Tag Archives : bebis 1 år


Mobilsjukan 6

Nåt jag alltid reagerat över, redan innan jag fick barn och då knappt brydde mig om ungar över huvud taget, är föräldrar som sitter med trynet i mobilen när de ”umgås” med sina barn. När man, som jag känner i alla fall, sitter med mobilen så försvinner all tidsuppfattning. Jag kan bara se till mig själv när jag tex skriver på ett blogginlägg eller skrollar internet på bloggar och Instagram eller spelar nåt spel som tidsfördriv medan Linnéa sover eller innan jag själv ska somna. PANG säger det så har timmarna rusat iväg utan att något vettigt egentligen har blivit gjort. Och verkligheten försvinner, det som finns runt omkring dessa mobilklistrade trynen verkar bara vara en diffus dimma, det går knappt att få kontakt vissa gånger, de märker ingenting av vad som händer runt omkring dem och hör inte när någon pratar med dem.

.

Hur ska de då höra och se sina barn om de behöver dem? Om de bara vill ha en förälders uppmärksamhet för att få bekräftelse på att de syns, få beröm för att de gör något bra eller visar att de har roligt och vill ha med mamma och pappa i upplevelsen. Eller om de behöver hjälp, tänk så snabbt en olycka kan vara framme för barn är verkligen överallt och ingenstans! Det har jag verkligen märkt nu när Linnéa börjar ta sig upp på köksstolarna till och med och ska klättra på allt hon inte kunnat klättra på förr och vänder jag bort huvet några sekunder för att slänga in matkassar i hallen efter vi handlat så kan hon utan problem hinna ut på parkeringen och vägen på nolltid, helt otroligt så snabba de små benen är! Vad skulle inte kunna hända en sån gång om jag istället satt med trynet i mobilen!? Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände Linnéa något för att jag inte var uppmärksam.

.

Jag tycker det är skrämmande att föräldrar ens vågar släppa sina barn ur sikte genom att försvinna in i den förbannade internetvärlden och ha noll koll på vad som händer, men framförallt är det tragiskt och sorgligt att föräldrar inte bryr sig mer om sina barn än så, att en mobil är viktigare än att interagera med sina barn och ge dem den uppmärksamhet och trygghet som de så väl behöver för att lära sig hur världen fungerar. Att visa att man finns där, att umgås och leka tillsammans, titta på saker i verkliga livet, gå ut i skogen och se vad som finns där, vara ute och leka, små utflykter, låta dem hjälpa till hemma, istället för att räcka åt även barnet en mobil/platta som de blir helt hypnotiserade av för att ”få en lugn stund”. Hur blir såna barn när de blir äldre, som inte blir uppmärksammade eller känner sig sedda av de som betyder mest för dem? Jag märker väl redan nu på Linnéa hur hon kan fastna i iPaden, hon får titta på den då hon ska sitta lite längre på pottan för att förhoppningsvis bajsa, annars kollar vi i böcker, hon kan bli helt fast och sitta hur länge som helst och stirra ner i den och stänger jag av den för att vi ska kliva upp så kan hon till och med bli förbannad vissa gånger. Så det känns som att den behöver gömmas undan lite nu framöver.

.

Jag säger inte att varken vuxna eller barn aldrig får kolla på mobilen eller plattan, vi lever ju i en sån tid nu, men det måste ju finnas en rejäl gräns och det finns inget som helst behov av att glo på mobilen som vuxen 500 ggr per dag i timtal, inte heller för barn såklart. Jag är så tacksam att jag får tillbringa alla mina dagar med Linnèa, att följa hur hon utvecklas, alla små steg, alla hyss hon gör, hur rolig hon är, vilken humor hon faktiskt har trots att hon är så liten och vilka tokigheter hon har för sig på dagarna och hur mysig och go hon är när hon kommer och vill kramas och mysa titt som tätt, jag vill inte missa en sekund av detta! Tiden går så otroligt fort ändå så jag hänger knappt med. Jag skulle aldrig byta det mot att stirra på en rätt oviktig skärm, som faktiskt finns kvar till ett annat tillfälle, när jag har en Linnéa som jag vill leva fullt ut med, jag kan inte förstå hur folk kan prioritera bort den upplevelsen?!

.

Jag kom att tänka på det häromkvällen då jag ramlade in på en artikel där en tvillingmamma gjort ett experiment med sina barn:

.

”Idag gjorde jag ett experiment. Jag kollade på när mina söner lekte. Jag satt i hörnet och räknade hur många gånger de kollade på mig av olika anledningar: för att se om jag såg deras coola trick, för att söka bekräftelse eller misstycke för det de gjorde och för att se mina reaktioner. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad jag hade skickat för signaler om jag istället hade suttit och kollat ned i en mobil eller annan teknisk pryl.

.

28 gånger skulle mina änglar ha undrat om internet var viktigare än dem. 28 gånger skulle mina söner inte ha fått den uppmärksamhet som de flesta vuxna söker. 28 gånger skulle mina barn ha undrat om de var ensamma känslomässigt. 28 gånger skulle de ha försäkrats om att den du är online är det som egentligen är viktigt.

.

I en värld där vi accepteras för den människor tror att vi är men som vi egentligen inte är, i en värld där bekräftelse kommer från hur många följare och gillningar vi har, i en värld där kvalitetstid med sina nära och kära byts ut mot isolation och sms från andra sidan rummet, så vädjar jag till dig att våga vara annorlunda. Snälla lägg ned de tekniska prylarna och spendera lite tid med din familj och dina närstående. Nästa generation litar på att vi ska lära dem hur man är som vuxen.”

.

