Category Archives : Nära & Kära


Före detta vänskap och en ny 12

Jag läste en text hos Paula som väckte minnen till liv, jag är inte säker på att den handlar om mig men det känns som att det gör det, jag har inte frågat för att det känns inte viktigt att veta. Men ändå så väckte det tankar som jag inte tänkt på många många år. Det handlade om en vänskap som fick ett snabbt avslut utan att jag hängde med alls. Jag lärde känna en tjej på nätet, jag minns inte alls vart, kan ha varit allt från Wilda Webben, Lunarstorm eller kanske Nightlife, på stenåldern förstår ni, communityns barndom. Det var många år sedan i vilket fall, jag har så få minnen från mina tidigare år, de finns inte, så jag har mest fragment kvar. Vi blev i alla fall vänner och började träffas i verkliga livet efter att jag var och köpte en klösmöbel av henne och hennes sambo och vi umgicks och vi festade ibland och hade trevligt och jag bodde i deras hus mitt ute i ingenstans i flera dagar en sommar för att vakta deras hundar när de var på semester. Hon var en så snäll och söt och rar tjej som älskade djur och tog hand om flera katter som behövde nytt hem.

.

Men mitt i idyllen så fick jag då och då hemska samtal, mail, sms där hon var helt ifrån sig då hennes sambo misshandlade henne både psykiskt och fysiskt och hon berättade bland annat om att han slängt in henne i elementet en gång. Jag erbjöd henne hela tiden att komma till mig, att hon fick bo hos mig några dagar om hon ville, att hon skulle dra ifrån idioten som misshandlade henne, att hon skulle polisanmäla honom, de hade ju en son tillsammans dessutom. Men hon gjorde aldrig det. De gör väl så har jag hört. Jag försökte och försökte men hon gick alltid tillbaka. Fullkomligt kuvad. Tillslut blev jag så trött på att kämpa och försöka för hennes skull, för jag försökte verkligen få henne därifrån. Men hon tog aldrig tag i det, hon tog aldrig emot vad jag erbjöd under alla dessa år som vi var vänner. Så jag skrev i ett blogginlägg en kort text om att jag inte orkade mer och att nu fick personen klara detta på egen hand, jag hängde inte ut henne på något sätt. Då tog det helt utan förvarning hus i helvete! Jag fick höra både det ena och det andra, som att –  hur kunde jag komma och påstå att hon blev misshandlad!? – Jag var falsk och en fullkomlig lögnare! – Jag skulle omedelbart ta bort alla foton där hon och jag var med på samma bild från nätet! Det var som att det var en helt främmande människa som skrev till mig, jag fattade verkligen ingenting, var det hon som ljugit för mig om att hon blivit misshandlad? Varför skulle hon göra det?! Vad vinner man på det? Jag var ett tag säker på att det var hennes sambo som skrev till mig, men jag vet inte? Jag fattade som sagt inte ett dugg vad som hände. Hon var helt förändrad. läskigt förändrad. Vore faktiskt kul att få veta vad som egentligen hände, vad var sanning och vad var lögn?

.

Back to the saker som betyder något. I söndagskväll tog vi oss äntligen ner på området för att kika på kaninungarna, hela 23 stycken är det tydligen! Linnéa tyckte det var kul och försökte känna på dem och pipa dem. ? Det var inte alls speciellt rädda utan kom fram till nätet flera gånger och nosade. De stora kaninerna var mer som de vuxna de var och chillade mest raklånga på sin fläck. ?

DSC01249

DSC01250 DSC01266

DSC01263 DSC01260

screenshot_20160712-150049png_28184756141_o copy

.

.

.

.

.

.

.

Och i går kväll kom lilla kusinen Björn Widar Alexander hem! Så vi var ettriga som få och for dit redan idag för att snusa på honom och ge gröt. Så liten! Helt otroligt att Linnéa varit i exakt den där storleken för bara ett år sedan, kan verkligen inte fatta det. Han vägde ju ingenting, det var som att hålla i en bomullstuss. Jag ville inte släppa, nevööör. Helt otroligt gullig. Linnéa blev faktiskt lite svartis när jag syttade en annan bebis så jag fick så lov att lämna ifrån mig honom till slut, lilla Linnéan. Men om några månader så har hon alldeles säkert en jättebra liten kompis där. Jag fick tyvärr inte till nån bra bild alls, snodde dessutom en från Sannas Instagram på när jag syttar lille Alexander för första gången, ynka 3 dagar gammal.

DSC01275

DSC01278 DSC01282 DSC01280

Och så ett par bilder från Emil när de varit iväg och hälsat på, jag har stannat hemma för att passa på att försöka få undan saker jag har liggandes på hög. Först hos farfar och tant Ingrid och fick fika på altanen. De hade köpt ett litet bord och stolar som passade små Linnéor perfekt. Och hos farmor och la pussel.

20160709_125058

20160702_150607


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.


Tankar om ADD & Concerta och sätertur 6

Jag har ju ökat på min dos med Concerta nu, har glömt bort att skriva om det, så sedan den 23/6 tar jag 54mg på morgonen och 36mg vid lunch då jag dippade alldeles för tidigt på eftermiddagarna med 18mg för min smak. ? En stor anledning till medicinen är ju att jag ska orka vara folk en hel vanlig dag som vanliga folk gör. det gör jag inte utan går på sparlåga från tidig förmiddag, om jag ens kommer ur sängen (innan Linnéa kom var mornar en stor ångestkälla) När min energi tar slut säger det PANG! Det kommer inte som en smygande trötthet utan det kommer helt utan förvarning och jag är lika oförberedd varje gång. Jag blir åskmoln, jag hatar folk, alla ljud blir lika öronskärande höga, alla skriker, allt smäller och dundrar och skramlar i samma volym, en hostning låter som ett vulkanutbrott, en penna som klickar som att någon slår två stenar mot varandra inuti mitt huvud, jag måste gå undan eller gå in i mig själv för att orka med, jag stänger av omgivningen och flyr till en galax långt borta. Så att tvingas att umgås med människor en hel dag på jobbet, vara trevlig och social med både kunder och kollegor har varit nära nog döden många dagar, På det har jag ju även hörselskadan som dels gör att jag hör näst intill noll av vad folk säger i miljöer där det är mycket ljud samtidigt eller i buller, och dels gör mig extra ljudkänslig för höga ljud. Så det tär ju även det på koncentrationen och orken.

.

Jag har aldrig förstått varför jag inte orkar med folk eller en vanlig dag förrän jag fick min diagnos, eller när jag började misstänka att jag hade ADD och läste på. Men det är ju så enkelt som att jag inte klarar att koncentrera mig på en sak åt gången utan allt kommer samtidigt, ständigt snurrar viktigt och oviktigt i min skalle utan stopp och jag kan inte välja och bestämma mig för att nu ska jag läsa den här texten eller nu ska jag memorera den här körningen som jag fick via telefon, eftersom jag samtidigt som jag får information även tar in alla andra intryck och tänker samtidigt på hur människan talade, hur det ser ut där jag ska hämta, oj där flög en fågel förbi, vad ska vi äta idag? Det klias på min tå, undrar om jag ska klippa mig snart, bilen ska jag nog tvätta imorrn, undrar vart katten är, jag måste kolla GPS:en, kanske nån lagt upp nåt bra till försäljning, fy vad bilen låter högt, måste folk prata så tyst? Vem mötte jag nu som hejade? Det är näst intill omöjligt för mig att plugga, åh vad jag kämpade när jag pluggade på distans, att sitta hemma och försöka få in något i huvet utan att störas av disken som borde diskas, bloggen som borde uppdateras, katterna som sladdade runt, magen som kurrade för att jävlas. Jag slet så ont och kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte kunde stanna kvar i texten utan hela tiden smet iväg, i tankarna eller helt enkelt klev upp från bordet och påbörjade något annat då jag helt plötsligt i tankarnas värld glömt bort att jag försökte plugga. Och när jag gick svetskursen med alla människor runt omkring, ljudet från verkstan, ventilationen, alla som rör sig runt mig som jag ser i ögonvrån som tar min uppmärksamhet från det jag håller på med, alla moment som skulle göras samtidigt, alla ljud utanför svetsbåset, att se faktafilmer och läsa beskrivningar, dödsdömt. Det är svårt att förklara, men jag koncentrerar mig på allt från det jag verkligen ska göra till hur många grader det kan vara ute och hur fort en fågel flyger lika starkt samtidigt. Vilket gör mig oerhört trött såklart. Jag saknar ett hormon som hjälper till att sortera tankar och intryck, medicinen fyller upp det hormonet och gör så det blir lugnare i skallen och därmed blir jag piggare.

