Category Archives : Hörselskadan


Personlig Konkurs 12

Det bär sig inte länge till detta, tillgångarna är inte vad de varit alls, flödet sinar och efterfrågan har sjunkit avsevärt. Det är nog bara att inse att mitt företag som Mjölkko/mjölkkruka/mjölkfabrik snart får begäras i konkurs. Linnéa är inte alls speciellt intresserad av bröstet längre, förutom när hon är jättetrött eller det är typ 4 på natten och hon (förmodligen) bara behöver snutta sig lugn. Oftast när jag ska ge henne så är det 345 andra saker som är mycket intressantare än att äta och hon släpper gång på gång för att fundera på annat och sprattlar och håller på, tills hon kommer på att tutten inte är i hennes mun, då blir hon förbannad trots att det är hon själv som släppt den. Haha… jäkla typ.
.
Jag är så stolt över mig själv, folkskygghetsministern, att jag tog mig iväg med Linnéa på kyrkis i onsdags! Jag vet inte hur länge det hållit på, men en gång i veckan från augusti tror jag. Det är några måader jag har gruvat mig och samtidigt varit nyfiken på att gå, men i sista sekunden vägra. För jag vet inte exakt vilka som kommer vara där, jag vet inte exakt hur det fungerar, jag vet inte exakt vad man gör, jag vet inte exakt hur jag ska bete mig osv osv osv. Jag behöver ha kontroll på allt annars blir jag ohyggligt stressad och låser in mig hemma istället. Vi var först där tack och lov, så vi kunde i lugn och ro sätta oss och börja leka med alla leksaker som fanns där innan fler började dyka upp. Och varje gång det kom en ny bäbis innanför dörren så sken Linnéa upp och blev jätteglad och hon var inte alls blyg och satt och lekte och granskade de andra och kände på dem och de kände på henne. Det var så kul att se.
.
Vi lekte en timme ca och sen blev det fika, bjöds på Linnéas favoriter majskrokar dessutom. Och efter det så var det babyrytmik då Marianne som ledde allt sjöng enkla sånger och ramsor och vi fick varsin minimaracas(?) och vi skulle röra händer och fötter, flyga i luften osv. Det sista var att de skulle ligga i en ring med huvudena mot mitten och vi föräldrar fick ett genomskinligt tygstycke som vi skulle röra böljande ovanför dem. Det var inte poppis, en fick surläpp och det blev bedrövelse och då hakade flertalet på, även Linnéa, haha! Smittsamt det där. Linnéa somnade i bilen hem och sov sedan vidare i babyskyddet i hallen i 1,5 timme! Helt slut! Hon är ju inte alls van så mycket folk och så mycket rush så de där två timmarna tog musten ur henne totalt. Även mig. Men det var kul och jättetrevligt faktiskt och jorden gick inte under som jag befarade. Mitt största problem är ju dock att jag har så fruktansvärt svårt att höra vad folk säger när det är andra ljud runt omkring och 7-8 barn kan ju verkligen ge ljud ifrån sig, så större delen av tiden var det inte så stor mening för mig att ens försöka vara med i nåt samtal. Jag kan ju inte sitta och skrika VA?! hela tiden för att höra vad alla andra säger… men jag koncentrerade mig på Linnéa då istället. Ännu en nackdel med att vara dövöra, svårt att komma in i gemenskapen. En del tror säkert att jag inte är intresserad av dem eller rent av stroppig (som jag vet att flera trott innan de lärt känna mig), men tyvärr är det ju lite den sociala fobin plus att jag hör så dåligt som gör att det blir så.

wp-1455180097295.jpg wp-1455180105142.jpg
Jag fann en app som verkar jättebra, om bebisens utveckling vid olika ålder. ”Gravid & Baby” heter den, längst upp under klockan på första bilden ser ni hur den ser ut. Och det står faktiskt precis som Linnéa är just nu och varför. Jätteintressant sånt här! Då kan man ju faktiskt få en förklaring till varför de är som de är ibland och slipper grubbla på det i alla fall. ? Hon är väldigt mammig just nu och kan bli helt förtvivlad om jag går ut ur rummet även fast Emil är där med henne, hon har börjat sova väääldigt dåligt igen senaste veckan och även det är vanligt vid den här åldern, 8-9 månader, och de behöver väldigt mycket närhet den här perioden. Vi är vakna 2-3 timmar varje natt och hon är ömsom ledsen och har det jobbigt för att hon inte kan sova ömsom tror att det är dag och lekdags och det är jättesvårt att få henne att komma till ro. De går igenom en separationsfas där de övar på att bli självständiga, men samtidigt är de såklart rädda att de ska bli lämnade av de som är tryggheten i livet. Det händer ju även jättemycket nu med utvecklingen, börja krypa och klättra på saker och en vilja att upp och gå, så det är mycket att hantera och sortera i huvet för en liten människa.

wp-1455181847385.png wp-1455181855741.png wp-1455181852174.png

wp-1455196836736.jpg

.