Jag kan fortfarande komma att tänka på en annan artikel jag läste och skrev om här för ett bra tag sen, som gör mig så ledsen. Det var ett par som satt i en buss med ett litet barn i vagn framför sig, båda föräldrarna satt försjunkna i sina mobiltelefoner. Barnet blev oroligt efter ett tag och började gny och sträcka upp armarna mot sina föräldrar för att få komma upp till tryggheten, det pappan då gjorde var att ge barnet sin mobiltelefon, och sitter sen och tittar ut genom fönstret medan barnet helt tyst och frånvarande stirrar in i skärmen. Jag blir så så så ledsen, hur kan man göra så mot en liten ny människa när man är dens enda trygghet, den som den litar mest på i hela världen?! Vad ska man tro när man är så liten och behöver all närhet och trygghet man kan få i den stora nya världen med alla intryck som flyger emot en som man inte vet hur man ska hantera, men bara blir ignorerad? Åh, det gör så ont i hjärtat.

.

Så, vad har vi gjort då förutom att vara såhär sjukt allvarsamma? Varit på BVC för första gången på 3 månader, nu väger hon 12220 gram och är 81cm lång. Ökar fortfarande på vikt-och längdkurvan litegrann, de steg ett streck över medelkurvan tidigare och stiger fortfarande lite lite uppåt, stor tjej. Annars så är vi ute varenda dag och springer runt, klättrar i trappor och äter bär och plockar blommor och vissna löv, försöker äta sten och sand i hemlighet och leker med vatten och katter och klättrar på allt som eventuellt går att klättra på, leker tittut och undersöker allt hon hittar på backen och springer åt helt andra håll än vi tänkt oss bara för att vara busig, fantastiska unge.

Försöker ta Tilts fångst, första gången hon såg nån äta en råtta, uppenbarligen knastrade det så härligt så hon gärna ville smaka. – Vi fann blåbär bakom husknuten till lilltrolls (och stortrolls) stora förtjusning så där var vi ett bra tag, jag plockade och hon begärde påfyllning i hinken hela tiden.

20160906_125415_28873792033_o 20160908_125452_29430400062_o

Äter blåbär med hela kroppen, lilla trollunge – Och så var vi ute och plaskade i vattenpölar för första gången i spöregnet, det var fascinerande.

20160909_114503_28936639803_o 20160909_123132_28934949804_o

Provkörde även morfars 6-hjuling. Och så fick hon testa vattenfärg för första gången i veckan, vilket konstverk. Sen hamnade allt vatten på såcka lår.

20160909_125813_29560773815_o img_20160908_091635_28911937354_o


70 år, 13,5 månader & 8 dagar och Skägglasögonskräck 6

pappa rim 3 blogg

I söndags for vi upp till Ruvallen med Johan, Sanna och Alexander för att fira pappa på födelsedagen, på fel dag, Inger och Conny dök också upp. Det var presenten som bestämde det, så han skulle få det mesta av sommaren på sig att bestämma sig beroende på vad han skulle välja att han ville ha. Hänger ni med?. Pappa är ju ingen som vill ha kalas eller nån större uppvaktning över huvud taget, så därför skulle han få slippa gruva sig ända till dagen D tänkte vi också, det är ju ändå en siffra som många vill fira med hejdundrande kalas och kanske inte förstår att andra hellre vill ha lugn och ro som vilken dag som helst.

.

Jag knåpade ihop den här dikten, på härjedalska, så hälften av er förstår väl inte halv 7 ens. Och så laminerade vi den och la den i ett kuvert som han fick tillsammans med en blomma och ett kort. Den handlar om att han får välja mellan en 30-minuters helikoptertur eller en högtryckstvätt. Eftersom han ”inte vill ha nåt” så tänkte vi att han i vart fall kunde få lite valfrihet och bestämma själv mellan två saker som han blev ”påtvingad”. Han valde högtryckstvätten, då han tydligen tänkt länge på att köpa en sån och för att den är mer beständig än en flygtur, och det har han ju rätt i. Så nu är den beställd så jag hoppas den kommer den här veckan. Känns kul att vi kom på nåt som han faktiskt själv har velat ha för en gång skull.

.

.

Och i lördags fick vi finfrämmande av kusin Benny och hans Linda som kom förbi efter en natt i Lillvallen. Så roligt då vi inte träffats på 10 år! Och i oktober får även de tillökning och Inger och Conny blir farmor och farfar. Härligt att släkten fortsätter några generationer till.

.

I lördags kom även Hillhage förbi när Linnéa satt och åt lunch och hon blev så skräckslagen att hon satt och sänkte huvet mot tallriken och snyftade förtvivlat! Så har hon aldrig reagerat förr på nån! Det var förvisso länge sen hon såg Hillhage och han hade dessutom glasögon på sig vilket hon inte sett honom i förr och så är han skäggig. Glasögon var hon livrädd för när hon var mindre men det har ju övergått till i det närmsta glasögonfetish och skägg ser hon ju hela dagarna, måste varit nån kombination ändå annars fattar jag inte alls vad det kan ha varit. Jag var tvungen att ta med henne ut ur rummet och trösta henne länge innan det gick över, lilla vän. Men efter att han bjöd på majskrok så gick det över, majskrokar löser alla världens problem.

 

.

.

Pipas med morfar

DSC01345 copy
En 8 dagar gammal liten Alexander.

DSC01342 copy DSC01341 copy DSC01337

En mycket skeptisk Figge ”jag är rädd för mina egna ungar” Lilltroll.

DSC01336 copy

Läser Kattliv (åffkårrs) med morfar.