.

Paula förklarade känslan av tröttheten så bra. Vi har samma sorts trötthet, hon är så förlamande trött ständigt, dygnet runt oavsett vilotid iom sin sjukdom Sjögrens Syndrom, jag har så svårt att förstå hur hon överhuvudtaget kan fungera på dagarna med tanke på hur lamslagen jag själv blir när min energi är slut. Jag kan verkligen förstå att hon är sjukpensionär, för att denna trötthet är fruktansvärd! Och hon har den jämt! Jag får vara tacksam för att jag faktiskt har några timmar med energi per dag i alla fall. Såhär skrev hon i sin blogg häromdagen:

”med Sjögrens kommer något man kallar hjärndimma eftersom man är förlamande trött hela tiden….och precis just nu är den borta!! Jag har hunnit skriva till xx och bestämt att hämta korten nu i veckan, jag har skrivit till grannen och tiggt tidningar som stoppning i kartongen jag ska skicka…samtidigt som jag bloggar, sådant funkar aldrig annars kan jag ju säga. Jag förstår att ni andra som förhoppningsvis är friska är så här klara i huvudet jämt, och jag ska erkänna min avundsjuka på det. Men alla vet nog känslan av att vara så trött så man känner sig luddig i huvudet, känslan av att nej..jag är så trött så jag orkar inte tänka just nu….och så är mitt tillstånd konstant. Utom precis just nu, its a wow-moment!!”

.

Efter höjningen så känner jag att jag kan orka med ännu ett par timmar längre innan jag blir sådär zombifierad, til  runt 16-17, det konstiga är att om jag tar lunchdosen tex vid halv 2-2 så kan jag ändå bli liggande vaken till sent på kvällen, passar jag inte på att försöka sova vid senast 22 så sätter kroppen och huvet igång turbon och tankarna rusar utan ordning, jag hinner knappt tänka klart en tanke innan jag är inne på nästa och pulsen drar iväg, ögonen blir omöjliga att hålla stängda och jag kan känna mig helt hyper. Igår glömde jag lunchdosen, kom på det  13.30 och då vågade jag inte ta den med tanke på att jag skulle kliva upp med Linnéa på morgonen (vi kör varannan morgon nu). Före 15 kom den där tröttheten som en käftsmäll. Det märks så tydligt när jag missar medicinen nu, hur bra jag faktiskt kan funka med den. Jag får faktiskt äntligen saker gjorda, jag sätter mig ner och gör klart saker! Jag kan fortfarande påbörja flera saker samtidigt, men inte i samma utsträckning som förr då ingenting aldrig någonsin blev färdigt utan allt var ett rörigt kaos och jag visste inte vart jag skulle börja, eller kunde inte heller bestämma mig, utan petade på allt samtidigt utan att komma nån vart. Nu kan jag bestämma mig för att göra en sak och sätter mig faktiskt ner och kan göra det också utan att försöka tvinga mig själv till det då tråkiga saker förr varit en omöjlighet och huvudet låst sig och jag har inte kunnat tänka. Jag hoppas att jag även kommer att kunna klara av stress bättre i och med detta, att kunna ha koll på jobbet även då det är mycket utan att huvet låser sig och jag får panik. Jag är så glad att jag fått denna möjligheten! Nu kommer jag inte ha kontakt med min människa på ENP förrän vecka 29, semestertider… så någon eventuell ändring av medicinen blir ju inte förrän då.

.

Det var det intressanta. Igår så tog vi en tur upp till Holmvallen, till Mallas säter, där hon firade sin födelsedag. Bjöd på tre olika tårtor i störröset med öppen eld mitt på golvet och kokkaffe. Mys! Men Linnéa tyckte inte det var nån jättehöjdare att åka bil så långt, typ 45 minuter, Så vette tusan hur det kommer gå när vi ska till stan. Som tur var så träffade hon en vovve där som hon fick klappa och pipa på. Hon blir så glad av djur, det är så kul att se.

DSC01106 DSC01108

En nyfriserad Collie/Lapphund som Linnéa blev storförtjust i.

DSC01117

DSC01110 DSC01112

DSC01115

Annars då. Jag är snart klar med min fina surkärringskylt. Visar resultatet när den är klar. Vi fyndade nytt köksbord och stolar idag, för endast 100 riksdaler! Det behöver egentligen en ommålning, men storleken blev så mycket bättre mot det gigantiska avsågade bordet vi hade innan. Det ser väldigt märkligt ut med ett så litet bord men det är väl en vanesak, men nu får vi plats i köket äntligen utan att behöva gå i sidled, luftigare. Ovant med ett mörkt bord och stolar, men man vänjer sig väl, om vi inte målar det vitt sen. Brodern och Sanna drog till stan imorse för igångsättning och är kvar än, så nu väntar vi med spänning på att se när den där kusin Ojsan behagar kika ut.

DSC01121


Kattskit, shopping och blöjberg 8

Men fy fan vad less jag blir, jag som så stort skulle börja blogga kortare inlägg och typ varje dag. Vad bra det gick. Jag har påbörjat och jag har påbörjat inlägg med mobilen men tar mig aldrig orken eller har tiden för den delen att sätta mig vid datorn för att lägga in bilder. Jag har skrivit vanliga såna där trökiga i still med ”Linnéa har suttit på pottan x gånger idag och jag fick torka matrester från såcka lår inte mindre än XX gånger” och jag har påbörjat några såna där riktiga Grindefunderar-inlägg. Men så hinner jag inte publicera det den dagen och en ny dag kommer och då känns det plötsligt onödigt att ta upp det jag tyckte var så kranieutrensande nästa gång jag kan sätta mig ner så då påbörjar jag ännu ett nytt inlägg. And so it goes on and on and on. Pust. På dagarna blir det för korta perioder som jag kan sätta mig ner för att jag ska hinna ordna upp huvet och göra nåt vettigt och på kvällarna är jag som sagt en hög med slime som helst vill lägga sig klockan 7. Och jag har annat som jag bör prioritera förvisso, men jag gillar ju att blogga och jag gillar att titta tillbaka på vad vi gjort och det vore så mycket mer överskådligt och lättläst om jag kunde skriva inlägg som har färre sidor än Liftarens guide till galaxen och utan ett ljusår med bilder i varje.

