Tag Archives : Björn Widar Alexander


Strömgôbben & Hjärnsmälta

Men tänk att idag så jobbade jag minsann! Det är lagom långt mellan gångerna. Det var så ovant så jag blev alldeles matt i mitt kranium innan jag var hemma igen, kan ha berott mycket på näst sista skjutsen jag gjorde. Jag hämtade i Röros och körde ända till Käringssjön och den där Käringsjövägen behöver inga ord, får den ens kallas väg? Typ 25 km/h i 7 kilometer för att undvika vibrationsskador och en bil uppdelad i molekyler. Jag var inställd på att det skulle pratas tyska bak i bilen för det var vad som informerades mig, vilket jag icke förstår ett jota av. När kunderna sätter sig i bilen och en av dem börjar rabbla på nåt enormt på ett foreign language så säger jag ”I don´t understand” och han börjar då prata engelska med mig, frågar var jag kommer från och säger till sin kompis att det nog ”berodde på hans dialekt” att jag inte förstod. Det visade sig att de var norskar..,! Men då jag var helt inställd på att höra tyska ur deras talorgan blev det bara rappakalja i mina öron när de började prata, jah bah fatta ingenting. Jag fortsatte prata engelska av någon anledning och likaså han, tills jag inte kunde göra mig förstådd och han bad mig helt enkelt att ta det på svenska, varför pratade jag inte svenska från första början!? Min hjärna nådde nåt slags syntax error, jag är inte van med så mycket folk, jag kan mest Bäbiska och Kattiska numera. Så där satt vi i 12 skakiga mil och pratade ömsom svenska, ömsom norska och engelska. Herregud vilken pärs. Dessutom jävlades uttagsbankomaten när jag skulle ta ut växelpengar och gav mig två 200-ingar när jag väntat mig 100-ingar, så där fick jag ställa mig i början på min arbetsdag och ta ut hundring för hundring för få som jag ville, jösses. Jösses.

.

Den här skylten som sitter efter Käringssjövägen säger allt. ;)  Längre fram finns en till skylt som säger ”HÅLL UT!”, haha!

20160723_165946_27876747104_o

Det var kul att ut och jobba lite för det var jobb hela dagen och jag fick långa körningar och så hann jag tack och lov ta med mig lite lunch och äta den med Linnèa som var med pappa hos farmor så jag fick träffa henne lite mer. Det var så himla jobbigt att lämna en mammig liten Linnéa hemma på morgonen. Fy alltså, hur ska det gå att lämna den här trollungen på förskolan!? Fattar inte. Jag vill verkligen inte det, för det första så kommer det göra så himla ont i mammahjärtat att lämna henne och bara gå om hon är ledsen nån dag, hur klarar man sånt?! Och för det andra så vill jag verkligen inte vara utan henne hela dagarna, det är så fantastiskt att få umgås med den här underbara lilla tjejen varje dag och se hur hon utvecklas och växer och hur mycket hon redan kan och förstår, blir imponerad varje dag. Hur ska jag klara att bara få några få timmar?! Hur ska jag klara att kanske inte få träffa henne alls nån dag då jag inte har en aning om när jag slutar vissa dagar, det är det som är så jobbigt med det här jobbet, att man inte vet om man får gå hem efter 8 timmar. Förr var det väl lite sak samma, nu känns det skitjobbigt på riktigt och jag har redan nästan lite ångest över vintern. Jag önskar verkligen att jag kan gå ner lite i arbetstid sen för att få mer tid med Linnéa.

.

