Tag Archives : Concerta biverkningar


Utseendefixering, tonårsförvirring & Pamela A & Graaf-ideal 21

Åh jag har varit så dålig på att hänga med på slutet, i bloggar och Instagram och annat hej kom och hjälp mig -sociala media bla bla bla. Jag känner mig på nåt sätt kass när jag inte hinner med att kommentera/gilla eller ens ser alla inlägg som mina vänner gör, på slutet har jag stresscrollat Instagram endast på kvällen när jag lagt mig, lika med resten så jag missar massor. Men det har varit lite småjobbigt med att ställa in medicinen nu, jag har ju tagit 54mg på morgonen och sedan 18mg till lunch, vilket gjort att jag förvisso kunnat skjuta fram dippen ett par timmar men blivit ännu tröttare och energilös efter medicinen gått ur mot vad jag var innan, vet inte om det beror på att det är den billigare varianten jag tar vid lunch. Hoppas få Concerta till veckan även på den dosen. Igår var jag i alla fall ute och tog en promenad till Tefsjön för att rensa kraniet och röra lite på mig. Är så fruktansvärt stel mellan skuldrorna, axlarna och i nacken sedan en vecka tillbaka, värken strålar ända fram till bröstet?! jag har försökt med massage, spikmatta, liniment, Ipren och värmekudde men det blir inte bättre. Jag brukar aldrig ha såna här problem annars så jag fattar inte, kanske för att jag burit runt på Linnéa i ett års tid? Krupit runt på golvet och sovit/suttit/legat i diverse utomjordiska ställningar framförallt under amningen, detta år utan en enda hel natts sömn. Men ändå.

Vårflod i Tevån.

DSC00616

Kossorna har fått komma ut i stora hagen som går runt oss och det är massor med små kalvar. Dock är de lite fega ännu så ömsom stod de och våldsfunderade på vad jag var för nåt och ömsom så sprang de i vild panik.

DSC00637

Jag minns inte riktigt hur jag kom in på det, men jag följer Magdalena Graafs blogg för att jag tycker hon skriver så fruktansvärt roligt och fullkomligt ärligt vad det än gäller, så det lär ju varit därför. I alla fall, så kom jag att tänka på hur det var när jag växte upp och när jag precis flyttat till stan, 16 år gammal på forntiden, för att börja gymnasiet. Allt var nytt, alla människor var nya förutom ett par från klassen här i Funäs, jag hade varit i stan ungefär 1 gång per år tror jag innan dess, Innan jag flyttade hade jag ett obefintligt intresse för både kläder och smink, sånt gjorde man inte här, på sin höjd maskara när det var disco. Visst, jag började använda foundation på högstadiet, som jag tjuvlånade av mamma i början har jag för mig för jag blev retad för att jag var röd om kinderna hela tiden ”titta Jennie rodnar jämt, äru kär eller, höhöhö!” på moget småpojksmanér. ? Så på sätt och vis så började väl utseendefunderingarna redan då, jag var ju så blyg och tog såklart till mig de orden, innan hade jag inte haft en tanke på eller reflekterat så mycket alls över hur jag såg ut. Jag blev kär för första gången i högstadiet, huvva så jobbigt det var, pojkspolingen var ju dessutom upptagen Men inte då heller funderade jag på hur jag såg ut, det fanns liksom inget ”undrar om han tycker att jag ser fet ut i det här”, eller att jag började sminka mig och fixa frisyren för att han kanske skulle få upp ögonen för mig, det fanns inte i tankebanorna, så jävla skönt det måste varit! Men då visste jag ju inte annat, jag hade inte varit med om annat, ingen sminkade sig, de flesta gick runt i vanliga t-shirtar/collegetröjor och jeans som man kunde köpa på det ljuva 80-90-talet, på gott och ont.

.