DSC01045 20160630_102507_27715413640_o

De håriga huliganerna har fått ett nytt dass, det var på tiden. Ett gigantiskt ett, både brett och högt och snyggt till råga på allt och den är extra hög baktill för att undvika att sand hamnar i skarven när dom gräver. Och när man ska rensa den så behöver man inte lyfta av hela huven utan kattluckan och en del av taket går att fälla bakåt så man kommer åt att skyffla, smart! Nu kanske dom slipper lämna knartar och svansar utanför i fortsättningen. :P  Och på tal om kattskit så fann Linnéa just en sådan nånstans på golvet i morse som hon mosade i handen och gick in i sovrummet till en nyvaken Emil med medan jag var på dass. xD

DSC01053 DSC01052

Jag har varit extra trött också av någon anledning. En stor del är jag rätt säker på beror på att jag fick några dagar då jag tryckte i mig sötsaker på fik och hemma och på det en chipspåse. Det är lätt att komma in i den där onda sockercirkeln. Roten till alt ont. ? Det skulle vara fantastiskt om fler caféer sålde sockerfria bakverk, fria från både rent socker och andra kolhydrater som vetemjöl tex för jag mår inte bra av det. Det blir extra tydligt nu när jag så sällan stoppar i mig det också, magen sväller och blir stenhård, hela jag känns vätskefylld i flera dagar efteråt, för att inte tala om tröttheten, matkoman, som gör att jag vill lägga mig pronto. Sockerkick för mig innebär hjärtklappning, illamående och trötthet. Inte värt det. Och för att vara sådär störig och off topic så är jag så gott som övertygad om att sockret är en stor bidragande faktor till både hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och inflammatoriska sjukdomar. Önskar fler kunde inse vilket gift socker verkligen är. Det går att laga fantastiskt god och dessutom mättande mat utan att tillsätta onödiga kolhydrater och man slipper matkoman. Det går även att baka en himla massa godsaker som inte innehåller en halvliter socker och mjöl. Som på Café Loftet, där Linnéa och jag fikade med Malla och Bianca häromdagen, där har de några få sockerfria alternativ, som dadelboll tex.

.

Och på tal om att fika med ettåring som tycker att gå och springa är det roligaste man kan göra. Det var inte lätt. Vi sprang in på Ica först för att köpa fika så Linnéa också skulle få tugga på nåt, de har fått hem små kakor och snackspåsar från Organix i olika former och smaker som ska var från 7 månader, vilket jag inte förstår då de är skapligt hårda så Linnéa har svårigheter att äta dem som de är. Det var intressant att sitta still i stolen i kanske 10 minuter sen blev hon världens otåligaste och skulle ner på golvet och springa runt, gärna in i köket och hjälpa personalen och titta på vad en andra kunderna hade för sig och krocka med bord då hon tittar åt ett håll och rör sig åt ett annat. ? även jag sprang förstås runt mer än jag satt still. Malla lyckades dock få henne att sitta still några minuter genom att låta henne gräva i plånboken och mobilen. Dags att börja besöka mer barnvänliga fikaplatser nu, en gräsmatta helst. ? Linnéa fick även en födelsedagspresent av Malla och Bianca, en jättebra bok med ramsor och rim, sagor, sånger och peka på saker i.

20160627_144339_27658549990_o 27901602331_cb42f6b835_o

Både jag och Linnéa har fått garderoben uppdaterad. Emil hade i hemlighet beställt hem en tröja, linne, shorts och kjol till mig. ? Och Linnéa har äntligen fått passande regnställ, sydväst och stövlar. ? Det ramlade även med två par skor till, det var 50% rabatt så då får man passa på. Svärmor och Emil var till Röros i veckan för blöjlagret sinade och det var inte bara ett berg med blöjor som hängde med hem utan en mjukiskossa, maracas och en solhatt. Hon härmar korna hela tiden när hon ser dem på riktigt eller på bild – ”amoooo” ? och har även lärt sig att säga ”mjau”, näst viktigaste ordet efter ”mamma”.  ? Björnar, tigrar och lejon morrar hon åt.

DSC01032 DSC01054

DSC01037

DSC01033 DSC01034

Har beställt färg till skylten jag ska göra bl.a. från Panduro och som vanligt får man vänta en halv evighet. Jag förstår inte varför vissa företag är så sega på att skicka iväg paketen?! Jag beställde den 26:e och inte förrän den 30:e hade de lagt en förhandsgrej på posten, alltså inte skickat paketet utan bara berättat att de snart kommer lämna in det. Och på måndag först beräknas paketet komma. Jag vet inget annat liknade ställe att beställa från heller där de har allt möjligt i hobby/pysselväg. Det är så tröttsamt att behöva vänta så länge när som sagt andra företag klarar att skicka ordrar samma dag de får in beställningen eller senast dagen efter. Givetvis har de en massa REA när jag går in där också så jag fastnar en evighet och klickar hem en massa sånt, bl.a pysselgrejer till Linnéa som kommer bli liggande nåt år innan hon kan använda det, haha.

.

Har lagt upp det här på Instagram, men måste bara tipsa här med om Salakis salladsost som jag fick testa genom Smartson, en fetaost gjord på 100% fårmjölk. Godaste fetasosten jag smakat! Aldrig mer att det blir Apetinafuskfeta i det här hemmet inte. Den smakade massor och var krämig. Jag har nog aldrig smakat riktig feta tror jag. Jag fann den på Coop, vet inte om Ica har den. Och på samma gång kan jag tipsa om vad jag hade mer på tallriken. En fläskfilégryta som är riktigt god och mättande, här har jag blomkålsmos till. Receptet finns HÄR!

DSC01050


Midsommarafton i Ljusnedal 4

DSC00921 copy

Linnéas andra Midsommarafton. Vi gick ner på Bruksområdet som traditionen är, lite sent ute var vi då mat- och sovklockan inte alltid timear resten av världen, så stången var redan rest när vi kom ner. Det spelades musik och det dansades runt stången, nästa år är det Linnéas tur att dansa Små Grodorna. Köpte ankor till ankracet och fikade på nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café i Gamla Prästgården som hade kak- och tårtbuffé dagen till ära. Mums! Det såldes kolbulle och korv och det var ponnyridning och mjölkkrukekastning Linnéa hälsade på skräckslagna kaniner och såg får och hästar och träffade flera hundar av olika storlek som hon fick klappa på, så kul för henne som tycker så mycket om djur. Farmor hade med sig picknickfilt så vi satt på gräset och Linnéa fick sin första korv med bröd. Det var så väldigt mycket folk! Och uppehåll i vädret, om än mulet. Så kul! Dock orkade inte Linnéa med att stanna över prisutdelningen på ankracet m.m så vi vet inte hur det gått än.

DSC00919 copy DSC00926 copy

DSC00923 copy

(update! höll på glömma den här fantastiska bilden) Jag undrar vad dom håller på med här?

DSC00937

Gamla Prästgården där nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café ligger. Här hade mamma café en gång i tiden också. Det är så roligt att de vågar satsa här i byn.

DSC00927

Spatserarn som inte kunde sitta still när vi fikade. Kaninerna var lite uppjagade av allt spring och skrik  så de låg mest och tryckte i boet, vi får gå hit en lugnare dag istället och titta ordentligt. Och fåren låg och gömde sig i höggräset.

DSC00931 DSC00933 DSC00936

Mjölkkrukekastning på avstånd. Bilderna är en aning dimmiga eftersom jag upptäckte när vi nästan var hemma att det var spår efter misstänkta klåfingrar på linsen.

DSC00939

Ankorna på väg i mål.

DSC00944

DSC00949

DSC00946 copy

De Alldelessnartblivandeföräldrarna aka bror och Sanna. Och Svärmor och Inger S.

DSC00941 copy

Dimmig närbild

DSC00941 copy2

Svängde förbi mamma och pappa en snabbis innan vi gick hem.

DSC00951 DSC00952 copy

Stina och jag på bron imorse. Och de andra Midsommarfirarna i kattgården.

20160624_113843_27261533333_o 20160624_113940_27772249122_o DSC00956


Linnéa 1 år! 16

Åh vad jag ligger efter nu när vi inte haft internet och jag bara har ett par timmar varje kväll att hinna nåt på. Här kommer i alla fall en bildbomb från Linnéas första födelsedagsfirande.

.

