Category Archives : Lillvallen


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.


Mysteriet med Härjedalingen 24

10704167_815941421790253_1582307083595274512_n

 

 

Ja, jag blev ju, som jag ”skrutit” om tidigare, Veckans Härjedaling i Tidningen Härjedalen i onsdags. Vem som kontaktat tidningen om mig vet jag fortfarande inte, så jag är lite aningens nyfiken nu! Jah! Ge dig till känna människa!

Men det blev ett bra reportage tycker jag och många har berömt artikeln, att den är bra skriven. Dock ser jag ut att strypa stackars Farbror Tilt, han är mästare på att leka smidig och avslappnad som en hundraårig timmerstock när man lyfter upp honom så det var förvisso väntat. Och jag har det berömda ”stå och flina i en kvart medan 1000 bilder tas”-avslappnade leendet. Men, trots att jag tycker att det är ytterst obehagligt att stå framför en kamera när det inte gäller ”selfies” och bara jag själv kan se mig och resultatet så kan jag tycka att bilderna blev finare än de brukar bli såna här gånger. Så det tackar jag för.

 

Här är två andra bilder jag fick skickat till mig som Mikael Andersson tagit som jag fått tillåtelse att lägga upp:

jennie3 copy 1000 jennie5 copy 1000

Hahhah… stackars katt!

Så, alldeles snart sitter jag förmodligen, förhoppningsvis, inne på ENP:s väntrum i Östersund och skallrar benknotor av nervositet och hinkar pulverkaffe. Detta är ett tidsinställt inlägg som jag skrev igårkväll, bara för att. Återkommer som sagt med livstecken om de släpper ut mig.


Lillvallen ahtt 6

bild 2

.

.

I onsdags morse vid 10 så packade jag på mig grillkôrv, kaffetermos och friterade fläsksvålar och drog till fjälls för att kolla om taggsvamparna förökat sig, vädret var fantastiskt! Blev sittande på Lillvallen i över 1,5 timme i solen och delade halvfrusen korv och fläsksvål med tjyxan (Lavskrikan). Den här gången var de totalt orädda och åt hejvilt ur handen på mig och rufsade om frisyren på mig. Och en tjuvaktig jäkel passade även på att smyga åt sig ett par korvbitar jag lagt bredvid låret medan jag med vänsterhanden höll i en korvbit och med högerhanden kämpade med tegelstenskameran för att få med dem på bild. En Skata i Lavskrikekläder.

.

Två turister gick förbi och hade nog tänkt använda vallen som fikaplats innan de såg mig, de gick och satte sig vid Möhres ovanför istället. Nån skjöt troligtvis en älg i skogarna, för det kom en kraftig smäll ovanför så jag visste inte om jag skulle våga mig ut i svampskogen med mina älgkliv. Dock har inte alltför många älgar rosa skjortor på sig så det blev nog min räddning. Jag fyllde en kasse med taggisar och begav mig inte hemåt förrän i 17-snåret, hade velat stanna längre… flirtade bort nattpasset till snällaste skäggigaste ängeln och det är jag sjukt tacksam för att han tog på sig eftersom tant var helt färdig då hon kom ner till civilisationen igen.

.

Klicka på bilderna för att se dem i större format/bättre kvalité. Det övergår mitt förstånd varför det blir så dålig kvalité på dem jag lägger upp som fullstorlek i inläggen, de ser suddiga och fula ut. För kvalitén blir bra då man klickar på dem. Så om nån har nåt tips för att fixa till det så blir jag gôôôôôrgla!

lillvallen-3 lillvallen-2 lillvallen-13lillvallen-14 lillvallen-8bild 3 croplillvallen-12 lillvallen-11
Faster har pyntat efter stigen
lillvallen-15lillvallen-17lillvallen-16

Och så en liten film på lavskrikan som äter korv ur min hand.


Svampjakt i Lillvallen 13

Imorse gick vi till Lillvallen ♥ äntligen! Jag har inte varit där sen i vintras, trodde att jag skulle ta mig dit fler gånger under semestern men den har ju varit slöare än allt. Det blev som sagt den här sista veckan som fick ägnas åt det jag tänkte jag skulle göra, i alla fall en bråkdel av det. Men är jag förvånad? Njet. Fikade lite kakor och kaffe innan vi gick åt olika håll och kollade efter taggsvamp. Mamma och jag gick ovanför Möhres och pappa och Emil tog Kerstavägen och hamnade uppe på Grubbåsen. Men det var inte mycket taggisar som fanns inte och de flesta var fortfarande bäbisar, men det blev några påsar att lägga i frysen i alla fall.

Halt är jag också, åldern?, så jag har snubblat och hankat mig fram över trädstammar och stenar. Det började redan i torsdags kväll i Anådalen, det hugger till som en kniv i ljumsken när jag rör benet, och idag blev det bara värre. När vi väl var nere vid bilen igen så kunde jag inte ta mig in i den utan att hjälpa till att lyfta upp vänsterbenet för att ens få det över tröskeln, jisses. Fick Voltarentabletter av mamma när vi kom hem så jag hoppas det går över snart så jag kan gå som den ungdom jag är. Förmodligen belastade jag fel när jag bar storryggsäcken till Anådalen så jag fått nån inflammation. Det var ju länge sen jag hade en sån där i Grindes värld vanligt förekommande udda krämpa nu så det är väl dags igen.