.

.

.

.

Vi tog oss äntligen iväg till ”moster”  Gunborg i torsdags och hälsade på (min pappas moster), det går ju lite lättare att ta sig iväg när solen skiner trots att jag tänkte ta en vilodag med tanke på kyrkisståhejet dagen innan som körde slut på oss båda. Världens goaste, gulligaste lilla tant. Hon blev så glad över att få träffa Linnéa igen, senast var ju på dopet i slutet på september. Den här gången vågade hon ha henne i knät också, vilket hon inte vågade då eftersom hon var rädd att tappa henne, nu är hon ju en stor 9 kilosklump som sitter stadigt där man placerar henne. Linnéa var lite trött men satt ändå på golvet nedanför Gunborg och log och pratade och de lekte tillsammans med sakerna vi hade med. Hon fick även hälsa på Walter, en grå jako-papegoja som är lika urgammal som mig, men hon föredrar katter så trots att han visslade och pratade med henne så var han inte så jättespännande faktiskt.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.
Testade två nya recept igen i går eftersom jag försökte hålla mig från att köpa godis/chips men var TVUNGEN att ha nåt att stoppa i truten. Nyttiga kärleksmums, recept HÄR, och mazarinkaka med chokladöverdrag, recept HÄR, fick det bli. Kärleksmumsen smakade väldigt nära som kärleksmums ska faktiskt! Mazarinkakan var helt okej, men jag visste att jag skulle förbli skeptisk då det är dadlar i chokladtoppingen. Jag är oerhört skeptisk mot dadlar och fikon o dylika ting. Men den blev faktiskt ätbar den med, säkert gillar dadelfolk den mycket bättre än vad jag gör. Men som sagt, jag kan gärna äta den. Dock är dadlar väldigt söta, 56 gram Kh/100 gram, meeen per bit blir det ju inte många gram, så det får vara så.

20160212_172959_resized 20160212_172951_resized

Sist men inte minst, vi fick nytt handfat inne på dass igår! Och ny blandare både till handfatet (förstås) OCH till tvättbänken! De båda har stått och droppat sen vi flyttade in, men det har liksom inte blivit av att vi anmält det, genast känns det SÅ mycket fräschare därinne! Tack till bästa vaktmästarn & Co!
.
Idag är jag sådär väck igen, det var länge sedan jag kände såhär nu, men EREMIT-TID!!! Skriker hela min lekamen från det att jag vaknade imorse och den skriker fortfarande. Kan bero på alla vakennätter på slutet kanske. Men jag var tvungen att komma ut en sväng och köra bil och smattra med kameran, så jag for upp till Ruvallen och matade fåglarna, tog kort på gamla ting och fåglar och bara var en stund. Tror kvällen får innehålla ett långt varmt bad i tystnad och så hoppas jag på en god natts sömn efter det, tror bestämt att det är Emils tur att ta Linnéa en hel natt nu. Nu ska jag dona lite med bilderna från dagen så kanske jag kan få upp några imorgon. Det var ju inte direkt soligt och fint men ändå skönt att vara ute med kameran och det blev lite mysigt med snön som föll. Min gamla lekstuga som jag hoppas Linnéa kan leka i i sommar:

IMG_8984 copy


Lille Sej, shopping och öronstyr 4

[dropcap]J[/dropcap]ag har haft två dar med total tröttma och stelhet nu, den där fruktansvärt långa promenaden vi gjorde var tydligen som att bestiga Mount Everest med stilettklackar. Jag har haltat fram och legat mig igenom dagarna, typ, och gjort ritningar inuti huvet på BH:ar för skrev och ljumskar som känns som de bär omkring på 50kg-vikter och vill slita sig loss och släpa i backen, lite smågrejs har jag väl åstadkommit som att rensa lite inne på dass och gjort plats för blöjor och sånt där, kan ju vara bra att göra sånt innan den klämmer sig ut. Eftersom jag var 4 veckor för tidig, uselt tålamod redan då, och Emil 3 veckor så vet man ju aldrig, även brodern var för bråttom ut, om det nu kan ha nån inverkan. Jä vet itt.
.

