fösa Farbror Tilt hemåt, skapligt upprörande tyckte han. ?

Lille Sej är Lille Sej, ju trängre desto bättre, varför inte lägga sig tillrätta mellan en ministol och köksskåpet? – Vi var i förrådet och rotade i veckan och Linnéa fick syn på min tomte som jag haft sen jag var liten ovj blev dödskär, så hon var ju tvungen att få ta med honom in sådär 4 månader för tidigt. Och hon dansade med honom och han skulle vara med och äta middag och sitta på pottan ?

Kokade sylt på lingonen mamma och jag plockade och åt en del av blåbären till middag tillsammans med grädde.

20160829_160215_29314904995_o 20160829_190109_28695811604_o

Solnedgång förra veckan.

DSC01512


Jag ogillar dig verkligen, Martes Martes 2

Det finns få varelser som jag ogillar mer än spindlar, folk undantagna men det finns en rackare som börjar gå mig på nerverna på riktigt, en sunkig jävel med total avsaknad av folkvett, men nu hoppas jag att vi stängt honom ute för gott. Klart det är en karl, ett kvinnfolk skulle inte ställa till med denna oreda utan att städa efter sig då den flyttar ut.

.

Jag har inte varit i älskade Anåro på snart 2 år, den 8 oktober 2014 var jag där sist, men idag så fick jag äntligen komma dit i sällskap av mamma. Blev skapligt lättad då den enda råttskit som fanns inne i stugan var ovanpå skafferiet och i våra ulltofflor som låg på golvet, fantastisk vinterbostad kan jag förstå, de hade provsmakat lite på ventilen som sitter i jämnhöjd med skafferiet och fått upp den såpass att de kom in. Som tur var hade de varken varit i sängarna eller tagit sig in i skåpen. Det var råttfritt där de senaste åren då vi var där så ofta, men nu har de hittat tillbaka. Sommaren 2014 så upptäckte vi att en mård använt nätboden, som ligger vägg i vägg med stugan, som vinterbostad, det var isolering och skit överallt och en och annan pippifågelkvarleva som den mumsat på. Röjde rejält där inne på flera år gammalt skräp som samlats på hög och mårdsnusk och sanerade så gott det gick utan rinnande vatten. Trodde att vi hittat ingången och pluggade igen med en vedklamp. ICKE! märkte vi ju idag när vi öppnade där, på gränsen till ännu värre oreda och snusk än förra gången! Han hade använt sig av uttrarna som toalett även denna gång och det låg en massiv hög med skit mitt i dem och hela stugan är säkerligen utan isolering i taket vid det här laget då det rymde en halv sopsäck som han rivit ner på golvet. Mamma upptäckte entrén han skapat åt sig själv, på motsatt vägg, under taket, där har han gnagt hål på insektsnätet upp mot ”vinden”, tagit sig in mellan brädorna och upp under taket och vidare till nätboden vilkens golv tydligen skulle isoleras enligt hans tycke. Det låg åror, håvar, yxor, fiskespön huller om buller. Vi fann en plåtbit som vi la över hålet i nätet och trädde in en gammal vaxduk bakom brädorna och spikade på takpapp utanpå, så nu du din snuskjäveläckel får du jobb om du tror du ska bo där även kommande vinter!

.

Men det var ändå en supermysig dag, alldeles lagom temp när vi gick på morgonen och solen visade sig även några gånger och värmde på bra. Vi drack kokkaffe (ja, jag hade glömt att ta medicinen så jag vågade mig på koffeinet utan risk för duracellkaninshjärta) och fikade, röjde lite och drack lite mer kaffe, gick ner till sjön och kollade till båten och bäverhyddan och mådde gott. Jag hade kunnat stanna där, men då hade det blivit pådrag från byn. Jag är glad att jag fick sällskap av mamma. Dock funderade vi lite på kvalitén för den här Guldturen, som man följer en bit på vägen dit, trasiga spångar, en relativt ny bro (som inte var där då jag var dit sist 2014), med avbrutna multna(?) brädor som stod rakt upp och med stora hål såklart som både djur och folk kan trampa ner i. Undrar vad turister tänker då de går där och det ser ut sådär.

20160820_132254_28485824104_o

Anåro
Här har mormor, morfar och morbror med främmande haft det gott genom åren

DSC01453 DSC01457

En mårdtoalett strategiskt placerad inuti utterbrädan…. trevlig grabb. Och kossorna som är på sommarbete till fjälls mumsade saftigt gräs nere på myren när vi gick hemåt.

20160820_104900_29002269212_o DSC01467

Bäverhyddan vid inloppet och Roaldstöten.

DSC01465

Och så lite random:

.

20160816_201243_28411094933_o

.

<— En glad farbror som fick lite kvällstid med sin matte häromkvällen. Han sprayade lite på sin mormor och morfars träd som tack. Jag förstår inte varför han börjat med det de senaste åren, han är liksom 15 år gammal och har varit utan bollar i 14,5 år. Har han hamnat i barndom? Är han dement? Borde han månne flytta till Förgätmigej på Fjällsol?

.

Första gången Linnéa fick smaka min favoriträtt – öring (som svärfar fångat) i grädde- och gräslökssås och potatis mosad i smör. Tror hon tyckte det var riktigt gott faktiskt.

