Tag Archives : Anåkroken


En dag i paradiset 6

I lördags gick mamma och jag till älskade Anåro igen för att titta på höstfärgerna och för att stänga ute mårdstyggelsen ytterligare från nätboden med hönsnät, så nu hoppas jag verkligen att vi lyckats göra livet lite mer förjävligt åt den så vi slipper mötas av en mårdtoalett nån mer gång. Men det lär å andra sidan inte finnas många tussar isolering kvar i det stackars taket heller för den att bädda med. Det var en mulen dag, men perfekt temp att gå i.

.

Anåkroken

dsc01569

Roaldstöten

dsc01577

Anåkroken och Anåfjället.

dsc01596

Relativt ny men ändå förfallen bro över ett surhål, livsfarlig för både folk och fä med stora hål, ruttnade brädor och långa spikar som sticker upp. Så såg det ut även sist vi gick här och det är en månad sen, det är en av alla så kallade Guldturer i området som vi går en bit efter innan vi viker av mot stugan, så det ska ju underhållas och hållas koll på skicket tycker jag då det är mängder med folk som både går och cyklar här och det ser ju inte bra ut heller.

dsc01590 dsc01579

Tittade till grannarna, som fått god hjälp av Farbror Bäver, som huserar vid inloppet, att siktröja lite. Han har jobbat på bra i hela området faktiskt.

dsc01584 dsc01583

Efter ett ganska stort antal koxa (kåsor) med kokkaffe som ej går att undvika att intaga såna här gånger, fika förstås, spikande av 37 år gammal tackpapp som dammar så trynet blir svart och ögonen igenmurade, häftande av hönsnät och nattgardinsmontering på dörren, eftersom jag får för mig att nån står och glor på mig genom fönstret mitt ute i ingenmansland på nätterna så jag blir otrötn. och en liten rensning av skafferiet som har matvaror som gick ut för 20-tal år sen. så blev det åter hemgång. Lika tråkigt varje gång. Hoppas att vi kan ta oss hit med skoter i vinter och bunkra upp med ved och annat tungt, men då måste det vara minst två skotrar som far då det inte finns mobiltäckning på flera kilometer och det inte heller går nån skoterled hit.

dsc01586

När jag precis kommit hem så fick vi besök av gotrynet kusin Alexander med hans bihang till Linnéas stora förtjusning.

dsc01598 dsc01599

Han fick inte mycket till nattro.

dsc01602 dsc01603


Internetless Af Folkless 27

Så jävla trött på internet, så jävla Jennie Tröttlundsson över huvudtaget nu sen sist jag flamsade här så det är väl därför kanske, en sån där hösttrötthetgrej kanske, eller så är DeeeT nåt helt annat. Jag vill inte att det ska bli vinter och kallt för det finns inga skor i hela världen som håller mig varm, så jag måste hänga skor och strumpor ögonaböj på elementet och kuta ihop mig under landstingsfilten i fikarummet på jobbet så fort jag bara kan måååånga ggr per dag, så jag är nog trött på årstiden också. Det enda jag använt internet till de senaste veckorna är att leta och faktiskt även hittat en del julklappar och kollat serier till globollarna torkat ut på Netflix.

Jag är trött på det styggjävla ordet ”selfie” och på selfies i sig, folk som lägger ut bilder på sig själva i tid och otid, alltid från samma vinkel och alltid med samma ansiktsuttryck som de noga studerat ut i spegeln och med 4689 opublicerade bilder att de ser allra snyggast/sexigast/yadda yadda ut i. Vi har sett er förr liksom, hallå? Du såg ut så på de förra 48 bilderna också. Jaså har du gått upp i vikt? Vi har sett 1000-tals överviktiga människor förr. Åh, du har tränat? Vi har sett 1000-tals tränande/tränade människor förr. Så du har bantat? Vi har sett 1000-tals smala människor förr, lika som vi sett lika många normalviktiga. Så du/ni är liksom inte one of a kind. Så lägg av, det blir bara pinsamt. Attentionwhores. Bara en period av Grinde-aggro, men jag tycker fan det börjar gå överstyr. Jag har tröttnat på många bloggar/instagramkonton på senaste just för detta.

