Tag Archives : Ånnfjällsvallen


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.