20160819_173238_28983742812_o

20160819_175208_28984058512_o


Snôrvôttar & ofrivillig offroad-taxi 15

Säg hur det ordet kom till egentligen, snôrvôtt. Direkt översatt blir det snorvante. ? Linnéa är en sån för tillfället, för andra gången i sitt liv, hon har klarat sig väldigt bra från bacilusker må jag säga. Så det är väldigt jobbigt för henne just nu, alldeles täppt i näbben på nätterna så hon inte kan andas genom näsan, glömmer ibland bort att det går att andas genom munnen och lägger då helt enkelt av med att andas under flera sekunder. Otäckt! ? Det är väldigt tragiskt att det inte går att använda nappen också så det kan bli helt hysteriskt i allt kämpande med att suga några drag på den, kippa efter andan och bli vansinnig och kasta sig i stel bananform bakåt och gråtskrika. Hon har totalvägrar nässugen tills nu ikväll och blivit Hulken så fort den kommit inärheten och även nässprayen som hon tyckt varit kul att använda förut är numer ett helvete i flaskform. Huvva, inte lätt. ? Igår natt så var hon tvungen att ligga på ett halvsittande stycke jag för att kunna andas och somna; att höja huvudändan funkar inte för hon hasar bara ner direkt och vägrar dessutom att ligga på rygg, men det blev inte mycket sömn för nån av oss ändå. Igår köpte jag avsvällande nässpray och jag tror faktiskt att den hjälper lite, hon har ingen större matlust heller nu, det är såklart jobbigt att äta när man inte kan andas genom näsan. Hoppas verkligen det här går över snabbt, det kom ju så lägligt tills Emil började jobba också. ?

.

Och annars så har jag jobbat även denna helg och bland annat så roade jag mig med att ofrivilligt köra lite offroad med taxin. Men det är det ingen som vet förutom jag och kunden, tills nu. ? Det var den jäveln som lurade en intet ont anande taxichaufför att det gick en väg dit han skulle för att hämta sina saker, det som kan kallas väg gick rätt snabbt över till att köra i kanten på en åker men jag litade ju på att han förhoppningsvis visste vad han pratade om och fram kom vi ju. Värre var det att ta sig därifrån, i svagt uppåtlut, slirigt gräs och under detta en väldigt svamplik mark av flera dagars regnande. Det gick inte att komma nånstans. Det bara spann och bilen sjönk ner så fort jag försökte smyga mig iväg. Efter att nästan ge upp och gå hem så tog vi en helt annan väg än den vi kom från, en plattare (hur platt nu en åker kan bli..) väg åt motsatt håll och där gick det tack och lov bättre efter putthjälp från kunden på slutet för att komma upp ur gräset och mot vägen och en bil som var grön av gräs ända upp till vindrutan och även innanför dörrarna. Kändes mycket bra att hämta de andra kunderna direkt efter detta, som dessutom fått vänta lite väl länge på grund av fadäsen och som dessutom blev lite bittra och hotade att kliva av taxin 1,5 mil innan slutdestinationen då mätaren då redan nått priset de blivit ”lovade”, men då jag berättade avståndet de hade kvar så blev det tyst. Varning! Grinde är på banan igen.

.

Hotfullt och trafikstockning på Flatruet

20160730_195432_28655659545_o 20160730_195402_28548701102_o

I söndags så fyllde även älskade lilla pappa hela 70 år! Vilket man inte kan tro ett dugg på. Så jag hann även dit en sväng för att äta lite tårta på eftermiddagen. Vi firade ju honom för ett bra tag sen då han fick sin present, högtryckstvätten, så den här gången fick han bara en blomkvast.

.

Har länge velat skaffa en sandlåda till Linnéa, men det har inte blivit av, men så fann jag den här uppblåsbara grejen med en mindre sektion för vatten och en större för sand på REA för bara 79:-! Så i fredags kväll så tog vi ut den och fyllde den så en skeptisk Linnéa fick prova på, men det är ju väldigt bekymmersamt att bli smutsig om händerna så vi får väl se hur poppis den här blir. Praktisk att bara kunna tömma och vika ihop i höst, Beror på hur länge den klarar sig från kattklor också. Å andra sidan så regnar det varje dag känns det som så den håller nog för alltid….

20160729_171803_28552311951_o 20160729_171737_28552304431_o

Linnéa tycker det är så kul att gå med Lille Sej i selen och ingen blir ju lyckligare än Lille Sej av att få komma ut i det stora utomhuset. Hon är så duktig att hålla i kopplet och kuta efter, men rätt vad det är så blir det förstås nåt som är lite intressantare så hon helt enkelt släpper och går åt ett annat håll, haha! Som tur är så är inte det lilla fluret så rymningsbenägen när hon väl får komma ut, hon går nöjt omkring och smaskar gräs och jagar flugor.