DSC01344 copy


Före detta vänskap och en ny 12

Jag läste en text hos Paula som väckte minnen till liv, jag är inte säker på att den handlar om mig men det känns som att det gör det, jag har inte frågat för att det känns inte viktigt att veta. Men ändå så väckte det tankar som jag inte tänkt på många många år. Det handlade om en vänskap som fick ett snabbt avslut utan att jag hängde med alls. Jag lärde känna en tjej på nätet, jag minns inte alls vart, kan ha varit allt från Wilda Webben, Lunarstorm eller kanske Nightlife, på stenåldern förstår ni, communityns barndom. Det var många år sedan i vilket fall, jag har så få minnen från mina tidigare år, de finns inte, så jag har mest fragment kvar. Vi blev i alla fall vänner och började träffas i verkliga livet efter att jag var och köpte en klösmöbel av henne och hennes sambo och vi umgicks och vi festade ibland och hade trevligt och jag bodde i deras hus mitt ute i ingenstans i flera dagar en sommar för att vakta deras hundar när de var på semester. Hon var en så snäll och söt och rar tjej som älskade djur och tog hand om flera katter som behövde nytt hem.

.

Men mitt i idyllen så fick jag då och då hemska samtal, mail, sms där hon var helt ifrån sig då hennes sambo misshandlade henne både psykiskt och fysiskt och hon berättade bland annat om att han slängt in henne i elementet en gång. Jag erbjöd henne hela tiden att komma till mig, att hon fick bo hos mig några dagar om hon ville, att hon skulle dra ifrån idioten som misshandlade henne, att hon skulle polisanmäla honom, de hade ju en son tillsammans dessutom. Men hon gjorde aldrig det. De gör väl så har jag hört. Jag försökte och försökte men hon gick alltid tillbaka. Fullkomligt kuvad. Tillslut blev jag så trött på att kämpa och försöka för hennes skull, för jag försökte verkligen få henne därifrån. Men hon tog aldrig tag i det, hon tog aldrig emot vad jag erbjöd under alla dessa år som vi var vänner. Så jag skrev i ett blogginlägg en kort text om att jag inte orkade mer och att nu fick personen klara detta på egen hand, jag hängde inte ut henne på något sätt. Då tog det helt utan förvarning hus i helvete! Jag fick höra både det ena och det andra, som att –  hur kunde jag komma och påstå att hon blev misshandlad!? – Jag var falsk och en fullkomlig lögnare! – Jag skulle omedelbart ta bort alla foton där hon och jag var med på samma bild från nätet! Det var som att det var en helt främmande människa som skrev till mig, jag fattade verkligen ingenting, var det hon som ljugit för mig om att hon blivit misshandlad? Varför skulle hon göra det?! Vad vinner man på det? Jag var ett tag säker på att det var hennes sambo som skrev till mig, men jag vet inte? Jag fattade som sagt inte ett dugg vad som hände. Hon var helt förändrad. läskigt förändrad. Vore faktiskt kul att få veta vad som egentligen hände, vad var sanning och vad var lögn?

.

Back to the saker som betyder något. I söndagskväll tog vi oss äntligen ner på området för att kika på kaninungarna, hela 23 stycken är det tydligen! Linnéa tyckte det var kul och försökte känna på dem och pipa dem. ? Det var inte alls speciellt rädda utan kom fram till nätet flera gånger och nosade. De stora kaninerna var mer som de vuxna de var och chillade mest raklånga på sin fläck. ?

DSC01249

DSC01250 DSC01266

DSC01263 DSC01260

screenshot_20160712-150049png_28184756141_o copy

.

.

.

.

.

.

.

Och i går kväll kom lilla kusinen Björn Widar Alexander hem! Så vi var ettriga som få och for dit redan idag för att snusa på honom och ge gröt. Så liten! Helt otroligt att Linnéa varit i exakt den där storleken för bara ett år sedan, kan verkligen inte fatta det. Han vägde ju ingenting, det var som att hålla i en bomullstuss. Jag ville inte släppa, nevööör. Helt otroligt gullig. Linnéa blev faktiskt lite svartis när jag syttade en annan bebis så jag fick så lov att lämna ifrån mig honom till slut, lilla Linnéan. Men om några månader så har hon alldeles säkert en jättebra liten kompis där. Jag fick tyvärr inte till nån bra bild alls, snodde dessutom en från Sannas Instagram på när jag syttar lille Alexander för första gången, ynka 3 dagar gammal.

DSC01275

DSC01278 DSC01282 DSC01280

Och så ett par bilder från Emil när de varit iväg och hälsat på, jag har stannat hemma för att passa på att försöka få undan saker jag har liggandes på hög. Först hos farfar och tant Ingrid och fick fika på altanen. De hade köpt ett litet bord och stolar som passade små Linnéor perfekt. Och hos farmor och la pussel.

20160709_125058

20160702_150607


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.


Tankar om ADD & Concerta och sätertur 6

Jag har ju ökat på min dos med Concerta nu, har glömt bort att skriva om det, så sedan den 23/6 tar jag 54mg på morgonen och 36mg vid lunch då jag dippade alldeles för tidigt på eftermiddagarna med 18mg för min smak. ? En stor anledning till medicinen är ju att jag ska orka vara folk en hel vanlig dag som vanliga folk gör. det gör jag inte utan går på sparlåga från tidig förmiddag, om jag ens kommer ur sängen (innan Linnéa kom var mornar en stor ångestkälla) När min energi tar slut säger det PANG! Det kommer inte som en smygande trötthet utan det kommer helt utan förvarning och jag är lika oförberedd varje gång. Jag blir åskmoln, jag hatar folk, alla ljud blir lika öronskärande höga, alla skriker, allt smäller och dundrar och skramlar i samma volym, en hostning låter som ett vulkanutbrott, en penna som klickar som att någon slår två stenar mot varandra inuti mitt huvud, jag måste gå undan eller gå in i mig själv för att orka med, jag stänger av omgivningen och flyr till en galax långt borta. Så att tvingas att umgås med människor en hel dag på jobbet, vara trevlig och social med både kunder och kollegor har varit nära nog döden många dagar, På det har jag ju även hörselskadan som dels gör att jag hör näst intill noll av vad folk säger i miljöer där det är mycket ljud samtidigt eller i buller, och dels gör mig extra ljudkänslig för höga ljud. Så det tär ju även det på koncentrationen och orken.