Stort TACK till alla som varit med och firat vår älskade Linnéa på hennes första födelsedag på olika sätt. Genom kort, hälsningar och presenter! Hon fick en fantastisk första födelsedag.

.

På födelsedagen, som var en måndag, så fick hon öppna paket från oss på kvällen när Emil kommit hem och senare kom även mormor och morfar med paket från dem och från Pia. Hon är ju så fascinerad av papper och river av små små bitar av presentpapperet när hon ska öppna paketen och så ger hon dem till oss så vi ska kasta skräpet. xD Och så fort hon får något nytt, speciellt kläder, så ska hon absolut prova det direkt!

27374059725_c8b0082af1_o DSC00678

27303586091_cc4ba26439_o 27276392622_8e763b4249_o 26766524344_c34e8a3b00_o

Undrar om det finns nån mer som blir så lycklig av att få städgrejor?

26766548474_6a70669c6c_o 27303594461_7c627aa17b_o 26766543394_c3ca864386_o

Hon öppnade även paket från farmor och faster helgen innan födelsedagen, medan faster var här i byn, då hon inte kunde vara med på kalaset. Och så fick hon en present från gammelfaster Inger och Conny för ett bra tag sedan då de inte heller visste om de kunde komma på kalaset.

DSC00662 20160504_082618_26201641184_o

DSC00658 20160527_175403_26680434144_o

Helgen efter, den 5:e juni så hade hon då sitt första födelsedagskalas. Jag bakade två tårtor för jag tänkte att hon skulle få äta av en hon också dagen till ära, med drottningsylt och banan i och jordgubbar och grädde ovanpå. Men det var då ingenting att ha! Hon åt några jordgubbar och grädde sen blev det majskrokar och riktig mat på självaste födelsedagen. Vi blåste ballonger och serpentiner och pyntade hejvilt, men ballongerna var väldigt bekymmersamma, det är nästan så hon är lite rädd för dem. Hon verkar vara rädd för stora bollar (badbollar tex) överlag av nån outgrundlig anledning. Vi bestämde en tid för kalaset, mellan 11-14, men det drog ändå över tiden med en halvtimme och Linnéa var sååå trött redan innan det var över. Men hon älskar ju uppmärksamheten och jag tror hon tyckte det var ett roligt spektakel att fylla år faktiskt! Så många som kom för att fira just henne, så många nya fina bra presenter.

Världens finaste födelsedagsprinsessa innan kalaset

DSC00825 DSC00832 DSC00826

DSC00835 DSC00838

DSC00845 DSC00840

DSC00849 DSC00853

DSC00862

DSC00858 DSC00861

DSC00860

DSC00820 DSC00815

Bättre bilder på alla fina saker hon fått: Plus att hon fick pengar insatta på sina fonder och ett stort bidrag till bilbarnstolen vi köpte i vintras.

presenter collage

27901602331_cb42f6b835_o DSC01186

Lille Sej och jag satt sent kvällen innan kalaset och förberedde tårtorna. Jag fick mycket god och flurig hjälp. 

20160604_222942_27583993626_o 20160604_222940_27007402604_o


Bittra mammor & fläskreducering 19

Tydligen finns det många bittra föräldrar, jag har inte märkt av det supermycket tycker jag men visst finns det några som klagar över allt, det får mig att undra vad de egentligen förväntade sig när de skaffade barn? När det är så synd om dem själva som aldrig får sova, det är synd om dem när barnen är sjuka, det är synd om dem när barnen är trotsiga. Inte bara en gång, utan vid minsta lilla och vareviga gång ungarna inte beter sig som nickedockor. Och varför i hela friden skaffar dessa människor ändå fler barn då de redan från graviditeten verkar lida helvetets alla kval? Vissa får tydligen höra bara skit om livet med småbarn, som stackars svägerskan som ligger inne på BF: närfansomhelst och är näst intill livrädd för att det är som att flytta ner en våning till Herr Jävel him self när man får barn. ?
.
Jag tog åt mig lite eftersom jag i mitt senaste inlägg skrev att jag inte hinner med nånting numera sedan Linnéa kom och att det kanske kunde uppfattas som att jag är bitter? Men det är jag ju absolut inte, inte på en fläck! Linnéa är det absolut bästa som hänt mig, jag älskar att tillbringa nästan alla dygnets timmar med henne , det är helt fantastiskt och en sån gåva, jag är så tacksam att jag får vara hennes mamma. ? Det som fortfarande kan slå mig är hur mycket tid det faktiskt tar med en sån här miniatyrmänniska, jag hade aldrig kunnat föreställa mig det och hade ju planerat hejvilt allt jag skulle hinna göra på min mammaledighet, jag kan ju säga att jag knappt gjort en bråkdel. ?
.
Trots att nätterna då hon sovit en ”hel natt” nog går att räkna på ena handens fingrar, så funkar det ju ändå, man orkar otroligt mycket. Vissa barn är ju så, andra sover hur bra som helst hela nätterna oftast medan andra sover sämre, de är ju unika personligheter. Linnéa vaknar fortfarande flera gånger nästan varje natt och ibland kan det ta en timme eller mer innan hon kommer till ro igen. Men det är ju så det kan vara, sånt man får räkna med när man skaffar barn. Det blir ju inte direkt bättre av att stressa upp sig och gnälla och klaga och kasta bitterhet över stackars små barn som inte kan rå för att de vaknar och kanske är oroliga, drömmer mardrömmar, behöver närhet osv. Och trots att jag knappt sovit en hel natt på över ett år så lever jag ju uppenbarligen ? jag fixar dagarna, jag är inte nära döden och jag klagar aldrig för varje dag med Linnéa är underbar. ❤ visst, jag gör kväll tidigt, men vi gör även morgon runt 5-5:30 oftast.
.
Vissa dagar är gnälliga, klängiga, protestfyllda, ska inte sova, maten kastas på golvet och surläppen och proteströsten kommer så fort hon inte får precis som hon vill. Men det är ju så det är, det är ju så de tar reda på och lär sig vad som är okej eller inte och testar oss vuxna för att se hur långt de kan tänja gränsen. Det är inte alltid lätt att veta hur man ska bete sig i alla situationer när man aldrig varit där förr, klart det blir förvirrande, skrämmande och de tar till de känslouttryck de kan för att se vad som funkar. Det kommer perioder då de är i behov av extra närhet, kärlek, uppmärksamhet och bekräftelse och separationsångesten är stor och det kommer perioder då de övar på att bli självständiga. Det är såklart jobbigt att vara så liten och så ny, ha så mycket att lära och hela världen är full med intryck att ta in och de utvecklas varje dag. Klart sömnen kan bli orolig och klart att de inte orkar med riktigt allt varje dag. Små älskade människor. ❤ Det är ju bara att ta allt med ro och försöka förstå dem hur de tänker och hantera situationen på ett lugnt och sansat sätt, varför jaga upp sig och bli hysterisk på ett litet barn? De förstår ju inte allt ännu. ❤
.
Jag får nästan ångest när jag tänker på att jag snart måste lämna henne på dagis och vara ifrån henne flera timmar, flera dagar i veckan. Jag vill inte. ? jag känner absolut inget behov att lämna bort henne till barnvakt heller för att ”komma ifrån” som det ibland påpekas att det är sååå skönt. Jag önskar att jag kunde jobba deltid, gå ner nån procent, vara ledig en dag extra i veckan eller så för att få mer tid med Linnéa. Jag vill ha all tid i världen med henne, all tid jag kan få. Jag är så rädd att något ska hända henne eller mig så jag inte får se henne växa upp. ? världens bästa finaste underbaraste tjej. ❤