Ska i alla fall försöka ta mig iväg med återvinningen idag bara solen värmt upp bilen så jag slipper förgås av förfrusen jättegump på dessa härliga skinnsäten och svänga in på jobbet och betala lottoraden i väntan på storvinsten som hållit sig under 200:- i två år nu. Hoppet överger en….aldrig. Och kanske till och med lämna in redovisningen för april, jag jobbade nog hela 7 timmar den här månaden innan jag tog och blev sickness written. That lön jag kommer få kommer att bli magisk!
.

Fick en beställning med lite fler minikläder från Kapp Ahl också i förrgår, eftersom vi insåg när vi sorterade in kläderna efter storlek i byrån att vi hade hela 2-3 plagg av minsta storleken. Good work. Så det blev ett par pyjamasar, bodies och ett gäng strumpor till i 50-56 nudå och två lite större som var tvungna att följa med av rent must have – Musse Pigg-tröjan bl.a förstås.
.

Emil fick även sin nya mobil samma dag och där medföljde det ett par hörlurar som han inte ville ha, så det blev miiiina så jag kan försvinna från omvärlden extra mycket när jag sitter vid datorn. De där iPhone-stoppa in i huvet-lurarna stänger inte ute så mycket ljud och jag blir galen när jag hör ljud som inte hör till det jag bestämt mig för att lyssna på själv. Då hör jag bara de andra ljuden vilka dessutom blir extra förstorade i mitt huvud och de får mig att sprätta med om det är tillfälliga ljud, nästan skär igenom mig, och koncentrationen riktar sig ditåt istället på heltid. Mucho enerverande, frustrerande, tröttsamt och irriterande att inte kunna koppla bort sånt automatiskt. Så jag hoppas det blir bättre nu. Jag är så pass lättpåverkad av yttre störningar så jag sitter ibland med hörlurarna inknölade så långt in i hjärnan de bara kan komma utan att ens lyssna på nåt, bara för att dämpa allt omkringliggande ljud litegrann men ändå inte vara helt isolerinscellig. Ja, jag är hörselskadad men jag har även ADD och jag hör plötsliga och ljusa ljud bättre än genomsnittet enligt min hörselkurva, dova/mörka ljud och många ljud tillsammans hör jag däremot skitdåligt, och bara ADD:n i sig är också en vanlig orsak till att man är extra ljudkänslig dessutom. Så det blir helt enkelt skitjobbigt och uttröttande för mig ganska ofta eftersom ljud finns överallt, därför lyssnar jag tex sällan på musik osv eftersom jag hör inte vad de sjunger, speciellt inte när jag kör bil utan allt flyter ihop till en mumlande bullrig massa i mitt huvud. Det räcker med billjudet liksom, många ljud samtidigt är döden.

En kort filmsnutt på när Lille Sej testar sin nya vattenfontän. Dock var min telefon intressantare  ;) men den verkar mumsig att dricka ur, i alla fall för Dammtussarsson som är där flera gånger per dag och dricker och känner och förundras över skapelsen. Duscha vill hon tack och lov fortfarande göra i tvätthon, annars skulle vi nog ha en och annan vattenskadad träplanka att vänta. De andra två huliganerna vill gärna visa sig totalt ointresserade, Tilt promenerade direkt vidare och åt mat istället när jag skulle visa honom, Stina stannade i alla fall till 2 sekunder längre och nosade på den märkliga tingesten. Men jag tror allt att de små terroristerna dricker ur den på nätterna så ingen ska se att de egentligen tycker att den är fenomenalt svanstastisk, för det försvinner rätt mycket vatten för att bara vara en som dricker ur den.

Vad jävla långt det blev…. det tänkte jag inte. Jag skulle ju bara äta frukost och skriva om vattenfontänen och vipps så blev det shopping och ADD och hörselskadesnack också. Men nu ska jag kleta på ett tryne, kamma fluret och hitta nåt som går att visa sig för folk i.