20160729_174254_28631890625_o 20160725_173734

Mysfarbrorn blir förstås också helnöjd när han får sällskap ute

20160725_174220_28435909722_o 20160729_174159_28631873915_o

Såhär blev byrån och spegeln när jag äntligen fick handen ur det mörka stället back there och målade om dem. Svårt att få till bra bilder men, den är som synes vit. Det var ju inte det lättaste det här inte, som jag i min enfald trodde. De är inte snyggast i världen men ingen behöver syna dem med förstoringsglas heller. Huvudsaken är ju att hallen blev ljusare. Trooor dock att jag skulle vilja ha mässingknoppar istället, som gångjärnen. Spegeln behöver dock en omgång till, när jag ids. Nästa sommar förmodligen, eftersom att nu när jag hängt upp den innan den är klar kommer jag bli blind och glömma bort att den inte är klar. Lika med varningsskylten som står utanför här, och har så gjort ett bra tag nu, som fortfarande inte kommit upp vid vägen…

DSC01379 DSC01381


Midsommarafton i Ljusnedal 4

DSC00921 copy

Linnéas andra Midsommarafton. Vi gick ner på Bruksområdet som traditionen är, lite sent ute var vi då mat- och sovklockan inte alltid timear resten av världen, så stången var redan rest när vi kom ner. Det spelades musik och det dansades runt stången, nästa år är det Linnéas tur att dansa Små Grodorna. Köpte ankor till ankracet och fikade på nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café i Gamla Prästgården som hade kak- och tårtbuffé dagen till ära. Mums! Det såldes kolbulle och korv och det var ponnyridning och mjölkkrukekastning Linnéa hälsade på skräckslagna kaniner och såg får och hästar och träffade flera hundar av olika storlek som hon fick klappa på, så kul för henne som tycker så mycket om djur. Farmor hade med sig picknickfilt så vi satt på gräset och Linnéa fick sin första korv med bröd. Det var så väldigt mycket folk! Och uppehåll i vädret, om än mulet. Så kul! Dock orkade inte Linnéa med att stanna över prisutdelningen på ankracet m.m så vi vet inte hur det gått än.

DSC00919 copy DSC00926 copy

DSC00923 copy

(update! höll på glömma den här fantastiska bilden) Jag undrar vad dom håller på med här?

DSC00937

Gamla Prästgården där nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café ligger. Här hade mamma café en gång i tiden också. Det är så roligt att de vågar satsa här i byn.

DSC00927

Spatserarn som inte kunde sitta still när vi fikade. Kaninerna var lite uppjagade av allt spring och skrik  så de låg mest och tryckte i boet, vi får gå hit en lugnare dag istället och titta ordentligt. Och fåren låg och gömde sig i höggräset.

DSC00931 DSC00933 DSC00936

Mjölkkrukekastning på avstånd. Bilderna är en aning dimmiga eftersom jag upptäckte när vi nästan var hemma att det var spår efter misstänkta klåfingrar på linsen.

DSC00939

Ankorna på väg i mål.

DSC00944

DSC00949

DSC00946 copy

De Alldelessnartblivandeföräldrarna aka bror och Sanna. Och Svärmor och Inger S.

DSC00941 copy

Dimmig närbild

DSC00941 copy2

Svängde förbi mamma och pappa en snabbis innan vi gick hem.

DSC00951 DSC00952 copy

Stina och jag på bron imorse. Och de andra Midsommarfirarna i kattgården.

20160624_113843_27261533333_o 20160624_113940_27772249122_o DSC00956


Utseendefixering, tonårsförvirring & Pamela A & Graaf-ideal 21

Åh jag har varit så dålig på att hänga med på slutet, i bloggar och Instagram och annat hej kom och hjälp mig -sociala media bla bla bla. Jag känner mig på nåt sätt kass när jag inte hinner med att kommentera/gilla eller ens ser alla inlägg som mina vänner gör, på slutet har jag stresscrollat Instagram endast på kvällen när jag lagt mig, lika med resten så jag missar massor. Men det har varit lite småjobbigt med att ställa in medicinen nu, jag har ju tagit 54mg på morgonen och sedan 18mg till lunch, vilket gjort att jag förvisso kunnat skjuta fram dippen ett par timmar men blivit ännu tröttare och energilös efter medicinen gått ur mot vad jag var innan, vet inte om det beror på att det är den billigare varianten jag tar vid lunch. Hoppas få Concerta till veckan även på den dosen. Igår var jag i alla fall ute och tog en promenad till Tefsjön för att rensa kraniet och röra lite på mig. Är så fruktansvärt stel mellan skuldrorna, axlarna och i nacken sedan en vecka tillbaka, värken strålar ända fram till bröstet?! jag har försökt med massage, spikmatta, liniment, Ipren och värmekudde men det blir inte bättre. Jag brukar aldrig ha såna här problem annars så jag fattar inte, kanske för att jag burit runt på Linnéa i ett års tid? Krupit runt på golvet och sovit/suttit/legat i diverse utomjordiska ställningar framförallt under amningen, detta år utan en enda hel natts sömn. Men ändå.

Vårflod i Tevån.

DSC00616

Kossorna har fått komma ut i stora hagen som går runt oss och det är massor med små kalvar. Dock är de lite fega ännu så ömsom stod de och våldsfunderade på vad jag var för nåt och ömsom så sprang de i vild panik.

