Tag Archives : ADD


Heartbeat in fast forward 10

Alltså denna hjärna vissa nätter… Jag la mig strax  efter att Linnéa somnat, klockan var inte ens 8, för att jag inte hälade med att vara uppe. Jag ville hellre krypa ner i sängen och läsa min dagliga blogglista, kanske kolla Youtube, kanske slöspela lite Hay Day och skriva i Linnéas dagbok och somna i tid för en gångs skull. Så säger jag förvisso till mig själv varje kväll – nu ska jag vara uppe till senast kl.22! Klockan blir nästan alltid minst 23 innan jag behagar sänka ner locken för de två blå med ankare som skulle ha kunnat stoppa Titanic. Jag är oftast skittrött men ändå sitter jag med ett getöga uppe bara för att, trots att jag vet att klockan börjar bli mycket och trots att jag vet att snart vaknar Linnéa och kanske hon kommer vakna en gång i timmen resten av natten eller ha en propellernatt så jag får kickar i hela min övre lekamen och tror att näsan lossnat fem gånger när jag vaknar. Ändå! Ändå passar jag inte på att sova de timmar som oftast är garanterat att hon sover. Vilket skulle betyda att jag skulle behöva somna klockan 19 och sen bli väckt 22-23 då hon har sin första stadiga sitta vimmelkantig i sängen och säga ”höö höö” och peka mot vattenflaskan-session. Men jäklar i min ofyrkantiga låda så utvilad jag hade varit då. ☝ Känns dock smått ohållbart i längden. ?

.

Jag släcker tillslut lampan  (på modernt språk: mobilen) och har tänkt mig att somna då ögonen numera ser fyrdubbelt. DÅ! Vaknar huvet till ska ni veta, jag ligger och tittar på Linnéa en stund och så kommer jag på att det skulle jag förstås ha skrivit i hennes dagbok, hur ska jag komma ihåg det tills imorrn, samtidigt som det förbannade soundtracket till ett av hennes favoritprogram som jag knappt tål, Daniel Tiger, snurrar runt på repeat i skallen. Jag måste även fundera på om det finns lax i frysen tills imorrn redan nu och vad som ska med till Anådalen i helgen. Och jag undrar hur det känns att vara så flurig som Lille Sej och så liten som Linnéa. Givetvis går pulsen upp när jag ligger och stressar mig till att komma ihåg allt till nästa dag  och då brukar det gå lätt att slappna av samtidigt som jag försöker hålla mig själv i en kätting för att låta bli att ta fram mobilen och skriva ner det för då vet jag att jag säkerligen måste kolla om mamma behöver hjälp på sin farm på Hay Day och därefter så kanske det är nån som uppdaterat sin blogg, mitt i natten, jag måste kolla osv osv.

.

Sen börjar det snarkar från min ena sida och på andra sidan så håller någon på att mutera till rotorblad med världens största turbo samtidigt som Farbror Tilt står på min mage och stirrar mig anklagande i ögonen för att jag inte klappar honom nonstop och Lille Sej ligger på kudden och låter som en trimmad gammal Puch Dakota och Stina kommer med sina tumklor och smattrar mot golvet som om hon gick i stilettklackar av glas på ett kristallgolv och har de hårdaste tassar en katt kan tänkas ha så det låter som om det är en Grand Danois som hoppar från byrån. Nu har jag druckit upp mitt gonatt/sovgott/slappnaavnuförfaan-te med en halvliter grädde i och ska göra ett nytt försök till sömn. Detta var ett givande inlägg va? ?

Cissi la upp denna bilden preciiis när jag kommit till sängen med tekoppen, det är tur det finns fler av oss. ?

wp-1473198878665.png

Lite bilder från senast. Snyggaste stilen hon lägger sig till med när hon sätter sig i en stol ? – ute och går med Stina och försöker tala om för henne vart hon ska gå. ? – sprang upp och ner på mormor och morfar balkong efter att äntligen vågat gå i trappen.

wp-image-1397405728jpg.jpg wp-image-1778013021jpg.jpg wp-image-1236882562jpg.jpg

Tant provar kläder, bl.a dessa, som inte är användbara förrän om sisådär 10 månader. Så går det när man ska handla på rea. ? – Linnéa förklarar viktiga saker dockan inför läggdags.

wp-image-1040079463jpg.jpg wp-image-1897417882jpg.jpg wp-image-1122595854jpg.jpg

Ute och gick med gamle herr Tilt häromkvällen ❤

wp-1473199926580.jpg wp-1473199684217.jpg

wp-1473199907045.jpg

wp-1473199705163.jpg


Kolhydratsfetto & toalettvanor 8

20160821_172657_29100730726_oDet är så jävla uppenbart vilken terrorist Mister Carb är mot min kropp, speciellt nu när jag inte dejtar honom så ofta längre, igen… det har ju gått i bergochdalbaneperioder det där men nu har jag hållit honom stången bra länge och det är så skönt. Men i fredags åt jag potatis till fisken, öring utan potatis är som ett rått ägg utan skal, typ. Grillat kött utan potatis är nästan lika illa det. På kvällen vräkte jag i mig en halv påse chips trots att jag inte var sugen. I lördags när jag kom hem från fjälls vräkte jag i mig den andra halvan och sen blev det tre mackor till middag eftersom det inte fanns nåt annat hemma. Idag fick vi grillat älgkött med klyftpotatis och glass och bär med riven choklad hos svärfar, så fruktansvärt gott! Som sagt, grillat utan potatis finns knappt i min ordbok. Jag skulle kunna låta bli, men jag gör det inte. Idiot. Linnéa mumsade i sig allt kött, men klyftpotatisen var inte så mycket att hänga i julgranen, inte ens när den blev mosad i smör, inte heller bearnaise var nån höjdare, jag tror hon är släkt med mig.

.

I alla fall så märker jag så väl på kroppen så fort jag äter potatis, pasta och mjöl (och rent socker givetvis), jag drar på mig vätska nåt hemskt! Jag får en extra dubbelhaka, det både känns, för det tar emot och det syns för den sammanstrålar nära nog med tuttarna. Magen blir en stenhård stor boll, låren skvalpar när jag går och likaså överarmarna. Det låter säkert helt sinnes, men så är det, hela jag blir svullen och sen får jag – FÖR MYCKET INFORMATION-VARNING!!! – sitta på dass flera gånger om dagen i en timme i taget känns det som i ett par dar utan större resultat vilket innebär att det känns som att jag går omkring med ett fullstort bowlingklot i ändalykten som inte tar sig ut. När jag håller mig borta från kolhydraterna så – för mycket information-varning igen – kanske jag behöver uträtta mitt tabubelagda behov 2-3 ggr/veckan för kroppen tar hand om det mesta jag stoppar i mig – proteiner och fett, det blir inte så mycket till komposten. Men, jag äter en banan varje morgon bara för att det är gott trots att det är bland de sötare frukterna och jag äter tomater och gurka då och då, men jag har aldrig ont i magen trots sällsynta toalettbesök. Den är aldrig orolig, svullen och spänd när jag äter som jag ska, den bara hänger omkring där runt byxlinningen och mår gott.

.

.

Hur man ser ut efter att ha fått björnbär och hallon av farfar. —->

.