Snôrvôtta & knarsck 4

I tisdags for jag ju då till stan för att förhoppningsvis få den där efterlängtade medicinen för min knäpphet, den där jag väntat 3 år på om inte mer – den som förhoppningsvis ska hjälpa upp min trötthet, förvirring, disträhet, ballkusighet (=fumlighet) och min fullständiga brist på koncentrationsförmåga, vilken nog ligger på samma nivå som det obefintliga tålamodet. Kanske är de släkt med varandra. Sköterskan var urgullig, jag har bara pratat med henne i telefon tidigare och läkaren var manlig och… skåning… vilket inte underlättade för mina dövöron precis som varken lyssnar speciellt bra på varesig karlar eller skånska. Men efter 789 stycken Va? Va? Va? Så hade jag nog fått in vad det var han ville ha sagt. Och därifrån gick jag med ett flin långt som ekvatorn rakt mot gorilloteket för att hämta ut mitt knark! Weeei! Men det tog över tre år… TRE ÅR i neuropsykiatrins köer. Men vi får väl se hur det går med medicinen, knarscke.

Innan ENP så hälsade jag på goaste Margit i Lugnvik, eller Babus som brodern namngav henne som liten. Levererade ett ton med böcker från mamma och fick med mig ungefär lika mycket tillbaka. Fick kokkaffe och hembakta bullar och en trevlig pratstund och jag fick även ett erkännande om vem som anmält mig som Veckans Härjedaling, Babus i egen hög person, så kul! Tack! ♥ Efter medicinuttag och hastigt, panikartat inhandlande och ikastande av middag i form av en Coop-sallad då svältdöden var nära förestående så for jag upp mot Fjäl för att hälsa på kära Cissi och gå husesyn i deras nya place. Vilken mysig liten by och vilket gulligt litet hus! Det blev ännu mer kaffe och goda muffins som Julia bakat. Och det var så roligt att äntligen träffas igen om än för en kort stund, för nu har det gått lååång tid sedan sist. Ändå kändes allt som att vi träffats veckan innan. ♥ Var inte hemma förrän i 20-tiden på kvällen.

Men nu har jag varit/är en riktig snôrvôtt, tänk att jag skulle behöva bli förkyld igen i år, det räckte inte med en gång? Vavava?!. Gissar att det är en blandning av att jag höll på tappa ner förfrysta fingerstumpar i innanmätet på fiskarna i Anådalen i söndagsmorse, gick hem i regn och blåst och alla dessa höstförkylningssnorungar vi kör omkring med på dagarna. Och förmodligen en och annan vuxen Homo Sapien Sapien som inte har förstånd nog att hosta/nysa i armen istället för i nackar och trynen på stackars utsatta taxichaufförer. För nu har vi löst av varandra nästan allihop på firman, undrar om det är fler som kallas Prinsessan på ärten för att de går hem från jobbet…?

En tröja jag såg, var tvungen att ha, utan tvekan såklart. En livsfarlig hotfull blomma som står i vardagsrumsfönstret, obehanglig. Hurv. Och så knarscke rå!
collageNågra bilder jag tog medan jag jagade runt Stina och Tilt i skogen en fin höstkväll förra veckan, knäppte en hel del på hårbollarna också som kommer upp nån dag.

doooom-2doooom-1doooom-7


Mysteriet med Härjedalingen 24

10704167_815941421790253_1582307083595274512_n

 

 

Ja, jag blev ju, som jag ”skrutit” om tidigare, Veckans Härjedaling i Tidningen Härjedalen i onsdags. Vem som kontaktat tidningen om mig vet jag fortfarande inte, så jag är lite aningens nyfiken nu! Jah! Ge dig till känna människa!

Men det blev ett bra reportage tycker jag och många har berömt artikeln, att den är bra skriven. Dock ser jag ut att strypa stackars Farbror Tilt, han är mästare på att leka smidig och avslappnad som en hundraårig timmerstock när man lyfter upp honom så det var förvisso väntat. Och jag har det berömda ”stå och flina i en kvart medan 1000 bilder tas”-avslappnade leendet. Men, trots att jag tycker att det är ytterst obehagligt att stå framför en kamera när det inte gäller ”selfies” och bara jag själv kan se mig och resultatet så kan jag tycka att bilderna blev finare än de brukar bli såna här gånger. Så det tackar jag för.