Der blev längre än jag tänkt detta. ? Linnéa hade iaf sitt första födelsedagskalas i söndags. ? Och så uppvaktad hon blev och sååå trött när dagen var slut. ? jag är så glad att vi bestämde att folk fick komma inom en 3-timmarsperiod, men trots det så drog det över tiden en halvtimme och Linnéa var jättetrött redan innan kalaset var slut efter all uppmärksamhet och allt folk som ville uppvakta henne. ❤ Vi har fortfarande inget internet ? så jag kan inte lägga in bilder från kalaset och på presenterna, så det får komma ett födelsedagsinlägg senare när vi nu får komma ut i cyberspace, ingen som vet. Ett stort tack till alla som uppvaktat Linnéa på hennes första födelsedag! Hon har fått så mycket fint och bra. ❤

wp-1465502805278.jpg

Dagen efter, på nationaldagen, så var vi på Fornminnesparken där det delades ut smycke från kommunen till alla nya medborgare. Linnéa hann inte med ifjol då hon bara var en vecka gammal den här tiden. ? Det var ett jättefint halsband i form av livets träd, avbildat från Överhogdalstapeten. En så fin gest. Det var massor med folk och bl.a så uppträdde farfar och Ingrid och Linnéa dansade såklart till musiken. ? Det visades även upp lite agility och det var väldigt spännande! Linnéa stod och skrek och pekade och viftade mot hundarna, hon ville nog hemskt gärna klappa och pipa dem. Hon älskar djur så mycket. ❤

wp-1465502751388.jpg

I tisdags var det dags för ettårskontroll och ännu två sprutor i såcka lår. Huvva. ? Men det gick bra, hon gnydde lite och surläppen kom fram och darrade såklart, det såg ut som att hon verkligen kämpade för att hålla tårarna borta. ? Men det gick över fort, så duktig. ❤ hjärta, puls och lungor lät bara bra och hon utvecklas precis som hon ska. Hon väger 10930 gram nu och är 77.3cm lång. ?
.
När vi var på BVC så passade jag på att springa in i hälsorummet och kolla blodtrycket och såklart kunde jag inte låta bli vågen heller. Det var ett oväntat resultat må jag säga. När jag skrev in mig på MVC när jag väntade Linnéa så vägde jag 67kg, när vi kom in på förlossningen så stod vågen på stadiga 85 (!!!) kilo, 18 plus, bra jobbat. ? När jag var in till Östersund för att påbörja medicineringen med Concerta så stod vågen på 67.6kg och jag har förlikat mig med att stanna där då jag inte riktigt orkar bry mig jättehårt i att gå ner i vikt nu, jag ser ut som jag gör och det är helt okej. ? Jag har aldrig heller ägt en våg utan har gått på hur kroppen ser ut och känns istället, så vad jag har för trivselvikt har jag inte en blek om. Nu visade vågen 63.3 kilo! När hände det?! Det var ju ändå en positiv känsla att se att jag faktiskt blivit mindre trots att ett gäng kroppsdelar transformerats efter graviditeten. ? En förklaring kan ju vara att jag bär runt på 11 kilo Linnéa och springer efter densamma hela dagarna på golv, väggar och möbler. På två ben, på ett ben, alla ben i luften och på alla fyra samtidigt. Dessutom har jag inte tid att småäta hela dagarna, så jag hoppas det håller i sig några minuskilon till. ? Mitt sötsug är faktiskt long gone, jag åt inte ens upp min fredagschipspåse senast som jag köpte trots att jag inte var sugen, utan sparade mer än hälften till helgen efter utan att ens nalla av den under veckan! ? jag brukar liksom hälla i mig hela påsen direkt efter middagen i vanliga fall. Och så äter jag ju väldigt lite kolhydrater för jag känner inget sug efter dem heller, inget bröd, ris, pasta, potatis osv.
.
Igår fick jag en riktig överraskning, det plingade på dörren och där var bud från självaste chefen med jordgubbar och rosévin! Men gulle så snällt! ? säg om jag ens törs våga mig på att smaka alkoholhaltiga drycker jag som haft kritvita månader sedan augusti 2014! Dyngrakheten kan mycket väl bli ett faktum. ?

wp-1465550305688.jpg

Huvva vad handikappande det är utan dator. Jag har ingen aning om hur det här inlägget ser ut eller hur bilderna ligger. Vet inte hur jag ska bära mig åt med Buzzadorbloggningen jag måste göra klart i helgen, får kanske ta med datorn till mamma och pappa och snika deras internet. Bha! Bahnof eller Härjeåns eller de som monterade fibern eller vilka det nu är som felar! Måste det ta sån tid?! Gha!


Vink Vink! 18

Åh jag blir stressad! Jag hinner ingenting! Jag vill göra det och det men dagarna går i raketfart och de få timmar jag orkar  vara uppe efter Linnéa lagt sig, typ två stackars 60-minutare, hinns det ju inte mycket på. Jag hade så mycket planer för min föräldraledighet, jag bah kommer ju hinna resa jorden runt nu bah! Ungefär så. ? Men en liten Linnéa tar all tid i världen och jag älskar det. ? jag var bara inte beredd på hur mycket tid såpass små folk faktiskt tar, inte alls beredd. Och ju större och rörligare hon blir desto mer fullt upp får jag. ? men det blir även desto roligare för var dag. ❤