.

Vi svängde in och hälsade på Sanna, Johan och Alexander också idag. Och Linnéa är ju så otroligt gullig med även honom! Hon skulle helst vilja ligga PÅ honom och kramas och pipas hela dagen och dra i hans små öron, fingrar och tår. Han är ju tyvärr inte riktigt så hållbar för den behandlingen ännu. Jag vågade mig på att testa en halv kopp kaffe idag med, trots morgondosen 54mg Concerta i kroppen, och hjärtklappningen kom som på beställning, så det var tur att jag drack så lite för det blev rätt lindrigt ändå. – Snodde första bilden från Sanna.

18_57b9ac28ddf2b30d7461d9f3 20160821_123405_28841490130_o

20160821_123206_28841489020_o 20160821_124924_29050936841_o

Så med denna helgens kolhydratintag så är det strax sängläge för denna här, tröttare än allt blir jag ju dessutom när jag äter fel, det är min sockerkick det, så nu ska jag krypa ner hos Linnéa och spela Hay Day och Candy Crush tills ögonen korsas och locken blir betongsuggor.


Tankar om ADD & Concerta och sätertur 6

Jag har ju ökat på min dos med Concerta nu, har glömt bort att skriva om det, så sedan den 23/6 tar jag 54mg på morgonen och 36mg vid lunch då jag dippade alldeles för tidigt på eftermiddagarna med 18mg för min smak. ? En stor anledning till medicinen är ju att jag ska orka vara folk en hel vanlig dag som vanliga folk gör. det gör jag inte utan går på sparlåga från tidig förmiddag, om jag ens kommer ur sängen (innan Linnéa kom var mornar en stor ångestkälla) När min energi tar slut säger det PANG! Det kommer inte som en smygande trötthet utan det kommer helt utan förvarning och jag är lika oförberedd varje gång. Jag blir åskmoln, jag hatar folk, alla ljud blir lika öronskärande höga, alla skriker, allt smäller och dundrar och skramlar i samma volym, en hostning låter som ett vulkanutbrott, en penna som klickar som att någon slår två stenar mot varandra inuti mitt huvud, jag måste gå undan eller gå in i mig själv för att orka med, jag stänger av omgivningen och flyr till en galax långt borta. Så att tvingas att umgås med människor en hel dag på jobbet, vara trevlig och social med både kunder och kollegor har varit nära nog döden många dagar, På det har jag ju även hörselskadan som dels gör att jag hör näst intill noll av vad folk säger i miljöer där det är mycket ljud samtidigt eller i buller, och dels gör mig extra ljudkänslig för höga ljud. Så det tär ju även det på koncentrationen och orken.

.

Jag har aldrig förstått varför jag inte orkar med folk eller en vanlig dag förrän jag fick min diagnos, eller när jag började misstänka att jag hade ADD och läste på. Men det är ju så enkelt som att jag inte klarar att koncentrera mig på en sak åt gången utan allt kommer samtidigt, ständigt snurrar viktigt och oviktigt i min skalle utan stopp och jag kan inte välja och bestämma mig för att nu ska jag läsa den här texten eller nu ska jag memorera den här körningen som jag fick via telefon, eftersom jag samtidigt som jag får information även tar in alla andra intryck och tänker samtidigt på hur människan talade, hur det ser ut där jag ska hämta, oj där flög en fågel förbi, vad ska vi äta idag? Det klias på min tå, undrar om jag ska klippa mig snart, bilen ska jag nog tvätta imorrn, undrar vart katten är, jag måste kolla GPS:en, kanske nån lagt upp nåt bra till försäljning, fy vad bilen låter högt, måste folk prata så tyst? Vem mötte jag nu som hejade? Det är näst intill omöjligt för mig att plugga, åh vad jag kämpade när jag pluggade på distans, att sitta hemma och försöka få in något i huvet utan att störas av disken som borde diskas, bloggen som borde uppdateras, katterna som sladdade runt, magen som kurrade för att jävlas. Jag slet så ont och kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte kunde stanna kvar i texten utan hela tiden smet iväg, i tankarna eller helt enkelt klev upp från bordet och påbörjade något annat då jag helt plötsligt i tankarnas värld glömt bort att jag försökte plugga. Och när jag gick svetskursen med alla människor runt omkring, ljudet från verkstan, ventilationen, alla som rör sig runt mig som jag ser i ögonvrån som tar min uppmärksamhet från det jag håller på med, alla moment som skulle göras samtidigt, alla ljud utanför svetsbåset, att se faktafilmer och läsa beskrivningar, dödsdömt. Det är svårt att förklara, men jag koncentrerar mig på allt från det jag verkligen ska göra till hur många grader det kan vara ute och hur fort en fågel flyger lika starkt samtidigt. Vilket gör mig oerhört trött såklart. Jag saknar ett hormon som hjälper till att sortera tankar och intryck, medicinen fyller upp det hormonet och gör så det blir lugnare i skallen och därmed blir jag piggare.

.

Paula förklarade känslan av tröttheten så bra. Vi har samma sorts trötthet, hon är så förlamande trött ständigt, dygnet runt oavsett vilotid iom sin sjukdom Sjögrens Syndrom, jag har så svårt att förstå hur hon överhuvudtaget kan fungera på dagarna med tanke på hur lamslagen jag själv blir när min energi är slut. Jag kan verkligen förstå att hon är sjukpensionär, för att denna trötthet är fruktansvärd! Och hon har den jämt! Jag får vara tacksam för att jag faktiskt har några timmar med energi per dag i alla fall. Såhär skrev hon i sin blogg häromdagen:

”med Sjögrens kommer något man kallar hjärndimma eftersom man är förlamande trött hela tiden….och precis just nu är den borta!! Jag har hunnit skriva till xx och bestämt att hämta korten nu i veckan, jag har skrivit till grannen och tiggt tidningar som stoppning i kartongen jag ska skicka…samtidigt som jag bloggar, sådant funkar aldrig annars kan jag ju säga. Jag förstår att ni andra som förhoppningsvis är friska är så här klara i huvudet jämt, och jag ska erkänna min avundsjuka på det. Men alla vet nog känslan av att vara så trött så man känner sig luddig i huvudet, känslan av att nej..jag är så trött så jag orkar inte tänka just nu….och så är mitt tillstånd konstant. Utom precis just nu, its a wow-moment!!”

.

