Tag Archives : ettåring


Mammahjärtattack & mardrömmar 5

I måndags var det en så härlig och varm höstdag, så efter att ha hämtat ut en ny potta som passar lillövvilövven lite bättre så inte hela åker ner i hålet och sugs fast och en större toalettpall så hon ska nå upp till handfatet, for vi ner till lekplatsen på Risnäset en sväng, det var tyvärr inga andra där men vi sprang omkring och klättrade och åkte rutschkana. Sen gick vi ner till sjön så hon skulle få känna på vattnet. Hon är väldigt fascinerad av gula löv och brukar plocka upp från vägen och ge mig ? och det fanns ju mängder av dem i vattenkanten som hon pillade på med, så gick jag ett par steg åt sidan för att ta kort på henne och då sätter hon iväg med sjumilakliv rätt ut i vattnet! Vad är det för turbo-såckalår egentligen?! ?? Hon blev lite chockad själv också och såg helt förstörd ut när jag lyft upp henne, hon var väl inte helt beredd på att det skulle bli så blött och så kallt tror jag. Gissa vem som körde maraton i mardrömmar på natten?

.

Det är ju, som jag skrev förr, helt jäkla otroligt hur snabb en så liten människa kan vara, skrämmande är det! Tänk om jag inte varit uppmärksam där (eller nån annan) och hon fortsatt gå och sen ramlat i vattnet och inte kunnat ta sig upp själv! Jag får nära på ångest av bara tanken på hur fort saker faktiskt kan hända om man inte har koll precis heeela tiden nu. ? Det stämmer verkligen som de säger, att bebisarna/barnen ligger ett steg före föräldrarna hela tiden, jag är liksom fortfarande inte van/beredd på att hon är så fruktansvärt snabb nu på att springa iväg, klättra på allt som både går och inte går att klättra på, smaka på allt hon hittar och som i måndags i ren impuls bara kuta rätt ut i sjön. ? Herregud, hur ska jag nånsin kunna lämna ifrån mig den här prinsessan utan att nästan oroa ihjäl mig!? Jag vet att personalen på förskolan kan detta med barn och är vana att ta hand om och ha koll på många samtidigt, men ändå…! Jag vet att alla i Linnéas närhet älskar henne och är rädda om henne, men ändå…! Det går så fort! Så otroligt skrämmande fort! Man måste verkligen vara med varje sekund nu för tiden, lilla människa.

.

Nere på Risnäset. – På nya pallen och nya pottan, goknulen.

20160912_131014_29005743753_o 20160912_185736 20160913_181216_29546166542_o

Hälsade på i Ruvallen en snabbis idag.

20160914_124729_29048989023_o 20160914_125140_29562504452_o

Det var så varmt och skönt ute så det gick att vara sommarklädd klockan 18 Emil spelade gitarr och Linnéa dansade nerför vägen.

20160914_180428_29054317353_o 20160914_180822_29597794341_o

Kossorna hälsar vi på lite då och då – Eftermiddagsvila.

dsc01621 20160914_145617_29564337042_o

Troll

dsc01616 dsc01605 dsc01613


En dag i paradiset 6

I lördags gick mamma och jag till älskade Anåro igen för att titta på höstfärgerna och för att stänga ute mårdstyggelsen ytterligare från nätboden med hönsnät, så nu hoppas jag verkligen att vi lyckats göra livet lite mer förjävligt åt den så vi slipper mötas av en mårdtoalett nån mer gång. Men det lär å andra sidan inte finnas många tussar isolering kvar i det stackars taket heller för den att bädda med. Det var en mulen dag, men perfekt temp att gå i.

.

Anåkroken

dsc01569

Roaldstöten

dsc01577

Anåkroken och Anåfjället.

dsc01596

Relativt ny men ändå förfallen bro över ett surhål, livsfarlig för både folk och fä med stora hål, ruttnade brädor och långa spikar som sticker upp. Så såg det ut även sist vi gick här och det är en månad sen, det är en av alla så kallade Guldturer i området som vi går en bit efter innan vi viker av mot stugan, så det ska ju underhållas och hållas koll på skicket tycker jag då det är mängder med folk som både går och cyklar här och det ser ju inte bra ut heller.

dsc01590 dsc01579

Tittade till grannarna, som fått god hjälp av Farbror Bäver, som huserar vid inloppet, att siktröja lite. Han har jobbat på bra i hela området faktiskt.

dsc01584 dsc01583

Efter ett ganska stort antal koxa (kåsor) med kokkaffe som ej går att undvika att intaga såna här gånger, fika förstås, spikande av 37 år gammal tackpapp som dammar så trynet blir svart och ögonen igenmurade, häftande av hönsnät och nattgardinsmontering på dörren, eftersom jag får för mig att nån står och glor på mig genom fönstret mitt ute i ingenmansland på nätterna så jag blir otrötn. och en liten rensning av skafferiet som har matvaror som gick ut för 20-tal år sen. så blev det åter hemgång. Lika tråkigt varje gång. Hoppas att vi kan ta oss hit med skoter i vinter och bunkra upp med ved och annat tungt, men då måste det vara minst två skotrar som far då det inte finns mobiltäckning på flera kilometer och det inte heller går nån skoterled hit.

dsc01586

När jag precis kommit hem så fick vi besök av gotrynet kusin Alexander med hans bihang till Linnéas stora förtjusning.

dsc01598 dsc01599

Han fick inte mycket till nattro.