Men med alla reklampelare i stan med bikinimodeller som var omöjligt att undvika i alla busskurer och i affärer och vart man än vände blicken så blev självmedvetenheten större och jag började jämföra mig, jag såg folk överallt som såg ut som jag ville se ut, alla hade de något som jag ville ha. I skolan likadant, nästan alla sminkade sig, färgade och fixade håret och hade snygga kläder varje dag, tighta kläder som avslöjade det mesta. Så hade jag aldrig klätt mig. Jag visste inte att man ”skulle” klä sig så som tjej, jag hade alltid bara tagit nåt plagg hemma utan att bry mig speciellt mycket och inte var det det minsta tight eller urringat. Jag var nog väldigt skyddat här hemma på landet, jag minns dock när vi fick parabol och vi hade MTV och VH1 bland annat och jag vet att jag reagerade även på hur alla artister och videos såg ut. Andra året på gymnasiet så utvecklade jag social fobi, jag har säkert haft det liggandes jämt som med ADD:n. Jag ville inte visa mig för folk, jag klarade inte längre att äta lunch i skolrestaurangen, jag levde på godis, jag mådde fruktansvärt dåligt av att tvingas åka buss till och från skolan, allt innebar en enda panikkänsla. Det kändes som alla tittade på mig och tyckte att jag såg konstig ut, gick konstigt, betedde mig konstigt and so on. Jag hade så otroligt mycket föreställningar om vad folk eventuellt tyckte och tänkte om mig. När jag skulle ta körkortet så var jag mer på körskolan och läste teori (på min tid fanns teorin bara att läsa i pärmar inte i någon dator ) än att gå på skolan, det var ju mindre folk där, jag kunde gömma mig.

.

När jag flyttade till Tandsbyn och blev sambo för första gången i slutet på gymnasiet så började jag även jobba på Husqvarna där efter skolan och monterade ihop kapsågar. Även där blev jag bombarderad med idealet om hur man skulle se ut. På tex en arbetsstation så satt en stor plansch med Pamela Anderson i en Baywatchscen rakt framför ögonen på mig, detta var alltså runt 1998. Så skulle man se ut om man skulle duga. Jag såg inte ut så, inte det minsta. Jag krympte mer och mer i självkänsla, för jag tyckte inte att jag dög, vem skulle vilja ha mig, de har mig väl bara i väntan på något bättre. Något ”sånt där” som sticker som en pil rakt in i hjärtat på mig. Internet fanns ju också, det var rätt nytt då, det var svindyrt att surfa, man kunde inte sitta många minuter för då steg telefonräkningen till månen, modemet som ringde upp en anslutning tog ungefär 10 minuter på sig innan det kopplat upp sig mot internet via telefonlinjen och lät samtidigt som en hes kaffebryggare. På löpsedlarna utanför affärerna syntes systrarna Graaf i olika poser med tuttarna uppe vid hakan och blonderat hår, så såg jag heller inte ut, men det var så man skulle se ut. I mitt huvud.

.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt över mig själv under så många år, jag såg inget bra. Jag började köpa kläder som besatt bara för att passa in, se ut som de där andra snygga tjejerna som alltid hade allt jag ville ha. Jag började sminka mig mer och mer, jag färgade håret och jag blekte och jag färgade igen och jag blekte. Då kanske jag kan känna mig nöjd. Jag kände mig aldrig nöjd. Köper jag just det här sminket kanske det får mig att se ut som den och den, men jag gjorde ju aldrig det, jag såg bara ut som Jennie Grinde. Samtidigt så slets jag med svårigheterna med min sociala fobi och problemen som ADD medförde, utan att jag förstod att det var det som gjorde mig till den jag är, plus min hörselskada som gör det nästan omöjligt för mig att höra vad som sägs när många pratar samtidigt, när det är bakgrundsljud och TV och radio hör jag oftast aldrig vad som sägs, så jag har känt mig utanför på många olika sätt, utan att jag visste varför jag var som jag var. Jag förstod inte varför jag inte orkade vara social i flera timmar varje dag som alla andra, när jag höll på svimma av trötthet av alla intryck efter en vanlig dag, Jag förstod inte varför inte jag kunde komma ihåg handlingen av en film, varför faktafilmer i skolan aldrig fastnade utan jag svävade iväg i tankarna utom kontroll istället och kände mig stendum.

.