DSC00637

Jag minns inte riktigt hur jag kom in på det, men jag följer Magdalena Graafs blogg för att jag tycker hon skriver så fruktansvärt roligt och fullkomligt ärligt vad det än gäller, så det lär ju varit därför. I alla fall, så kom jag att tänka på hur det var när jag växte upp och när jag precis flyttat till stan, 16 år gammal på forntiden, för att börja gymnasiet. Allt var nytt, alla människor var nya förutom ett par från klassen här i Funäs, jag hade varit i stan ungefär 1 gång per år tror jag innan dess, Innan jag flyttade hade jag ett obefintligt intresse för både kläder och smink, sånt gjorde man inte här, på sin höjd maskara när det var disco. Visst, jag började använda foundation på högstadiet, som jag tjuvlånade av mamma i början har jag för mig för jag blev retad för att jag var röd om kinderna hela tiden ”titta Jennie rodnar jämt, äru kär eller, höhöhö!” på moget småpojksmanér. ? Så på sätt och vis så började väl utseendefunderingarna redan då, jag var ju så blyg och tog såklart till mig de orden, innan hade jag inte haft en tanke på eller reflekterat så mycket alls över hur jag såg ut. Jag blev kär för första gången i högstadiet, huvva så jobbigt det var, pojkspolingen var ju dessutom upptagen Men inte då heller funderade jag på hur jag såg ut, det fanns liksom inget ”undrar om han tycker att jag ser fet ut i det här”, eller att jag började sminka mig och fixa frisyren för att han kanske skulle få upp ögonen för mig, det fanns inte i tankebanorna, så jävla skönt det måste varit! Men då visste jag ju inte annat, jag hade inte varit med om annat, ingen sminkade sig, de flesta gick runt i vanliga t-shirtar/collegetröjor och jeans som man kunde köpa på det ljuva 80-90-talet, på gott och ont.

.

Men med alla reklampelare i stan med bikinimodeller som var omöjligt att undvika i alla busskurer och i affärer och vart man än vände blicken så blev självmedvetenheten större och jag började jämföra mig, jag såg folk överallt som såg ut som jag ville se ut, alla hade de något som jag ville ha. I skolan likadant, nästan alla sminkade sig, färgade och fixade håret och hade snygga kläder varje dag, tighta kläder som avslöjade det mesta. Så hade jag aldrig klätt mig. Jag visste inte att man ”skulle” klä sig så som tjej, jag hade alltid bara tagit nåt plagg hemma utan att bry mig speciellt mycket och inte var det det minsta tight eller urringat. Jag var nog väldigt skyddat här hemma på landet, jag minns dock när vi fick parabol och vi hade MTV och VH1 bland annat och jag vet att jag reagerade även på hur alla artister och videos såg ut. Andra året på gymnasiet så utvecklade jag social fobi, jag har säkert haft det liggandes jämt som med ADD:n. Jag ville inte visa mig för folk, jag klarade inte längre att äta lunch i skolrestaurangen, jag levde på godis, jag mådde fruktansvärt dåligt av att tvingas åka buss till och från skolan, allt innebar en enda panikkänsla. Det kändes som alla tittade på mig och tyckte att jag såg konstig ut, gick konstigt, betedde mig konstigt and so on. Jag hade så otroligt mycket föreställningar om vad folk eventuellt tyckte och tänkte om mig. När jag skulle ta körkortet så var jag mer på körskolan och läste teori (på min tid fanns teorin bara att läsa i pärmar inte i någon dator ) än att gå på skolan, det var ju mindre folk där, jag kunde gömma mig.

.

När jag flyttade till Tandsbyn och blev sambo för första gången i slutet på gymnasiet så började jag även jobba på Husqvarna där efter skolan och monterade ihop kapsågar. Även där blev jag bombarderad med idealet om hur man skulle se ut. På tex en arbetsstation så satt en stor plansch med Pamela Anderson i en Baywatchscen rakt framför ögonen på mig, detta var alltså runt 1998. Så skulle man se ut om man skulle duga. Jag såg inte ut så, inte det minsta. Jag krympte mer och mer i självkänsla, för jag tyckte inte att jag dög, vem skulle vilja ha mig, de har mig väl bara i väntan på något bättre. Något ”sånt där” som sticker som en pil rakt in i hjärtat på mig. Internet fanns ju också, det var rätt nytt då, det var svindyrt att surfa, man kunde inte sitta många minuter för då steg telefonräkningen till månen, modemet som ringde upp en anslutning tog ungefär 10 minuter på sig innan det kopplat upp sig mot internet via telefonlinjen och lät samtidigt som en hes kaffebryggare. På löpsedlarna utanför affärerna syntes systrarna Graaf i olika poser med tuttarna uppe vid hakan och blonderat hår, så såg jag heller inte ut, men det var så man skulle se ut. I mitt huvud.