dsc01602 dsc01603


Inte nog med kuperade tuttar & brerôvv 20

wp-image-95276514jpg.jpgJag ska tydligen även genomgå en tillfällig (hoppas vi ?) personlighetsförändring med status atombomb en gång i månaden numera helt utan förvarning. Jag har varit så jävla förbannad i några dagar, känt mig som en tickande bomb på kvällarna efter Linnéa lagt sig, som bara vill flyga upp i taket och smattra på med okvädesord likt en kulspruta vid minsta lilla störning eller fel valda ord/ageranden. Till den milda grad att jag började fundera själv varför i helvete jag var SÅ jävla förbannad, det var ju lite onödigt faktiskt, lite överdrivet kanske hörrö Grinde, diskuterade jag med mig själv medan jag googlade tvångströjor för frivilligt hemmabruk för ofrivilliga självskadebeteenden. ?  Så dök jag på en blogg häromkvällen, nästan lite magiskt, som skrev om PMS efter graviditeten. *SCOOOORE!* Ja men det är ju klart det är så! Jag har aldrig i hela mitt liv haft nån slags PMS över huvud taget så inte fasen fattade jag vad det var frågan om när det kändes som att jag fick halva Atlanten innanför skinnet och bollmage utan att ens ha tittat åt en kakjävel och var nog stop-skithungrig. Men det är klart, varför nöja sig med bredare rôvv och diverse tuttransformationer, Vi kryddar med lite psyko-PMS också för det kan hon behöva i sin stillsamma vardag, den lilla lilla kattgalningen. Hähä! ?

.

Och jag gnäller absolut inte över min breare rôvv och mina arbetslösa, sinade mjölkkantiner, jag skiter fullkomligt i det, det enda jag gnäller över är att jag måste köpa nya byxor och det är trist. och det märkliga i att jag tydligen helt plötsligt ska vara ett om möjligt ännu värre monstrum än jag är till vardags en gång i månaden. Allt på grund av att en liten perfekt Linnéa legat i min mage, det bästa som någonsin hänt! ❤ men dessa hormoner som verkar tappa fattningen totalt under en graviditet och sedan glömmer bort vart de hör hemma eller vad det var de jobbade med. På flera plan fungerar jag bättre nu än innan graviditeten, så vissa hormonisar har skött sig exemplariskt. Men de här typerna då?! Hur tänkte dom? – ”Nu har hon fått haft det gött i snart 40 år, nu är det dags att vi jävlas med henne lite extra innan vi gör henne till klimakteriekossa modell Belgian Blue”. ? För så fort The Very D-Day nu kom så är jag som genom ett trollslag som vanligt igen.

.

<— Det var länge sen jag visade en tuttfoting nu, här är en sån. Med tillhörande städdagsfräschör och städflurbollsfrisyr.

.

Igår jobbade jag igen och kom inte hem förrän efter läggdags åt lillsitas, huvva!!! Ringde för att säga godnatt från ett väntrum i Sveg men den där lille miniatyren tyckte att Bolibompadraken var myyycket mer intressant än att prata med mamma. ?? Inte nog med att jag valde att lyssna på en snilleblixt från mitt eget huvud och värmde modifierad ägglatte i micron så jag intet ont anandes hällde i mig hårda äggklumpar och höll på förgås av äckel, min unge ville inte prata med mig i telefon innan hon somnade! ? Nä fy det kändes jobbigt att inte få krama, pussa, pipa godnatt. ? Så jag kröp ner bredvid henne nästan direkt jag kommit innanför dörren, efter att ha fyllt avgrundshålet i magen som gapat stort sen frukosten och jag därefter spottat äggbollar hejvilt och levt på två läkerol och en loka.

.

Linnéa försöker fösa Farbror Tilt hemåt, skapligt upprörande tyckte han. ?

Lille Sej är Lille Sej, ju trängre desto bättre, varför inte lägga sig tillrätta mellan en ministol och köksskåpet? – Vi var i förrådet och rotade i veckan och Linnéa fick syn på min tomte som jag haft sen jag var liten ovj blev dödskär, så hon var ju tvungen att få ta med honom in sådär 4 månader för tidigt. Och hon dansade med honom och han skulle vara med och äta middag och sitta på pottan ?

Kokade sylt på lingonen mamma och jag plockade och åt en del av blåbären till middag tillsammans med grädde.

20160829_160215_29314904995_o 20160829_190109_28695811604_o

Solnedgång förra veckan.

DSC01512


Propellernätter & Sockerjävelkickar 5

Vi har haft ett gäng rotorbladsaktiga nätter nu igen, i en veckas tid så jag går mest på autopilot nu jag har aldrig varit med om att en människa kan rotera så in i bomben snabbt och åt alla håll och kanter och samtidigt lyckas träffa mig mitt i trynet ett flertal gånger med både händer, fötter, blöjrumpa och skalle så det bara dånar i mig. Tror att den andra framtanden är på gång nu och det lär knappast vara behagligt, så det beror säkert på det. Men i min zombiefierade yrvakenhet på nätterna så fattar ju inte mitt kranieinnehåll att jag ska smörja på tandsalvan utifall att det är tänderna som spökar, men i torsdags natt så var jag i detta universum en av gångerna hon vaknade i alla fall och fann mig såpass att jag i blindo kletade på en deciliter (kändes det som) salva både inuti och utanpå lilltrynet och faktiskt så sov hon lite bättre efter det och även fredan.

.