.

Jag har aldrig förstått varför jag inte orkar med folk eller en vanlig dag förrän jag fick min diagnos, eller när jag började misstänka att jag hade ADD och läste på. Men det är ju så enkelt som att jag inte klarar att koncentrera mig på en sak åt gången utan allt kommer samtidigt, ständigt snurrar viktigt och oviktigt i min skalle utan stopp och jag kan inte välja och bestämma mig för att nu ska jag läsa den här texten eller nu ska jag memorera den här körningen som jag fick via telefon, eftersom jag samtidigt som jag får information även tar in alla andra intryck och tänker samtidigt på hur människan talade, hur det ser ut där jag ska hämta, oj där flög en fågel förbi, vad ska vi äta idag? Det klias på min tå, undrar om jag ska klippa mig snart, bilen ska jag nog tvätta imorrn, undrar vart katten är, jag måste kolla GPS:en, kanske nån lagt upp nåt bra till försäljning, fy vad bilen låter högt, måste folk prata så tyst? Vem mötte jag nu som hejade? Det är näst intill omöjligt för mig att plugga, åh vad jag kämpade när jag pluggade på distans, att sitta hemma och försöka få in något i huvet utan att störas av disken som borde diskas, bloggen som borde uppdateras, katterna som sladdade runt, magen som kurrade för att jävlas. Jag slet så ont och kunde för allt i världen inte förstå varför jag inte kunde stanna kvar i texten utan hela tiden smet iväg, i tankarna eller helt enkelt klev upp från bordet och påbörjade något annat då jag helt plötsligt i tankarnas värld glömt bort att jag försökte plugga. Och när jag gick svetskursen med alla människor runt omkring, ljudet från verkstan, ventilationen, alla som rör sig runt mig som jag ser i ögonvrån som tar min uppmärksamhet från det jag håller på med, alla moment som skulle göras samtidigt, alla ljud utanför svetsbåset, att se faktafilmer och läsa beskrivningar, dödsdömt. Det är svårt att förklara, men jag koncentrerar mig på allt från det jag verkligen ska göra till hur många grader det kan vara ute och hur fort en fågel flyger lika starkt samtidigt. Vilket gör mig oerhört trött såklart. Jag saknar ett hormon som hjälper till att sortera tankar och intryck, medicinen fyller upp det hormonet och gör så det blir lugnare i skallen och därmed blir jag piggare.

.

Paula förklarade känslan av tröttheten så bra. Vi har samma sorts trötthet, hon är så förlamande trött ständigt, dygnet runt oavsett vilotid iom sin sjukdom Sjögrens Syndrom, jag har så svårt att förstå hur hon överhuvudtaget kan fungera på dagarna med tanke på hur lamslagen jag själv blir när min energi är slut. Jag kan verkligen förstå att hon är sjukpensionär, för att denna trötthet är fruktansvärd! Och hon har den jämt! Jag får vara tacksam för att jag faktiskt har några timmar med energi per dag i alla fall. Såhär skrev hon i sin blogg häromdagen:

”med Sjögrens kommer något man kallar hjärndimma eftersom man är förlamande trött hela tiden….och precis just nu är den borta!! Jag har hunnit skriva till xx och bestämt att hämta korten nu i veckan, jag har skrivit till grannen och tiggt tidningar som stoppning i kartongen jag ska skicka…samtidigt som jag bloggar, sådant funkar aldrig annars kan jag ju säga. Jag förstår att ni andra som förhoppningsvis är friska är så här klara i huvudet jämt, och jag ska erkänna min avundsjuka på det. Men alla vet nog känslan av att vara så trött så man känner sig luddig i huvudet, känslan av att nej..jag är så trött så jag orkar inte tänka just nu….och så är mitt tillstånd konstant. Utom precis just nu, its a wow-moment!!”

.

Efter höjningen så känner jag att jag kan orka med ännu ett par timmar längre innan jag blir sådär zombifierad, til  runt 16-17, det konstiga är att om jag tar lunchdosen tex vid halv 2-2 så kan jag ändå bli liggande vaken till sent på kvällen, passar jag inte på att försöka sova vid senast 22 så sätter kroppen och huvet igång turbon och tankarna rusar utan ordning, jag hinner knappt tänka klart en tanke innan jag är inne på nästa och pulsen drar iväg, ögonen blir omöjliga att hålla stängda och jag kan känna mig helt hyper. Igår glömde jag lunchdosen, kom på det  13.30 och då vågade jag inte ta den med tanke på att jag skulle kliva upp med Linnéa på morgonen (vi kör varannan morgon nu). Före 15 kom den där tröttheten som en käftsmäll. Det märks så tydligt när jag missar medicinen nu, hur bra jag faktiskt kan funka med den. Jag får faktiskt äntligen saker gjorda, jag sätter mig ner och gör klart saker! Jag kan fortfarande påbörja flera saker samtidigt, men inte i samma utsträckning som förr då ingenting aldrig någonsin blev färdigt utan allt var ett rörigt kaos och jag visste inte vart jag skulle börja, eller kunde inte heller bestämma mig, utan petade på allt samtidigt utan att komma nån vart. Nu kan jag bestämma mig för att göra en sak och sätter mig faktiskt ner och kan göra det också utan att försöka tvinga mig själv till det då tråkiga saker förr varit en omöjlighet och huvudet låst sig och jag har inte kunnat tänka. Jag hoppas att jag även kommer att kunna klara av stress bättre i och med detta, att kunna ha koll på jobbet även då det är mycket utan att huvet låser sig och jag får panik. Jag är så glad att jag fått denna möjligheten! Nu kommer jag inte ha kontakt med min människa på ENP förrän vecka 29, semestertider… så någon eventuell ändring av medicinen blir ju inte förrän då.