Denna vecka har jag försökt hinna så mycket som möjligt med fotona jag fotade i lördags, rensat och gått igenom och  rensat och försökt välja ut ett fåtal och åter rensat säkert 400 bilder som jag knäppte med både systemkameran och kompaktkameran. Jag fotade en konfirmation och konfirmanderna ska få bilderna som ett minne sedan av prästen och övriga, prestationsångest yes, och jag känner mig såklart stressad över att jag tar tid på mig att bli klar, jag har dock inte hört ett pip från dem än så förhoppningsvis är det ingen panik. Men jag är så gott som klar, jag ska rensa lite till så det inte blir för mycket samma och samma bara. Ljuset är ju inte det bästa i en kyrka och blixt använder jag helst inte för jag tycker ibland att det kan ta bort en del av stämningen/känslan i bilden. Jag har en extern blixt som jag inte orkat lära mig och därmed aldrig använder, kanske dags nu?! Och de inbyggda blixtarna ger inte så stor möjlighet att rikta ljuset osv som man kan med en extern, så jag undviker som sagt helst att använda den med följd att bilderna kan bli rätt gryniga i dåligt ljus. Men jag hoppas att de blir nöjda i vilket fall, jag skulle ju mest bara dokumentera hela konfirmationen samt ta en gruppbild utanför kyrkan. Dock fick jag dessutom en väldigt dålig plats, bakom flygeln och predikstolen så jag såg ju inte allt, men tur som jag har så finns det snälla Ronniesar som hade bättre plats och en kamera som ville dela med sig av sina bilder från de vinklar som jag inte fick med. Så jag håller på att gå igenom hans 200+ bilder också. ?
.
Jag hinner inte läsa bloggar, eller jag kastar små getögon på dem jag följer men hinner knappt kommentera. Instagram är nästan ett minne blott och snabbscrollas med tre fingerdrag i sängen innan jag dormar av, kanske hinner jag dubbelklicka en ”like” på ett par bilder, resten av internet får vara, jag irriterar mig mest bara ändå. Jä hala itt ma! Bloggar är ändå det jag verkligen tycker är kul att läsa, så jag prioriterar dem. ? men känner mig så jävla tråkig när jag inte kommenterar för jag vill ju göra det. Aja, jag kommer nog ikapp. Sommar och sol och möjlighet att vara ute mer och kunna gå dit jag vill brukar kunna liva upp mig, ge mig energi. Och förhoppningsvis så kanske jag orkar mer på kvällarna när medicinen är inställd så som den ska vara, jag går fortfarande på 54mg Concerta på morgonen och 18mg till lunch, hoppas på en ökning av lunchdosen till veckan. Och förresten, prisa gud för högkostnadsskyddet! Annars hade jag varit ruinerad och kastad till kloakerna vid andra pillerburken.
.
Älskade lilla prinsessan har ju fyllt ett år! I måndags, lilla älskade. ❤ Jag trodde så stort att jag skulle hinna göra ett inlägg till henne då, men det får komma sen. Kalaset har hon nu på söndag så det är ju inte färdigfirat än, dock har hon fått öppna paket från oss, faster, farmor och mormor och morfar redan. ❤ Visar såklart allt sen.
.
En annan anledning till min lokala radioskugga är att vi inte har något internet! Hur man överleva detta?! Nog är det ovant allt! De har ju kopplat in fiber här för några månader sen och sista maj så gick det mobila bredbandet ut och vi skulle börja med fiber istället. Kopplade in sladdar och *tyyyyyystnad* ittnå!? Det verkar helt enkelt som att det är något fel på självaste modemet, vilket är oanvänt. ? så de lärde tvista och kivas om när internet egentligen kommer tillbaka. Suck. Jag har ett behov av det, jag ska skriva Buzzadorinlägg, jag vet knappt hur man bloggar utan bilder så detta kommer bli jätteknepigt i mitt huvud, jag orkar sällan kommentera några längre utlägg via mobilen och har jag missat flera blogginlägg så orkar jag inte kommentera på nåt av dem för jag vet inte vart jag ska börja och jag blir bara förvirrad ? allt blir så mycket mer överskådligt på en dator. Jag behöver handla smink och hudvård för 1000kr som jag vunnit! ? jag behöver bilder i mina inlägg! Och jag behöver lägga bilderna exakt där jag vill ha dem och exakt så stora som jag vill ha dem, det kan jag inte via mobilen och då stör jag ihjäl mig och kan knappt publicera inlägget utan svåra smärtor i kontrollbehovssinnet. Dessutom tar jag nästan alla bilder med kameran nuförtiden vilket gör det ännu krångligare att blogga med mobilen. Crap. Jag har SÅ många och stora problem. ?
.
Linnéa hade jättesvårt att somna ikväll, jag vet inte alls vad det var. Hon bara skrek och hade det jättejobbigt vad än vi gjorde, övertrött förmodligen men hon har inte sovit sämre idag än annars och vi har inte gjort nåt överdrivet speciellt heller. Det tog över en timme för henne att somna, så fruktansvärt trött men kroppen var som en överspänd banan som inte kunde ligga still och hyperventilerade, stackars liten. ? Det är tänder på gång, nyss har en 4e kommit upp nere och en första är på väg i överkäken. Hon har även fått börja äta samma mat som oss till stor del de senaste dagarna. Vi är fortfarande försiktiga med saltad mat och socker är typ nolltolerans, men det kanske är mycket nu ändå för en så liten. Det är en ny årstid också som hon inte direkt upplevt förr, hon var ju näst intill nykläckt förra sommaren, stark sol, kvav värme, allt ser annorlunda ut, djur hon aldrig sett förr, hon kan ta sig fram alldeles själv på sina små ben och gå dit hon själv vill. Måste ju vara urhäftigt men samtidigt överväldigande! ❤ Så ikväll la jag mig direkt med henne, så hon inte vaknar och blir ännu oroligare av att hon är ensam i rummet när det var så jobbigt att somna.
.
Nu kan jag själv inte somna, haha, så därför skriver jag en massa dravel här. Jag är uppihejsan i tårtplanerandet, jag måste handla och fixa tårtfyllningar och göra tårtdekorationer imorgon. Det ska hinnas städas dessutom. På söndag är det som sagt kalas för världens bästa tjej. ❤ Vi har begränsat det till att folk får komma som de vill men inom en tretimmarsperiod, känns skönt, för då får Linnéa sin vila och har chansen att vara pigg och alert när hon blir uppvaktad istället för att det kanske kommer folk då och då oplanerat under hela dagen när hon kanske egentligen behövt vila.
.
Några bilder i alla fall:
Jag hann som sagt fira två morsdagar innan Linnéa fyllde ett år. ? Hon gav sin mamma fantastiska saker som en bukett rosor, en vågtång som jag inte riktigt kommit underfund med hur jag ska undvika att se ut som ett troll efter att ha använt, men det kommer väl. ?och ett par helt fantastiskt sköna och snygga mysbyxor som jag levt i sen jag själv beställde dem för några veckor sen. ? Som jag längtat efter ett par mjukisar som inte är 15 år gamla, stora som 5-mannatält och fladdrar otäckt runt benen, de lär väl fastna på bild de med inom en snar framtid.
image
Vi var och hälsade på ett par solande mormor och morfar i Ruvallen i veckan. Linnéa lekte med vatten med hela kroppen, pratade med fåglar, raglade i gräset och fick känna på en mask för första gången, förmodligen det vidrigaste hon varit med om ? nästan lika äckligt som glassen jag gjorde av en klämmis häromdan, en mer äcklad min har jag aldrig sett förr på henne ? och så fick hon testa utedass för första gången, pappa har fixat en frigolitsits till mitt gamla hål som morfar gjorde till mig när jag var liten ?
image
Det har ju varit fantastiska dagar ? nästan lite väl då det blir så fruktansvärt kvavt här i lägenheten, speciellt i sovrummet.
image


Utseendefixering, tonårsförvirring & Pamela A & Graaf-ideal 21

Åh jag har varit så dålig på att hänga med på slutet, i bloggar och Instagram och annat hej kom och hjälp mig -sociala media bla bla bla. Jag känner mig på nåt sätt kass när jag inte hinner med att kommentera/gilla eller ens ser alla inlägg som mina vänner gör, på slutet har jag stresscrollat Instagram endast på kvällen när jag lagt mig, lika med resten så jag missar massor. Men det har varit lite småjobbigt med att ställa in medicinen nu, jag har ju tagit 54mg på morgonen och sedan 18mg till lunch, vilket gjort att jag förvisso kunnat skjuta fram dippen ett par timmar men blivit ännu tröttare och energilös efter medicinen gått ur mot vad jag var innan, vet inte om det beror på att det är den billigare varianten jag tar vid lunch. Hoppas få Concerta till veckan även på den dosen. Igår var jag i alla fall ute och tog en promenad till Tefsjön för att rensa kraniet och röra lite på mig. Är så fruktansvärt stel mellan skuldrorna, axlarna och i nacken sedan en vecka tillbaka, värken strålar ända fram till bröstet?! jag har försökt med massage, spikmatta, liniment, Ipren och värmekudde men det blir inte bättre. Jag brukar aldrig ha såna här problem annars så jag fattar inte, kanske för att jag burit runt på Linnéa i ett års tid? Krupit runt på golvet och sovit/suttit/legat i diverse utomjordiska ställningar framförallt under amningen, detta år utan en enda hel natts sömn. Men ändå.

Vårflod i Tevån.

DSC00616

Kossorna har fått komma ut i stora hagen som går runt oss och det är massor med små kalvar. Dock är de lite fega ännu så ömsom stod de och våldsfunderade på vad jag var för nåt och ömsom så sprang de i vild panik.