Men i natt var det 100 resor värre igen, hon sov fram till 22 sen vaknade hon var och varannan timme och skrek högt och hjärtskärande så jag fick hjärtsnörp varje gång och låg med tefatsögon och en puls som skulle fått all världens dödsmetaltrummisar att falla ihop i en benhög av avund i mörkret i regelrätt fly- eller fäkta-instinkt, typ. Hon var ledsen och ville vara nära nära hela tiden och helst ligga på bröstet på mig, som tur var så propellrade det inte så mycket i det läget heller så det fick ju gå. Vi är nästan säkra på att det beror på socker, vi var på Larssons 30-årskalas på dagen och fikade och Linnéa fick för en gångs skull smaka lite kakor för vi hade missat att ta med fika till henne, bland annat en jättegod muffins som Sara bakat. Sockerkicken var ju därmed ett faktum och hon härjade runt bland alla kända, okända och bekanta, tur för henne att blygheten hon haft ett tag nu och helst bara skulle vara i min eller Emils famn annars raserade världen, helt plötsligt verkar vara borta, annars hade det blivit jobbigt med allt det springet i Såcka Lår.

.

Hon hade jättesvårt att komma till ro på kvällen när jag skulle lägga henne, hon var trött men kroppen ville inte vara still och sen blev hela natten jobbig. Och exakt samma sak hände i söndags då vi var hos svärfar, då fick hon smaka lite lite efterrätt som bestod av glass och bär med riven choklad på. Preciiis likadan blev hon även då under natten, hon vaknade flera gånger och var jätteledsen och behövde vara nära. Stackars liten. Kanske får hon mardrömmar av sockret, påverkad av det blir hon ju absolut eftersom hon aldrig äter det annars och det kanske sätter sig även i drömmarna. Jag Googlade just precis nu och fick fram detta: ”Om du är orolig för att få mardrömmar är en av de enklaste lösningarna att helt enkelt undvika godis innan läggdags. En aktuell studie visar nämligen att 7 av 10 som äter det strax innan de ska sova sannolikt drömmer mardrömmar. Tesen bygger på att höga halter av socker skapar mer ”mardrömslika” hjärnvågor”.

.

Nu har äääntligen skylten jag tillverkade kommit upp också. Pappa och Emil monterade upp den igår.

20160827_170029_28645376033_o DSC01291 copy

Rödvinbär är bland det godaste bär hon vet, hon ska bara ha mer och mer! Lika med lingon, råa sura lingon.

20160825_130846_29112347132_o 20160825_130701_29220202015_o 20160825_130842_28932410940_o

Mamma och jag var och plockade lingon och lite blåbär idag och jag fick väldigt god hjälp vid rensningen av Trollunge Von Michelingubbe. Helt otroligt vad hon tycker om bär! Och dessutom är sura bär extra delikat som sagt, hon satt och tog stooora nävar med lingon ur hinken som jag rensat och körde in i munnen. Blåbär är inte dumt det heller såklart. Och så skulle hon hjälpa mig att skaka bären på rensgallret och såg såklart när jag kastade iväg skräp lite då och då och skulle göra likadant, problemet var att hon såklart tog bären istället och kastade iväg dem.

DSC01498 DSC01499

Alltså

DSC01500 DSC01503

En trollunge i onsdags morse innan vi gick ner på Bruksområdet en sväng. – Linnéa knackade och knackade men det var ingen hemma

DSC01478 DSC01484

Sjön låg spegelblank.

DSC01486

Spikhammarsmedjan med ramsågen i bakgrunden – smedjan och en del av tjärdalen i förgrunden.

DSC01489 DSC01491

Fick en present med posten i onsdags från Paula, titta en så Jenniesk plånbok liksom! Så fantastisk!

DSC01493 DSC01495


Rôvvar och skoraseri 34

Snart kommer jag kasta allt vad vinterskojävlar heter rakt ut i kohagen, Bambi kanske behöver ett par i vinter, bambisars fötter är ju inte av storlek large direkt så alla jävla parjävlar av skor jag beställt senaste veckan borde passa sådana minifötter. Nä men jag blir på allvar redigt jävla less nu. Jag beställde som sagt två par rejäla vinterstövlar från Sorel och The North Face, mätte mina egna fötter noga och kollade storlekstabellen på hemsidan innan jag beställde. Min vanliga storlek skulle passa. I helvete, de ena nådde jag ända fram i tån på så det finns inte en chans i helvetet att jag skulle få på några tjockare strumpor, det andra paret var aningen större och jag kanske eventuellt fått ner tjockstrumpor men då hade tårna fått vricka sig dubbla. Skickade tillbaka och hämtade idag ut ett nytt paket med Sorel-modellen i en halv storlek större, så det med måtta skulle passa och bli över plats i skon enligt tabellen, plus ett par kängor från The North Face då stöveln var slutsåld, enligt tabellen skulle jag kunna ha 38 på kängorna, men jag beställde för säkerhets skull storlek 39. Glad i hågen hämtade jag då idag paketet och provar hoppfullt skojävlarna, Sorelstövlarna får jag ner tjocksockar i men då är det tvärfullt,. Och så kängorna då… tårna når ända fram i skon och gärna en bit utanför om de kunnat!?!?! Va fan? Det skulle ju vara väl tilltaget iom att jag egentligen skulle ha strlk 38! Vad är det för nytta med storlekstabeller om de är regelrätta lögnare?! Att shoppa skor har aldrig varit ett fritidsnöje, men nu känns det som att äta rostig spik. *surmun* Jaja, nu väntar jag ett tredje paket, passar inte de då lever jag i foppatofflorna i vinter. Dessa I-landsproblem, väljer förmodligen en annan butik nästa gång, om 30 år då jag ids sätta mig och leta skor igen.

.

Mamma och jag smög omkring i skogarna både igår kväll och idag.

20160823_154853_28561011013_o 20160823_154244_29180382545_o

Lilla mamma försvann i höggräset.