Funderar på om det blev lite av en chock med allt nytt i stan, jag som mest höll till i skogen innan liksom, och därför tog jag åt mig så mycket av allt? Men det är ju inte bara jag som flyttat från ett sådant här ställe till en stad, så jag måste varit extra känslig. Undrar hur jag varit och hur livet sett ut om jag stannat här hemma istället? Funderingar funderingar. Alla år med dåligt mående och försök att hitta mig själv, förstå mig själv, svårt att komma till ro, impulsiviteten som styrt mig hit och dit till både det bättre och det sämre, all packning jag dragit på mig under åren. Alla erfarenheter jag faktiskt fått av att vara jag, hur jag utvecklats och hur jag hamnat här där jag är idag, i en Jennie som jag faktiskt tycker om. ADD-diagnosen fick mig att äntligen förstå mig själv, äntligen förstod jag varför jag är som jag är och varför jag varit som jag varit. Bara att få ett ord som beskriver mig var en enorm lättnad, äntligen visste jag att jag inte var ensam och jag var inte heller speciellt konstig, nåja. Och att det finns hjälp att få för att fungera som en normal människa och det finns strategier som jag själv kan tillgå för att underlätta min vardag. Nu trivs jag bra, jag gillar den jag är och alla självdestruktiva, förvirrade, jobbiga år med ett antal depressioner har ju faktiskt lett mig hit och impulsiviteten fick mig dessutom att komma hem till mitt älskade Ljusnedal igen efter 17 år i stan. Här är jag hemma, här mår jag bra. Och här föddes älskade lilla Linnéa! Jag är så glad över att hon får växa upp på samma plats som mig.

Ja, det var dagens funderingar.

.

Några bilder från förra helgen. Det var ju fantastiskt väder på kvällarna i alla fall. Stina blir helt utom sig av lycka när hon får sällskap ute och blir helt galen, lika Farbror Tilt, de springer runt och jagar varandra och springer uppför träd och ner och så blir de kära och måste mysa med matte en stund och sen sätter det igång igen.

DSC00564 DSC00536

Fantastiskt att vara kattdjur.

DSC00543 DSC00558

Nytt till prinsessan, den randiga från oss och de tv¨å andra från mormor och morfar. Nu går hon så gott som obehindrat, hon började i lördags med att hellre gå än krypa, krypa har ju hittills gått fortare så, och nu gör hon mest inget annat än att gå runt i lägenheten hela dagarna. Vad kul det måste vara! :<3 Och så är nog 4:e tanden på väg, i överkäken denna gång, till vänster om de blivande framtänderna så det blir ett lite skevt bett ett tag.

DSC00583 DSC00587 20160525_180200_27244472915_o

I helgen så blir det lite jobb faktiskt, jag fick frågan om ett litet fotouppdrag på lördag, så det ska bli skoj. Hoppas jag kan leverera bara. Och så ska 30-årsbroderskapet firas på nåt vis samma dag. Vi hade avslutning på kyrkis i onsdags också förresten, lite trökigt. Vi var här i Ljusnedal på äventyrsholmen, Marianne grillade hamburgare och det gick hästar i hagen som Linnéa tyckte var väldigt spännande, blev väldigt besviken när hon inte fick pipa dem. Och en vovve som fick springa lös var också väldigt fascinerande, hon försökte pipa även den men inte heller den kände sig speciellt lockad till det. Goa lilla tjej. Vi var inte ensamma denna gången, utan hela två föräldrar och två barn var vi och så Marianne då förstås Lite trist är det ju att inte fler kan dyka upp en sån här gång när M ställer i ordning en massa och det är sista gången inför sommaren. Men gott som tusan var det med grillade hamburgare, Linnéa fick också smaka och älskade det! Men det var jättemysigt ändå såklart att sitta där i gräset, höra vårfloden som brusade förbi runt om, solen som sken, småprata lite och bara må gott i ett par timmar. Dock gjorde jag misstaget att dricka en halv mugg kaffe och efter vi kommit hem kom hjärtklappningen som på beställning…. så det är bara att fortsätta hålla mig ifrån det uppenbarligen.

