Tag Archives : add-medicin


Dop(ad) bäbis & knarschk för mamma 10

Men nu äre helg, även för mig som har helg varje dag, eller inte. Jag börjar så smått komma in i det här med mammaledighet, det ÄR faktiskt som ett jobb, det är lite snarlikt taxiyrket, man vet aldrig riktigt när man varesig börjar på mornarna eller får kvälla om aftonen och jouren är ständig. ? Men jag börjar lära mig det här jobbet, aka Firma Linnéa Hb, nu så det går ju lättare och lättare ju mer vi är tillsammans, ju mer jag förstår vad hon vill och hur hon funkar. Rätt fantastiskt egentligen. ?
.
Dock blir jag alltid redigt less på mig själv när jag missat ”självklara” saker, som i onsdags tex då hon var helt hysterisk och otröstlig. Jag testade som sagt allt jag kunde komma på, men inget hjälpte. Jag tex masserade magen, böjde upp benen mot magen och guppade henne för att få bort ev gaser/rapar. Inget hände och hon grät och skrek. Så då uteslöt jag gaser helt enkelt och katastrofhjärnan började istället tänka ut vilka svåra sjukdomar hon möjligtvis har och därför skriker… Suck. I efterhand, efter hon la av två stora skitlass och blev världens gladaste tjej igen ❤️ så bannar jag mig själv och tänker: ”varför tänkte du inte på att stoppa in en termometer i rumpan!? Du har ju läst att det kan hjälpa till att få ut gaser din idiot!” Eller: ”varför testade du inte den där pysventilen som vi fick i en babybox som är till för exakt sådana saker – få ut gaser på kolikbarn”. Jag har alltid haft som krav att kunna allt på en gång oavsett vad jag gör, annars blir jag oerhört trött och besviken på mig själv, en väldigt bra egenhet. ?
.
Det börjar bli dags att bjuda in folk och tala om för Linnea vad hon heter och hälla vatten på hennes huvud också nu. Det finns väl inte en enda religiös själ i den här släkten vad jag vet? Men det känns ändå trevligt och mysigt att hålla på den traditionen, att döpa. Jag ids inte ordna med nån namngivningsceremoni heller för den sakens skull och hålla tal själv osv, nej då är det bättre att anlita nån som vet vad de ska säga och göra istället så fixar jag fika. ? Pratade med prästen igår och de som ev kan ha svårt att komma pga jobb, så förhoppningsvis så får vi ett datum på måndag. Jag hoppas ju att hon kan ha min morfars gamla dopklänning som mamma hittade för ett tag sen. Lite kul är det ändå med sånt här fix tycker jag. ? Men det blir bara närmsta släkten som kommer få plats tyvärr, så vi kan inte bjuda alla vi vill för vi ska inte hålla till i kyrkan.
.
Jag har även börjat med en ät-, skit- och sov-kalender, haha. Jag är helt vill numera och har helt tappat begrepp på tider, allt flyter ihop och jag har ingen aning om när och hur länge hon sov och när hon åt sist och vilken av alla två tutts hon åt ur då. Så nu skriver jag upp alla tider i en lista på mobilen för att ha lite koll på vad det egentligen är vi gör på dagarna, annars kan jag helt enkelt inte komma ihåg det. ? Dagarna bara rusar förbi, vipps är det läggdags och jag minns inte vad vi gjort och hur dagen bara kunnat försvinna. Undrar om även detta blir bättre den dagen jag ska börja med min medicin igen? Den ska ju hjälpa till med att tex lugna ner tankeorkanen och katastroftänket i skallen och sortera upp informationen jag tar in så jag blir lugnare inombords och därmed kan koncentrera mig på färre saker istället för att ta in exakt allt som passerar ögon och öron, oviktigt eller ej, samtidigt och därmed även få mer energi. Blir spännande! Men först – amma klart – dock sa läkaren som undersökte Linnéa på BB (som läst min journal och sett min ADD-diagnos som jag fick i början på graviditeten och undrade hur jag tänkt kring medicineringen) att jag kunde börja med medicinen om jag ville, då det är så liten del av den som går över i bröstmjölken. Men jag känner att det är en onödig risk att ta, Linnéa ska inte behöva få i sig sånt även om det är en mikroskopisk mängd och dessutom är inte forskningen fullständig ännu i detta heller, så man vet inte helt säkert hur det ev. påverkar barnet.
.
Här lär hon pappa hur man stretchar efter att ha sovit som ihopklämd frôsk. Och så kom det en leverans av Musse Pigg-nappar igår för att såklart matcha outfiten. Dock skapligt skeptisk i början då pappa och hon skulle inviga nybappisarna. Och Tilt och hans sovstilar. xD