20160823_162528_29146794656_o

Jag tänkte att jag skulle fota ett par av de snygga OCH (ta i trä och kors i taket och kasta salt över ögonbrynen) dessutom sköna jeansen jag fick av Cissi när vi var där, det var lättare sagt än gjort med en trollunge i huset. De är liksom glansiga på nåt sätt, men tyvärr är de lite för stora *gråta floder* så de hamnar på halva rôvva så fort jag kröker mina håriga ben, så de sitter inte snyggt mer än en liten stund efter tvätten. :(. Jag gillar inte riktigt att ha skärp, jag vet inte varför, det är väl nån fix idé om att fläsket då hänger över ännu mer. Nä, jag vet inte, jag är väl lat bara, helst bor jag ju i dra-på-byxor som leggings och mjukisbyxor som går snabbt att klä på sig, men det är ju snyggt med jeans och dessa sitter dessutom inte åt runt magen, vilket jag avskyr mer än jag avskyr spindelfarbröder, och är den största anledningen till att jag sällan har jeans, förutom gravidjeansen då men jag kan inte leva i dem hur länge som helst, kanske.

20160822_124816_29047061192_o 20160822_124858_28865449880_o 20160822_124901_29119714486_o

Linnéa fick blåbärsfrukost imorse efter gröten. Hela Linnéa. Sen fick hon ett eget blåbärs- och lingonris av mormor att öva sina bärplockarfärdigheter på.

20160823_084243_29172765795_o 20160823_170959_29102251311_o

Mys i soffan efter middagen. – Det är viktigt med hållningen och framförallt koncentrationen när man sitter på pottan.

20160823_173730_29147534886_o 20160822_183405

Tänkte att det borde väl allt vara dags för ytligheter igen nu, det var ett tag sen sist och med tanke på de två senaste Glossyboxarna, vilka utgör det mesta av min ytlighetsshopping som glad men fattig mammaledig, vilka innehöll i det närmsta skit man kan komma för min del så har det varit nära nog deprimerande på den fronten. Telefonsladdshårsnoddarna man fick i den senaste boxen är nog det enda jag använder, resten har jag glömt vad det var men jag gav bort en hel del också. Såååå denna månads Glossybox var faktiskt såpass bra att den förtjänar att hamna i min eminenta blogg. Jag tror jag kommer använda allt! 

  • Läppstift – i en färg som till och med jag kanske kommer att använda, det är nog första gången det hänt under mina fyra Glossybox-år. Den ser lovande ut i alla fall, hoppas den inte är för varm bara, då förvandlas jag genast till att se sjuk ut, lika med ögonskuggor, då ser jag rödögd ut om jag använder varma färger.
  • Ögonbrynsmaskara med marshmallowfibrer, ni hör ju – från mitt favvomärke! Ögonbrynsprodukter kan man aldrig testa för många av så denna är jag jätteglad för och det ska bli spännande att testa.
  • Ögonskugga – i en skimrig lila färg som nästan går lite åt gråbrun(?!) samtidigt, har bara swatchat lite snabbt. Jag vet inte riktigt med denna, men jag ska testa den i alla fall, hur jag nu ska göra med den, hoppas den funkar till vardags så kanske jag kan byta ut den totalt urusla Maybelline-skuggan jag köpte sist, så synd för den har en perfekt kall brun färg som jag tycker är omöjlig att hitta.
  • Maskara – sånt som går åt, så det är bra och det är alltid roligt att testa nya förstås. Dock är risken större att maskaran hamnar på alla andra delar av kroppen än ögonfransarna med dessa miniatyrmaskaror. Och så räcker de till 2.5 ögon ungefär.
  • Ansiktsmask – den minst gillade produkten då jag aaaldrig orkar/hinner/kommer ihåg att använda dem förutom typ två gånger per år. Men den ska få en chans att hamna på mitt tryne den med, frågan är när det händer.

Så ja, äntligen en bra box igen! jag började bli lite orolig här ett tag med de två senaste boxarna som inte passade mig alls. Tex: After sun-kräm, jag som aldrig solar. Eller vätskeersättning, jaha till när då? En kladdig smokey eye-penna, ögonpennor ska för mig sitta fast där jag lägger dem, inte behöva suddas ut över halva trynet och läggas skuggor på och joxa för att de ska sitta. Nåt läppstift i icke Jennie-färg. Deodorant nummer 20 i ordningen, en rengöringsolja som kräver att man rengör trynet en gång till efter den nämnda för att få bort allt?! Herregud sånt ids inte jag och vad är grejen?! Med mera med mera. Men jag ska inte klaga egentligen, jag har prenumererat i fyra år som sagt och det är först nu som jag varit riktigt missnöjd med nån box.


Surmunnar och älsklingsfrämmande 8

Jag har haft det otroligt kämpigt de senaste dagarna, alltså ni fattar inte hur jag haft det, på allvar, jag har alltså jobbat tre dagar på raken! Senast det hände att jag jobbade mer än två dagar i rad var i mars år 2015, det ni! Det tär på en gammal kropp ska ni veta och jag är inte van att hantera folk, inte ett dugg. Jag klarade mig inte ens ifrån dyngraksfyllon fast jag jobbade dagtid, ni förstår ju chocken för en som varit avskärmad från diverse mänskliga förehavanden i över ett år. De var skittrevliga, inget ont om dem så, men herrejävlar i min låda så HÖGT man måste prata och så utomjordiskt kul allt som egentligen inte är ett dugg roligt in real sober life är. Fast de var rätt roliga av sig mestadels faktiskt, men ändå. En av dem frågade (skrek i örat på mig) mig om jag var glad att ingen satt där  framme med mig, jag svarade att det var rätt behagligt där framme med tanke på att volymen de använde bakom nacken på mig hade räckt för att samtala med en stam aboriginer på andra sidan jordklotet. Det kunde de förstå skrattade de och Snapchattade mig väldigt osynligt genom backspegeln.