.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt över mig själv under så många år, jag såg inget bra. Jag började köpa kläder som besatt bara för att passa in, se ut som de där andra snygga tjejerna som alltid hade allt jag ville ha. Jag började sminka mig mer och mer, jag färgade håret och jag blekte och jag färgade igen och jag blekte. Då kanske jag kan känna mig nöjd. Jag kände mig aldrig nöjd. Köper jag just det här sminket kanske det får mig att se ut som den och den, men jag gjorde ju aldrig det, jag såg bara ut som Jennie Grinde. Samtidigt så slets jag med svårigheterna med min sociala fobi och problemen som ADD medförde, utan att jag förstod att det var det som gjorde mig till den jag är, plus min hörselskada som gör det nästan omöjligt för mig att höra vad som sägs när många pratar samtidigt, när det är bakgrundsljud och TV och radio hör jag oftast aldrig vad som sägs, så jag har känt mig utanför på många olika sätt, utan att jag visste varför jag var som jag var. Jag förstod inte varför jag inte orkade vara social i flera timmar varje dag som alla andra, när jag höll på svimma av trötthet av alla intryck efter en vanlig dag, Jag förstod inte varför inte jag kunde komma ihåg handlingen av en film, varför faktafilmer i skolan aldrig fastnade utan jag svävade iväg i tankarna utom kontroll istället och kände mig stendum.

.

Funderar på om det blev lite av en chock med allt nytt i stan, jag som mest höll till i skogen innan liksom, och därför tog jag åt mig så mycket av allt? Men det är ju inte bara jag som flyttat från ett sådant här ställe till en stad, så jag måste varit extra känslig. Undrar hur jag varit och hur livet sett ut om jag stannat här hemma istället? Funderingar funderingar. Alla år med dåligt mående och försök att hitta mig själv, förstå mig själv, svårt att komma till ro, impulsiviteten som styrt mig hit och dit till både det bättre och det sämre, all packning jag dragit på mig under åren. Alla erfarenheter jag faktiskt fått av att vara jag, hur jag utvecklats och hur jag hamnat här där jag är idag, i en Jennie som jag faktiskt tycker om. ADD-diagnosen fick mig att äntligen förstå mig själv, äntligen förstod jag varför jag är som jag är och varför jag varit som jag varit. Bara att få ett ord som beskriver mig var en enorm lättnad, äntligen visste jag att jag inte var ensam och jag var inte heller speciellt konstig, nåja. Och att det finns hjälp att få för att fungera som en normal människa och det finns strategier som jag själv kan tillgå för att underlätta min vardag. Nu trivs jag bra, jag gillar den jag är och alla självdestruktiva, förvirrade, jobbiga år med ett antal depressioner har ju faktiskt lett mig hit och impulsiviteten fick mig dessutom att komma hem till mitt älskade Ljusnedal igen efter 17 år i stan. Här är jag hemma, här mår jag bra. Och här föddes älskade lilla Linnéa! Jag är så glad över att hon får växa upp på samma plats som mig.

Ja, det var dagens funderingar.

.

Några bilder från förra helgen. Det var ju fantastiskt väder på kvällarna i alla fall. Stina blir helt utom sig av lycka när hon får sällskap ute och blir helt galen, lika Farbror Tilt, de springer runt och jagar varandra och springer uppför träd och ner och så blir de kära och måste mysa med matte en stund och sen sätter det igång igen.

DSC00564 DSC00536

Fantastiskt att vara kattdjur.

DSC00543 DSC00558

Nytt till prinsessan, den randiga från oss och de tv¨å andra från mormor och morfar. Nu går hon så gott som obehindrat, hon började i lördags med att hellre gå än krypa, krypa har ju hittills gått fortare så, och nu gör hon mest inget annat än att gå runt i lägenheten hela dagarna. Vad kul det måste vara! :<3 Och så är nog 4:e tanden på väg, i överkäken denna gång, till vänster om de blivande framtänderna så det blir ett lite skevt bett ett tag.

DSC00583 DSC00587 20160525_180200_27244472915_o

I helgen så blir det lite jobb faktiskt, jag fick frågan om ett litet fotouppdrag på lördag, så det ska bli skoj. Hoppas jag kan leverera bara. Och så ska 30-årsbroderskapet firas på nåt vis samma dag. Vi hade avslutning på kyrkis i onsdags också förresten, lite trökigt. Vi var här i Ljusnedal på äventyrsholmen, Marianne grillade hamburgare och det gick hästar i hagen som Linnéa tyckte var väldigt spännande, blev väldigt besviken när hon inte fick pipa dem. Och en vovve som fick springa lös var också väldigt fascinerande, hon försökte pipa även den men inte heller den kände sig speciellt lockad till det. Goa lilla tjej. Vi var inte ensamma denna gången, utan hela två föräldrar och två barn var vi och så Marianne då förstås Lite trist är det ju att inte fler kan dyka upp en sån här gång när M ställer i ordning en massa och det är sista gången inför sommaren. Men gott som tusan var det med grillade hamburgare, Linnéa fick också smaka och älskade det! Men det var jättemysigt ändå såklart att sitta där i gräset, höra vårfloden som brusade förbi runt om, solen som sken, småprata lite och bara må gott i ett par timmar. Dock gjorde jag misstaget att dricka en halv mugg kaffe och efter vi kommit hem kom hjärtklappningen som på beställning…. så det är bara att fortsätta hålla mig ifrån det uppenbarligen.