 

Här är två andra bilder jag fick skickat till mig som Mikael Andersson tagit som jag fått tillåtelse att lägga upp:

jennie3 copy 1000 jennie5 copy 1000

Hahhah… stackars katt!

Så, alldeles snart sitter jag förmodligen, förhoppningsvis, inne på ENP:s väntrum i Östersund och skallrar benknotor av nervositet och hinkar pulverkaffe. Detta är ett tidsinställt inlägg som jag skrev igårkväll, bara för att. Återkommer som sagt med livstecken om de släpper ut mig.


Tårtmani och örongummi 8

Idag på väg till Lofsdalen upptäckte jag att det gjorde ont i vänsterörat, jag var väldigt lomhörd(are) på det också de senaste timmarna så jag tryckte och tryckte och riktade om den stackars gummipluppen på hörapparaten som sitter i örat så jag skulle få bättre ljud flera gånger. Icke några resultat. Tar loss den jäveln upprört från örat för att upptäcka att gummipluppen sitter kvar i huvet! Tror ni den sitter på gräva-med-fingrarna-avstånd? Njet. Fingrarna har inte heller en speciellt smidig storlek att gräva i öronen med. Jag har som sagt kämpat med att pressa in den där till hjärnan under eftermiddan. Försökte med pincett och ficklampa efter jag kom hem, nah. Blev orolig för att det lilla förstånd jag besitter skulle punkteras av densamma. Så imorrn ska Grindelurfan, som alltid lyckas, sätta sig på hälsocentralen, träffa doktorn, och förmodligen bli utskrattad. Alltså, stoppar saker i öronen för att undersöka hur djupa de är gör man när man är tre år!!!

Nu är äntligen sista tårtbiten uppäten! Det blev totalt 3,5 tårtor gjorda i helgen, herrejävlar vilket stök, jag har ju inte gjort annat än att tillverkat tårtor, förstört dom och ätit på dom de här dagarna. Lite kul är det såklart att tillverka, men desto roligare hade det varit om jag inte haft Salig Murphys ande hängandes i mina nervtrådar dagarna i ända när jag ska göra nåt. I söndags kom Hillhage, Aron, Isak och Roark och åt upp det sista av tårtorna som var kvar sen på lördan. Najjs najjs! Jag tog även det mycket kloka beslutet att göra en tredje (hel) tårta, utifall de andra skulle ta slut, och bjuda kollegusarna på på måndag. Smart drag, oroväckande smart. Den blev i samma stuk som den förra gräddtårtan, fantasin hade gått och lagt sig, jag hade helst gjort en till rosa med sugarpastefigurer på men I did not orschk.
tårta3
Den natten sov jag – NADA! Socker- och koffeinkicken slog in med full kraft och det gick bara inte att sluta stirra galet i taket med glosögon och kasta sig runt runt runt i sängen i våldsamma och hotfulla rörelser, som att det skulle gå bättre att somna då. Vid fyra, som vanligt, kommer en väldigt hårig dammtussliknande boll med ben gående på mitt ansikte och ska helst sova PÅ mitt tryne, kurrar som en gammal moped med hackig motor och slickar mig i näsan. Försöker ligga på mitt ansikte, men det går inte så bra för matte får andnöd och värmeslag om vartannat, kastar hårbollen bakom huvet, hårbollen kommer tillbaka och upprepar proceduren, fortfarande lika glad, gång på gång på gång. Och går runt och försöker hitta en bekväm sovställning så mycket PÅ min näsa hon bara kan, ligger 5 sekunder tills det blir obekvämt och försöker på nytt sätt. Detta är en every night procedure… Ulv i dammtusskläder:
deeeen
Så denna vecka har bara varit ett enda stort tull än så länge eftersom jag fick uppleva samma behandling även imorse klockan 4 och inte riktigt har återhämtat mig från detta svåra trauma det innebär att bli så lastgammal som jag är nu och att äta tårta är nog det jobbigaste av allt, det är som sagt tur att jag jobbar med de idioter jag gör.

Det ska lägga sig nu.