Släpade med mig systemkameran men ändå var mobilen först till hands… suck. Men det blev några ”riktiga” foton i alla fall.
– Pappa hittade ett lustigt löv, insekterna verkar precis som vi rensa ur ”benen” ur maten
Lillvallen-2 Lillvallen
Tjyxorna fick såklart även de kakor, smörgås och korv. Mamma vill inte vara med på bild.
Lillvallen-3 Lillvallen-5

Kollage av mobilbilder:
lillvallen collage

– Gammalt, men icke glömt.
Man fick fina diplom förr i tiden, vä.: Farmor för sin skicklighet och ansvarskänsla vid mjölkens behandling i ladugården. Hö.: Farfars mor 1937, för under lång tid ådalagt förtjänstfullt och föredömligt arbete för nötboskapsskötseln.
-4 -5

Farfar har gjort (lustiga) anteckningar och tillägg på ett urklipp över Ljusnedalssjön.
-7 -9

Älskade ställe. ♥


Gammal artikel om Lillvallen 8

Mamma och pappa har fått tag på en tidning från 1954, ”Husmodern”, 55 öre var priset. I den så finns en rätt stor artikel om Lillvallen, som ligger rakt ovanför våran Lillvallen vid skoterstugan under Anåfjället. Numera finns bara den vänstra halvan av boningshuset kvar, ladugården har rasat och ligger i en stor brädhög och ladan är borta.

Klicka på artiklarna och bilderna för att förstora dem, bläddra sedan mellan bilderna genom att klicka till höger eller vänster på bilden.

test3
********************************************************************************************************************
3 4-2********************************************************************************************************************
5 6 ********************************************************************************************************************
Och nu ser det tyvärr ut såhär, fast lite värre ändå då detta var taget 2008:
lillvallen


Skotertur med plusmeny 2

Igår tog jag äntligen och lånade pappas skoter och for upp till älskade Lillvallen, jag har inte varit där sen i somras och det var så gôtt att återse platsen, ett av alla mina paradis. ♥ Dock går det som alltid när jag ska ta mig för nåt, vilket jag även var tvungen att få ut på Instagram och Facebook för att avreagera mig över mig själv. Vissa dagar är värre än andra helt enkelt, ingen dag är däremot helt problemfri – Life of Grinde.
lillvallen-8Det började med att jag höll på krascha in i brorsans skoter som stod snett bakom pappas, gömd under en väldigt kamouflerande grön/gul presenning. Givetvis såg jag den när jag gick förbi, jag har sett den väldigt länge nu då den stått där ett tag, men det är väl det som är problemet – saker som funnits länge på samma ställe där jag befinner mig, flyttar uppenbarligen till en annan dimension och blir därmed luft. Såsom listor på viktiga att göra-saker jag skriver åt mig själv på lappar och lägger vid datorn blir osynliga, påminnelser på mobilen som poppar upp dag ut och dag in för att jag inte ska glömma stänger jag av och glömmer bort så fort jag sett dem och till slut stänger jag av dem utan att ens reflektera osv. Skotern överlevde med millimetrar och en överkörd skida. Jösses. Det är kanske meningen att du ska laga den där nu och flytta på den bror?

Upp till Lillvallen kom jag i alla fall utan vare sig kroppsliga eller materiella blessyrer, magiskt. Skulle koka det sedvanliga säterkaffet förstås och satte på kaffekannan som jag matat med snö i brist på flytande form. Kikade ner i slasken av ren autopilot där det för det mesta ligger lik av små söta möss, där låg två döingar varav den ena tagit lite smakbitar av den andra, mumsigt. Tog ut dem till Tjyxorna som redan var på plats och dök som kamikazepiloter mot delikatesserna, stannade där och pratade med birdisarna och knäppte kort på dem, det mesta kan få mig att tappa fokus, verklighetsuppfattning och tidsperspektiv, har jag dessutom kameran i handen är det helt absurt hur långt från detta jag kan hamna på några tiondelars sekunder. När fåglarna tröttnat på mig och dragit, kom jag såklart på vad det var jag höll på med från första början – kaffe. Sprang som ett jehu in där kaffekannsstackarn står och bolmar ånga ur pipen som värsta industriområdet, en halv deciliter vätska fick jag i muggen. Tack Jennie. Då for jag hem, det var lika bra. Att göra om och göra rätt skulle aldrig gå, eftersom både mitt mikroskopiska tålamod och tristessen det skulle innebära att stå och vänta på att snö kokar redan var förbrukad så fort jag ställde på kannan första gången. Väl hemma går jag in på toaletten och öppnar locket till tvättkorgen istället för toalocket… vissa dagar…

lillvallen-1lillvallen-2”Tjyxa” aka Lavskrika på människopråklillvallen-5 1899877_10152334650218408_1393911188_n