För det tredje och värsta så är jag så jävla livrädd att nåt ska hända henne, att tex personalen på förskolan/skolan inte har koll en minut och så händer det nåt hemskt, att hon fastnar nånstans och blir hängande, att de gräver snögrottor och snön rasar ner över henne (vilket hände i Östersund i fjol, visserligen på en camping, så en 10-åring klämdes ihjäl), att hon ska komma ut på vägen för att nån slarvat med grindarna, vilket hände på en förskola här omkring alldeles nyligen då en liten pojke tog sig ut och gick över vägen och personalen märkte ingenting! Eller att hon ska skada sig inne på tex förskolan vilket hände en fd klasskompis son då han sprang rakt igenom en glasdörr och höll på bli spetsad, tack och lov gick det otroligt nog bra. Och när jag gick i skolan och en klasskompis skar upp hela kinden på en kaffemaskin som hängde i korridoren. Man kan läsa/höra om så mycket hemskt som händer. Jag vet att jag inte kan ha koll på allt jämt eller vara hemma med henne hela livet, jag har ett kontrollbehov, men jag kan inte låta bli att vara rädd varje jävla dag. Hon är ju det bästa som någonsin hänt. Jag är rädd att om hon är med nån annan och den inte har koll så hon springer ner i nån bäck, ramlar ner i ån eller i sjön, eller att hon försvinner i skogen eller ut på vägen. Livrädd inför den dagen när hon kommer cykla/åka kälke på vägen och nån kommer och kör för fort. Helt sinnessjukt vilka scenarion jag kan få framför mig. Och sen när hon blir äldre, jodå jag ser även 10-15 år framför mig. och hon börjar vara med kompisar och hitta på saker, kanske är obetänksam och är vid vattnet, jag vet inte vad det är med vatten som gör mig så rädd, den är ny. Jag fattar liksom inte hur mina och mina kompisars föräldrar vågade låta oss bygga flottar och åka på i ån och hur vi kunde få gå ut på stenhällarna mitt i Ljusnan med forsar runt om när vi var så små helt själva utan att få hårlugg. Jag blev ju skrämd för strömgôbben när jag var liten så det är kanske han som dyker upp igen. Är det bara jag som är så rädd och orolig?

.

Jobbarsson. – Och så snodde jag en bild från Sanna från när vi firade pappa uppe i Ruvallen förra söndagen. Med en liten avundsjuk Linnéa nere på golvet, huffas.

20160723_125547_28205620700_o Skärmbild (31) copy

I fredags var vi till Ruvallen igen, pappas present kom så precist när vi skulle åka också så han kunde få den. Inte för att han hade så stor användning av en högtryckstvätt i sätern men, jag vet inte hur bra det funkar med vatten från bäcken och solcellsström, kanske borde testas? Mamma och jag for på byn och handlade och Emil och Linnéa stannade kvar med morfar, hon blev så trött tillslut medan vi var borta så hon la sig och vilade på sin morfars bröst.

20160722_125611

De här har jag glömt att visa, när vi var på väg till Holmvallen för att fira Malla. Linnéa har ju hittat näsborrarna och det är såklart skitkul att gräva efter snorkusar, Vi brukar leta såna med en tops annars men tydligen går klåfingrarna minst lika bra. Sen vill hon gärna hjälpa oss andra med saken också, så här sträcker hon sig efter min näsa efter att ha grävt klart i sin egen. xD

DSC01102 DSC01104


Före detta vänskap och en ny 12

Jag läste en text hos Paula som väckte minnen till liv, jag är inte säker på att den handlar om mig men det känns som att det gör det, jag har inte frågat för att det känns inte viktigt att veta. Men ändå så väckte det tankar som jag inte tänkt på många många år. Det handlade om en vänskap som fick ett snabbt avslut utan att jag hängde med alls. Jag lärde känna en tjej på nätet, jag minns inte alls vart, kan ha varit allt från Wilda Webben, Lunarstorm eller kanske Nightlife, på stenåldern förstår ni, communityns barndom. Det var många år sedan i vilket fall, jag har så få minnen från mina tidigare år, de finns inte, så jag har mest fragment kvar. Vi blev i alla fall vänner och började träffas i verkliga livet efter att jag var och köpte en klösmöbel av henne och hennes sambo och vi umgicks och vi festade ibland och hade trevligt och jag bodde i deras hus mitt ute i ingenstans i flera dagar en sommar för att vakta deras hundar när de var på semester. Hon var en så snäll och söt och rar tjej som älskade djur och tog hand om flera katter som behövde nytt hem.