.

Sen fick jag även äran att bli ordentlig surmun på ett gäng helt nyktra personer, en barnfamilj till råga på allt, men det har jag redan basunerat ut. Men folk som inte kan bete sig i taxin, som måste kommentera taxameterpriset negativt och med stor förvåning i rösten som stiger allt eftersom kronorna tickar uppåt och som dessutom sitter och pratar med varandra som att jag där framme inte ens existerar eller innehar ett par öron. Nog för att jag är halvdöv men barn brukar inte vara så duktiga på att prata tyst och det var förvånande nog inte heller de vuxna varelserna som blev sjukt förvånade och tvärtysta när jag plötsligt tog mål i mun och svarade och rättade dem på en sak de diskuterade där bak, då jag började bli jävulskt trött på att lyssna på gnatet efter närmare 2.5 mil. De tittade knappt på mig när de klev ur taxin, ett förläget ”tack” och flackande blickar och fort ut med packningen. Jösses! Och sånt där lär de sina ungar att det är helt okej!?

.

Så jag jobbade även i måndags. Lillskitas fick ha barnvakt för första gången såpass länge, jag körde upp henne till Ruvallen så hon fick vara med mormor och morfar i ca 3 timmar. Jag var sjukligt nervös eftersom hon varit så förkyld och haft hög feber och var trött och sliten och dessutom varit vaken mellan 23-02 på natten… Men det gick bra, hon åt mat, gick på pottan, kissade i mormors säng och sen somnade hon till slut och sov i en halvtimme på mormors bröst tills Emil kom och råkade väcka henne när han skulle hämta hem henne efter jobbet. Men konstigt kändes det ändå på nåt vis, jag ska ju vara hemma med henne jämt.

20160807_130952_28207225633_o 20160808_131017_28231522973_o

DSC01412

.

.

.

.

I tisdags fick vi riktigt finfrämmande av Cissi, Petter och Selma som kom förbi på en nätt tripp Östersund-Ånge-Ljusnedal-Östersund, herregud att hon ids. Men ingen blev ju gladare än jag av en sån spontanvisit. Eller ja, det ska vara Linnéa då som är sååå kär i Selma, hon släppte henne knappt på hela tiden! Hon skulle känna på henne, titta på henne, kramas och pipas och gärna sitta PÅ henne för hon blev så uppihejsan att hon inte visste vart hon skulle göra av sig. Älskade lilla vän. Och Petter Fullfartheladan var såklart hemskt kul att träffa också, men det var inte det lättaste för henne att hänga med i hans svängar men hon försökte i alla fall så gott det gick.

.

Gästerna fixade lunch åt oss dessutom, lyx!

.

Linnéa var/är fortfarande medtagen av förkylningen och febern så det blev lite jobbigt för henne stundvis så hon bröt ihop ett par gånger, det är jobbigt att äta, jobbigt att sova, hon är väldigt mammig och vill gärna vara i famnen, men hon kämpar på bra ändå lilla vännen och håller humöret uppe för allt vad hon är värd och samtidigt var det ju så otroligt kul för henne att få träffa Petter och Selma och även Cissi såklart.

.

Först idag börjar hon bli mer som sig själv igen, hon är fortfarande trött och täppt i näsan. Men hon har sovit bra på dagen idag och vid middagen var äntligen matlusten tillbaka igen, hon har vägrat all mat med nån sorts klumpar i förutom gurka, morot, ost och avokado, fruktpuréer osv så vi har fått mixa maten till puré och ge henne den kall för att hon inte ska tjöjas och spotta ut den. Men idag så tog hon bara skeden helt plötsligt och började skotta in mat helt självmant från tallriken och bra gick det dessutom så hon fick i sig nästan allt själv! Hoppas bara snoret ger sig nu snart, det är ju så jobbigt för henne.

.

Förmodligen är det tredagarsfebern hon har haft, hennes första riktiga förkylning För efteråt fick hon fulla magen, bröstet, ryggen, benen, armarna och även lite på händerna och kinderna av röda utslag och det är tydligen vanligt att de kommer efter just tredagarsfebern, vilken de får i den här åldern.

DSC01410

Tänk en så underbart go och snäll liten tjej vi har

20160809_130256_28252967403_o 20160809_130300_28792178431_o

20160809_130237_28252963873_o 20160809_130137_28250804104_o

Och jag fick presenter! Såna där riktigt Jennieska ena dessutom.

DSC01420 DSC01418


Snôrvôttar & ofrivillig offroad-taxi 15

Säg hur det ordet kom till egentligen, snôrvôtt. Direkt översatt blir det snorvante. ? Linnéa är en sån för tillfället, för andra gången i sitt liv, hon har klarat sig väldigt bra från bacilusker må jag säga. Så det är väldigt jobbigt för henne just nu, alldeles täppt i näbben på nätterna så hon inte kan andas genom näsan, glömmer ibland bort att det går att andas genom munnen och lägger då helt enkelt av med att andas under flera sekunder. Otäckt! ? Det är väldigt tragiskt att det inte går att använda nappen också så det kan bli helt hysteriskt i allt kämpande med att suga några drag på den, kippa efter andan och bli vansinnig och kasta sig i stel bananform bakåt och gråtskrika. Hon har totalvägrar nässugen tills nu ikväll och blivit Hulken så fort den kommit inärheten och även nässprayen som hon tyckt varit kul att använda förut är numer ett helvete i flaskform. Huvva, inte lätt. ? Igår natt så var hon tvungen att ligga på ett halvsittande stycke jag för att kunna andas och somna; att höja huvudändan funkar inte för hon hasar bara ner direkt och vägrar dessutom att ligga på rygg, men det blev inte mycket sömn för nån av oss ändå. Igår köpte jag avsvällande nässpray och jag tror faktiskt att den hjälper lite, hon har ingen större matlust heller nu, det är såklart jobbigt att äta när man inte kan andas genom näsan. Hoppas verkligen det här går över snabbt, det kom ju så lägligt tills Emil började jobba också. ?