Bha! whatevvah! I fredags efter jobbet gick vi en sista sväng innan vintern för att göra iordning i Anåro. Det var redan vinter där… Backen var vit redan från vi klev ur bilen och hela timslånga promenaden till stugan, vattnet i slangen hade frusit så det rasade ut snygga isstolpar i den och den hade smidigt nog delat på sig själv med hjälp av trycket från isen där jag skarvat den provisoriskt i somras för att få fram vattnet, lättsamt. Monterade en frigolitsits på utedasset så det blev ju helt plötsligt helt magiskt att sitta där och filosofera. Vaknade klockan 3 på lördag morgon och höll på frysa ihjäl, drog ner understället och tjocksockorna under täcket och klädde på mig för jag iddes inte kliva upp och tända kaminen. Vilken tur att det var nån (läs: Emil) som vaknade klockan 5 och gjorde det istället så det blev varmt igen. Taktik I tell ya! Gick hem mitt på dan på lördan.

I går så städade vi ur Lille Sejs kattgård inför vintern, tog bort taket osv. Vilken jävla tur att uteförrådet fick en rejäl storstädning förra helgen så vi kunde proppfylla det igen… Jag gick igenom säkert 12 halvfulla kartonger och sorterade och rensade skit, resultatet: 5 fulla ordningsamma kartonger och en hel hög med tomma plus en massa skräp – THAT SPACE!!! Tog in utemöbler och grejs och slet ur de sedan länge avlidna blommorna ur krukorna och planterade ljung i dem istället. Mys!

Nu ska jag nog sova igen.

IMG_3063.JPGIMG_3059.JPGIMG_3061.JPG


Skiteldning, rumpvisning och prov 9

Veckan som gick bestod till stor del av att placera mina kroppsvätskor i diverse behållare på Hälsocentralen och näcka och få saker med trådar fastkletade på kroppen på tidigare nämnda ställe. Mycket får man utstå för att få knarschk. Jag ska ju äntligen få komma in på ENP imorgon och förhoppningsvis få börja med Concerta mot min oerhörda knäpphet, så de vill väl kolla så jag inte redan är missbrukare av rang. Urinprov under övervakning… det var det mest komplicerade jag gjort tror jag, när väl strålen kom spretade den åt alla håll utom i plastmuggen som kändes en halv centi stor. Alla varelser urinerar, skulle jag väl tro, varför är det då så jävla svårt att göra det på befallning och med publik kan man undra?! De tog även av mitt blod och ett EKG, hjärtat var duktigt, resten har de inte berättat för mig, så det var väl helt åt helvete. Bara för det visade jag halva bakdelen för läkaren imorse när jag i min morgonyrsel pysslade med rullstolsrampen och inte orkade dra upp byxjävlarna som halkar ner stup i kvarten eftersom ”det är ändå ingen som är uppe och ute vid den här tiden”… no shit Sherlock… hur jag vet att han såg det? Han påtalade det för mig! Så det var ju vänligt.

anadalen
I helgen blev det en tur till Anåro igen. Pappa var snäll och hjälpte till att köra dit ved och lite annat + ryggsäckar *latmasks* på 6-hjulingen, det gick bättre den här gången då vattnet sjunkit undan rejält sen sist. Hade grannar för första gången där i sommar av Liljedals. Fiskarna var fortfarande inte på hugget, fick bara en på lördagen på drag och 5 st på uttern igår. Nästa sommar blir det mask och metspö längs ån. Igår så tog vi även tag i att rensa ut mårdskiten från nätboden som legat på tork där sen förra vintern. Mamma bidrog med gummihandskar och desinfectionsmedel så det kändes lite bättre att hantera skiten, över en halv sopsäck av skit och isolering och annat mården saboterat eldades upp. Nätboden blev som ny! Så skönt att kunna använda den igen utan att föräcklas av skiten, döda halvruttna råttor och dess parfymblandning. Jag skulle tagit före-bilder såklart men. Jag hade även så stort med mig systemkameran, men fel objektiv, så det blev åter mobilbilder, utom den här på pappa på 6-hjulingen. Söööck.
IMG_2895IMG_2896IMG_2899
Några bilder innifrån stugan:
IMG_2888 IMG_2887
Och det fina ankaret
IMG_2889 IMG_2882
Nu ska jag sätta mig och fylla i två enkäter om hur jag beter mig och mår, samma enkäter som jag fyllt i två gånger innan… de ska ha dem för tredje gången på ENP. Inte konstigt man blir knäpp va? Hörs imorrn om de släpper ut mig.