.

Det var det intressanta. Igår så tog vi en tur upp till Holmvallen, till Mallas säter, där hon firade sin födelsedag. Bjöd på tre olika tårtor i störröset med öppen eld mitt på golvet och kokkaffe. Mys! Men Linnéa tyckte inte det var nån jättehöjdare att åka bil så långt, typ 45 minuter, Så vette tusan hur det kommer gå när vi ska till stan. Som tur var så träffade hon en vovve där som hon fick klappa och pipa på. Hon blir så glad av djur, det är så kul att se.

DSC01106 DSC01108

En nyfriserad Collie/Lapphund som Linnéa blev storförtjust i.

DSC01117

DSC01110 DSC01112

DSC01115

Annars då. Jag är snart klar med min fina surkärringskylt. Visar resultatet när den är klar. Vi fyndade nytt köksbord och stolar idag, för endast 100 riksdaler! Det behöver egentligen en ommålning, men storleken blev så mycket bättre mot det gigantiska avsågade bordet vi hade innan. Det ser väldigt märkligt ut med ett så litet bord men det är väl en vanesak, men nu får vi plats i köket äntligen utan att behöva gå i sidled, luftigare. Ovant med ett mörkt bord och stolar, men man vänjer sig väl, om vi inte målar det vitt sen. Brodern och Sanna drog till stan imorse för igångsättning och är kvar än, så nu väntar vi med spänning på att se när den där kusin Ojsan behagar kika ut.

DSC01121


Nakenfisbad, dikesdopp & klara oklarheter 5

Ääääntigen är pappas present färdig. Eller grejen han ska få så han förstår vad det är han ska få, ja…jo… grejen han ska få skulle vara oerhört problematisk att slå in i ett paket så jag har tråcklat ihop en grej på ett papper som jag skrev ut på bibblan idag, så ska vi försöka samla ihop oss alla som är med på presenten snart så alla kan vara med när vi ger den till honom så han kan få den innan han fyller. Mycket solklart, Vi vet inte ännnu helt klart vad han ska få heller, det kan bli två saker, som vi bestämt, men det är han som får välja. Phu! Dåså. Förklaring kommer. Jag skrev även ut en schablon till skylten jag ska göra. Panduropaketet kom idag också med färg till skylten och hej och hå vad många mer saker jag hade shoppat. Massa roliga såna bubbliga klistermärken, bokstav- och ordklistermärken, fönsterstickers och glitter och juldekorationer och presentpapper och och och. Allt på rea.

.

Stina kom hem utan sin GPS igår kväll. Det kändes ju som väl investerade pengar, som förvisso svärfadern sponsrade med. Tack! Så idag fick mamma och pappa barnvakta medan vi gick ut på skattjakt. Kändes ju inte som att hoppet var sådär jättestort när vi drog iväg, men vi visste ju ungefär vart den var tack vare att det är en… gps. Så vi började vår vandring och genade över kohagen här nedanför. Helt plötsligt så försvinner vi båda två från jordens yta, som uppslukade av ett svart hål! Jag är mycket glad över att husbyggarna alldeles ovanför precis hade åkt på lunch, annars hade de nog fått en syn för livet när både jag och Emil samtidigt försvann ner i ett dike i mitten på gärdet. Ett dike som jag påminde honom om när vi började gå… huvva vilken syn. Stina hade varit på sitt sedvanliga jaktställe i alla fall så det var bara nere vid storvägen vid en lada med meterhögt gräs. GPS:en visar ju inte exakt position utan den ska befinna sig inom 5 meters radie från där den visar, stämmer väl inte helt det heller så. Men efter att ha vevat ner gräs med stövelbeklädda ben i 20 minuter som började smått mjölksyra sig så fann jag den! Otroligt! Vi hade den på ett halsband med säkerhetsknäppe som ska lösa ut om katten fastnar nånstans, felet är att vi knäppt upp spännet varje gång vi tagit av det då det är avklippt alldeles för kort och sen ihoplimmat för att det skulle kunna träs på GPS:en, man ska istället släppa på det så det går att trä över huvudet annars så slits spännet och lossnar tillslut utan problem, men det kunde vi ju inte då det är limmat exakt efter Stinas hals. Det är bevisat att det funkar att slita ut det i alla fall.

.

Idag blev det äntligen lite sommar igen, förlorade nästan hoppet ett tag för det har varit sååå kallt. Igår var det blåst, regn och åska och hagel. Men imorse så tog vi och fyllde upp poolen hon fick i present av farmor för kanske 3:e gången i hopp om att det skulle bli premiärbad under dagen. Och efter en heeeel dag så var det näääästan ljummet vid klockan 18. Varmt som bara den i solen trots att det var så sent så Linnéa fick nakenfisa sig ute för första gången, väl insmord med solskyddsfaktor 50 så hon såg ut som ett spöke. Varför måste man bli kritvit av solskydd?? Kunde ju såklart inte låta bli att doppa ner henne i vattnet, fötterna var skönt att svalka, men när hela lillkroppen hamnade i kallvatten blev det ett stelt ansiktsuttryck.