.

Och annars så har jag jobbat även denna helg och bland annat så roade jag mig med att ofrivilligt köra lite offroad med taxin. Men det är det ingen som vet förutom jag och kunden, tills nu. ? Det var den jäveln som lurade en intet ont anande taxichaufför att det gick en väg dit han skulle för att hämta sina saker, det som kan kallas väg gick rätt snabbt över till att köra i kanten på en åker men jag litade ju på att han förhoppningsvis visste vad han pratade om och fram kom vi ju. Värre var det att ta sig därifrån, i svagt uppåtlut, slirigt gräs och under detta en väldigt svamplik mark av flera dagars regnande. Det gick inte att komma nånstans. Det bara spann och bilen sjönk ner så fort jag försökte smyga mig iväg. Efter att nästan ge upp och gå hem så tog vi en helt annan väg än den vi kom från, en plattare (hur platt nu en åker kan bli..) väg åt motsatt håll och där gick det tack och lov bättre efter putthjälp från kunden på slutet för att komma upp ur gräset och mot vägen och en bil som var grön av gräs ända upp till vindrutan och även innanför dörrarna. Kändes mycket bra att hämta de andra kunderna direkt efter detta, som dessutom fått vänta lite väl länge på grund av fadäsen och som dessutom blev lite bittra och hotade att kliva av taxin 1,5 mil innan slutdestinationen då mätaren då redan nått priset de blivit ”lovade”, men då jag berättade avståndet de hade kvar så blev det tyst. Varning! Grinde är på banan igen.

.

Hotfullt och trafikstockning på Flatruet

20160730_195432_28655659545_o 20160730_195402_28548701102_o

I söndags så fyllde även älskade lilla pappa hela 70 år! Vilket man inte kan tro ett dugg på. Så jag hann även dit en sväng för att äta lite tårta på eftermiddagen. Vi firade ju honom för ett bra tag sen då han fick sin present, högtryckstvätten, så den här gången fick han bara en blomkvast.

.

Har länge velat skaffa en sandlåda till Linnéa, men det har inte blivit av, men så fann jag den här uppblåsbara grejen med en mindre sektion för vatten och en större för sand på REA för bara 79:-! Så i fredags kväll så tog vi ut den och fyllde den så en skeptisk Linnéa fick prova på, men det är ju väldigt bekymmersamt att bli smutsig om händerna så vi får väl se hur poppis den här blir. Praktisk att bara kunna tömma och vika ihop i höst, Beror på hur länge den klarar sig från kattklor också. Å andra sidan så regnar det varje dag känns det som så den håller nog för alltid….

20160729_171803_28552311951_o 20160729_171737_28552304431_o

Linnéa tycker det är så kul att gå med Lille Sej i selen och ingen blir ju lyckligare än Lille Sej av att få komma ut i det stora utomhuset. Hon är så duktig att hålla i kopplet och kuta efter, men rätt vad det är så blir det förstås nåt som är lite intressantare så hon helt enkelt släpper och går åt ett annat håll, haha! Som tur är så är inte det lilla fluret så rymningsbenägen när hon väl får komma ut, hon går nöjt omkring och smaskar gräs och jagar flugor.

20160729_174254_28631890625_o 20160725_173734

Mysfarbrorn blir förstås också helnöjd när han får sällskap ute

20160725_174220_28435909722_o 20160729_174159_28631873915_o

Såhär blev byrån och spegeln när jag äntligen fick handen ur det mörka stället back there och målade om dem. Svårt att få till bra bilder men, den är som synes vit. Det var ju inte det lättaste det här inte, som jag i min enfald trodde. De är inte snyggast i världen men ingen behöver syna dem med förstoringsglas heller. Huvudsaken är ju att hallen blev ljusare. Trooor dock att jag skulle vilja ha mässingknoppar istället, som gångjärnen. Spegeln behöver dock en omgång till, när jag ids. Nästa sommar förmodligen, eftersom att nu när jag hängt upp den innan den är klar kommer jag bli blind och glömma bort att den inte är klar. Lika med varningsskylten som står utanför här, och har så gjort ett bra tag nu, som fortfarande inte kommit upp vid vägen…

DSC01379 DSC01381


Desperat pottjakt & massa kärlek

Ja jösses, en hel vecka sen sist. Dåligt dåligt. Så sitt ner och get prepared på en total bildbomb och en massa struntprat.

.

Vi tar och börjar med torsdagen som var lite mer speciell än de andra dagarna. Vid 9 på morgonen så packade vi nämligen bilen full och styrde kosan mot stan, för allra första gången för Linnéa. Hon hade ju bara åkt därifrån hittills. Huvva vad jag gruvade mig, jag såg framför mig hur hon skulle vrida och vända på sig och skrika och morra efter en kvart. Men 10,20 så somnade hon efter lite mys, trots ett par ögon som väldigt gärna ville vara öppna och se vad som hände trots att ögonlocken hängde ner till knäna på slutet. Så 40 minuter sömn blev det på vägen in. Sen fick hon titta på lite film på iPaden resten av vägen, vilket inte var långt alls, och var så nöjd med det. Tills sista 10 minutrarna då det blev lite gnissel, men det visade sig, när jag lyfte ur henne när vi var framme, att hon kissat igenom blöjan och pyjamasen var blöt så det var ju inte så konstigt, huvva.

