Tag Archives : BVC


Mobilsjukan 6

Nåt jag alltid reagerat över, redan innan jag fick barn och då knappt brydde mig om ungar över huvud taget, är föräldrar som sitter med trynet i mobilen när de ”umgås” med sina barn. När man, som jag känner i alla fall, sitter med mobilen så försvinner all tidsuppfattning. Jag kan bara se till mig själv när jag tex skriver på ett blogginlägg eller skrollar internet på bloggar och Instagram eller spelar nåt spel som tidsfördriv medan Linnéa sover eller innan jag själv ska somna. PANG säger det så har timmarna rusat iväg utan att något vettigt egentligen har blivit gjort. Och verkligheten försvinner, det som finns runt omkring dessa mobilklistrade trynen verkar bara vara en diffus dimma, det går knappt att få kontakt vissa gånger, de märker ingenting av vad som händer runt omkring dem och hör inte när någon pratar med dem.

.

Hur ska de då höra och se sina barn om de behöver dem? Om de bara vill ha en förälders uppmärksamhet för att få bekräftelse på att de syns, få beröm för att de gör något bra eller visar att de har roligt och vill ha med mamma och pappa i upplevelsen. Eller om de behöver hjälp, tänk så snabbt en olycka kan vara framme för barn är verkligen överallt och ingenstans! Det har jag verkligen märkt nu när Linnéa börjar ta sig upp på köksstolarna till och med och ska klättra på allt hon inte kunnat klättra på förr och vänder jag bort huvet några sekunder för att slänga in matkassar i hallen efter vi handlat så kan hon utan problem hinna ut på parkeringen och vägen på nolltid, helt otroligt så snabba de små benen är! Vad skulle inte kunna hända en sån gång om jag istället satt med trynet i mobilen!? Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände Linnéa något för att jag inte var uppmärksam.

.

Jag tycker det är skrämmande att föräldrar ens vågar släppa sina barn ur sikte genom att försvinna in i den förbannade internetvärlden och ha noll koll på vad som händer, men framförallt är det tragiskt och sorgligt att föräldrar inte bryr sig mer om sina barn än så, att en mobil är viktigare än att interagera med sina barn och ge dem den uppmärksamhet och trygghet som de så väl behöver för att lära sig hur världen fungerar. Att visa att man finns där, att umgås och leka tillsammans, titta på saker i verkliga livet, gå ut i skogen och se vad som finns där, vara ute och leka, små utflykter, låta dem hjälpa till hemma, istället för att räcka åt även barnet en mobil/platta som de blir helt hypnotiserade av för att ”få en lugn stund”. Hur blir såna barn när de blir äldre, som inte blir uppmärksammade eller känner sig sedda av de som betyder mest för dem? Jag märker väl redan nu på Linnéa hur hon kan fastna i iPaden, hon får titta på den då hon ska sitta lite längre på pottan för att förhoppningsvis bajsa, annars kollar vi i böcker, hon kan bli helt fast och sitta hur länge som helst och stirra ner i den och stänger jag av den för att vi ska kliva upp så kan hon till och med bli förbannad vissa gånger. Så det känns som att den behöver gömmas undan lite nu framöver.

.

Jag säger inte att varken vuxna eller barn aldrig får kolla på mobilen eller plattan, vi lever ju i en sån tid nu, men det måste ju finnas en rejäl gräns och det finns inget som helst behov av att glo på mobilen som vuxen 500 ggr per dag i timtal, inte heller för barn såklart. Jag är så tacksam att jag får tillbringa alla mina dagar med Linnèa, att följa hur hon utvecklas, alla små steg, alla hyss hon gör, hur rolig hon är, vilken humor hon faktiskt har trots att hon är så liten och vilka tokigheter hon har för sig på dagarna och hur mysig och go hon är när hon kommer och vill kramas och mysa titt som tätt, jag vill inte missa en sekund av detta! Tiden går så otroligt fort ändå så jag hänger knappt med. Jag skulle aldrig byta det mot att stirra på en rätt oviktig skärm, som faktiskt finns kvar till ett annat tillfälle, när jag har en Linnéa som jag vill leva fullt ut med, jag kan inte förstå hur folk kan prioritera bort den upplevelsen?!