DSC00637

Jag minns inte riktigt hur jag kom in på det, men jag följer Magdalena Graafs blogg för att jag tycker hon skriver så fruktansvärt roligt och fullkomligt ärligt vad det än gäller, så det lär ju varit därför. I alla fall, så kom jag att tänka på hur det var när jag växte upp och när jag precis flyttat till stan, 16 år gammal på forntiden, för att börja gymnasiet. Allt var nytt, alla människor var nya förutom ett par från klassen här i Funäs, jag hade varit i stan ungefär 1 gång per år tror jag innan dess, Innan jag flyttade hade jag ett obefintligt intresse för både kläder och smink, sånt gjorde man inte här, på sin höjd maskara när det var disco. Visst, jag började använda foundation på högstadiet, som jag tjuvlånade av mamma i början har jag för mig för jag blev retad för att jag var röd om kinderna hela tiden ”titta Jennie rodnar jämt, äru kär eller, höhöhö!” på moget småpojksmanér. ? Så på sätt och vis så började väl utseendefunderingarna redan då, jag var ju så blyg och tog såklart till mig de orden, innan hade jag inte haft en tanke på eller reflekterat så mycket alls över hur jag såg ut. Jag blev kär för första gången i högstadiet, huvva så jobbigt det var, pojkspolingen var ju dessutom upptagen Men inte då heller funderade jag på hur jag såg ut, det fanns liksom inget ”undrar om han tycker att jag ser fet ut i det här”, eller att jag började sminka mig och fixa frisyren för att han kanske skulle få upp ögonen för mig, det fanns inte i tankebanorna, så jävla skönt det måste varit! Men då visste jag ju inte annat, jag hade inte varit med om annat, ingen sminkade sig, de flesta gick runt i vanliga t-shirtar/collegetröjor och jeans som man kunde köpa på det ljuva 80-90-talet, på gott och ont.

.

Men med alla reklampelare i stan med bikinimodeller som var omöjligt att undvika i alla busskurer och i affärer och vart man än vände blicken så blev självmedvetenheten större och jag började jämföra mig, jag såg folk överallt som såg ut som jag ville se ut, alla hade de något som jag ville ha. I skolan likadant, nästan alla sminkade sig, färgade och fixade håret och hade snygga kläder varje dag, tighta kläder som avslöjade det mesta. Så hade jag aldrig klätt mig. Jag visste inte att man ”skulle” klä sig så som tjej, jag hade alltid bara tagit nåt plagg hemma utan att bry mig speciellt mycket och inte var det det minsta tight eller urringat. Jag var nog väldigt skyddat här hemma på landet, jag minns dock när vi fick parabol och vi hade MTV och VH1 bland annat och jag vet att jag reagerade även på hur alla artister och videos såg ut. Andra året på gymnasiet så utvecklade jag social fobi, jag har säkert haft det liggandes jämt som med ADD:n. Jag ville inte visa mig för folk, jag klarade inte längre att äta lunch i skolrestaurangen, jag levde på godis, jag mådde fruktansvärt dåligt av att tvingas åka buss till och från skolan, allt innebar en enda panikkänsla. Det kändes som alla tittade på mig och tyckte att jag såg konstig ut, gick konstigt, betedde mig konstigt and so on. Jag hade så otroligt mycket föreställningar om vad folk eventuellt tyckte och tänkte om mig. När jag skulle ta körkortet så var jag mer på körskolan och läste teori (på min tid fanns teorin bara att läsa i pärmar inte i någon dator ) än att gå på skolan, det var ju mindre folk där, jag kunde gömma mig.

.

När jag flyttade till Tandsbyn och blev sambo för första gången i slutet på gymnasiet så började jag även jobba på Husqvarna där efter skolan och monterade ihop kapsågar. Även där blev jag bombarderad med idealet om hur man skulle se ut. På tex en arbetsstation så satt en stor plansch med Pamela Anderson i en Baywatchscen rakt framför ögonen på mig, detta var alltså runt 1998. Så skulle man se ut om man skulle duga. Jag såg inte ut så, inte det minsta. Jag krympte mer och mer i självkänsla, för jag tyckte inte att jag dög, vem skulle vilja ha mig, de har mig väl bara i väntan på något bättre. Något ”sånt där” som sticker som en pil rakt in i hjärtat på mig. Internet fanns ju också, det var rätt nytt då, det var svindyrt att surfa, man kunde inte sitta många minuter för då steg telefonräkningen till månen, modemet som ringde upp en anslutning tog ungefär 10 minuter på sig innan det kopplat upp sig mot internet via telefonlinjen och lät samtidigt som en hes kaffebryggare. På löpsedlarna utanför affärerna syntes systrarna Graaf i olika poser med tuttarna uppe vid hakan och blonderat hår, så såg jag heller inte ut, men det var så man skulle se ut. I mitt huvud.

.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt över mig själv under så många år, jag såg inget bra. Jag började köpa kläder som besatt bara för att passa in, se ut som de där andra snygga tjejerna som alltid hade allt jag ville ha. Jag började sminka mig mer och mer, jag färgade håret och jag blekte och jag färgade igen och jag blekte. Då kanske jag kan känna mig nöjd. Jag kände mig aldrig nöjd. Köper jag just det här sminket kanske det får mig att se ut som den och den, men jag gjorde ju aldrig det, jag såg bara ut som Jennie Grinde. Samtidigt så slets jag med svårigheterna med min sociala fobi och problemen som ADD medförde, utan att jag förstod att det var det som gjorde mig till den jag är, plus min hörselskada som gör det nästan omöjligt för mig att höra vad som sägs när många pratar samtidigt, när det är bakgrundsljud och TV och radio hör jag oftast aldrig vad som sägs, så jag har känt mig utanför på många olika sätt, utan att jag visste varför jag var som jag var. Jag förstod inte varför jag inte orkade vara social i flera timmar varje dag som alla andra, när jag höll på svimma av trötthet av alla intryck efter en vanlig dag, Jag förstod inte varför inte jag kunde komma ihåg handlingen av en film, varför faktafilmer i skolan aldrig fastnade utan jag svävade iväg i tankarna utom kontroll istället och kände mig stendum.

.

Funderar på om det blev lite av en chock med allt nytt i stan, jag som mest höll till i skogen innan liksom, och därför tog jag åt mig så mycket av allt? Men det är ju inte bara jag som flyttat från ett sådant här ställe till en stad, så jag måste varit extra känslig. Undrar hur jag varit och hur livet sett ut om jag stannat här hemma istället? Funderingar funderingar. Alla år med dåligt mående och försök att hitta mig själv, förstå mig själv, svårt att komma till ro, impulsiviteten som styrt mig hit och dit till både det bättre och det sämre, all packning jag dragit på mig under åren. Alla erfarenheter jag faktiskt fått av att vara jag, hur jag utvecklats och hur jag hamnat här där jag är idag, i en Jennie som jag faktiskt tycker om. ADD-diagnosen fick mig att äntligen förstå mig själv, äntligen förstod jag varför jag är som jag är och varför jag varit som jag varit. Bara att få ett ord som beskriver mig var en enorm lättnad, äntligen visste jag att jag inte var ensam och jag var inte heller speciellt konstig, nåja. Och att det finns hjälp att få för att fungera som en normal människa och det finns strategier som jag själv kan tillgå för att underlätta min vardag. Nu trivs jag bra, jag gillar den jag är och alla självdestruktiva, förvirrade, jobbiga år med ett antal depressioner har ju faktiskt lett mig hit och impulsiviteten fick mig dessutom att komma hem till mitt älskade Ljusnedal igen efter 17 år i stan. Här är jag hemma, här mår jag bra. Och här föddes älskade lilla Linnéa! Jag är så glad över att hon får växa upp på samma plats som mig.

Ja, det var dagens funderingar.

.

Några bilder från förra helgen. Det var ju fantastiskt väder på kvällarna i alla fall. Stina blir helt utom sig av lycka när hon får sällskap ute och blir helt galen, lika Farbror Tilt, de springer runt och jagar varandra och springer uppför träd och ner och så blir de kära och måste mysa med matte en stund och sen sätter det igång igen.

DSC00564 DSC00536

Fantastiskt att vara kattdjur.

DSC00543 DSC00558

Nytt till prinsessan, den randiga från oss och de tv¨å andra från mormor och morfar. Nu går hon så gott som obehindrat, hon började i lördags med att hellre gå än krypa, krypa har ju hittills gått fortare så, och nu gör hon mest inget annat än att gå runt i lägenheten hela dagarna. Vad kul det måste vara! :<3 Och så är nog 4:e tanden på väg, i överkäken denna gång, till vänster om de blivande framtänderna så det blir ett lite skevt bett ett tag.