.

Men mitt i idyllen så fick jag då och då hemska samtal, mail, sms där hon var helt ifrån sig då hennes sambo misshandlade henne både psykiskt och fysiskt och hon berättade bland annat om att han slängt in henne i elementet en gång. Jag erbjöd henne hela tiden att komma till mig, att hon fick bo hos mig några dagar om hon ville, att hon skulle dra ifrån idioten som misshandlade henne, att hon skulle polisanmäla honom, de hade ju en son tillsammans dessutom. Men hon gjorde aldrig det. De gör väl så har jag hört. Jag försökte och försökte men hon gick alltid tillbaka. Fullkomligt kuvad. Tillslut blev jag så trött på att kämpa och försöka för hennes skull, för jag försökte verkligen få henne därifrån. Men hon tog aldrig tag i det, hon tog aldrig emot vad jag erbjöd under alla dessa år som vi var vänner. Så jag skrev i ett blogginlägg en kort text om att jag inte orkade mer och att nu fick personen klara detta på egen hand, jag hängde inte ut henne på något sätt. Då tog det helt utan förvarning hus i helvete! Jag fick höra både det ena och det andra, som att –  hur kunde jag komma och påstå att hon blev misshandlad!? – Jag var falsk och en fullkomlig lögnare! – Jag skulle omedelbart ta bort alla foton där hon och jag var med på samma bild från nätet! Det var som att det var en helt främmande människa som skrev till mig, jag fattade verkligen ingenting, var det hon som ljugit för mig om att hon blivit misshandlad? Varför skulle hon göra det?! Vad vinner man på det? Jag var ett tag säker på att det var hennes sambo som skrev till mig, men jag vet inte? Jag fattade som sagt inte ett dugg vad som hände. Hon var helt förändrad. läskigt förändrad. Vore faktiskt kul att få veta vad som egentligen hände, vad var sanning och vad var lögn?

.

Back to the saker som betyder något. I söndagskväll tog vi oss äntligen ner på området för att kika på kaninungarna, hela 23 stycken är det tydligen! Linnéa tyckte det var kul och försökte känna på dem och pipa dem. ? Det var inte alls speciellt rädda utan kom fram till nätet flera gånger och nosade. De stora kaninerna var mer som de vuxna de var och chillade mest raklånga på sin fläck. ?

DSC01249

DSC01250 DSC01266

DSC01263 DSC01260

screenshot_20160712-150049png_28184756141_o copy

.

.

.

.

.

.

.

Och i går kväll kom lilla kusinen Björn Widar Alexander hem! Så vi var ettriga som få och for dit redan idag för att snusa på honom och ge gröt. Så liten! Helt otroligt att Linnéa varit i exakt den där storleken för bara ett år sedan, kan verkligen inte fatta det. Han vägde ju ingenting, det var som att hålla i en bomullstuss. Jag ville inte släppa, nevööör. Helt otroligt gullig. Linnéa blev faktiskt lite svartis när jag syttade en annan bebis så jag fick så lov att lämna ifrån mig honom till slut, lilla Linnéan. Men om några månader så har hon alldeles säkert en jättebra liten kompis där. Jag fick tyvärr inte till nån bra bild alls, snodde dessutom en från Sannas Instagram på när jag syttar lille Alexander för första gången, ynka 3 dagar gammal.

DSC01275

DSC01278 DSC01282 DSC01280

Och så ett par bilder från Emil när de varit iväg och hälsat på, jag har stannat hemma för att passa på att försöka få undan saker jag har liggandes på hög. Först hos farfar och tant Ingrid och fick fika på altanen. De hade köpt ett litet bord och stolar som passade små Linnéor perfekt. Och hos farmor och la pussel.

20160709_125058

20160702_150607