.

Jag kom att tänka på det häromkvällen då jag ramlade in på en artikel där en tvillingmamma gjort ett experiment med sina barn:

.

”Idag gjorde jag ett experiment. Jag kollade på när mina söner lekte. Jag satt i hörnet och räknade hur många gånger de kollade på mig av olika anledningar: för att se om jag såg deras coola trick, för att söka bekräftelse eller misstycke för det de gjorde och för att se mina reaktioner. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad jag hade skickat för signaler om jag istället hade suttit och kollat ned i en mobil eller annan teknisk pryl.

.

28 gånger skulle mina änglar ha undrat om internet var viktigare än dem. 28 gånger skulle mina söner inte ha fått den uppmärksamhet som de flesta vuxna söker. 28 gånger skulle mina barn ha undrat om de var ensamma känslomässigt. 28 gånger skulle de ha försäkrats om att den du är online är det som egentligen är viktigt.

.

I en värld där vi accepteras för den människor tror att vi är men som vi egentligen inte är, i en värld där bekräftelse kommer från hur många följare och gillningar vi har, i en värld där kvalitetstid med sina nära och kära byts ut mot isolation och sms från andra sidan rummet, så vädjar jag till dig att våga vara annorlunda. Snälla lägg ned de tekniska prylarna och spendera lite tid med din familj och dina närstående. Nästa generation litar på att vi ska lära dem hur man är som vuxen.”

.

Jag kan fortfarande komma att tänka på en annan artikel jag läste och skrev om här för ett bra tag sen, som gör mig så ledsen. Det var ett par som satt i en buss med ett litet barn i vagn framför sig, båda föräldrarna satt försjunkna i sina mobiltelefoner. Barnet blev oroligt efter ett tag och började gny och sträcka upp armarna mot sina föräldrar för att få komma upp till tryggheten, det pappan då gjorde var att ge barnet sin mobiltelefon, och sitter sen och tittar ut genom fönstret medan barnet helt tyst och frånvarande stirrar in i skärmen. Jag blir så så så ledsen, hur kan man göra så mot en liten ny människa när man är dens enda trygghet, den som den litar mest på i hela världen?! Vad ska man tro när man är så liten och behöver all närhet och trygghet man kan få i den stora nya världen med alla intryck som flyger emot en som man inte vet hur man ska hantera, men bara blir ignorerad? Åh, det gör så ont i hjärtat.

.

Så, vad har vi gjort då förutom att vara såhär sjukt allvarsamma? Varit på BVC för första gången på 3 månader, nu väger hon 12220 gram och är 81cm lång. Ökar fortfarande på vikt-och längdkurvan litegrann, de steg ett streck över medelkurvan tidigare och stiger fortfarande lite lite uppåt, stor tjej. Annars så är vi ute varenda dag och springer runt, klättrar i trappor och äter bär och plockar blommor och vissna löv, försöker äta sten och sand i hemlighet och leker med vatten och katter och klättrar på allt som eventuellt går att klättra på, leker tittut och undersöker allt hon hittar på backen och springer åt helt andra håll än vi tänkt oss bara för att vara busig, fantastiska unge.

Försöker ta Tilts fångst, första gången hon såg nån äta en råtta, uppenbarligen knastrade det så härligt så hon gärna ville smaka. – Vi fann blåbär bakom husknuten till lilltrolls (och stortrolls) stora förtjusning så där var vi ett bra tag, jag plockade och hon begärde påfyllning i hinken hela tiden.

20160906_125415_28873792033_o 20160908_125452_29430400062_o

Äter blåbär med hela kroppen, lilla trollunge – Och så var vi ute och plaskade i vattenpölar för första gången i spöregnet, det var fascinerande.

20160909_114503_28936639803_o 20160909_123132_28934949804_o

Provkörde även morfars 6-hjuling. Och så fick hon testa vattenfärg för första gången i veckan, vilket konstverk. Sen hamnade allt vatten på såcka lår.