DSC01065 copy DSC01063 copy

DSC01070

DSC01083 DSC01091 copy

DSC01093 copy

Och så den här…

20160703_151044_27776938830_o 20160704_145808_28002948911_o


Kattskit, shopping och blöjberg 8

Men fy fan vad less jag blir, jag som så stort skulle börja blogga kortare inlägg och typ varje dag. Vad bra det gick. Jag har påbörjat och jag har påbörjat inlägg med mobilen men tar mig aldrig orken eller har tiden för den delen att sätta mig vid datorn för att lägga in bilder. Jag har skrivit vanliga såna där trökiga i still med ”Linnéa har suttit på pottan x gånger idag och jag fick torka matrester från såcka lår inte mindre än XX gånger” och jag har påbörjat några såna där riktiga Grindefunderar-inlägg. Men så hinner jag inte publicera det den dagen och en ny dag kommer och då känns det plötsligt onödigt att ta upp det jag tyckte var så kranieutrensande nästa gång jag kan sätta mig ner så då påbörjar jag ännu ett nytt inlägg. And so it goes on and on and on. Pust. På dagarna blir det för korta perioder som jag kan sätta mig ner för att jag ska hinna ordna upp huvet och göra nåt vettigt och på kvällarna är jag som sagt en hög med slime som helst vill lägga sig klockan 7. Och jag har annat som jag bör prioritera förvisso, men jag gillar ju att blogga och jag gillar att titta tillbaka på vad vi gjort och det vore så mycket mer överskådligt och lättläst om jag kunde skriva inlägg som har färre sidor än Liftarens guide till galaxen och utan ett ljusår med bilder i varje.

DSC01045 20160630_102507_27715413640_o

De håriga huliganerna har fått ett nytt dass, det var på tiden. Ett gigantiskt ett, både brett och högt och snyggt till råga på allt och den är extra hög baktill för att undvika att sand hamnar i skarven när dom gräver. Och när man ska rensa den så behöver man inte lyfta av hela huven utan kattluckan och en del av taket går att fälla bakåt så man kommer åt att skyffla, smart! Nu kanske dom slipper lämna knartar och svansar utanför i fortsättningen. :P  Och på tal om kattskit så fann Linnéa just en sådan nånstans på golvet i morse som hon mosade i handen och gick in i sovrummet till en nyvaken Emil med medan jag var på dass. xD

DSC01053 DSC01052

Jag har varit extra trött också av någon anledning. En stor del är jag rätt säker på beror på att jag fick några dagar då jag tryckte i mig sötsaker på fik och hemma och på det en chipspåse. Det är lätt att komma in i den där onda sockercirkeln. Roten till alt ont. ? Det skulle vara fantastiskt om fler caféer sålde sockerfria bakverk, fria från både rent socker och andra kolhydrater som vetemjöl tex för jag mår inte bra av det. Det blir extra tydligt nu när jag så sällan stoppar i mig det också, magen sväller och blir stenhård, hela jag känns vätskefylld i flera dagar efteråt, för att inte tala om tröttheten, matkoman, som gör att jag vill lägga mig pronto. Sockerkick för mig innebär hjärtklappning, illamående och trötthet. Inte värt det. Och för att vara sådär störig och off topic så är jag så gott som övertygad om att sockret är en stor bidragande faktor till både hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och inflammatoriska sjukdomar. Önskar fler kunde inse vilket gift socker verkligen är. Det går att laga fantastiskt god och dessutom mättande mat utan att tillsätta onödiga kolhydrater och man slipper matkoman. Det går även att baka en himla massa godsaker som inte innehåller en halvliter socker och mjöl. Som på Café Loftet, där Linnéa och jag fikade med Malla och Bianca häromdagen, där har de några få sockerfria alternativ, som dadelboll tex.

.

Och på tal om att fika med ettåring som tycker att gå och springa är det roligaste man kan göra. Det var inte lätt. Vi sprang in på Ica först för att köpa fika så Linnéa också skulle få tugga på nåt, de har fått hem små kakor och snackspåsar från Organix i olika former och smaker som ska var från 7 månader, vilket jag inte förstår då de är skapligt hårda så Linnéa har svårigheter att äta dem som de är. Det var intressant att sitta still i stolen i kanske 10 minuter sen blev hon världens otåligaste och skulle ner på golvet och springa runt, gärna in i köket och hjälpa personalen och titta på vad en andra kunderna hade för sig och krocka med bord då hon tittar åt ett håll och rör sig åt ett annat. ? även jag sprang förstås runt mer än jag satt still. Malla lyckades dock få henne att sitta still några minuter genom att låta henne gräva i plånboken och mobilen. Dags att börja besöka mer barnvänliga fikaplatser nu, en gräsmatta helst. ? Linnéa fick även en födelsedagspresent av Malla och Bianca, en jättebra bok med ramsor och rim, sagor, sånger och peka på saker i.

20160627_144339_27658549990_o 27901602331_cb42f6b835_o

Både jag och Linnéa har fått garderoben uppdaterad. Emil hade i hemlighet beställt hem en tröja, linne, shorts och kjol till mig. ? Och Linnéa har äntligen fått passande regnställ, sydväst och stövlar. ? Det ramlade även med två par skor till, det var 50% rabatt så då får man passa på. Svärmor och Emil var till Röros i veckan för blöjlagret sinade och det var inte bara ett berg med blöjor som hängde med hem utan en mjukiskossa, maracas och en solhatt. Hon härmar korna hela tiden när hon ser dem på riktigt eller på bild – ”amoooo” ? och har även lärt sig att säga ”mjau”, näst viktigaste ordet efter ”mamma”.  ? Björnar, tigrar och lejon morrar hon åt.

DSC01032 DSC01054

DSC01037

DSC01033 DSC01034

Har beställt färg till skylten jag ska göra bl.a. från Panduro och som vanligt får man vänta en halv evighet. Jag förstår inte varför vissa företag är så sega på att skicka iväg paketen?! Jag beställde den 26:e och inte förrän den 30:e hade de lagt en förhandsgrej på posten, alltså inte skickat paketet utan bara berättat att de snart kommer lämna in det. Och på måndag först beräknas paketet komma. Jag vet inget annat liknade ställe att beställa från heller där de har allt möjligt i hobby/pysselväg. Det är så tröttsamt att behöva vänta så länge när som sagt andra företag klarar att skicka ordrar samma dag de får in beställningen eller senast dagen efter. Givetvis har de en massa REA när jag går in där också så jag fastnar en evighet och klickar hem en massa sånt, bl.a pysselgrejer till Linnéa som kommer bli liggande nåt år innan hon kan använda det, haha.