20160525_100733_27204638506_o 20160525_1007280_26963568990_o

20160525_100746_27141674582_o


Snabba psykopater 6

Eller, neuropsykiatriker. Jag pratade med min kontakt på ENP i fredags eftermiddag, strax före 17 och på måndag morgon hade jag receptet på 54mg Concerta! Impregnerande! Så innan Apoteket här i byn ens hade öppnat för dagen så ringde jag (och de svarade till och med!) och bad dem beställa hem Concerta, så den hämtade jag ut i tisdags. Självklart så kunde jag inte hålla mig från att ta första tabletten samma dag, tålamodet är således än så länge oförändrat grejen var att jag inte var hemma förrän 13:30 och en amöba hade kunnat förutspå hur oerhört oklokt beslut det skulle visa sig vara att ta en sån slags medicin och i den dosen den tiden på dygnet.

.

Så, jag var så jävla klarvaken som jag aldrig någonsin varit när klockan var mitt i natten, jag låg där i mörkret när klockan passerade midnatt med ett par vitt uppspärrade ögon som vägrade hålla sig stängda någon längre stund. Och det känns som att jag låg där till klockan 2 i alla fall innan jag kände mig redo för natten, lagom till Linnéa Rotorbladsson kom kravlande upp i sängen och av döma av snurrandet och sparkandet och skallandet på sin mamma som följde därefter gjorde sig redo för en uppstigning med sin helikopterkropp. Så att eh, sömnen den natten var ju sisådär.

.

Dock kan jag känna att jag får en svacka på eftermiddagen/kvällen ännu, men inte alls i samma förlamande styrka som innan medicinering/eller med Metylphenidate Sandoz. Men jag funderar på om jag kanske ändå skulle behöva en påfyllning av en lägre dos mitt på dagen kanske för att det ska bli optimalt. Får kolla med ENP nästa gång. Men, jag mår inte illa längre! Så.Jäkla.Skönt! Så det var Sandoz som orsakade det utan nån inverkan från nåt annat, mat tex, skönt det. Hade aldrig stått ut att bli sådär varenda dag mycket längre till, så illamående och helt orkeslös, plus noll och ingen effekt av medicinen. Började tappa hoppet litegrann där då jag knappt kände nån skillnad trots att dosen ökades, men med Concerta kan jag faktiskt känna positiva effekter och Emil sa redan första dagen att det var skillnad på mig.

.

Vi imorse innan vi drog till kärmora för att spana in hennes nya lägenhet. Sist vi var där så var det mitt i flyttkaoset, men Linnéas favoritmänniska tillika gudmor/faster och hennes Aviel var ju där då och det var ju det viktigaste. Linnéa är fortfarande så kär i sin faster trots att de ses så sällan, det var hon som fick det första riktigt långa och lyckliga leendet från Linnéa. Så fantastiskt att se. – Linnéas min på högra kortet, haha! xD

20160505_094825_26828077575_o 20160505_094922_26222750544_o

Innan medicinuthämtningen så var vi på BVC, mamma följde med denna gången. Och lille storsitas har ökat nästan ett kilo sedan förra månaden, från 9,44 till 10,36kg och skjutit iväg ännu 2cm på längden till 76cm. Hon växer som hon ska och följer alla sina kurvor perfekt, så för lite mat behöver jag inte oroa mig för att hon får i alla fall. Skönt!

.

Igår eftermiddag så satt vi ute i kattgården jättelänge tillsammans med en lycklig Lille Sej.

20160504_140612_26810329315_o 20160504_141319_26717330932_o

Igår var det kyrkis igen också, men denna gången var vi nere på Risnäset då de påbörjat att renovera en (troligtvis) fuktskada på församlingshemmet. Det var bara vi, Marianne som har hand om det och en mamma till, vars lille 4.5-månaders låg och sov i vagnen hela tiden. Linnéa tyckte det var jättespännande att vara i sanden där nere på lekplatsen, den var god att äta också förstås… undrar hur mycket grus som hamnade i lillmagen egentligen. Vi gungade lite i såna där gungdjur(?!) och en sån där babysitsgunga på gungställningen som var jättekul! Så efter det så drog vi på Coop och köpte en minihink och små trädgårdsredskap så vi har till nästa gång det blir nåt sånt där.

.

Hon blev trött redan efter en timme där nere och visade att hon ville upp i vagnen. Så vi gav upp vid 11 och efter att vi varit på Coop så somnade hon i vagnen nästan direkt, lille vän. Så det fick bli en rundtur på byn i närmare en timme i det fantastiska vädret innan hon vaknade till och vi åkte hemåt. VÅR! – Kyrkan som ligger så fint under Funäsdalsberget.

20160504_115314_26785018246_o 20160504_114918_26785016606_o

Muséet och Fornminnesparken.

20160504_115544_26809003915_o

20160504_115643_26742237971_o

20160504_115826_26204354174_o

Inger & Conny kom förbi i tisdags, efter en skidtur på Flatruet, med en tidig födelsedagspresent till Linnéa. Så jäkla gullig! Denna här har ju liksom inget val, katter och Musse Pigg är vad livet går ut på, precis som för mamma. Som det ser ut nu, kan jag passa på att skriva medan jag kommer ihåg det, är att förmodligen så kommer vi fira Linnéa helgen den 4-5:e juni då brodern fyller 30 på lördagen helgen innan och Linnéa på måndagen det. Kan tänkas det finns trötta människor i omlopp den helgen så det är lika bra att skjuta på Linnéas dag några dagar. Det går ju än så länge innan hon är medveten om detta fruktansvärda att flytta sin födelsedag.