20160525_100733_27204638506_o 20160525_1007280_26963568990_o

20160525_100746_27141674582_o


Avgiftning & Jante 5

DSC00514Inte för att skryta men, min unge är nog den smartaste som finns. One of a kind, underbarn, redan medlem i Mensa och universitetet är klarrt å betarrt. Inte ens ett år och är i utvecklingen som en 13-åring. Hold your hästar! Ptro Ptro! Kanske jag överdriver en mikroskopisk smula, men hon är ändå den mest fantastiska som finns, inifrån och ut. ❤ Det är så otroligt hur mycket hon förstår trots att hon inte ens funnits ett år här i världen utanför magen. Hon utvecklas varje dag med sina färdigheter och sin fantastiska personlighet.

.

<— vingelpelle.

.

Som tex idag så höll jag på packa ihop ett paket som Linnéa ”hjälpt till” att öppna i sovrummet, så kryper hon ut i hallen och blir genast väldigt bekymrad – hon har hittat ett skräp! Och det är minst lika bekymmersamt som när det kommer en droppe vatten på bordet/golvet när hon dricker och hon måste genast få ett papper och torka upp det. Skräp sitter hon och håller fram mot oss i handen så vi ska ta det samtidigt som hon låter förtvivlat ”heeheeehee!!!” Idag sa jag åt henne att hon kunde komma till mig och lägga det i kartongen jag höll på med istället. Men hon kom aldrig utan när jag tittade ut i hallen nästa gång så var hon borta och det var misstänkt tyst. Hittar henne i köket, då har hon öppnat sopskåpet och är i full färd med att slänga det lilla skräpet hon hittat i soppåsen! ? Hon brukar även hjälpa till att plocka upp matrester från golvet och lägga dem på sopskyffeln när jag sopar, hoppas städglädjen håller i sig for ävvah. ?

.

Och ännu en sån där grej som jag blev helt till mig över hände häromdan, vi har en gigantisk fodertunna till katterna i garderoben i hallen och den brukar hon öppna och kolla på katterna som är på tunnan och hon ser ju även när vi fyller på matskålarna där. Så hade vi fått en 12kg-säck med kattmat levererad av postisstackarna som jag bara ställde i hallen. Det var bekymmersamt även det förstås och jag förklarade att det var kattmat och att vi skulle hälla den i den stora hinken i garderoben sen. Då gick hon raka vägen till garderoben och öppnade och försökte få ut tunnan! Alltså, jag tycker det är helt otroligt så mycket de förstår såna här små människor! Det är så fascinerande och fantastiskt att få följa en sån här liten människa i utvecklingen. ❤ en liten en som pratar ett helt annat språk än oss men ändå förstår nästan allt vi säger! Hon förstår verkligen det mesta vi pratar om för det märks ju på henne och hennes kroppsspråk och hon tittar efter saker man frågar efter och gör saker man säger åt henne att göra. Så otroligt. ?

.

Trollunge som plockat ur pappas kalsonger ur garderoben och kör omkring med dem. Eller det var snarare en katt som plockade ur dem ur garderoben och sedan ”städade” Trollungesson upp dem i sin vagn.

DSC00502 DSC00507

Detta är första dagen helt utan kaffe! Det har inte hänt sedan Tutankhamon balsamerades så detta är historiskt. Jag var strategisk i går kväll och kastade alla delar av kaffebryggaren som tål maskindisk och lite till i diskmaskinen så det skulle vara en omöjlighet för mig att råka göra en kopp kaffe, jag förbereder alltid bryggaren kvällen innan så jag bara behöver använda förståndet till en knapptryckning i morgondimman. Det blev en underlig morgon, så länge jag kan minnas har jag druckit kaffe i sängen när jag är ledig, det är min enda drog jag någonsin haft och ritual i livet liksom. Hur gör man när man inte dricker kaffe på morgonen?! Hur gör man när man inte dricker kaffe när man hälsar på folk!? Jag får börja om mitt liv på nytt. Lära gamla katter dansa and so on. Men i alla fall, det har gått förvånansvärt bra, jag fick lite ont i huvet på förmiddagen men inte så farligt ändå. Dock känns det fortfarande som att nåt fattas med dagen.

.