DSC00583 DSC00587 20160525_180200_27244472915_o

I helgen så blir det lite jobb faktiskt, jag fick frågan om ett litet fotouppdrag på lördag, så det ska bli skoj. Hoppas jag kan leverera bara. Och så ska 30-årsbroderskapet firas på nåt vis samma dag. Vi hade avslutning på kyrkis i onsdags också förresten, lite trökigt. Vi var här i Ljusnedal på äventyrsholmen, Marianne grillade hamburgare och det gick hästar i hagen som Linnéa tyckte var väldigt spännande, blev väldigt besviken när hon inte fick pipa dem. Och en vovve som fick springa lös var också väldigt fascinerande, hon försökte pipa även den men inte heller den kände sig speciellt lockad till det. Goa lilla tjej. Vi var inte ensamma denna gången, utan hela två föräldrar och två barn var vi och så Marianne då förstås Lite trist är det ju att inte fler kan dyka upp en sån här gång när M ställer i ordning en massa och det är sista gången inför sommaren. Men gott som tusan var det med grillade hamburgare, Linnéa fick också smaka och älskade det! Men det var jättemysigt ändå såklart att sitta där i gräset, höra vårfloden som brusade förbi runt om, solen som sken, småprata lite och bara må gott i ett par timmar. Dock gjorde jag misstaget att dricka en halv mugg kaffe och efter vi kommit hem kom hjärtklappningen som på beställning…. så det är bara att fortsätta hålla mig ifrån det uppenbarligen.

20160525_100733_27204638506_o 20160525_1007280_26963568990_o

20160525_100746_27141674582_o


Skitkalas & kalaskul 4

Stackars lille Lillsitas har magsjuka Ända sedan i torsdags har det bara sprutat en härlig sörja ur lillrôvven flera gånger per dag både i blöjan och pottan. Kan inte tänka mig annat än att det är pannkakan och banangrädden hon fick till middag i onsdags och till lunch i torsdags som är boven, för mycket mjölk, mjöl och grädde för nya lilla magen förmodligen då det var första gången hon fick äta en riktig portion med just pannkaka. Men att det ska hålla på så länge!? Fjärde dagen nu ju, eller är det riktig magsjuka, eller nåt annat? Förstår inte vad det ska bero på annars. Men igår fick hon lite blåbär- och äppelpuré och idag ska ni veta att det skitits, SVART skit, som ser ut som skit ska. For your information liksom. Så om det gick över av sig själv eller om det var blåbären som gjorde det förtäljer icke historien. Älskade lilla tjej.

DSC00396

Bus med pappa

DSC00399 DSC00393

Tog en promenad med nya kameran i lördags kväll, bara för att testa den och lära känna den. Men alltså, jag har kört på endast manuella inställningar på min systemkamera sedan 2009, i 7 år, så nu är jag helt väck när det kommer till alla dessa förinställda autolägen som man kan välja mellan på denna. Jag hade tänkt att undvika att hålla på ställa in manuellt på denna, det går ju det med om man vill, och ha den som en lättillgänglig snabbfotokamera att dokumentera vardagen med till största del. Jah bah fatta ingenting. Det finns såååå många lägen att välja, så det tar nog ett tag innan jag testat mig fram till det jag gillar bäst som jag kan ha den inställd på större delen av tiden. Fokusinställingarna är dessutom knepiga, jag fattar inte riktigt, ibland kan man fokusera manuellt och ibland gör kameran det helt själv och bestämmer vad som ska fokuseras på, störigt. Ska jag verkligen behöva ta fram instruktionsboken? Va va va va?! Reheheheally!? Jag älskar däremot hur snabbt, smidigt och enkelt det går att överföra bilder från kameran till mobilen via Wifi, när jag väl läste instruktionerna hur man skulle göra efter att ha svurit mig blå över varför jag inte fick till det i en timme, jag behövde bara ladda hem en app så gick det smärtfritt. Lika enkelt och snabbt är det att föra över dem till datorn, dock med sladd, och programmet man använder till importen är awsome! Det delar upp bilderna efter datum och man kan lätt öppna dem direkt därifrån till Photoshop om man vill redigera och sedan bara dra dem direkt från importprogrammet och till bloggen utan att behöva leta upp dem i nån mapp som man sparade ner de redigerade bilderna i men inte använde hjärnan till att registrera vart på datorn de hamnade. Phu.

.

Jag gick i alla fall till Tefsjön och höll på frysa sönder fingrarna till molekyler. Och där var det massor med svanar, jag har aldrig sett så många på samma gång, 13 stycken! Och på iskanten så satt det en massa mindre fåglar med röda/orangea bröst. Just där och då skulle jag haft systemkameran så jag kommit lite närmare. Typischkt.

DSC00423

DSC00433 DSC00424

Mamma och pappa kom förbi i fredags med en present, LInnéa hade ju sin allra första namnsdag! Ett litet kit till födelsedagskalaset. Och så jämförde dom foppatoffelstorlekar. Pappas storlek 47(!) jämfört med mammas 36(37?):or och Linnéas 24:or som dock är för stora. Hon har bara 21 än så länge.

DSC00370 DSC00358

Farbror Tilt hjälper matte blogga. – Och den fina orkidéen jag fick av Emil för 1,5 månader sen som fortfarande har alla blommor kvar?! Hur är det möjligt?!

DSC00367 DSC00355

I lördags for vi och hälsade på bror och Sanna för första gången sedan 1300-talet och såklart blivande kusin Ojsan som kan tänkas kravla ut vilken dag som helst nu egentligen. Jag fick presenter! Nyfunna favoriten, den flytande bronzern Dew the Hoola från Benefit och en ansiktsmask, tack! Linnéa fann sin plats direkt och testkörde Ojsans blivande säng och leksaker och recenserade för morbror sin.

DSC00446 20160514_132129

Och så har vi fått tag på en vagn att ha på dagis sen, när nu den dagen kommer…. en Emmaljunga Classic med mycket plats att ligga på, skönt gung i den och en mjuk madrass var det med. Fick även med ett parasoll som passar perfekt till vagnen hon har nu, så bra då det jag köpte ifjol fäller ner sig på halvstång om en knott flyger förbi. Fick även med lite sandleksaker till den dagen hon har en sandlåda, hoppas hon kan få en i sommar redan. Och allt var GRATIS! Folk är så himla givmilda.

.

Och så slog jag på stort och gjorde egna köttbullar för första gången i mitt liv tror jag, så att Linnéa skulle kunna äta samma som oss. Tyvärr var det nog ett misstag då de tydligen var så goda så att köpeköttbullar hotades att bli ratade. Hade i ägg, grädde och lite pofiber istället för ströbröd, salt och peppar. Jag gjorde miniminiköttbullar till henne, innan jag tillsatte salt i smeten, som jag kokade i vatten först och sedan i en skvätt grädde med svartpeppar och basilika. Hon älskade dem! Så kul! Och hon älskar att kunna äta själv också.

.

Lägg märke till nästan-blåögat på kinden Nu börjas det, hakan fick sig en törn i helgen då hon hackade den mot klösträdet på nåt vänster så hon har ett styggt sår där och idag snubblade hon ståendes på knä med nån slags vinkelvolt och slog sig mot hyllan under soffbordet. Hon är i alla fall helt otroligt duktig på att klättra ner från soffan och sängen nu, kryper baklänges över kanten eller lägger sig på sidan och sträcker ner ena benet tills hon når golvet. Så jag känner mig näääästan lugn över att förhoppningsvis slippa se/höra när hon gör en djuphavsdykning med huvet först. Pruttunge.

DSC00448 DSC00465