21128406276_d5895e965a_o 21154650105_92fbf65d2e_o 21144407442_d9e3ddc9c3_o 21154647925_cf45dab161_o  21154648325_5685bb1c81_o

Det jag inte tänkte på innan jag blev mamma (åter igen, men det slår mig varje dag) är som sagt hur mycket extra tid allt faktiskt tar. Hon äter i 15-30 min och det vill hon göra ungefär var tredje timme OM det inte kommer skitlass för då måste det fyllas på pronto! ? Att få henne att slappna av och somna kan ta allt från nån minut upp till en timme på dagarna och då sover hon 20-30 min på sin höjd om hon inte får sova en människa. Den lilla tiden kan jag passa på att äta frukost tex eller hänga tvätt och sånt. Igår satt jag ”fast” i tre timmar efter hon ätit och somnat i mitt knä, för jag ville att hon skulle få sova ut och minimera övertröttheten. Vi sjunger sånger med hela kroppen vilket hon alltid skrattar så gott åt ❤️ och vi ligger på mage och tränar nacken, då måste hon bli distraherad av nåt för annars blir hon förbannad eftersom det är jobbigt ? och hoppar upp och ner med henne så hennes fötter rör golvet och hon spänner benen för att träna benmusklerna tills hon ska börja krypa och gå. Vi tränar på att gripa efter saker och hålla i dem. Vi går runt i lägenheten och kollar på lampor och fönster och kylskåpet som är oerhört intressant och tar promenader med vagnen. Så ja, dagarna fylls verkligen upp.


Snôrvôtta & knarsck 4

I tisdags for jag ju då till stan för att förhoppningsvis få den där efterlängtade medicinen för min knäpphet, den där jag väntat 3 år på om inte mer – den som förhoppningsvis ska hjälpa upp min trötthet, förvirring, disträhet, ballkusighet (=fumlighet) och min fullständiga brist på koncentrationsförmåga, vilken nog ligger på samma nivå som det obefintliga tålamodet. Kanske är de släkt med varandra. Sköterskan var urgullig, jag har bara pratat med henne i telefon tidigare och läkaren var manlig och… skåning… vilket inte underlättade för mina dövöron precis som varken lyssnar speciellt bra på varesig karlar eller skånska. Men efter 789 stycken Va? Va? Va? Så hade jag nog fått in vad det var han ville ha sagt. Och därifrån gick jag med ett flin långt som ekvatorn rakt mot gorilloteket för att hämta ut mitt knark! Weeei! Men det tog över tre år… TRE ÅR i neuropsykiatrins köer. Men vi får väl se hur det går med medicinen, knarscke.

Innan ENP så hälsade jag på goaste Margit i Lugnvik, eller Babus som brodern namngav henne som liten. Levererade ett ton med böcker från mamma och fick med mig ungefär lika mycket tillbaka. Fick kokkaffe och hembakta bullar och en trevlig pratstund och jag fick även ett erkännande om vem som anmält mig som Veckans Härjedaling, Babus i egen hög person, så kul! Tack! ♥ Efter medicinuttag och hastigt, panikartat inhandlande och ikastande av middag i form av en Coop-sallad då svältdöden var nära förestående så for jag upp mot Fjäl för att hälsa på kära Cissi och gå husesyn i deras nya place. Vilken mysig liten by och vilket gulligt litet hus! Det blev ännu mer kaffe och goda muffins som Julia bakat. Och det var så roligt att äntligen träffas igen om än för en kort stund, för nu har det gått lååång tid sedan sist. Ändå kändes allt som att vi träffats veckan innan. ♥ Var inte hemma förrän i 20-tiden på kvällen.