Efter höjningen så känner jag att jag kan orka med ännu ett par timmar längre innan jag blir sådär zombifierad, til  runt 16-17, det konstiga är att om jag tar lunchdosen tex vid halv 2-2 så kan jag ändå bli liggande vaken till sent på kvällen, passar jag inte på att försöka sova vid senast 22 så sätter kroppen och huvet igång turbon och tankarna rusar utan ordning, jag hinner knappt tänka klart en tanke innan jag är inne på nästa och pulsen drar iväg, ögonen blir omöjliga att hålla stängda och jag kan känna mig helt hyper. Igår glömde jag lunchdosen, kom på det  13.30 och då vågade jag inte ta den med tanke på att jag skulle kliva upp med Linnéa på morgonen (vi kör varannan morgon nu). Före 15 kom den där tröttheten som en käftsmäll. Det märks så tydligt när jag missar medicinen nu, hur bra jag faktiskt kan funka med den. Jag får faktiskt äntligen saker gjorda, jag sätter mig ner och gör klart saker! Jag kan fortfarande påbörja flera saker samtidigt, men inte i samma utsträckning som förr då ingenting aldrig någonsin blev färdigt utan allt var ett rörigt kaos och jag visste inte vart jag skulle börja, eller kunde inte heller bestämma mig, utan petade på allt samtidigt utan att komma nån vart. Nu kan jag bestämma mig för att göra en sak och sätter mig faktiskt ner och kan göra det också utan att försöka tvinga mig själv till det då tråkiga saker förr varit en omöjlighet och huvudet låst sig och jag har inte kunnat tänka. Jag hoppas att jag även kommer att kunna klara av stress bättre i och med detta, att kunna ha koll på jobbet även då det är mycket utan att huvet låser sig och jag får panik. Jag är så glad att jag fått denna möjligheten! Nu kommer jag inte ha kontakt med min människa på ENP förrän vecka 29, semestertider… så någon eventuell ändring av medicinen blir ju inte förrän då.

.

Det var det intressanta. Igår så tog vi en tur upp till Holmvallen, till Mallas säter, där hon firade sin födelsedag. Bjöd på tre olika tårtor i störröset med öppen eld mitt på golvet och kokkaffe. Mys! Men Linnéa tyckte inte det var nån jättehöjdare att åka bil så långt, typ 45 minuter, Så vette tusan hur det kommer gå när vi ska till stan. Som tur var så träffade hon en vovve där som hon fick klappa och pipa på. Hon blir så glad av djur, det är så kul att se.

DSC01106 DSC01108

En nyfriserad Collie/Lapphund som Linnéa blev storförtjust i.

DSC01117

DSC01110 DSC01112

DSC01115

Annars då. Jag är snart klar med min fina surkärringskylt. Visar resultatet när den är klar. Vi fyndade nytt köksbord och stolar idag, för endast 100 riksdaler! Det behöver egentligen en ommålning, men storleken blev så mycket bättre mot det gigantiska avsågade bordet vi hade innan. Det ser väldigt märkligt ut med ett så litet bord men det är väl en vanesak, men nu får vi plats i köket äntligen utan att behöva gå i sidled, luftigare. Ovant med ett mörkt bord och stolar, men man vänjer sig väl, om vi inte målar det vitt sen. Brodern och Sanna drog till stan imorse för igångsättning och är kvar än, så nu väntar vi med spänning på att se när den där kusin Ojsan behagar kika ut.

DSC01121


Vink Vink! 18

Åh jag blir stressad! Jag hinner ingenting! Jag vill göra det och det men dagarna går i raketfart och de få timmar jag orkar  vara uppe efter Linnéa lagt sig, typ två stackars 60-minutare, hinns det ju inte mycket på. Jag hade så mycket planer för min föräldraledighet, jag bah kommer ju hinna resa jorden runt nu bah! Ungefär så. ? Men en liten Linnéa tar all tid i världen och jag älskar det. ? jag var bara inte beredd på hur mycket tid såpass små folk faktiskt tar, inte alls beredd. Och ju större och rörligare hon blir desto mer fullt upp får jag. ? men det blir även desto roligare för var dag. ❤

Denna vecka har jag försökt hinna så mycket som möjligt med fotona jag fotade i lördags, rensat och gått igenom och  rensat och försökt välja ut ett fåtal och åter rensat säkert 400 bilder som jag knäppte med både systemkameran och kompaktkameran. Jag fotade en konfirmation och konfirmanderna ska få bilderna som ett minne sedan av prästen och övriga, prestationsångest yes, och jag känner mig såklart stressad över att jag tar tid på mig att bli klar, jag har dock inte hört ett pip från dem än så förhoppningsvis är det ingen panik. Men jag är så gott som klar, jag ska rensa lite till så det inte blir för mycket samma och samma bara. Ljuset är ju inte det bästa i en kyrka och blixt använder jag helst inte för jag tycker ibland att det kan ta bort en del av stämningen/känslan i bilden. Jag har en extern blixt som jag inte orkat lära mig och därmed aldrig använder, kanske dags nu?! Och de inbyggda blixtarna ger inte så stor möjlighet att rikta ljuset osv som man kan med en extern, så jag undviker som sagt helst att använda den med följd att bilderna kan bli rätt gryniga i dåligt ljus. Men jag hoppas att de blir nöjda i vilket fall, jag skulle ju mest bara dokumentera hela konfirmationen samt ta en gruppbild utanför kyrkan. Dock fick jag dessutom en väldigt dålig plats, bakom flygeln och predikstolen så jag såg ju inte allt, men tur som jag har så finns det snälla Ronniesar som hade bättre plats och en kamera som ville dela med sig av sina bilder från de vinklar som jag inte fick med. Så jag håller på att gå igenom hans 200+ bilder också. ?
.
Jag hinner inte läsa bloggar, eller jag kastar små getögon på dem jag följer men hinner knappt kommentera. Instagram är nästan ett minne blott och snabbscrollas med tre fingerdrag i sängen innan jag dormar av, kanske hinner jag dubbelklicka en ”like” på ett par bilder, resten av internet får vara, jag irriterar mig mest bara ändå. Jä hala itt ma! Bloggar är ändå det jag verkligen tycker är kul att läsa, så jag prioriterar dem. ? men känner mig så jävla tråkig när jag inte kommenterar för jag vill ju göra det. Aja, jag kommer nog ikapp. Sommar och sol och möjlighet att vara ute mer och kunna gå dit jag vill brukar kunna liva upp mig, ge mig energi. Och förhoppningsvis så kanske jag orkar mer på kvällarna när medicinen är inställd så som den ska vara, jag går fortfarande på 54mg Concerta på morgonen och 18mg till lunch, hoppas på en ökning av lunchdosen till veckan. Och förresten, prisa gud för högkostnadsskyddet! Annars hade jag varit ruinerad och kastad till kloakerna vid andra pillerburken.
.
Älskade lilla prinsessan har ju fyllt ett år! I måndags, lilla älskade. ❤ Jag trodde så stort att jag skulle hinna göra ett inlägg till henne då, men det får komma sen. Kalaset har hon nu på söndag så det är ju inte färdigfirat än, dock har hon fått öppna paket från oss, faster, farmor och mormor och morfar redan. ❤ Visar såklart allt sen.
.
En annan anledning till min lokala radioskugga är att vi inte har något internet! Hur man överleva detta?! Nog är det ovant allt! De har ju kopplat in fiber här för några månader sen och sista maj så gick det mobila bredbandet ut och vi skulle börja med fiber istället. Kopplade in sladdar och *tyyyyyystnad* ittnå!? Det verkar helt enkelt som att det är något fel på självaste modemet, vilket är oanvänt. ? så de lärde tvista och kivas om när internet egentligen kommer tillbaka. Suck. Jag har ett behov av det, jag ska skriva Buzzadorinlägg, jag vet knappt hur man bloggar utan bilder så detta kommer bli jätteknepigt i mitt huvud, jag orkar sällan kommentera några längre utlägg via mobilen och har jag missat flera blogginlägg så orkar jag inte kommentera på nåt av dem för jag vet inte vart jag ska börja och jag blir bara förvirrad ? allt blir så mycket mer överskådligt på en dator. Jag behöver handla smink och hudvård för 1000kr som jag vunnit! ? jag behöver bilder i mina inlägg! Och jag behöver lägga bilderna exakt där jag vill ha dem och exakt så stora som jag vill ha dem, det kan jag inte via mobilen och då stör jag ihjäl mig och kan knappt publicera inlägget utan svåra smärtor i kontrollbehovssinnet. Dessutom tar jag nästan alla bilder med kameran nuförtiden vilket gör det ännu krångligare att blogga med mobilen. Crap. Jag har SÅ många och stora problem. ?
.
Linnéa hade jättesvårt att somna ikväll, jag vet inte alls vad det var. Hon bara skrek och hade det jättejobbigt vad än vi gjorde, övertrött förmodligen men hon har inte sovit sämre idag än annars och vi har inte gjort nåt överdrivet speciellt heller. Det tog över en timme för henne att somna, så fruktansvärt trött men kroppen var som en överspänd banan som inte kunde ligga still och hyperventilerade, stackars liten. ? Det är tänder på gång, nyss har en 4e kommit upp nere och en första är på väg i överkäken. Hon har även fått börja äta samma mat som oss till stor del de senaste dagarna. Vi är fortfarande försiktiga med saltad mat och socker är typ nolltolerans, men det kanske är mycket nu ändå för en så liten. Det är en ny årstid också som hon inte direkt upplevt förr, hon var ju näst intill nykläckt förra sommaren, stark sol, kvav värme, allt ser annorlunda ut, djur hon aldrig sett förr, hon kan ta sig fram alldeles själv på sina små ben och gå dit hon själv vill. Måste ju vara urhäftigt men samtidigt överväldigande! ❤ Så ikväll la jag mig direkt med henne, så hon inte vaknar och blir ännu oroligare av att hon är ensam i rummet när det var så jobbigt att somna.
.
Nu kan jag själv inte somna, haha, så därför skriver jag en massa dravel här. Jag är uppihejsan i tårtplanerandet, jag måste handla och fixa tårtfyllningar och göra tårtdekorationer imorgon. Det ska hinnas städas dessutom. På söndag är det som sagt kalas för världens bästa tjej. ❤ Vi har begränsat det till att folk får komma som de vill men inom en tretimmarsperiod, känns skönt, för då får Linnéa sin vila och har chansen att vara pigg och alert när hon blir uppvaktad istället för att det kanske kommer folk då och då oplanerat under hela dagen när hon kanske egentligen behövt vila.
.
Några bilder i alla fall:
Jag hann som sagt fira två morsdagar innan Linnéa fyllde ett år. ? Hon gav sin mamma fantastiska saker som en bukett rosor, en vågtång som jag inte riktigt kommit underfund med hur jag ska undvika att se ut som ett troll efter att ha använt, men det kommer väl. ?och ett par helt fantastiskt sköna och snygga mysbyxor som jag levt i sen jag själv beställde dem för några veckor sen. ? Som jag längtat efter ett par mjukisar som inte är 15 år gamla, stora som 5-mannatält och fladdrar otäckt runt benen, de lär väl fastna på bild de med inom en snar framtid.
image
Vi var och hälsade på ett par solande mormor och morfar i Ruvallen i veckan. Linnéa lekte med vatten med hela kroppen, pratade med fåglar, raglade i gräset och fick känna på en mask för första gången, förmodligen det vidrigaste hon varit med om ? nästan lika äckligt som glassen jag gjorde av en klämmis häromdan, en mer äcklad min har jag aldrig sett förr på henne ? och så fick hon testa utedass för första gången, pappa har fixat en frigolitsits till mitt gamla hål som morfar gjorde till mig när jag var liten ?
image
Det har ju varit fantastiska dagar ? nästan lite väl då det blir så fruktansvärt kvavt här i lägenheten, speciellt i sovrummet.
image