20160909_125813_29560773815_o img_20160908_091635_28911937354_o


Som annat folk & lite amfetamin 26

Jag tror jag ska börja göra som annat folk, blogga lite men oftare, eller vad tror ni? Jag blir alldeles matt på mig själv när jag väl får tid/ork/lust att sätta mig och blogga och så har jag 678 bilder jag har hunnit tagit den här tiden som jag ju vill ha med i inlägget. Det är där problemet sitter. Bilderna får inte ligga hur som helst, det måste se bra ut och i ett jämnt flöde annars kan jag helt enkelt inte publicera skiten, ordningsmanin har talat. Och utan bilder kan jag heller inte skriva, det tar stopp, sicken skummis.  Så eftersom jag tycker det är så kul att dokumentera mina dagar och kunna se tillbaka på dem så tänkte jag prova göra det mer frekvent istället och så slipper inläggen innehålla 5 kilometer text och 2 ljusår med bilder dessutom och därmed förhoppningsvis mer lättläst och roligare för er stackars få satar som klickar er in. So be it.
.

20160322_153257.jpgI måndags drog jag till la stada igen, slog dessutom en massa flugor i en smäll då jag hade sån tur att jag kunde köra in en taxi som skulle på verkstad och dessutom fick jag Linnéas gåstol såld. Anledningen denna gång är att jag var in på ENP (Enheten för Neuropsykiatri) eftersom jag ska börja knarka, såna där farliga tabletter ni vet med amfetamin i som man kan bli sjuuukt beroende av. ? Nä det är inte amfetamin, substansen däremot – metylfenidat – har liknande egenskaper som amfetamin, men den är faktiskt mer lik kokain. I de doser man får utskrivet är den inte beroendeframkallande, den är centralstimulerande, den verkar psykiskt lugnande, hjälper oss att sortera alla intryck som vi tar in med full kraft och sorterar ut de mest relevanta så det blir lugnare i huvet och därmed besparar en massa energi, och ökar koncentrationsförmågan för folk med ADD/ADHD.
.
Jag fick ju min ADD-diagnos strax innan jag fick veta att Linnéa låg i min mage så jag hann aldrig påbörja medicineringen då, men nu när amningen så gott som är över så är det dags att börja igen. Vi ammar när vi vaknar och sen vid 18 så det är utanför spannet för när medicinen ligger i kroppen, å andra sidan går ytterst små mängder ut i bröstmjölken och redan på BB sa de att jag kunde börja medicinera om jag ville, men jag tyckte ändå det var dumt att chansa och det kändes onödigt att Linnéa skulle få i sig av det oavsett mängd. Men nu ska det bli spännande att testa detta och se vad som händer, jag börjar på lägsta dosen 18mg per dag och ökar sedan efter ca en vecka, känner inte av nåt speciellt ännu dock. Jag ska skriva mer om min ADD och hur jag upplever allt i ett annat inlägg tänkte jag. ?

.

Var på BVC igår och hon har gått upp exakt 500 gram sen sist och växt 2 cm till 74cm. ? Kurvorna för vikten och huvet ligger jättebra och stabilt medan längden pekar uppåt, lika förra gången, så kanske det blir en riktig långbening detta. ❤ Vi hade tänkt kila in på kyrkis en snabbis innan men det blev strul med sovandet på morgonen så när hon väl somnade så sov hon till 10:40 och vi skulle på BVC kl.11.

.

Blir ju tusen bilder i alla fall nu här då eftersom jag har shoppat osv. Linnéa fick såklart en massa när jag var till stan. HUR undviker man att vilja köpa allt!? Så detta kom jag hem med till lillskitas, massor på REA också som tur var.

.

Sötaste gammeldagsklänningen och leggings – Mössor och en tubhalsduk som kommer blir lagom till nästa vinter. ÄLSKA! Jag tror jag lånar kattmössan så länge.

20160322_152336 20160322_152424

Ännu en klänning och ett par svarta ”jeans” – Kattröja (såklart) och så söt collegetröja.

20160322_152500 20160322_152540

Provade en del av den nya outfiten, haha alltså!