AnåRO 10

Igår morse begav jag mig till älskade Anåro igen. Pappa skulle hjälpa till att köra dit ved och lite annat med 6-hjulingen men fick vända redan på parkeringen eftersom det redan då syntes att det skulle vara omöjligt att ta sig över ån med den utan att leka ubåt, efter senaste tidens åskväder och monsunregnande. Så jag fick traska iväg själv… Dôvle, jag som köpt med mig kakor och godsaker att bjuda på. men det var inte det lättaste att ta sig fram på två ben heller! Alla vaden nådde över stövelskaften så det var bara att leta nya stigar att trassla och plaska sig över på, så turen tog lite längre tid än den timme det brukar ta.

Började med att dela upp och skarva vattenslangen som är 56 kilometer lång, som det känns, för att förhoppningsvis få fart på vattnet genom den och äntligen har vi vatten nedanför stugan igen! Jag blev så glad att det funkade och att det gick såpass lätt att få tryck på vattnet! Äntligen slipper man kånka vattendunkar nedifrån sjön och upp på kullen där stugan ligger och äntligen slipper man gå ända till bäcken för att lägga fisken och andra kylvaror i ”kylskåpet”. Weeee! Hängde upp nya gardiner och bytte ut dukarna och mattan i stugan, som mamma hade skickat med. Så nu blev det mycket ljusare och fräschare där inne. Och lila.

Påbörjade även rensning av nätboden som fått tjäna som lite allt i allo de senaste åren, bl.a. som soprum och som lyxhushåll åt herr Mård som bodde där förra vintern, som dekorerade golvet med söndersliten isolering och tyckte att det var snyggt att ha toalett över hela boden, på hyllor, fiskesaker och allt. That smell! Nu när det finns vatten närmare huset så kommer det gå lättare att städa ur där också. Jag barrikaderade hans entré förra sommaren så den jäveln tog sig inte in vintern som var. Hähääää!

Båten låg i vattnet, upp och ner som vi lämnade den sist, men då var det torrt på båtplatsen. Det var det då rakt inte nu. Jag led ungefär helvetes alla kval, i alla fall 3 av dem, innan jag lyckats få den rättvänd ute i vattnet utan att för dens skull behöva leka att surfötterna var akvariefiskar i stövlarna. Tur jag laddat upp med kakor innan.

Drog ut och kastade i 4 timmar, EN fisk! Bara en massa fjantnafsanden på kroken och två tappade jag. Imorse gjorde jag ett försök till på 4 timmar och fick i alla fall upp 4 stycken, hemskt vad det varit dåligt nu. Mamma och pappa fick fylla sin frys med dem. mycket folk i farten idag, fyrhjulingar och en metfiskare med en nästan oavbrutet gastande jämthund som förföljde mig efter strandkanten när jag satt i båten. Mountainbikecyklare och naturstrosare och en stackare som var på fel sida ån och letade ett vad.

På tal om kakor så är det väl en förbannad tur att vardagen börjar igen på måndag. Världens alla vågar skulle gå itu om jag så bara tittade på dem, herrejävelusiska satmostrar vilken buk jag fått! Och inte bara den… Att det ska vara så kul att äta bara för att!?

Mormor & morfar har skrivit på undersidan av en träask som står i fönstret.
image
”Badrumsskåpet” är nästintill lika välfyllt som det hemma
image


Helt åt helvete! 10

Dags att komma igång lite här igen kanske, Instagram har fått vara min microminimillimolekylkvarkatomochannatskitminiblogg nu i två månaders tid.

En snabb review här då:

  • En rejäl gasolgrill har införskaffats, för att slippa vänta på kolhelveten som aldrig blir tillräckligt varma så köttet måste grillas i två timmar när besöket håller på svälta ihjäl.
  • Luna Dammtussarsson, som numera går under namnet Lille Sej eftersom hon vägrar lyssna på nåt annat, har kastrerats, Stina Trollbollson har skaffat en undercut på rumpan för 919 riksdaler och fyllt 4 år, Farbror Tilt fortsätter att vara den randige konung han alltid varit med lite kortisonbehandling mot skallighet på magen och enerverande små söta nysningar. I och med det var väl detta årets veterinärbesök avklarade för alla hårbollarna hoppas jag.
  • Firade midsommardagen på parken i Hede och skrek mig hes till Corroded och Lillasyster i spöregn och snö med Malla och massa annat skönt folk. ♥ Resulterade i två veckors halsont och ihärdig skitdryg fjanthalvförkylning i två veckor.
  • Jag har äntligen köpt mig en ny bil! Alldeles innan semestern drog vi till stan direkt efter jobbet och lite grand sådär spontanköpte en Audi A4 vid namn Åke Fortson. Lille specielle PFF:en fick åka till Hede och bli organdonator till en rallybil, inte så pjåkigt liv efter detta må jag väl påstå.
  • Vi har byggt kattgård till Lille Sej, med hjälp av pappa, bror och mamma, så hon ska slippa bli avundsjuk på de andra huliganerna som springer runt ute, kunna jaga sina älskade flugor och för att vi Homo Sapiens ska slippa ha en outtröttlig avundsjuk falsettsiren bakom oss i ett fönster så fort vi går utanför dörren.
  • Varit i älskade Anåro i två nätter och mått gott och fiskat (försökt i alla fall, alldeles för HETT för både blötdjur och folk), fick upp 13 stora fina öringar och rödingar och invigde fiskröken och höll på skakas ut ur stugan av åskovädret som mullrade alldeles ovanför så väggarna vibrerade.
  • Två veckor av semestern har gått, 2,5 för att vara exakt, och det har stekts, grillats och badat i det fantastiska sommarvädret som varit och är denna sommar. ♥

I systemkameran finns några bilder som desperat väntar på att föras över till datorn, men intresset för det har varit lika stort som för bloggandet. Det kommer väl en uppdatering med passande högsommarbilder lagom till vargavintern så att depressionen är ett faktum. Det har snurrat på som vanligt i den här Grindelurens kranium och saker går både upp och ner och fram och tillbaks och tvära kast och så tillbaks till utgångspunkten igen och igen. Inser att det är bara att fortsätta finna sig i det som är, försöka vara glad och tacksam för det man faktiskt har och sluta kämpa emot något som uppenbarligen inte går att komma ifrån… Medicinen jag äter för min oerhörda knäpphet Strattera, funkar ungefär lika bra som en oslipad skridsko fungerar på ett lastbilsflak fullt med kattsand. Den ger mig ett lager av tjock träskdimma runt kroppen och synen och illamående timmar efter jag tagit den, och det går inte över som det så stort sägs att det ska göra med dessa biverkningar. Men men… bara att knapra en månad till, högst hoppas jag, tills jag förhoppningsvis får recept på Concerta, som jag vet fungerar på mig. Annars får jag helt enkelt fortsätta vara som jag alltid varit.

bild 1bild 2Anåro ♥ bild 3


Hangover 4

Huvva, jobbandet i helgen gav mig en tvådagars bakfylla. Som med träningsvärk där det alltid är som värst plågsamt andra dagen, så verkar det som jobb-bakisheten fungerar på samma sätt. Fjärde helgen på raken jag jobbat och däremellan mån-fre, så det har blivit några arbetsdagar. Förra veckan led jag av pesten men försökte ändå att jobba måndag och torsdag, blev hemkörd efter halva dagarna… den värsta förkylning jag haft på år och dar! Så jag kallar icke de dagarna för ledigt, det var fan jobbigare än att köra omkring på miffon. Stackars mig. Skönt nog så mådde jag mycket bättre på fredagen så jag kunde handskas med folk på ett humant sätt under helgen. De flesta i alla fall, dock ej fulla norskar som inte förstår att de inte får plats i en fullsatt bil utan ställer sig och slår på bilen och skriker när jag, för att bli av med skräpet, drar igen den fantastiska uppfinningen: automagisk sidodörr… för att straffa bilen? Ja, den har säkert känslor den med och bryr sig skithårt.

Imorse var jag piggast på byn och drog iväg med kameran till Ruvallen och upp till Anåkroken en sväng, solen sken och det kom en sån där tvångskänsla som gjorde att jag var tvungen att lämna min borg en sväng och rasta mig själv. Det var tydligen väldigt onyttigt eftersom jag däckade totalt när jag kommit hem, jag är så trött så hela världen är som ett vibrerande moln. Så just nu pågår en kamp för att överleva till klockan blir 20:00 i alla fall innan jag hade tänkt besöka sängen som befinner sig endast en stackars farlig meter bakom min rygg och tillåta mig själv att falla i koma.

Från Anåkroken:
macrotull-5Lite Photoshopstull med ringklockan i Ruvallen och en vinglasfot:
macrotull-6 knasmacrotullPlastblomster i Ruvallen och supermonsterdetaljbild från snöret på ringklockan. macrotull-3macrotull-2-2