Men nu har jag varit/är en riktig snôrvôtt, tänk att jag skulle behöva bli förkyld igen i år, det räckte inte med en gång? Vavava?!. Gissar att det är en blandning av att jag höll på tappa ner förfrysta fingerstumpar i innanmätet på fiskarna i Anådalen i söndagsmorse, gick hem i regn och blåst och alla dessa höstförkylningssnorungar vi kör omkring med på dagarna. Och förmodligen en och annan vuxen Homo Sapien Sapien som inte har förstånd nog att hosta/nysa i armen istället för i nackar och trynen på stackars utsatta taxichaufförer. För nu har vi löst av varandra nästan allihop på firman, undrar om det är fler som kallas Prinsessan på ärten för att de går hem från jobbet…?

En tröja jag såg, var tvungen att ha, utan tvekan såklart. En livsfarlig hotfull blomma som står i vardagsrumsfönstret, obehanglig. Hurv. Och så knarscke rå!
collageNågra bilder jag tog medan jag jagade runt Stina och Tilt i skogen en fin höstkväll förra veckan, knäppte en hel del på hårbollarna också som kommer upp nån dag.

doooom-2doooom-1doooom-7


Skiteldning, rumpvisning och prov 9

Veckan som gick bestod till stor del av att placera mina kroppsvätskor i diverse behållare på Hälsocentralen och näcka och få saker med trådar fastkletade på kroppen på tidigare nämnda ställe. Mycket får man utstå för att få knarschk. Jag ska ju äntligen få komma in på ENP imorgon och förhoppningsvis få börja med Concerta mot min oerhörda knäpphet, så de vill väl kolla så jag inte redan är missbrukare av rang. Urinprov under övervakning… det var det mest komplicerade jag gjort tror jag, när väl strålen kom spretade den åt alla håll utom i plastmuggen som kändes en halv centi stor. Alla varelser urinerar, skulle jag väl tro, varför är det då så jävla svårt att göra det på befallning och med publik kan man undra?! De tog även av mitt blod och ett EKG, hjärtat var duktigt, resten har de inte berättat för mig, så det var väl helt åt helvete. Bara för det visade jag halva bakdelen för läkaren imorse när jag i min morgonyrsel pysslade med rullstolsrampen och inte orkade dra upp byxjävlarna som halkar ner stup i kvarten eftersom ”det är ändå ingen som är uppe och ute vid den här tiden”… no shit Sherlock… hur jag vet att han såg det? Han påtalade det för mig! Så det var ju vänligt.

anadalen
I helgen blev det en tur till Anåro igen. Pappa var snäll och hjälpte till att köra dit ved och lite annat + ryggsäckar *latmasks* på 6-hjulingen, det gick bättre den här gången då vattnet sjunkit undan rejält sen sist. Hade grannar för första gången där i sommar av Liljedals. Fiskarna var fortfarande inte på hugget, fick bara en på lördagen på drag och 5 st på uttern igår. Nästa sommar blir det mask och metspö längs ån. Igår så tog vi även tag i att rensa ut mårdskiten från nätboden som legat på tork där sen förra vintern. Mamma bidrog med gummihandskar och desinfectionsmedel så det kändes lite bättre att hantera skiten, över en halv sopsäck av skit och isolering och annat mården saboterat eldades upp. Nätboden blev som ny! Så skönt att kunna använda den igen utan att föräcklas av skiten, döda halvruttna råttor och dess parfymblandning. Jag skulle tagit före-bilder såklart men. Jag hade även så stort med mig systemkameran, men fel objektiv, så det blev åter mobilbilder, utom den här på pappa på 6-hjulingen. Söööck.
IMG_2895IMG_2896IMG_2899
Några bilder innifrån stugan:
IMG_2888 IMG_2887
Och det fina ankaret
IMG_2889 IMG_2882
Nu ska jag sätta mig och fylla i två enkäter om hur jag beter mig och mår, samma enkäter som jag fyllt i två gånger innan… de ska ha dem för tredje gången på ENP. Inte konstigt man blir knäpp va? Hörs imorrn om de släpper ut mig.