Sladdar och Plundringar 5

Mobilbild från Lofsdalsturen i fredags. ♥
IMG_0707
Herregud, karln sitter och skriker åt skjutande gubbar på sin datorskärm så jag kan inte tänka med mitt eget kranium, men jag skaffade igår mitt första Spotify Premium(!) så nu ska jag inviga det så lägligt och hamna i min egna värld jag med. Jag har haft det sen det kom, men stört mig så fruktansvärt på reklamen så jag efter några låtar blivit sinnessjuk och struntat i grejen i protest mot att det ska behöva kosta pengar, lika som med radiolyssnande, jag kan störa mig så fruktansvärt på vissa av radiopratarna och jag har även svårt att höra vad dom säger så nu är det väääldigt länge sen jag lyssnade på radio också, stackars mig som vill bestämma själv vad jag vill få in i mina halvdöva huvudflärpar.
Hillhage på isen-1I helgen har vi tagit promenader- Morsk! Och städat ut julen, dôvle. Igår var vi ut på Funäsdalssjön med Hillhage och sladdade på isbanan, jag hade med mig kameran och försökte få med Hillhage på bild, det var ju inte det lättaste när man som jag blir totalt lealös så fort jag sätter mig i passagerarsätet på en bil. Tänk då hur det fungerar i en bil som sladdar omkring, kan ju meddela att bilderna nedan inte direkt var så raka som de kan tyckas vara, det enda som var stelt på mig var nacken och handlederna i tappra försök att hålla kameran still mot ögat utan att kasta både mig själv och den huller om buller inuti bilen.

Jag praktiserar den där lealösheten jämt, så fort jag inte kör själv, vilket är en jävla tur. Mina kollegor håller på drivas till vansinne av mitt amöbabeteende i bilen när de skjutsar runt på mig då vi kör ut paket osv och jag slänger runt mig själv utan gräns så fort de svänger eller bromsar eller gör nåt annat onaturligt. Men det är väl samma där som med min hyperlättskrämdhet – jag befinner mig några ljusår från världen som andra lever i allt som oftast.
Hillhage på isen-11Hillhage på isen-9Hillhage på isen-15Hillhage på isen-5
Kul vare!
Några mobilbilder från promenaderna och vydestroyern Solen hade en halo idag.
IMG_0725 IMG_0708
Fick gulligaste skalet till mobilen i veckan, med svans! Och en dörrmatta med Luna på av bästa Lena. ♥
4210392e7ea111e3b231121678b27f6a_8 9f732e9c80e911e3bf9112c531ac4081_8
Kan även tipsa om att göra egna fiskburgare som vi gjorde igår, på öring och röding, herrejävlaridedjupastesatansavgrunderna det var gott! Vi gjorde även remouladsås till, jag åt utan bröd förstås, men den ser branog mycket godare ut på bild med bröd än utan.
IMG_0716


The Lonewolf Queen 22

Långläsning så inåt helvete.

Det är jag och har alltid varit, även om jag periodvis försökt vara som ”folk” och socialisera varje ledig sekund. Men det går inte, jag har inte energin till det helt enkelt, så mina lediga dagar är jag helst bara hemma i lugn och ro och laddar batterierna igen till det är dags att jobba igen. Självklart hälsar jag på ibland och har det trevligt och har skitskoj på nån fest ibland och det är inte direkt så att jag tvingar mig själv att göra det då det händer utan då har jag helt enkelt tillräckligt med energi just den dagen så jag kan hålla mig social och pigg en lite längre stund, men det går oftast ganska snabbt till dess att jag plötsligt är dödstrött i hela mitt tomma kranium igen och allt känns som om jag sitter i ett bomullsmoln och måste hem till lugnet. Mycket ljud tröttar också det ut mig eftersom jag har hörselskadan.

Jag har verkligen försökt under årens lopp att orka med som ”alla andra” gör, sitta på café med 10 andra i flera timmar och bara prata, hälsa på folk 5 gånger per dag, springa på stan bara för att det är ”tråkigt” att bara sitta hemma osv. Jag blir helt dränerad av ett sånt beteende, jag blir så trött så snabbt så det känns som att jag ska ramla ihop i en människohög och dorma av om det blir för mycket av det sociala. Därför är min sömn också extra viktig för mig för att jag över huvud taget ska fungera.

Det är först på senare år som jag insett att vi alla har olika stora energidepåer, vissa har obegränsat och kan hålla igång och vara i farten non stop – Extroverta – andra är som jag som kan vara helt slut efter en timme om det är rushigt och behöver komma bort en stund för att samla energi igen – Introverta. Skitsvårt att förklara för en som är extrovert, jag använder min energi tll det yttersta, jämt! Och därför kan jag helt plötsligt ”ta slut” och bli sittande som en zombie, tyst, frånvarande och med påsarna under ögonen hängandes vid den ingrodda naveln. Då vill jag bara hem, då måste jag bara hem för det känns som att jag snart kommer att förgöras. Den känslan är det. Skummisch huh?!