Det bästa med avgiftningen är dock att jag faktiskt inte haft hjärtklappning! Hoppas inte den kommer ikväll heller, för igår kunde jag inte somna på grund av det och det kan ju ha berott på kaffet jag drack hos mamma och pappa på eftermiddagen. Så imorse tog jag 54mg Concerta och ökade på med 18mg klockan 12. Jag har mått väldigt bra idag, känt mig vaken och orkat med det mesta. Jag fick en dipp som vanligt även i eftermiddags dock, men inte alls så djup som jag brukar få. Ska bli intressant att se hur det blir mot kvällen nu. Jag är hemskt torr i munnen, det har jag varit sedan jag började med Concerta, och måste dricka kolsyrat vatten hela tiden för det känns som det blir en äcklig beläggning på tungan och det är bara kolsyra som kan fräsa bort den känslan. Hoppas även det är en biverkning som går över efter ett tag, Jag hoppas dock att jag kommer kunna ta en kopp kaffe i alla fall nån gång ibland när jag fått rätt dos inställd och kroppen vant sig. För det är gott och det är även en social grej, det blir ju krångligt med koffeinfritt också även om jag såklart kan ha det hemma, men det är ju om man är ute och fikar nånstans eller hälsar på folk det blir krångligt med det. Undrar om det ens finns koffeinfritt kaffe att köpa här i byn? Alltså, för att brygga själv. Jag har glömt att kolla.

.

Har hittat fantastiska glassformar som jag fick idag, de har droppskydd så små händer slipper bli så kladdiga. Hade tänkt fylla dem med såna där fruktsmoothies, klämmisar, först och främst och göra glass av, om det blir nån sommarvärme i år?! Och sedan ska jag göra egen glass och ha i, tex den fantastiska Philadelphiaglassen som jag brukar göra i glassmaskinen, kan ju bara bli fantastiskt! Och ballonger till födelsedagen med… *Tadaaaaaa!” …katter på! Jag kommer förresten att hinna fira TVÅ Mors Dag innan Linnéa fyller ett år, lite kul. Min första Mors Dag var dagen efter Linnéa föddes hon föddes lördagen 30:e och Mors Dag var på söndagen den 31:a maj. Och i år är Mors Dag den 29:e maj och Linnéa blir ju då ett år på måndagen efter.

DSC00519 DSC00521


6th sense glossy & drugs 16

En uppdatering om avsaknaden av bra att ha-ämnen i kraniet kanske är på sin plats. Jag har ätit 54mg Concerta nu i 2 veckor ungefär, den riktiga sorten och inte den billiga varianten som jag gnagde i mig först vilken jag tyckte gav 0 effekt plus förlamande illamående, så egentligen har jag knaprat 54mg i en månads tid. Men visst fasen är det lite skillnad nu när jag äter Concerta, förmiddagarna går oftast jättebra, jag vaknar till och kommer igång bra på morgonen, det känns inte som jag behöver uppskjutningskraften av en månraket för att komma igång med dagen. Ofta är det annars på eftermiddagarna och främst kvällarna jag får saker gjorda, om ens nåt blir mer än halvgjort då heller iom att jag påbörjar 7 projekt samtidigt och pendlar mellan dem, lååång startsträcka där. Dock så känner jag tyvärr fortfarande av energidippen som kommer vid 13-14-tiden, jag blir så trött så det flimrar framför ögonen, känns som hela kroppen vibrerar och jag skulle göra allt för att vila, få tystnad, men det kan jag ju inte med Linnéa här hemma och inte heller då jag är på jobbet. Det är bara att försöka bita ihop och sedan tvärdö så fort jag får chansen.

.

Så igår pratade jag med ENP som föreslog att jag skulle öka på med 18mg mitt på dagen för att se hur det funkar, eftersom morgondosen uppenbarligen går ur kroppen redan då. Och jag måste nog även försöka sluta helt med kaffe ??? även fast jag dricker det på morgonen innan medicinen så påverkas jag förmodligen av det ändå genom att jag får hjärtklappning, kaffe ligger kvar ganska länge i kroppen. Jag läste att det kan bli så och att kaffe dessutom kan öka biverkningarna av Concerta. Så jag måste definitivt testa att även skippa morgonkaffet nu (HERREGUD!) och se hur det känns. Det är lite obehagligt med hjärtklappningen såklart och det är ju svårt att slappna av då också, men även så kan det rätt vad det är liksom bubbla innanför skinnet (aaaalien!) på ett märkligt sätt lite varstans runt bröstkorgen, någon som känner igen den känslan? Sedan så sa hon att man kan må lite underligt medan man håller på att ställa in rätt dos, så det kan ju även bero på det, det tar tid för kroppen att anpassa sig till hur man beter sig när man har rätt mängd kemikalier i hjärnan.