20160503_184501_26771050206_o 20160504_082618_26201641184_o

Finast! – Linnéa fyllde 11 månader i lördags och fick en blombukett av pappa. – Trött liten tjej.

20160502_102728_26494986470_o 20160430_192618_26460202880_o 20160502_104103_26767684435_o

Lille Sej tog sin första fågel, en rödhake. Men jag tror den slapp undan! Tilt provkör Linnás vagn.

20160501_084900_26718416656_o 20160430_194458_26707213966_o

20160501_191248_26149928473_o


P-böter 100 mil bort & bakslag 20

2016-04-17-09.03.49-1.jpg.jpg 20160419_105037.jpgJag har glömt att berätta att förra veckan fick jag ett brev från Transportstyrelsen, en påminnelse på en obetald parkeringsbot!? Inte nog med det, så har min bil tydligen befunnit sig på en gata i MALMÖ! Den 16 mars mellan 9:52:02-10:05:54, how is that possible?! Och hur ska jag kunna motbevisa det? jag var exakt den tiden på kyrkis med Linnéa och jag hade hantverkare här hemma som bytte ventilationssystemet just den dagen och dem träffade jag ju och pratade med, men hur bevisar jag att min bil var här?! Jag har ju liksom noll anknytning till Malmö och har ingen som helst anledning att vistas där heller och har aldrig ens varit där i hela mitt liv. Det märkliga är att Lena också hade fått en likadan påminnelse igår! Fast då var det deras skoter istället som på nåt lustig vis olovligt parkerat sig på en gata i Göteborg och dragit på sig böter. Alltså vad är det frågan om? Så jävla ledsamt. Jag måste ju betala dessa 600 spänn och sen bara hoppas på att min överklagan går igenom. Trött!

.

Som jag sagt förr så går det så mycket bättre med humöret den här vintern, jag blir inte förbannad/jagmåstefåsovaheladagenless/åskmolnstryne så fort det kommit snö. Magiskt! Is it The New Grinde? Eller är det för att ingen tvingar ut mig i arla morgonstund i skiten för att skotta bilar och bli blöt om fötterna? Vi får nog svar på den frågan till nästa vinter. ? Vart jag ville komma var att idag kom vårens andra eller tredje bakslag – det är vitt på backen efter att ha varit vårkänslosamt med våldsamt tinande av snön några dagar. Dock är det 2 plusgrader så den blir nog inte långvarig denna gången heller. (Innan jag hann publicera detta hann det bli 6 grader och snön är väck ?) Tur för den för nu vill jag ha vår och sommar, har känt mig lite isolerad denna vinter iom att Linnéa varit så liten och inte förstått tjusningen med att vara ute, eller förstått, hon har inte haft så mycket användning av snö rättare sagt. ? Eller så är hon sin mors dotter. Kan vara. Men nästa vinter! Oj vad vi ska åka spark och pulka och bygga snögubbar och snögrottor (fast jag har fobi för snögrottor sedan jag läste om en liten tjej som avled i Östersund i vintras av att grottan rasade ihop ?) och snölyktor och göra snöänglar. ? Kan det rent av vara så att jag längtar efter vintern?! Låter inte sunt i Grindeperspektiv. ?

.

Bäbisuppdate: tänk förresten, om 1.5 månader så klassas hon inte som bäbis längre, utan barn! Nänänä, kommer icke på fråga! Linnéa kommer vara min bäbis fårävvah. ? I alla fall, så är det nu en 3:e gadd på väg upp! Bredvid de andra två i nederkäken såg vi i söndags, vanligast är tydligen att det kommer två nere först och sedan två där uppe, men inte på denna modellen då. Och samma dag så gick hon 1.5 meter själv, utan stöd! Hon blir modigare och modigare nu och släpper självmant taget flera gånger om dagen och ser samtidigt så nöjd och stolt ut när hon klarar och vågar stå själv. ? Så plötsligt tar hon för sig så mycket mer, vågar testa. ❤

.
Det var så härligt väder i söndags så vi kastade ut både tvåbenta och alla fyrbenta sömntutor en sväng. Linnéa blir dock helt ställd när hon blir placerad på gräset och vet inte riktigt vad hon ska ta sig till, sitter mest och låter frågande och pillar på gamla löv. ? Lördagen var inte heller dum, vi var och handlade och stannade sedan till hos svärfar och Ingrid som satt och mös på balkongen och där blev vi kvar en bra stund, så härligt var det! Linnéa vågade knappt röra sig där heller för det blev otäckt när hon såg marken långt där nere mellan plankorna verkade det som. Hon fick även en privatkonsert med dragspel och sång där ute, mycket fascinerande. ?

2016-04-18-09.20.10-1.jpg.jpg

Jag var ute med Tilt och Stina i skogen en kväll. Bara älskar Tilts min! ?