Utseendefixering, tonårsförvirring & Pamela A & Graaf-ideal 21

Åh jag har varit så dålig på att hänga med på slutet, i bloggar och Instagram och annat hej kom och hjälp mig -sociala media bla bla bla. Jag känner mig på nåt sätt kass när jag inte hinner med att kommentera/gilla eller ens ser alla inlägg som mina vänner gör, på slutet har jag stresscrollat Instagram endast på kvällen när jag lagt mig, lika med resten så jag missar massor. Men det har varit lite småjobbigt med att ställa in medicinen nu, jag har ju tagit 54mg på morgonen och sedan 18mg till lunch, vilket gjort att jag förvisso kunnat skjuta fram dippen ett par timmar men blivit ännu tröttare och energilös efter medicinen gått ur mot vad jag var innan, vet inte om det beror på att det är den billigare varianten jag tar vid lunch. Hoppas få Concerta till veckan även på den dosen. Igår var jag i alla fall ute och tog en promenad till Tefsjön för att rensa kraniet och röra lite på mig. Är så fruktansvärt stel mellan skuldrorna, axlarna och i nacken sedan en vecka tillbaka, värken strålar ända fram till bröstet?! jag har försökt med massage, spikmatta, liniment, Ipren och värmekudde men det blir inte bättre. Jag brukar aldrig ha såna här problem annars så jag fattar inte, kanske för att jag burit runt på Linnéa i ett års tid? Krupit runt på golvet och sovit/suttit/legat i diverse utomjordiska ställningar framförallt under amningen, detta år utan en enda hel natts sömn. Men ändå.

Vårflod i Tevån.

DSC00616

Kossorna har fått komma ut i stora hagen som går runt oss och det är massor med små kalvar. Dock är de lite fega ännu så ömsom stod de och våldsfunderade på vad jag var för nåt och ömsom så sprang de i vild panik.

DSC00637

Jag minns inte riktigt hur jag kom in på det, men jag följer Magdalena Graafs blogg för att jag tycker hon skriver så fruktansvärt roligt och fullkomligt ärligt vad det än gäller, så det lär ju varit därför. I alla fall, så kom jag att tänka på hur det var när jag växte upp och när jag precis flyttat till stan, 16 år gammal på forntiden, för att börja gymnasiet. Allt var nytt, alla människor var nya förutom ett par från klassen här i Funäs, jag hade varit i stan ungefär 1 gång per år tror jag innan dess, Innan jag flyttade hade jag ett obefintligt intresse för både kläder och smink, sånt gjorde man inte här, på sin höjd maskara när det var disco. Visst, jag började använda foundation på högstadiet, som jag tjuvlånade av mamma i början har jag för mig för jag blev retad för att jag var röd om kinderna hela tiden ”titta Jennie rodnar jämt, äru kär eller, höhöhö!” på moget småpojksmanér. ? Så på sätt och vis så började väl utseendefunderingarna redan då, jag var ju så blyg och tog såklart till mig de orden, innan hade jag inte haft en tanke på eller reflekterat så mycket alls över hur jag såg ut. Jag blev kär för första gången i högstadiet, huvva så jobbigt det var, pojkspolingen var ju dessutom upptagen Men inte då heller funderade jag på hur jag såg ut, det fanns liksom inget ”undrar om han tycker att jag ser fet ut i det här”, eller att jag började sminka mig och fixa frisyren för att han kanske skulle få upp ögonen för mig, det fanns inte i tankebanorna, så jävla skönt det måste varit! Men då visste jag ju inte annat, jag hade inte varit med om annat, ingen sminkade sig, de flesta gick runt i vanliga t-shirtar/collegetröjor och jeans som man kunde köpa på det ljuva 80-90-talet, på gott och ont.