.

Har lagt upp det här på Instagram, men måste bara tipsa här med om Salakis salladsost som jag fick testa genom Smartson, en fetaost gjord på 100% fårmjölk. Godaste fetasosten jag smakat! Aldrig mer att det blir Apetinafuskfeta i det här hemmet inte. Den smakade massor och var krämig. Jag har nog aldrig smakat riktig feta tror jag. Jag fann den på Coop, vet inte om Ica har den. Och på samma gång kan jag tipsa om vad jag hade mer på tallriken. En fläskfilégryta som är riktigt god och mättande, här har jag blomkålsmos till. Receptet finns HÄR!

DSC01050


Äntligen!

SOMMAR!

Det är verkligen sommar när man kan plocka sin alldeles egna bukett alldeles utanför dörren och se och höra korna som går i hagen alldeles intill.

DSC01004

20160613_170623_27657334372_o

Idag har äntligen djungeln här ute blivit nermejad, Emil slog på stort och klippte med TVÅ gräsklippare. xD Först med vrålapan som låter som att den drar med naglarna mot en griffeltavla som står till vårt och alla andras förfogande här i området och sedan for han och hämtade Ingrid och svärfars klippare och körde en omgång till. Sen körde jag en sväng med pappas trimmer, så nu ser det ut som en gräsmatta och inte början till en regnskog här ute i alla fall. Nu känns det som det är sommar på riktigt på nåt vis, jag vet inte varför. Och det är så skönt att Linnea kan hänga med på saker så mycket bättre nu, att hon tycker det är kul att se lite nytt, att gå och titta på djur tex, springa runt på gräsmattan som hon vill och att hon förstår så mycket när man berättar och förklarar för henne och vet vad det mesta heter.

.

Helt okej väder idag men det började blåsa rätt kraftigt på eftermiddan. Vi tog en tur till Storhagens Gårdsbutik & Café igen också och fikade så Linnéa skulle få se kaninerna igen, Och det var faktiskt lite folk som var där och fikade, kul! Någon eventuell sommardiet är ju bara att glömma med ett såhär lättillgängligt café med så mycket gott. Det ligger ju så otroligt fint mot sjön och man kan sitta inne, eller vid nåt av borden ute eller på gräsmattan. Inga får såg vi idag men det ska tydligen komma kaninungar framöver. De serverar kaffe,saft, småkakor, fikabröd och lättare lunch. Man kan också köpa ekologiskt kött, ost, fisk, choklad, kryddor, olja, bröd, kakor m.m.

DSC01023

DSC01025

Jag har en lååång lista på saker jag tänkte hinna med i sommar, så jag är nästan sönderstressad redan nu. En sak kan jag iaf bockat av, och det är kläderna som skulle ut på annons, det fixade jag igår otroligt nog. Sen återstår det att se om någon vill ha dem. Ikväll måste jag skriva ännu en Buzzadorrescension som jag knäppt kort till idag, måste få ordning på pappas bilder på hans sida som bara blev skräp efter jag bytte dator, jag ska tillverka en skylt men måste beställa färg först och skriva ut en schablon till den som inte är klar än, jag ska göra klart Bebisboken och framkalla den bara jag sorterat alla bilder på Linnéa veckovis och lagt in dem på rätt ställe i boken, pappas present ska ordnas med osv osv osv… Men nu ska jag ska börja med att stryka kläder…

.

Den här nyvakna trollungen med världens bästa nyvakenhumör har jag redan visat på andra ställen, men alltså Haha, vilket tryne hon har! För att inte tala om kalufsen. Och såhär tror hon att man gör när man står still, säger vi åt henne att stå still så sätter hon sig på huk. xD

20160625_140302_27793974912_o 20160625_140300_27818411261_o 20160618_173111_27675171401_o


Midsommarafton i Ljusnedal 4

DSC00921 copy

Linnéas andra Midsommarafton. Vi gick ner på Bruksområdet som traditionen är, lite sent ute var vi då mat- och sovklockan inte alltid timear resten av världen, så stången var redan rest när vi kom ner. Det spelades musik och det dansades runt stången, nästa år är det Linnéas tur att dansa Små Grodorna. Köpte ankor till ankracet och fikade på nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café i Gamla Prästgården som hade kak- och tårtbuffé dagen till ära. Mums! Det såldes kolbulle och korv och det var ponnyridning och mjölkkrukekastning Linnéa hälsade på skräckslagna kaniner och såg får och hästar och träffade flera hundar av olika storlek som hon fick klappa på, så kul för henne som tycker så mycket om djur. Farmor hade med sig picknickfilt så vi satt på gräset och Linnéa fick sin första korv med bröd. Det var så väldigt mycket folk! Och uppehåll i vädret, om än mulet. Så kul! Dock orkade inte Linnéa med att stanna över prisutdelningen på ankracet m.m så vi vet inte hur det gått än.

DSC00919 copy DSC00926 copy

DSC00923 copy

(update! höll på glömma den här fantastiska bilden) Jag undrar vad dom håller på med här?

DSC00937

Gamla Prästgården där nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café ligger. Här hade mamma café en gång i tiden också. Det är så roligt att de vågar satsa här i byn.

DSC00927

Spatserarn som inte kunde sitta still när vi fikade. Kaninerna var lite uppjagade av allt spring och skrik  så de låg mest och tryckte i boet, vi får gå hit en lugnare dag istället och titta ordentligt. Och fåren låg och gömde sig i höggräset.