2016-04-18-093022-1_26498644265_o

2016-04-18-093747-1_26432606141_o

Stackars Lille Sej, men ibland måste man. Och inte bryr hon sig speciellt mycket heller utan spankulerade runt som vanligt, hon tog och hotade upp Stina i utstyrseln till och med och trodde nog att hon såg enormt farlig ut. ? Söt rumpa fick hon i alla fall. ?

Untitled-1 copy


Folk i allmänhet 11

Det är fantastiskt tycker jag hur snälla folk är egentligen, i allmänhet liksom bara sådär. Jag la ut en annons på Fb där jag efterlyste minigalgar till Linnéas klänningar och tunikor som har ökat markant helt plötsligt och fick svar att en tjej hade ett gäng jag kunde få ta. Få! Gratis! jag blir alltid överraskad, alltså de kostade kanske inte många kronor att köpa men ändå att bara ge bort sådär till en annan okänd människa som behöver dem. ? Jag vill ändå göra rätt för mig, det känns ju bättre att få betala en symbolisk summa i alla fall, men jag fick absolut inte göra det heller. Så nu har Linnéa en massa galgar till sina fina små kläder.
.
Linnéa har som sagt börjat gå som bara den med gåvagnen nu, tar initiativ helt själv och reser sig mot den och går iväg. Så jäkla gulligt! ? Det är synd att det tar stopp så småningom bara, de borde vara tillverkade med nån slags svängbara hjul fram så det är enklare för dem att lära sig och förstå att det går att vända och svänga. Vi tog och testade den ute igår så fick hon inviga ett par av sina nya gympadojor samtidigt, det gick ju hur bra som helst! Fantastiska lilla tjej. ❤ Gick mer än halva vägen till och från mamma och pappa och tyckte det var så kul! Men små såcka lår är ju varken vana att gå varesig i skor eller utomhus så det tog på krafterna. ? Det var lite för mycket grus på vägen än också så vagnen for lite som den ville och skakigt blev det. Är så glad att jag fick det på film! Sötast i världen! ? Vi tog en tur dit imorse med i spöregnet och tog med oss fika så sjuka pappa Emil skulle få vila i lugn och ro. Sen drog vi och hämtade galgarna, var in på jobbet och betalade lottot och sen på affären. På vägen hem somnade hon så hårt så hon inte ens vaknade när jag bar henne ur bilen! Har aldrig hänt förr. Lilla vän.

wp-1459849853640.jpg wp-1459849929913.jpg

Och klosslådan med olikformade klossar och hål som hon fick av oss i julas förstår hon också meningen med nu och får i alla klossar i hålen! Lustigt hur allt liksom bara lossnar en dag och så går det av bara farten?! Hon förstår även då vi säger åt henne att lägga saker på olika ställen, som att lägga bollen i vagnen tex och städa upp leksakerna, då lägger hon dem i leksaksbacken. När hon tagit en sak kan vi säga åt henne att lägga tillbaka den, då lägger hon den där hon tog den. Fantastiska lilla varelse. Tänk att så små nya människor förstår så mycket ändå! Och kläderna vet hon vart de ska vara på kroppen så hon lägger skor och strumpor på fötterna och mössor på huvet och försöker klä på sig själv. Hon vill även helst äta själv nu och har börjat skrika och protestera med sammanbiten min när vi ska mata henne. Så igår fick hon hålla på själv och då blev maten genast god igen.
.
Gjorde en matigare version av ugnstekt falukorv igår. Tar man bort bostongurkan kan man kalla det rätt okej LCHF men jag var så sugen på just det i just den här maten sååå. Men tänk på att den innehåller 18 gram kolhydrater per 100 gram. Tvi vale. I alla fall. I korven är det bostongurka, dijonsenap (- vilken är väldigt kolhydratfattig till skillnad mot vanlig senap som är en liten sockerbomb det med) och ost. Sedan hällde jag över lite krossade tomater över korven och även lite i botten på formen, kanske 1-1,5dl och blandade även ner ca 1dl grädde och 1dl creme fraiche. Vilket blev en rätt lagom mängd för en halv korvring tror jag. Till detta så åt jag blomkålsmos. Riktigt gott faktiskt!
.
Fick en så fin orkidé av Emil i söndags på 3-årsdagen. ? Hoppas jag kan lyckas hålla denna vid liv ett tag nudå.
wp-1459794502309.jpg wp-1459794553644.jpg

Var ute med två av hårbollarna en sväng i lördags kväll, Stina valde att ligga inne och sova. Var meningen att jag skulle gå ut med Tilt en sväng eftersom han tycker det är så kul med sällskap ute, men då råkade såklart Lille Sej få syn på oss genom fönstret och blev avundsjuk och skrek hjärtskärande. ? Så ser var bara att gå in och ta på henne selen så hon fick vara med hon också.

20160402_193949 20160402_195401

Fantastiskt med fjolårets sallad uppenbarligen. ?

20160402_194914

Emil kom hem med ägg som han köpt av en tjej på jobbet förra veckan, det är helt fantastiskt så gott det är med ”riktiga” ägg! Och gulan, som verkligen är GUL. Men de går tyvärr sönder jättelätt vid kokningen så en del innehåll far ut, men goda är de ? ser fram emot när nybonden öppnar gårdsbutik här i byn i sommar, då ska jag shoppa ägg minsann!

20160403_071347