EKG & blå piller 15

Igår gjorde jag mitt allra första EKG. Det var speciellt. Att klä av sig näck på överkroppen liggandes på en brits med boobsen i taket är inte så värst bekvämt på något som helst vis, att sen få bläckfiskliknande saker fastsugna på bröstkorg, armar och anklar och bli beordrad att ligga väldigt stilla gick ju liksom halvbra. Tuttarna ville då inte ha sånt där på sig, i alla fall inte den vänstra som spottade bort sugproppen tre gånger innan den gav upp. Jag kunde inte ens andas normalt bara för att jag var tvungen att slappna av och ligga stilla, tänk att man bara sådär kan glömma bort hur man andas på ett normalt sätt!? Pulsen var högre än vilopulsen brukar vara tydligen, men det lär ju bero på min oförmåga att andas som folk. Jag lär ha sett ut som ett järnspett med en snigels lungor.

I vart fall så verkade jag uppenbarligen relativt normal så jag fick tillåtelse att hämta ut en kartong piller som ser skapligt giftiga ut… så får vi se om jag blir El Deprimandos och folkilsk eller som det är meningen; mindre yr i kraniet och mer fokus, ork och energi. I väntan på ENP-besöket och ev. annan (bättre, säger jag) medicin som kommer dröja till EFTER SOMMAREN helt plötsligt. När jag var där sist och fick diagnosen så var det visst så lovande att jag skulle få komma in innan sommaren. Argh! Den här sorten kan ta flera veckor på sig innan den visar några resultat, dryghetsjävel. Tålamodet, hello? Men jag knaprar väl ett tag och ser road ut. Det vore ju fantastiskt om den funkar.

Så gjorde jag ett sista försök att hitta en ny primer då de där jag köpte för ett tag sen, från Smashbox (← länk), är rent skräp för mitt tryne trots att det står att de ska vara återfuktande, återfuktande för fettskinn såklart, as usual… Så finns det nån som är intresserad av att handla dem av mig så hojta. Det blir ett billigare pris såklart, har bara testat dem i tre dar. Att det ska vara så svårt att hitta produkter för torrjävlar som mig, allt är fasen gjort för fet/oren hy och torkar därmed ut mig ännu mer. Snart lär jag falla ihop och liknas vid en sanddyn från Gobiöknen då hela grynet krakelerar. Så nu fick det bli primer,  foundation och löspuder från Kanebo Sensai och ett säkert kort som jag vet funkar på mig: Diorskin Sculpt foundation. Yadda yadda.

Fick paket från lchf-klubben.se idag också, yey! Äntligen fick jag testa friterade fläsksvålar då det inte går att hitta häromkring, så jag köpte 4 påsar. Öppnade en på jobbet, stack ner grynet och drog ett djupt andetag och vandrade vidare till de sälla jaktmarkerna, THAT SMELL!!! Som tur var smakade de inte lika illa, de var faktiskt rätt goda. Donerade en påse till jobbet, där den uppskattades av de flesta, och en till pappilur. Så nu har jag lite Jenniematbollsvänliga chips att dra i mig till helgen, så slipper jag förhoppningsvis tillbringa halva ledigheten med att gå omkring till synes attackgravid och med känslan av att bära omkring på ett bowlingklot i arslet. Gôtt! Men jag ska ju lyckas undvika annat också… det blir ännu en utmaning. En påse frystorkade jordgubbar, fiberhusk och tacokrydda fick det bli därifrån också.

grejs