20160728_101723_27994884543_o 20160728_111728_28611496445_o

Vi började dagen med att hälsa på Emils mormor, Linnéas gammelfarmor. Hon var den första som fick träffa Linnèa då vi svängde in hos henne på vägen hem från BB, då Linnéa var 2 dagar gammal. Sedan dess har de inte träffats. Det var så mysigt och Linnéa är alltid så lugn och trygg med de allra flesta även fast hon aldrig/sällan har träffat dem. Hon kan vara blyg de första minuterna men sen är hon lika go och busig som hon alltid är. Fantastiska tjej. Vi fick även träffa Emils moster som kom förbi en snabbis. Hon fick förstås springa nakenfis där och vädra sig.

DSC01384 copy DSC01386 copy

Såklart fick hon present av gammelfarmor. En katt i en väska, jag förstår inte varför.

DSC01388 copy 20160729_183102_28015381434_o

Tre generationer. Farmor skulle ju varit med också förstås.

DSC01392 copy

fb_img_1469732153864_28613601275_oSen begav vi oss till Cissi och Henke med familj, älskade älskade vän. Trots att vi så sällan ses numera så är allt så naturligt och självklart. när vi ses. En så mysig dag vi hade, trots de få timmar det blev innan vi blev tvungna att åka hemåt. Tack så hemskt mycket för att vi fick komma till er. Bilden på oss är snodd av Cissi.

.

Linnéa blev så förtjust i lilla Selma och skulle vara uppi henne och känna på henne och ge henne nappen hela tiden. Det var extra spännande att se när Selma åt, hon minns nog inte att hon betett sig sådär själv för bara 4 månader sen. och även Petter var spännande förstås, som visade alla sina häftiga leksaker, som hon inte fick klåfingra på så många utav. Även Julia var hemma, så det var roligt att träffa på henne också efter alla år. Vi fick otroligt gott grillad rostbiff, kyckling och nån slags råkorv(?!) som var förvånansvärt god! Och ugnsrostade rotfrukter till. Linnéa fick samma sak som oss och slickade tallriken ren.

.

Jag fick dessutom två par jeans! Jag nämnde i förbifarten att jag fortfarande går omkring i mina två stackars gravidbyxor för att arslet har breddats nån centi sen graviditeten Mina vanliga inte sitter bekvämt längre, jag avskyr när byxor sitter åt runt magen, det behövs inte mycket alls för att jag ska få panik, fick jag välja skulle jag leva i leggings. Och då går hon raka vägen och drar fram ett gäng som jag får testa och jag hittade två som var sååå jäkla sköna som jag helt enkelt fick! Så snällt! Jag hatar dessutom att köpa byxor då jag aldrig orkar kolla vad jag ska ha för storlek och så ser det ut som hej kom och hjälp mig när jag får hem dem då jag bara beställer billig skit så jag är så tacksam!

.

Ett par tragiska saker hände dock i Linnéas liv den dagen. Cissi och Henke var hundvakt till en liten 12(?)-veckors taxvalp Linnéa tyckte den var fruktansvärd! Hon som brukar älska hundar och alla andra djur och det är är nog dessutom den minsta hund hon träffat, den var ju mindre än Lille Sej liksom. Vet inte alls vad som hände, hon blev rädd för den redan när vi kom innanför dörren och blev aldrig riktigt bekväm med den på hela tiden. Skummish.

.

Och det värsta av allt, när vi passerat Brunflo insåg jag att vi glömt pottan hos Cissi! Hur kan man glömma pottan!? Typ det viktigaste efter nappen! Och Linnéa var såklart bajsnödig och satt och klämde från och till hela vägen, men hur lätt är det att bajsa i blöjan när man sitter fastspänd i en hård bilbarnstol? Och dessutom har hon inte gjort det i blöjan de senaste 6 månaderna, utan i just pottan! Så hon kune ju såklart inte sova en blund på hela vägen. Lilla vännen. Vi stannade på affären i Fåker, i Vemdalen, i Hede – inga pottor fanns det nånstans. Snälla svärmor sprang ner på Ica i Funäs när vi var på väg hem för att kolla om det fanns där och det gjorde det tack och lov! Så hon la undan en som vi kunde svänga in och hämta bakom kassan när vi kom dit, tack och lov! Vi var inte hemma förrän efter Linnéas sovtid och efter ett mycket efterlängtat och välbehövligt pottbesök dormade hon av som en sten när hon väl fick lägga sig.

.

Jag måste ”skryta”, men hon är så otrolig denna lilla människa. Så tålmodig så det finns inte, trots att hon är dödstrött, efter en dag full med nya intryck och nya människor och en bilresa på 42 mil, så är det inte alls mycket gnäll. Bara nån enstaka gång kom det missnöje från henne, vilket inte alls är konstigt, men allra oftast blir hon bara mysig och vill kramas och pipas en liten stund och så blir det bättre sen. Det finns ingen bättre.

DSC01396 copy DSC01399

Kolla in ögonen på den här lilla snyggingen!

DSC01397 copy

Ger nappen till Selma och kramas

DSC01403 DSC01404

Trött liten vän som myser med Cissi – Och Henke & Selma.

DSC01409 DSC01408

Så otroligt trött på vägen hem, och bajsnödig, alldeles glansig i små fina ögonen men ändå finns det ork för bus och tok. Älskade älskade trollunge.

