Skotertur med plusmeny 2


Igår tog jag äntligen och lånade pappas skoter och for upp till älskade Lillvallen, jag har inte varit där sen i somras och det var så gôtt att återse platsen, ett av alla mina paradis. ♥ Dock går det som alltid när jag ska ta mig för nåt, vilket jag även var tvungen att få ut på Instagram och Facebook för att avreagera mig över mig själv. Vissa dagar är värre än andra helt enkelt, ingen dag är däremot helt problemfri – Life of Grinde.
lillvallen-8Det började med att jag höll på krascha in i brorsans skoter som stod snett bakom pappas, gömd under en väldigt kamouflerande grön/gul presenning. Givetvis såg jag den när jag gick förbi, jag har sett den väldigt länge nu då den stått där ett tag, men det är väl det som är problemet – saker som funnits länge på samma ställe där jag befinner mig, flyttar uppenbarligen till en annan dimension och blir därmed luft. Såsom listor på viktiga att göra-saker jag skriver åt mig själv på lappar och lägger vid datorn blir osynliga, påminnelser på mobilen som poppar upp dag ut och dag in för att jag inte ska glömma stänger jag av och glömmer bort så fort jag sett dem och till slut stänger jag av dem utan att ens reflektera osv. Skotern överlevde med millimetrar och en överkörd skida. Jösses. Det är kanske meningen att du ska laga den där nu och flytta på den bror?

Upp till Lillvallen kom jag i alla fall utan vare sig kroppsliga eller materiella blessyrer, magiskt. Skulle koka det sedvanliga säterkaffet förstås och satte på kaffekannan som jag matat med snö i brist på flytande form. Kikade ner i slasken av ren autopilot där det för det mesta ligger lik av små söta möss, där låg två döingar varav den ena tagit lite smakbitar av den andra, mumsigt. Tog ut dem till Tjyxorna som redan var på plats och dök som kamikazepiloter mot delikatesserna, stannade där och pratade med birdisarna och knäppte kort på dem, det mesta kan få mig att tappa fokus, verklighetsuppfattning och tidsperspektiv, har jag dessutom kameran i handen är det helt absurt hur långt från detta jag kan hamna på några tiondelars sekunder. När fåglarna tröttnat på mig och dragit, kom jag såklart på vad det var jag höll på med från första början – kaffe. Sprang som ett jehu in där kaffekannsstackarn står och bolmar ånga ur pipen som värsta industriområdet, en halv deciliter vätska fick jag i muggen. Tack Jennie. Då for jag hem, det var lika bra. Att göra om och göra rätt skulle aldrig gå, eftersom både mitt mikroskopiska tålamod och tristessen det skulle innebära att stå och vänta på att snö kokar redan var förbrukad så fort jag ställde på kannan första gången. Väl hemma går jag in på toaletten och öppnar locket till tvättkorgen istället för toalocket… vissa dagar…

lillvallen-1lillvallen-2”Tjyxa” aka Lavskrika på människopråklillvallen-5 1899877_10152334650218408_1393911188_n


Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.

2 thoughts on “Skotertur med plusmeny

  • Cecilia

    Åhh så helt fantastiskt det ser ut på era fäbodar. Jag vill oxå :|
    Så skönt att ha ett vattenhål att försvinna till och där man kan vara bara. Ibland behöver man ju den där ensamheten och lugnet. Typiskt på kaffet