.

Men med alla reklampelare i stan med bikinimodeller som var omöjligt att undvika i alla busskurer och i affärer och vart man än vände blicken så blev självmedvetenheten större och jag började jämföra mig, jag såg folk överallt som såg ut som jag ville se ut, alla hade de något som jag ville ha. I skolan likadant, nästan alla sminkade sig, färgade och fixade håret och hade snygga kläder varje dag, tighta kläder som avslöjade det mesta. Så hade jag aldrig klätt mig. Jag visste inte att man ”skulle” klä sig så som tjej, jag hade alltid bara tagit nåt plagg hemma utan att bry mig speciellt mycket och inte var det det minsta tight eller urringat. Jag var nog väldigt skyddat här hemma på landet, jag minns dock när vi fick parabol och vi hade MTV och VH1 bland annat och jag vet att jag reagerade även på hur alla artister och videos såg ut. Andra året på gymnasiet så utvecklade jag social fobi, jag har säkert haft det liggandes jämt som med ADD:n. Jag ville inte visa mig för folk, jag klarade inte längre att äta lunch i skolrestaurangen, jag levde på godis, jag mådde fruktansvärt dåligt av att tvingas åka buss till och från skolan, allt innebar en enda panikkänsla. Det kändes som alla tittade på mig och tyckte att jag såg konstig ut, gick konstigt, betedde mig konstigt and so on. Jag hade så otroligt mycket föreställningar om vad folk eventuellt tyckte och tänkte om mig. När jag skulle ta körkortet så var jag mer på körskolan och läste teori (på min tid fanns teorin bara att läsa i pärmar inte i någon dator ) än att gå på skolan, det var ju mindre folk där, jag kunde gömma mig.

.

När jag flyttade till Tandsbyn och blev sambo för första gången i slutet på gymnasiet så började jag även jobba på Husqvarna där efter skolan och monterade ihop kapsågar. Även där blev jag bombarderad med idealet om hur man skulle se ut. På tex en arbetsstation så satt en stor plansch med Pamela Anderson i en Baywatchscen rakt framför ögonen på mig, detta var alltså runt 1998. Så skulle man se ut om man skulle duga. Jag såg inte ut så, inte det minsta. Jag krympte mer och mer i självkänsla, för jag tyckte inte att jag dög, vem skulle vilja ha mig, de har mig väl bara i väntan på något bättre. Något ”sånt där” som sticker som en pil rakt in i hjärtat på mig. Internet fanns ju också, det var rätt nytt då, det var svindyrt att surfa, man kunde inte sitta många minuter för då steg telefonräkningen till månen, modemet som ringde upp en anslutning tog ungefär 10 minuter på sig innan det kopplat upp sig mot internet via telefonlinjen och lät samtidigt som en hes kaffebryggare. På löpsedlarna utanför affärerna syntes systrarna Graaf i olika poser med tuttarna uppe vid hakan och blonderat hår, så såg jag heller inte ut, men det var så man skulle se ut. I mitt huvud.

.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt över mig själv under så många år, jag såg inget bra. Jag började köpa kläder som besatt bara för att passa in, se ut som de där andra snygga tjejerna som alltid hade allt jag ville ha. Jag började sminka mig mer och mer, jag färgade håret och jag blekte och jag färgade igen och jag blekte. Då kanske jag kan känna mig nöjd. Jag kände mig aldrig nöjd. Köper jag just det här sminket kanske det får mig att se ut som den och den, men jag gjorde ju aldrig det, jag såg bara ut som Jennie Grinde. Samtidigt så slets jag med svårigheterna med min sociala fobi och problemen som ADD medförde, utan att jag förstod att det var det som gjorde mig till den jag är, plus min hörselskada som gör det nästan omöjligt för mig att höra vad som sägs när många pratar samtidigt, när det är bakgrundsljud och TV och radio hör jag oftast aldrig vad som sägs, så jag har känt mig utanför på många olika sätt, utan att jag visste varför jag var som jag var. Jag förstod inte varför jag inte orkade vara social i flera timmar varje dag som alla andra, när jag höll på svimma av trötthet av alla intryck efter en vanlig dag, Jag förstod inte varför inte jag kunde komma ihåg handlingen av en film, varför faktafilmer i skolan aldrig fastnade utan jag svävade iväg i tankarna utom kontroll istället och kände mig stendum.

.

Funderar på om det blev lite av en chock med allt nytt i stan, jag som mest höll till i skogen innan liksom, och därför tog jag åt mig så mycket av allt? Men det är ju inte bara jag som flyttat från ett sådant här ställe till en stad, så jag måste varit extra känslig. Undrar hur jag varit och hur livet sett ut om jag stannat här hemma istället? Funderingar funderingar. Alla år med dåligt mående och försök att hitta mig själv, förstå mig själv, svårt att komma till ro, impulsiviteten som styrt mig hit och dit till både det bättre och det sämre, all packning jag dragit på mig under åren. Alla erfarenheter jag faktiskt fått av att vara jag, hur jag utvecklats och hur jag hamnat här där jag är idag, i en Jennie som jag faktiskt tycker om. ADD-diagnosen fick mig att äntligen förstå mig själv, äntligen förstod jag varför jag är som jag är och varför jag varit som jag varit. Bara att få ett ord som beskriver mig var en enorm lättnad, äntligen visste jag att jag inte var ensam och jag var inte heller speciellt konstig, nåja. Och att det finns hjälp att få för att fungera som en normal människa och det finns strategier som jag själv kan tillgå för att underlätta min vardag. Nu trivs jag bra, jag gillar den jag är och alla självdestruktiva, förvirrade, jobbiga år med ett antal depressioner har ju faktiskt lett mig hit och impulsiviteten fick mig dessutom att komma hem till mitt älskade Ljusnedal igen efter 17 år i stan. Här är jag hemma, här mår jag bra. Och här föddes älskade lilla Linnéa! Jag är så glad över att hon får växa upp på samma plats som mig.

Ja, det var dagens funderingar.

.

Några bilder från förra helgen. Det var ju fantastiskt väder på kvällarna i alla fall. Stina blir helt utom sig av lycka när hon får sällskap ute och blir helt galen, lika Farbror Tilt, de springer runt och jagar varandra och springer uppför träd och ner och så blir de kära och måste mysa med matte en stund och sen sätter det igång igen.

DSC00564 DSC00536

Fantastiskt att vara kattdjur.

DSC00543 DSC00558

Nytt till prinsessan, den randiga från oss och de tv¨å andra från mormor och morfar. Nu går hon så gott som obehindrat, hon började i lördags med att hellre gå än krypa, krypa har ju hittills gått fortare så, och nu gör hon mest inget annat än att gå runt i lägenheten hela dagarna. Vad kul det måste vara! :<3 Och så är nog 4:e tanden på väg, i överkäken denna gång, till vänster om de blivande framtänderna så det blir ett lite skevt bett ett tag.