20160322_105056 20160322_105403 20160322_105424

I nyklänningen och leggingsen hos mamma och pappa. Linnéa fick påskägg av mormor och morfar också med matburkar och såna här klämmisar och två stycken små skedar som man helt enkelt skruvar fast på klämmisen. Så smart och lättsamt att ta med! Det är hål i skedarna så när man klämmer så kommer maten direkt ut på skeden.

20160322_110150 20160322_110158 20160323_123456

Fick superfina tjocksockar av Margit till nästa vinter, tack! – Enda påskpyntet i detta hushåll, i fåglarnas julgran. Plus att jag satte fjädrar på juldörrkransen vi fick av Britt, så den fick leva vidare ett tag till.

20160322_152601.jpg 20160319_153424

En outfit till, de svarta ”jeansen” som är så jäkla gulliga och kattröjan. – Nyvaken glaskit.

20160323_143538 20160323_140350


Snörvel & ångest & shoppingtur 18

Då har vi avverkat Linnéas andra snôrtrasttillstånd sen hon kom ut ur min mage, första gången var direkt efter BB så vi har ju klarat oss väldigt bra i drygt 8 månader må jag säga. Nu var det säkerligen kyrkis ”fel” då det var en mini där som snoret bara forsade ur lilltrynet på och med dessa små som ska äta på allt dom får tag på så sväljs lätt en och annan bacillur. Men det blev inte värre än snor långt upp i näsan som rosslade, knappt nåt kom ut, och så har hon varit väldigt trött förstås. Så förra veckan var vi hemma så inte vi också skulle smitta nån och det blev en till vilodag denna vecka eftersom min bil dessutom var död igen… Hennes skapare har också haft en liten släng av sjukan och jag har varit/är väldigt trött och blir inte riktigt kvitt snoret och det fastnar små äckliga torra hårda snorar i väggarna på näsan som gör ont och vägrar snytas ut, det var segdraget. Skönt ändå att Linnéa är såpass stor nu så hon kan andas genom munnen, det kunde hon ju inte sist. ?
.
I måndags for mamma och jag till stan, redan 7 på morgonen var vi iväg, för jag trodde i min enfald att vi skulle komma hem rätt tidigt då. Trots att vi avverkade allt i en rasande fart så var vi inte hemma förrän efter 19 så jag hann inte ens säga godnatt till Linnéa. ? Men det var kul och mysigt att komma iväg en sväng med mamma och dessutom fick jag träffa Cissi och sötaste lilla nytillskottet Selma, 17 dagar ny. ❤ Kul att få lämna över gröten och presenten till Cissi istället för att skicka det med post. Vi blev bjudna på en otroligt god broccolipaj som satte sig väldigt behagligt i magen. Tack! ❤ Så vi gjorde den vanliga rundan och småshoppade nödvändiheter och ickenödvändigheter och två nya butiker var BR Leksaker och Lekia, det var nog där vi spenderade mest tid. Och avslutade med mathandling på Willys och Dollar i Svensta såklart.
.
Linnéa fick en massa saker förstås. ❤ Fast det uppe till höger är visst till mig, sånt där kan jag aldrig motstå. Fann äntligen en nattlampa också så jag slipper använda min sminkspegel till det. En badanka som gick sönder innan den hann användas men den gick som tur var att laga, halkskydd till badkaret för små runda rövvirövvar, hårrosetter, självlysande bokstäver som inte lyser, och halkstrumpor och halkstrumpbyxor.  För Emil, som aldrig varit själv med Linnéa så länge hade det gått bara bra. Usch vad jag ångestade mig flera dagar i förväg över att vara ifrån henne hela dagen. Men när vi väl var där så var det ju så full fart så jag hann knappt tänka på det. ? Linnéas farmor var hos oss nästan hela dagen dessutom så helt själva var de ju inte och så fick även Linnéa och hon chansen att umgås en massa.

wp-1456240028318.jpg wp-1456414846082.jpg

Sötaste lilla mini-Selma och gröten hon fick, en tjock ”tavla” som man kan ha ståendes. Helt otroligt att Linnéa varit så liten, det var omöjligt att tänka sig. Väntade en till present men den hann tyvärr inte komma innan vi for. Cissi fick en badbomb och en bubbelbit från Lush som jag hoppas hon kan njuta av snart.

wp-1456221328567.jpg
Idag fick hon testa att äta själv, det slutade i ett bad och allt som var i närheten hamnade i tvättmaskinen. Men hon är den sötaste lilla glaskiten jag vet så jag måste visa bilderna jag tog, allihop.