Människor ger och tar energi, jag kan känna det väldigt väl i t.ex. taxibilen om jag har en lite längre resa med en och samma människa, vissa får mig nästan att somna vid ratten för att de slukar all min energi i ett nafs, de behöver inte vara otrevliga eller nånting sånt, de bara tar omedvetet genom att bara finnas till. All min energi går åt till jobbet de dagar jag jobbar eftersom det är ett väldigt socialt yrke, när jag kommer hem är jag helt slut oavsett om jag sovit bra och länge och behöver bara lugn och ro, vilket kan verka underligt för många.

Man kan tycka att jag gjort ett liiite felaktigt yrkesval kanske Men! Det innefattar oftast inga långa stunder med en och samma människa med vilken jag känner att jag då måste försöka underhålla och vara social med, vilket bara det tar en massa energi från mig då jag absolut inte är en social människa, jag är ju snarare rädd för folk och skulle som sagt passa bäst under en gammal sten från Jura nåstans i urskogen. Men att det är just så gör massor och gör att det fungerar för mig ändå. Sen har jag ju som tur är mina jobbarkompisar som piggar upp mig också på dagarna Enformighet tröttar också ut mig och får mig omotiverad och trött och tankarna flyger iväg till Sibirien typ, taxiyrket är inte enformigt på en fläck och man befinner sig på olika fläckar dagarna i ända dessutom. Stimulans!

När jag blir så dränerad som jag kan bli vissa dagar så är det en omöjlighet för mig att vara glad och trevlig, jag kan verkligen inte måla på en mask och låtsas vara glad, det går inte utan då är jag istället tyst och drar mig undan. Ibland vaknar jag sån till och med, energin ligger på minus. Blir jag påtvingat nåt jag verkligen inte känner för eller gör saker för att glädja andra när jag känner att jag inte orkar, då försvinner den stackars lilla energi jag hade direkt och det blir bara skräp av allt. Men jag har lärt mig att lyssna på mig själv på sistone, vad jag fixar och inte och lärt mig att säga nej till saker jag vet kommer att få mig att må dåligt.

Det är inte lätt att leva med mig, det har jag full förståelse för, ibland kan jag känna mig fångad och få panikkänslor om det blir för mycket inpå mig. Då måste jag få bli lämnad ifred en stund och bestämma själv när jag orkar med mänsklig åsyn igen, egoist javisst blir jag ”påtvingad” att hitta på saker, tjatad på, klängd på osv såna gånger så går det bara åt ett håll, jag får panik och måste bort, det känns som att jag sitter fast, jag blir otrevlig och kall. Men nu säger jag ifrån bättre, förut vågade jag inte det för jag tänkte på vad alla andra skulle tycka och inte på hur jag själv mådde och mådde därmed ännu sämre och fick aldrig nån chans till att ladda energin igen, det blev då istället ett flyktbeteende.

Emil är väldigt förstående, eller han vill i alla fall försöka förstå och låter mig vara ifred så gott det går såna dagar, låta mig bara vara och läsa, spela spel eller hålla på med mina foton, ta en ensam promenad eller springa runt med kameran. Men han vill gärna kramas och hålla om mig trots att jag är otrevlig, eftersom i hans värld så blir det bättre då och jag kan förstå hur han tänker, men för mig blir det tyvärr tvärtom – jag sitter fast och ännu mer energi dras ifrån mig, beröring blir nästan obehagligt. Inte lätt in the life of Grinde inte det är därför som fjällen, sätrarna och Anåro är så viktiga för mig, där får jag lugn på riktigt och kan verkligen läka och ladda energi. Flytten HEM har även den varit väldigt bra för mig, att slippa stan och allt med den, vännerna där finns ju kvar om än på avstånd, riktiga vänner.