DSC00931 DSC00933 DSC00936

Mjölkkrukekastning på avstånd. Bilderna är en aning dimmiga eftersom jag upptäckte när vi nästan var hemma att det var spår efter misstänkta klåfingrar på linsen.

DSC00939

Ankorna på väg i mål.

DSC00944

DSC00949

DSC00946 copy

De Alldelessnartblivandeföräldrarna aka bror och Sanna. Och Svärmor och Inger S.

DSC00941 copy

Dimmig närbild

DSC00941 copy2

Svängde förbi mamma och pappa en snabbis innan vi gick hem.

DSC00951 DSC00952 copy

Stina och jag på bron imorse. Och de andra Midsommarfirarna i kattgården.

20160624_113843_27261533333_o 20160624_113940_27772249122_o DSC00956


It’s aliiiiive!!!! 5

Men nu är www-världen tillbaka efter två veckors väntan! Så länge så jag har nästan glömt hur man gör med en dator som har internet, därför bloggar jag med mobilen ändå, jag måste värma upp för jag har nästan glömt hur man bloggar också. ? Vi sa upp det mobila 4G-bredbandet till sista maj för att istället ha via fibern som de grävde in åt oss i höstas, döm om THAT förvåning när det visade sig vara totalt stendött och ingen visste vad som var fel. Men nu så, två veckor senare som sagt, så verkar det funka.
.
Jag ska skriva om Linnéas födelsedag, men det får bli när jag har tid att sitta vid datorn för att fixa in alla bilder. Jag har blivit helt off, jag har knappt ens knäppt några bilder under den här internetlösa tiden och det är ett märkligt beteende hos denna här. ? och när jag inte knäpper kort så har jag inte heller något minne av vad jag gjort om dagarna. Jag ska även skriva om och visa vad jag köpte för de 1000 kronorna jag vann ytligheter för. ? Men först ska konfirmandfotona prioriteras och även födelsedagspresentkortet (kan man säga så?) till pappa som jag ska göra på datorn.
.
Annars har vi lekt i sanden på Risnäset, det var kul i ungefär 5 minuter efter att hon studerat sand som rann genom fingrarna klart. ? och letat djur att titta på, vi fann ett par getter som gömde sig bakom lagården och höns på vägen det var det enda. Men häromkvällen fick hon i alla fall träffa två nya, en liten sötastejagsettpålänge-8-veckorskattunge ? som skuttade runt i gräset när vi kom hem från hästletning med vagnen  (nä vi fann inga såna den här gången heller) Tilt som tyckte det var oerhört spännande när den lille miniatyren kom med tjocksvans och krokrygg gåendes i sidled och blev lekfarbror.  ? Lille Sej undrade nog mest vad det var för tingest och fräste sturskt från andra sidan hönsnätet när minin hotade upp henne. ? Linnéa försökte pipa den flera gånger och gick efter den när den sprang runt hörnet. ? Senare gick vi ner till Niklas med ett hundhalsband och då fick hon ju träffa den vovven för första gången riktigt också. Det var lite läskigt i början då han är rejält stor men sen vågade hon sig på att klappa honom och försökte även ge honom en pip. ? Sen gick hon självmant fram till honom när han låg på gräset längre bort, helt orädd. ? En riktig blötpuss bjöd han henne på också. ? hon älskar djur så mycket. ❤ Det kommer förmodligen finnas kaniner att klappa på gårdsbutiken och cafet som öppnar här på byn nästa helg och kanske även får, hoppas hoppas!
.
De har börjat förbereda för husbygge nu här på det nya området bredvid oss, så det är en himla rusch av dumprar, lastbilar och diverse grävmaskiner här förbi, linnes tycker det är jättespännande att titta på. ? Och förra veckan sprängde de sten, den överraskningen! Det är ungefär 20 meter från husknuten och det kan jag säga dundrade så Grinde nära nog flög ut ur lägenheten med Linnéa på magen. Mina stackars nerver har ju varit rätt förskonade det här året jag varit hemma och har nog legat i sleep-mode riktigt. Det fick de känna på nu i dagarna två kan jag säga. ? Jag visste dessutom att det skulle sprängas då de körde hit grejerna kvällen innan, men vad spelar det för roll när man som sagt har nerverna utanpå kroppen och tankarna i yttre rymden.
.
Tyvärr måste jag säga att jag blir smånervös och orolig för hur en del kör efter den här vägen, inte alla såklart, men en del gasar tex på som satan här förbi på parkeringen och det märks ju såklart extra väl nu när mer folk rör sig här. Jag blir orolig för katterna framförallt, de är inte vana den här trafiken och mer kommer det ju bli ju mer det byggs och folk flyttar in. Och sen när Linnéa börjar röra sig mer självständigt och springer runt och cyklar osv då kommer jag oroa ihjäl mig. Varför tar inte folk det lugnt i ett bostadsområde?! Där det finns både barn, ibland lösa hundar och flera lösa katter. Det finns ingen anledning att behöva köra så fort på en så smal väg där man knappt kan mötas, och som sagt, inne i ett bostadsområde. Jag funderar allvarligt på att sätta upp en ”kör sakta”-skylt, med risk för att verka surkärring. ? Men jag är bara så nojig och orolig. Tyvärr är de rätt dyra.
.
Fadern har rymt till stan i eftermiddag så Linnéa och jag är helt allena till inatt nån gång. Ovant!
.
Egopix i klänningen som blev en morgonrock istället och som jag bor i. Det ser inte ut som en klänning tycker jag. Eller? Linnéa och jag övade i bärstolen genom att leta kor. Och en bild på Linnéa från Fornminnesparken på nationaldagen.
image