20160225_105933.jpg 20160225_105934.jpg

20160225_105502.jpg20160225_105346.jpg 20160225_105500.jpg

20160225_105931.jpg 20160225_105917.jpg

I tisdags så kom hon på hur man klappar händerna! Hon klappade händerna med mormor på julafton men det var bara en engångsföreteelse. Hon började alldeles själv när hon satt på golvet och nu är det ett väldigt klappade och ett riktigt goflin samtidigt. ? även ”high five” lossnade i samma veva och det är svinkul tycker hon. Och nu reser hon sig upp mot allt och vill så gärna gå, men hon törs inte riktigt släppa taget. Så det är puckelryggs-VM här hemma nu när vi får springa runt med henne dubbelvikta så hon får spatsera runt med såcka lår.
.
BVC-dags förra torsdagen och hon ha ökat 2 cm på längden till 72cm och gått upp från 8530 till 8940 gram, även förståndet har växt 1cm. Fick råd om att öka på matportionerna nu när hon börjat krypa då hon inte gått upp lika mycket som sist, dock ligger hon ju fint i sin kurva så det är ingen fara på taket att såcka lår ska magra av. ? Så jag gav henne en hel matburk till lunch samma dag och en hel burk till middag, kvällen bestod av spyrapar. Huvva, stackarn blev ju sprängfylld, så vi får öka på lite successivt tror jag.
.
Testade att föreviga hennes fotavtryck med vattenfärg från en färglåda som jag hade hos mormor och morfar när jag var liten, gick sådär med de där sprattelfossingarna, men det får duga tills vi kan använda gips-setet hon fick av mamma och pappa i julklapp. Det gäller nämligen att klåfingrar och klåfötter kan vara stilla i 2-3 minuter för att den ska kunna användas, när händer det?! ?

wp-1455616276597.jpg
Tog en tur med pulkan häromveckan när det var så fint väder, men hon förstår inte riktigt nöjet med att sitta där och glo ännu så efter ett tag börjar det morras där bak.

20160216_131603.jpg 20160216_131558.jpg

Emils kusin var så himla snäll och gav bort en av sina elgitarrer till Linnéa! Hon älskar att sitta och slå på och pilla på strängarna på Emils akustiska gitarrer, så nu blir de förhoppningsvis förskonade, ett tag.

20160216_173823.jpg 20160216_173920.jpg

20160216_173318.jpg 20160216_173213.jpg

Underliga sovstilar nuförtiden, allt som oftast ligger rumpan i vädret och trynet nere i madrassen. / Bada med pappa.

wp-1456221338331.jpg wp-1455616284820.jpg

Det kom även en Glossybox, blev glad för allt! Tills jag testade ögonbrynsgelen, ljusbrun… andra gången jag får en ljusbrun ögonbrynsgel, det ser ju helt efterblivet ut på mig som har mörkbruna strån, hello albino. Tandkräm tycker jag är bra att ha-grej så det gillar jag och den smakar riktigt fräscht! Och lika med deon, som jag avskyr att köpa för det är tråkigt, som luktade milt och gott. Ögonfransprimer, gör väl vad den ska gissar jag? Fransarna blir ganska stela. Sedan var det små förpackningar med hudlotion, handcreme och nån ansiktsmask av nåt slag. Har testat hudlotionen och den var fantastisk och dryg, räckte gott och väl för hela kroppen! Och på tal om skönhetsboxar…jag fick tillbaka pengarna från blufföretaget Elegantbox! Weeee! Det lönar sig att polisanmäla och ligga i ibland minsan! Nu handlade det bara om 199:-. men det är pengar det också som jag gärna behåller om jag inte får det jag betalar för. WIN!

wp-1456240040946.jpg wp-1456240036211.jpg