DSC00583 DSC00587 20160525_180200_27244472915_o

I helgen så blir det lite jobb faktiskt, jag fick frågan om ett litet fotouppdrag på lördag, så det ska bli skoj. Hoppas jag kan leverera bara. Och så ska 30-årsbroderskapet firas på nåt vis samma dag. Vi hade avslutning på kyrkis i onsdags också förresten, lite trökigt. Vi var här i Ljusnedal på äventyrsholmen, Marianne grillade hamburgare och det gick hästar i hagen som Linnéa tyckte var väldigt spännande, blev väldigt besviken när hon inte fick pipa dem. Och en vovve som fick springa lös var också väldigt fascinerande, hon försökte pipa även den men inte heller den kände sig speciellt lockad till det. Goa lilla tjej. Vi var inte ensamma denna gången, utan hela två föräldrar och två barn var vi och så Marianne då förstås Lite trist är det ju att inte fler kan dyka upp en sån här gång när M ställer i ordning en massa och det är sista gången inför sommaren. Men gott som tusan var det med grillade hamburgare, Linnéa fick också smaka och älskade det! Men det var jättemysigt ändå såklart att sitta där i gräset, höra vårfloden som brusade förbi runt om, solen som sken, småprata lite och bara må gott i ett par timmar. Dock gjorde jag misstaget att dricka en halv mugg kaffe och efter vi kommit hem kom hjärtklappningen som på beställning…. så det är bara att fortsätta hålla mig ifrån det uppenbarligen.

20160525_100733_27204638506_o 20160525_1007280_26963568990_o

20160525_100746_27141674582_o


Avgiftning 15

Jag har insett att jag förmodligen måste avgifta mig själv om detta ska kunna fortsätta. Tanken slog mig i helgen när vi hade varit hos svärmor och jag åter fick en så obehaglig känsla i kroppen, som att hjärtat och blodet rusar och jag känner mig yr och orkeslös. Så jag kontaktade min vän Google vilken berättade för mig via flera olika länkar att koffein kan förstärka eventuella bieffekter av Concerta! Spot on! De dagar jag druckit mer än min morgonspann med kaffe, vilken jag häller i mig 1-1,5h innan jag tar Concerta, så har jag fått samma reaktion! Så nu måste jag testa om det verkligen är så och helt enkelt undvika kaffe efter jag tagit dem. Morgonkaffet, mitt livselixir oh sweet lord thank you for this blessed drug, är jag icke redo att ge upp riktigt ännu. ? men det är ju sååå gott!

.

Är ni medlemmar på Bonusbay förresten? Kom på att jag skulle tipsa om det igen nu när jag drog iväg en beställning från Nelly via dem häromdan. Där man får bonus på köp man gör via de butiker som är reggade hos dem? Det är ju svinbra tycker jag, finns massor av butiker att välja mellan också. Så man går helt enkelt in på Bonusbay och reggar sig där, trooor man får en välkomstbonus dessutom direkt! Jag fick iaf 100:- i bonus när jag reggade mig för ett tag sedan. Sedan söker man upp butiken man vill handla från på Bonusbays hemsida alltså och klickar på länken till vald butik där för att köpet ska registreras. Man får olika procent beroende på butik, Eleven ger tex hela 10% tillbaka.
.
Emil börjar bli riktigt snabb med kameran nu. Linnéa och jag tullade på golvet och sen tog hon helt sonika och kröp med alla kroppsdelar rakt över min strupe. Därav ser det ut som jag är på gång att strypa mig själv. ?

20160506_080510.jpg20160506_080441.jpg

Innehåller annonslänkar


Snabba psykopater 6

Eller, neuropsykiatriker. Jag pratade med min kontakt på ENP i fredags eftermiddag, strax före 17 och på måndag morgon hade jag receptet på 54mg Concerta! Impregnerande! Så innan Apoteket här i byn ens hade öppnat för dagen så ringde jag (och de svarade till och med!) och bad dem beställa hem Concerta, så den hämtade jag ut i tisdags. Självklart så kunde jag inte hålla mig från att ta första tabletten samma dag, tålamodet är således än så länge oförändrat grejen var att jag inte var hemma förrän 13:30 och en amöba hade kunnat förutspå hur oerhört oklokt beslut det skulle visa sig vara att ta en sån slags medicin och i den dosen den tiden på dygnet.

.

Så, jag var så jävla klarvaken som jag aldrig någonsin varit när klockan var mitt i natten, jag låg där i mörkret när klockan passerade midnatt med ett par vitt uppspärrade ögon som vägrade hålla sig stängda någon längre stund. Och det känns som att jag låg där till klockan 2 i alla fall innan jag kände mig redo för natten, lagom till Linnéa Rotorbladsson kom kravlande upp i sängen och av döma av snurrandet och sparkandet och skallandet på sin mamma som följde därefter gjorde sig redo för en uppstigning med sin helikopterkropp. Så att eh, sömnen den natten var ju sisådär.

.

Dock kan jag känna att jag får en svacka på eftermiddagen/kvällen ännu, men inte alls i samma förlamande styrka som innan medicinering/eller med Metylphenidate Sandoz. Men jag funderar på om jag kanske ändå skulle behöva en påfyllning av en lägre dos mitt på dagen kanske för att det ska bli optimalt. Får kolla med ENP nästa gång. Men, jag mår inte illa längre! Så.Jäkla.Skönt! Så det var Sandoz som orsakade det utan nån inverkan från nåt annat, mat tex, skönt det. Hade aldrig stått ut att bli sådär varenda dag mycket längre till, så illamående och helt orkeslös, plus noll och ingen effekt av medicinen. Började tappa hoppet litegrann där då jag knappt kände nån skillnad trots att dosen ökades, men med Concerta kan jag faktiskt känna positiva effekter och Emil sa redan första dagen att det var skillnad på mig.

.

Vi imorse innan vi drog till kärmora för att spana in hennes nya lägenhet. Sist vi var där så var det mitt i flyttkaoset, men Linnéas favoritmänniska tillika gudmor/faster och hennes Aviel var ju där då och det var ju det viktigaste. Linnéa är fortfarande så kär i sin faster trots att de ses så sällan, det var hon som fick det första riktigt långa och lyckliga leendet från Linnéa. Så fantastiskt att se. – Linnéas min på högra kortet, haha! xD

20160505_094825_26828077575_o 20160505_094922_26222750544_o

Innan medicinuthämtningen så var vi på BVC, mamma följde med denna gången. Och lille storsitas har ökat nästan ett kilo sedan förra månaden, från 9,44 till 10,36kg och skjutit iväg ännu 2cm på längden till 76cm. Hon växer som hon ska och följer alla sina kurvor perfekt, så för lite mat behöver jag inte oroa mig för att hon får i alla fall. Skönt!

.

Igår eftermiddag så satt vi ute i kattgården jättelänge tillsammans med en lycklig Lille Sej.