.

Mysbyxmode i helgen i världens mest flurtilldragande soffa.

20160515_163927_27070746955_o

Stina håller på tappa vinterpälsen och är smal på vissa ställen och ett enda tuffs på andra och Lille Sej som hemskt gärna vill ut i sin utomhusgård.

DSC00482 DSC00488

Och så dom här typerna, 3 av 4 lurvbollar hos mamma och pappa.

20160518_132821_26996206552_o

Jag äälskar Glossybox limited edition boxar och brukar nästan alltid se till att snappa åt mig en sån när de släpps. Denna månad så fick jag min originalbox gratis dessutom så då var det ju inget att fundera på om jag skulle köpa Mors Dagsboxen eller ej. ?  Det är tur att jag aldrig behöver känna att jag saknar en hjälpande hand numera.

DSC00467 DSC00471

Till rubriken, alltså innehållet är perfekt! Glossybox måste ha ett 6:e sinne:

  • Fransböjare – nog för att jag fick en sådan med förra boxen, men den rent ut sagt sög, nyps i skinnet och fransarna blir som en torr rosenbuske och spretar åt olika håll och böjen blir framme vid topparna typ om jag ska undvika att böja även skinnet så jag undviker oftast att idka självplågeri med den. Denna är fantastisk! Det är näst intill omöjligt att knipsa av sig skinnet med den, perfekt formad för mina ögon och så har den sammetsskaft. ?
  • Maskara – Jag konstaterade häromdagen att min nuvarande börjar klumpa sig och snart är skräp, funkar dock ett litet tag till efter en droppe vatten i flaskan.?
  • DD Cream för håret – mitt fantastiska Maria Nila-värmeskydd/leave in-balsam räcker till högst en hårtvätt till och denna ska förutom att den är vårdande bl.a funka som leave in-balsam, värmeskyddande och hålla frisyren längre. Purrfect!
  • Lip & cheek-stain – jag har fastnat för dessa efter att alltid ha ratat dem och gett bort eller kastat när jag fått dem förr. Ända tills jag fick ett prov på Benefits Benetint i en box och blev helsåld, förvisso i samma veva som jag bestämde mig för att dra ner på puderprodukter så det kan ju bero på det, provflaskan är snart slut och ni förstår ju paniken över det. Hur överlever man? ? Benetint har en perfekt röd färg för mig tycker jag och jag kör den både som rouge och på läpparna. Denna är mer rosa, ger en lite mer vinterfrostig färg på kinderna tycker jag. Är superhärlig att applicera, behövs bara en dutt med applikatorn på varje kind och den smälter in fint och den har ett svagt fint skimmer. Dock är den tyvärr väääldigt starkt parfymerad och ingen färg jag trivs med på läpparna.
  • Ögonbrynskit – Jag har svurit över mitt lääänge nu, vaxet är slut och själva färgen i paletten så gott som vägrar fastna på penseln hur mycket och i hur våldsamt raseri jag än gnuggar av någon anledning, så ännu en fullträff! Denna är gigantisk, rätt bra pigment dessutom och kan användas lika bra på ögonen också. ? dock är som oftast inte penseln så mycket för världen, de pratar dessutom om en vinklad och en spolformad i beskrivningen, båda ändarna på den som följde med min palett är snedställda? Följer även med en liten pincett som jag inte testat ännu.
  • Läppstift, det var enda grejen som jag inte wowade över, jag använder inte läppstift. Det är för kladdigt, för mycket färg, försvinner på en gång, föredrar läppenna, jag trivas icke och detta är en riktigt röd färg, ljust röd färg. Så om nån känner sig lockad att adoptera det så är det bara att hojta, it’s free!
  • DSC00489

DSC00495 DSC00493