Puss på er, era ”normala” jävlar.
20140105-203743.jpg 20140105-203732.jpg

 


Jä Kann Ihtt! 13

Jag har slutat kunna det här med att blogga jag, tråkiga jävel. Det började med att bloggfan krashade och jag inte orkade bry mig och en fullständigt oduglig support på webhotellet gjorde inte saken bättre, så jag bestämde att jag skulle rensa skiten istället och börja på nytt. När trodde jag att jag skulle orka lägga in alla mina foton i gallerierna igen!? Va va vavavava?! Jag har såna jävla höga tankar om mig själv ibland så jag fattar inte själv. Jag borde lärt mig vid det här laget att jag alltid börjar med 1000 saker samtidigt men inte en jävel blir klar. Dessutom hatar jag temat och orkar inte förstå mig på det och orkar inte heller byta, momentum twenty två.

I alliii fall, så har jag äntligen fått nya superöron! Och fort gick det, jag fick dem direkt på plats den här gången och slapp vänta på dem en månad efter besöket hos audionomen, hej vare gick undan! Grinde happey! Mammilur och jag tog oss iväg på en stadstur i torsdags med taxin, som skulle på verkstan och 6 oldies i släptåg eftersom jag passade på att jobba på vägen in, there you can say att vi förenade nytta med nöje minsann. Goodgooodigooodgood.

Som vanligt när jag är med så är även Murphy med. Läkarbesöket, (det sista, jag hann med hela två stycken den dan) sträckte sig över stängningstid på både sjukhuset och verkstan, så vi blev lotsade ut genom låsta dörrar (inte alla som klarar den bedriften I say) och sen blev det lite halvtragiskt ett tag då vi kom fram till låsta dörrar även på Berners, där gick det inte lika lätt att passera. Men med en fantastiskt hjälpsam personal på stället så fick jag med mig både taxin, mamma och mig själv hem genom stormjäveln Ivar.

Ivar, vilken sinnô jävel! Vi blev varnade då vi fick fantastisk lunch hos mammas faster Margit i Lugnvik, men what, jag har väl varit i blåsväder förr liksom. No big deal. Men heeeeey… vad träd det var överallt, tvärs över vägen så det var storslalom som gällde hela vägen och även krypande med bilen under vissa granar, träd hängandes i ledningar och blivande kamikazeträd som stod nästan dubbelvikta över vägen i stormvindarna och folkabussen krängde som kråkjäveln åt prästen, grenar smaschade in i rutan så det dånade. Vi blev stående mellan Åsarna och Svenstavik i säkert en halvtimme då två stora granar låg över vägen. Otäckt som fan då vi inte kunde göra av oss nånstans utifall ett träd skulle få för sig att avlida på bilen. Jag har aldrig varit med om liknande väder, helt sinnes. Jävvlar vad jag somnade gott när vi väl var hemma.

Dom gjorde ett nytt dövörontest på mig också och tyvärr så högerörat blivit snäppet dövare, dessutom har jag tappat även en av de ljusare frekvenserna branog mycket. Det är de dova tonerna jag hör väldigt dåligt, de ljusa hör jag däremot bättre än genomsnittet. Skumöron, skumJennie, skumtomte. På diagrammet syns min kurva, rött=höger öra, blått=vänster öra. Det gröna strecket på 20dB är där normalhörande ligger ungefär. Så det syns ju rätt väl hur pass döv jag är på de låga frekvenserna, de höga ligger ovanför strecket och de hör jag alltså bättre än normalt, förutom den där på 6000Hz som halkat ner rätt mycket av nån anledning sen sist. Säkert nåt drygt fyllo av honkön som skrikit med sin fjortisgallskriksröst rakt i högerörat på mig när jag jobbat, not so sällan förekommande…
hörseldiagram 20131212
De nya superöronen är dessutom nästan osynliga. Själva apparaten sitter bakom örat den här gången, istället för en oformlig hudfärgad klump inuti som jag kastade hejvilt omkring mig när jag skulle ta ur och i den, med en fiskelina in i huvet som säger åt mig vad jag ska höra. Den syns ju knappt den jäveln, vilken grej liksom! Jag fick även göra ett hörtest med brus där jag skulle upprepa ord som sades, eftersom jag har stora problem att höra då det är mycket ljud/brus run omkring. Vänsterörat fick 50% rätt och högerörat bara 40%, sicken lomhörd jävel jag är alltså. Dessutom har jag laserpekare i ögonen, perfekt för kattägare.
IMG_0420
Såhär ser det ut här hos oss nu, dåliga mobilbilder förstås eftersom jag uppenbarligen inte vill lyfta systemkameran ur min nya fina kameraväska, den kan ju repas… väskan alltså.
IMG_0397