20160504_140612_26810329315_o 20160504_141319_26717330932_o

Igår var det kyrkis igen också, men denna gången var vi nere på Risnäset då de påbörjat att renovera en (troligtvis) fuktskada på församlingshemmet. Det var bara vi, Marianne som har hand om det och en mamma till, vars lille 4.5-månaders låg och sov i vagnen hela tiden. Linnéa tyckte det var jättespännande att vara i sanden där nere på lekplatsen, den var god att äta också förstås… undrar hur mycket grus som hamnade i lillmagen egentligen. Vi gungade lite i såna där gungdjur(?!) och en sån där babysitsgunga på gungställningen som var jättekul! Så efter det så drog vi på Coop och köpte en minihink och små trädgårdsredskap så vi har till nästa gång det blir nåt sånt där.

.

Hon blev trött redan efter en timme där nere och visade att hon ville upp i vagnen. Så vi gav upp vid 11 och efter att vi varit på Coop så somnade hon i vagnen nästan direkt, lille vän. Så det fick bli en rundtur på byn i närmare en timme i det fantastiska vädret innan hon vaknade till och vi åkte hemåt. VÅR! – Kyrkan som ligger så fint under Funäsdalsberget.

20160504_115314_26785018246_o 20160504_114918_26785016606_o

Muséet och Fornminnesparken.

20160504_115544_26809003915_o

20160504_115643_26742237971_o

20160504_115826_26204354174_o

Inger & Conny kom förbi i tisdags, efter en skidtur på Flatruet, med en tidig födelsedagspresent till Linnéa. Så jäkla gullig! Denna här har ju liksom inget val, katter och Musse Pigg är vad livet går ut på, precis som för mamma. Som det ser ut nu, kan jag passa på att skriva medan jag kommer ihåg det, är att förmodligen så kommer vi fira Linnéa helgen den 4-5:e juni då brodern fyller 30 på lördagen helgen innan och Linnéa på måndagen det. Kan tänkas det finns trötta människor i omlopp den helgen så det är lika bra att skjuta på Linnéas dag några dagar. Det går ju än så länge innan hon är medveten om detta fruktansvärda att flytta sin födelsedag.

20160503_184501_26771050206_o 20160504_082618_26201641184_o

Finast! – Linnéa fyllde 11 månader i lördags och fick en blombukett av pappa. – Trött liten tjej.

20160502_102728_26494986470_o 20160430_192618_26460202880_o 20160502_104103_26767684435_o

Lille Sej tog sin första fågel, en rödhake. Men jag tror den slapp undan! Tilt provkör Linnás vagn.

20160501_084900_26718416656_o 20160430_194458_26707213966_o

20160501_191248_26149928473_o


Det här knarket jag har 15

Nu har jag ätit Concerta (eller rättare sagt Metylphenidate Sandoz, återkommer om det längre ner) i ungefär en månad och är inne på ”högsta” dosen (vissa behöver och får högre dos), 54mg, sedan ca 2 veckor tillbaka. Jag går och kollar blodtryck och puls med jämna mellanrum då de kan ge högt blodtryck, men jag låg och ligger fortfarande lågt skönt nog, 107/71 och puls 73 på en av mätningarna sist.

.

Såååå hur går det frågar vi med spänning, är hon hög som ett hus om dagarna numera!? Nä fy fan vad jag är besviken, jag hade väntat mig att gå omkring i ett lyckorus med energi som en kanin och nöja mig med att sova 2 timmar per natt, ständigt i ett uppåttjack. Nej då, men lite besviken är jag då jag inte märker någon större skillnad alls. Det enda jag kanske märker av är att jag är lite lugnare i huvet om kvällarna, katastroftankarna är inte lika våldsamt närvarande som innan, jag somnar lugnare och snabbare utan att ha panik och inte våga somna av alla skräckscenarion som jag fantiserar ihop mot min vilja. Min energidipp på eftermiddagarna är kvar, den som gör mig så trött så jag blir yr och det flimrar framför ögonen så jag skulle kunna döda för att få ramla ihop till en sovande zombiehög på golvet när jag jobbar tex. Jag har fortfarande det inlägget i utkast där jag skriver om hur jag funkar, får se till att lägga ut det snart.

.

Men att jag har lättare att somna kan även ha att göra med att jag är så fruktansvärt trött på kvällarna också, för nästan vareviga dag får jag en släng av så våldsamt illamående oftast på eftermiddagarna vilket slår ut mig helt, jag blir helt orkeslös i flera timmar, men ändå måste jag ju vara vaken och alert med Linnéa. Jag har grubblat mig nästan galen (ännu galnare ) på detta och vad det kan bero på, första tanken var ju att jag kanske äter för dåligt, eller att jag äter nåt som inte passar med medicinen, är det kaffet som gör det eller att jag inte äter något i samband med att jag tar tabletterna? Så jag har försökt allt i matväg och tider, men det blir ingen skillnad. Så jävla tråkigt!

.

Men… så slog det mig. Jag har ju Concerta på receptet, dock erbjuder ju alltid Apoteken den billigaste versionen och inget av de tre Apotek jag besökte i stan hade Concerta hemma så istället tog jag ut Metylphenidate Sandoz som förstås har samma verksamma ämne som Concerta. En burk med 30 depåtabletter á 18mg Concerta kostar ca 500 spänn, en burk 54mg som jag går på nu kostar ca 700.-, så det är inte billiga saker och Sandoz är bara marginellt billigare. Jag tog ut 3 burkar på en gång med 18mg och tar nu alltså tre tabletter om dagen, så de försvinner fort.

.

I alla fall, så har jag i min enfaldighet tagit för givet att även fast det är olika tillverkare så innehåller de samma saker förutom det verksamma ämnet. Så jag skrev om funderingarna till Cissi som har ADHD/Asperger och är typ som mig som då sa att hon faktiskt läst att många får biverkningar av just Sandoz och inte alls upplever samma effekt som med Concerta! Alla människor tar ju upp ämnen på olika sätt i kroppen, vilket gör att vissa mediciner inte alls funkar på vissa medan för andra fungerar samma medicin perfekt.

.

Så förmodligen så innehåller Sandoz något ämne som jag inte ”tål” och/eller något som min kropp inte tar upp då jag inte märker någon större effekt. Så när jag pratade med min kontakt på Enheten för Neuropsykiatri i fredags när vi hade uppföljning så nämnde jag detta och hon förstod direkt vad jag menade när hon hörde att det inte var Concerta jag äter, jag har ju inte nämnt det innan till henne då jag inte haft en tanke på att det kunde spela roll då jag blev erbjuden denna istället av Apoteket. Så i början på nästa vecka har jag förhoppningsvis fått ut ett nytt recept på 54mg Concerta där det är ikryssat att det INTE får bytas ut mot andra alternativ. SKÖNT! Så nu håller vi tummarna och tassarna för att det blir en helvändning på fröken Grindelur med rätt medicin, right!?

.

Två filtrerade Grindar.

2016-04-26-08.54.13-1.jpg.jpg wp-1462000519109.jpg


Att aldrig bli klar 12

20160423_095624_25984605644_oJag har suttit och skrivit på ett inlägg länge nu, ett sånt där låååångt trökigt jäkelskap utan bilder, som jag aldrig känner mig klar med, varje gång jag tittar på utkastet så kommer jag på att jag ska ändra och tillägga nåt och vill inte publicera det innan jag fått med allt jag vill säga. Saken är att jag aldrig vet när jag är klar. Hehe… det handlar om vad jag anser om dessa olika förståsigpåare i vissa delar i barnuppfostran som man stöter på lite överallt både i vardagen och på nätet. Vi får se om jag nånsin publicerar det.

.

Jag har ett till sånt inlägg som jag skrev lite längre tillbaka, där jag skriver om ADD:n och hur jag tycker Concertan har funkat hittills och mina svårigheter som det medfört att ha diagnosen, det var när jag åt 36mg, nu är jag uppe i 54mg. Men det blir så jäkla långa inlägg såna här gånger, så jag tycker själv det blir jobbigt att läsa, så vad ska då inte ni tycka!? Så även det är en bidragande faktor till att många sådana aldrig blir publicerade, det passar ju inte att lägga in bilder heller i ett sånt inlägg och då blir det ju tråkigare än att räkna sandkorn på djupet i Gobiöknen. I alla fall för mig som knappt kan skriva ett ord utan att ha minst 65 bilder per inlägg. Pust!

.

Sååå… vi kör väl på nåt sånt där lättsamt och ytligt istället då. Tog in två av tre skinnjackor ur förrådet för några dagar sen, trodde aldrig att jag skulle komma i den faktiskt, ifjol gav jag dem inte ens en chans. Ja stänga den har jag inte ens försökt mig på än och kommer nog undvika det framöver också för min självkänslas skull, haha. Dock var det isvindar ute så det blev då rakt ingen premiär än. Den andra skinnjackan är inget för tant längre, nitar och grejer, men den är snygg och väldigt lite använd, så den ska få en ny ägare om den passar, hoppas det. Det ser ju vårigt ut i alla fall… ser.

.

Fått två klätterväxtskott till och ett gäng skott av fredskalla och tomatplantor av mamma som jag planterade igår, så nu hoppas jag de överlever mina ickegröna fingrar så det blir grönt och fint här hemma.

.

Och så JA, min överklagan på parkeringsboten gick igenom! Ingen är ju mer förvånad än jag, för att inte tala om GLAD! De jobbar snabbt poliserna i Malmö minsan, så jag hann inte ens betala in bötesbeloppet (förfallodatum den 25:e) förrän jag fick beskedet, så skönt! Parkeringsvakten hade skrivit fel regnummer helt enkelt, men hur kommer de fram till det? Tar de foton av bilarna de lappar så de kan gå tillbaka och kolla eller hur fungerar det tro?

20160423_095547_26523815041_o 20160423_095538_26563678466_o

Jag sitter och sorterar bilder i fotoalbum på Flickr för varje vecka i Linnéas liv, det är inte så lite bilder… så det ska bli nån ordning och så att det ska bli lättare att välja rätt bilder till bl.a veckodagboken vi för om henne på Bebisboken.se då den ska framkallas efter hon fyllt 1 år, eller om vi fortsätter ett tag till. Jättebra grej som vi hittade, man gör sin egen bebisbok online, det är en massa förtryckta sidor som man gör som man vill vilka man fyller i eller ej, sidor om mor- och farföräldrar där man skriver kort fakta och lägger in bild och om mig och Emil förstås, andra viktiga personer man vill ha med, vart vi bor, födelsen, namnet och dess betydelse, dopet, första julen, första midsommar och första födelsedagen. Krypa och gå, tänderna, talutvecklingen, vikt- och längdkurva, amning/flaska m.m. och det finns tomma sidor som man kan lägga in vad man vill på, text och bilder. Sen kan man välja om man skriver ut den själv eller får den inbunden med de sidor man väljer ut och i den ordning man vill ha dem. Ska bli så spännande när den är klar och så kul för Linnéa att titta i och läsa sen när hon blir lite större. Ett tips!

20160423_112051_26317567410_o 20160422_130513_26574228965_o


Hipp Hipp! 26

20160410_113814

.

.

.

.

.

Jag har varit sjuuuukt upptagen med oerhört viktiga projekt de senaste dagarna så jag har helt allvarligt inte gjort annat än varit med Linnéa och sovit ett par timmar och ibland har jag även fått mig lite mat. Det började med att mamma var på väg att fylla år och jag inte hade en aning om vad jag skulle ge henne. Så kom pappa med den fantastiska idén att jag skulle göra en tårta åt henne istället. Och DÅ började såklart Grindehjärnan att skena iväg och idéerna började frodas.

.

.

Så eftersom vi är av släktet Kattus Galningus så blev det en tassformad tårta med alla deras katter på – Misse, Figge på sin tron, lilla Ådi och Mojje i sin lurvsäng och såklart en matskål med Mojjes fångst piprensare i (han måste nämligen alltid jaga ett byte i form av en boll eller piprensare och lägga i matskålen innan han kan äta xD), bollar och en klösbräda med leksaksspö nerstucket i som är fantastiskt kul. Det där andra är blommor som jag försökte mig på… Fyllningen blev nougatfluff och vaniljkräm.

.

Linnéa hade såklart klätt sig till fest.
Efter 10 minuter hade hon tagit tag i hårbandet, spänt ut det så mittenblomman lossnade och snärtade det rakt över ögonen. Huffa.

.

.

.

Grattis lilla mamma på din födelsedag-endagiförskott!

20160410_113919

20160410_111640

20160410_111534 20160410_111543

20160410_111511

Jag var iväg och kollade blodtryck/puls i Hälsorummet på Hc för första gången. Så himla smidigt att man kan gå in där när som helst och kolla, både våg och mätsticka fanns det och ett cirkeldiagram så man kunde kolla sitt BMI till och med, haha! Jo jag var såklart tvungen att kolla mitt BMI också, det var normalt. Det var en lustig tub man skulle stoppa in armen i och den nöp åt hårt! Jag har fortfarande lågt blodtryck, men inte farligt lågt, så det är inte för högt i alla fall. Concerta ökar ofta på blodtrycket så det är ju då ingen fara på taket för min del. Gött!

.

Linnéa fick egna små bestick också, då hon vissa dagar verkligen vägrar öppna munnen när vi ska mata henne. Men får hon hålla skeden själv eller äta med fingrarna, ja då går det hur bra som helst.

20160405_163257_resized 20160405_172817_resized

Mamma och jag for till Röros igår för att bunkra upp med blöjor, mamma köpte förstås det mesta av den varan. Vi köpte bland annat Rema 1000:s egna märke på blöjor denna gången för att testa, för Pampers var slutsålt, och ett 50-pack kostade 27:-! TJUGOSJU KRONOR! Det går lite mer blöjor nu tyvärr när hon pottränas, eftersom att det känns inte så trevligt att sätta på en blöja som det råkat komma en skvätt kiss i igen på lillrumpen när hon varit på pottan. Det kanske inte är nåt som hon märker av heller, jag vet inte? Damen i fråga anser sig heller inte ha speciellt mycket tid över till att sitta på pottan numera heller utan kliver upp direkt nästan och blir skogstokig när jag sätter ner henne igen. Lillkommandoran.

.

Röros kyrka med slagghögarna från gruvtiden i förgrunden.

20160409_101004

Det finaste man har sätter man på bordet? PÅ kakfatet.

20160405_103608_resized 20160405_175316_resized

Hahaah, pappa och jag faceswapade! Jag dog!

Snapchat-4630221899945091793_resized Snapchat-8069795614679123579