20160728_174500_28504599222_o 20160728_174502_28578748466_o

Nä, det blir inte mer i det här inlägget känner jag nu, haha. Det blev både en miljard bokstäver och tusen bilder, så jag tackar för mig och så tidsinställer jag detta så det publiceras imorrn förmiddag då jag är på jobbet för nu är det sena kvällen. Jamen visst, hon ska jobba IGEN! WUT!? Jag jobbade även förra söndagen och nu blir det jobb lördag-söndag igen. Fint.


Strömgôbben & Hjärnsmälta

Men tänk att idag så jobbade jag minsann! Det är lagom långt mellan gångerna. Det var så ovant så jag blev alldeles matt i mitt kranium innan jag var hemma igen, kan ha berott mycket på näst sista skjutsen jag gjorde. Jag hämtade i Röros och körde ända till Käringssjön och den där Käringsjövägen behöver inga ord, får den ens kallas väg? Typ 25 km/h i 7 kilometer för att undvika vibrationsskador och en bil uppdelad i molekyler. Jag var inställd på att det skulle pratas tyska bak i bilen för det var vad som informerades mig, vilket jag icke förstår ett jota av. När kunderna sätter sig i bilen och en av dem börjar rabbla på nåt enormt på ett foreign language så säger jag ”I don´t understand” och han börjar då prata engelska med mig, frågar var jag kommer från och säger till sin kompis att det nog ”berodde på hans dialekt” att jag inte förstod. Det visade sig att de var norskar..,! Men då jag var helt inställd på att höra tyska ur deras talorgan blev det bara rappakalja i mina öron när de började prata, jah bah fatta ingenting. Jag fortsatte prata engelska av någon anledning och likaså han, tills jag inte kunde göra mig förstådd och han bad mig helt enkelt att ta det på svenska, varför pratade jag inte svenska från första början!? Min hjärna nådde nåt slags syntax error, jag är inte van med så mycket folk, jag kan mest Bäbiska och Kattiska numera. Så där satt vi i 12 skakiga mil och pratade ömsom svenska, ömsom norska och engelska. Herregud vilken pärs. Dessutom jävlades uttagsbankomaten när jag skulle ta ut växelpengar och gav mig två 200-ingar när jag väntat mig 100-ingar, så där fick jag ställa mig i början på min arbetsdag och ta ut hundring för hundring för få som jag ville, jösses. Jösses.

.

Den här skylten som sitter efter Käringssjövägen säger allt. ;)  Längre fram finns en till skylt som säger ”HÅLL UT!”, haha!

20160723_165946_27876747104_o

Det var kul att ut och jobba lite för det var jobb hela dagen och jag fick långa körningar och så hann jag tack och lov ta med mig lite lunch och äta den med Linnèa som var med pappa hos farmor så jag fick träffa henne lite mer. Det var så himla jobbigt att lämna en mammig liten Linnéa hemma på morgonen. Fy alltså, hur ska det gå att lämna den här trollungen på förskolan!? Fattar inte. Jag vill verkligen inte det, för det första så kommer det göra så himla ont i mammahjärtat att lämna henne och bara gå om hon är ledsen nån dag, hur klarar man sånt?! Och för det andra så vill jag verkligen inte vara utan henne hela dagarna, det är så fantastiskt att få umgås med den här underbara lilla tjejen varje dag och se hur hon utvecklas och växer och hur mycket hon redan kan och förstår, blir imponerad varje dag. Hur ska jag klara att bara få några få timmar?! Hur ska jag klara att kanske inte få träffa henne alls nån dag då jag inte har en aning om när jag slutar vissa dagar, det är det som är så jobbigt med det här jobbet, att man inte vet om man får gå hem efter 8 timmar. Förr var det väl lite sak samma, nu känns det skitjobbigt på riktigt och jag har redan nästan lite ångest över vintern. Jag önskar verkligen att jag kan gå ner lite i arbetstid sen för att få mer tid med Linnéa.

.

För det tredje och värsta så är jag så jävla livrädd att nåt ska hända henne, att tex personalen på förskolan/skolan inte har koll en minut och så händer det nåt hemskt, att hon fastnar nånstans och blir hängande, att de gräver snögrottor och snön rasar ner över henne (vilket hände i Östersund i fjol, visserligen på en camping, så en 10-åring klämdes ihjäl), att hon ska komma ut på vägen för att nån slarvat med grindarna, vilket hände på en förskola här omkring alldeles nyligen då en liten pojke tog sig ut och gick över vägen och personalen märkte ingenting! Eller att hon ska skada sig inne på tex förskolan vilket hände en fd klasskompis son då han sprang rakt igenom en glasdörr och höll på bli spetsad, tack och lov gick det otroligt nog bra. Och när jag gick i skolan och en klasskompis skar upp hela kinden på en kaffemaskin som hängde i korridoren. Man kan läsa/höra om så mycket hemskt som händer. Jag vet att jag inte kan ha koll på allt jämt eller vara hemma med henne hela livet, jag har ett kontrollbehov, men jag kan inte låta bli att vara rädd varje jävla dag. Hon är ju det bästa som någonsin hänt. Jag är rädd att om hon är med nån annan och den inte har koll så hon springer ner i nån bäck, ramlar ner i ån eller i sjön, eller att hon försvinner i skogen eller ut på vägen. Livrädd inför den dagen när hon kommer cykla/åka kälke på vägen och nån kommer och kör för fort. Helt sinnessjukt vilka scenarion jag kan få framför mig. Och sen när hon blir äldre, jodå jag ser även 10-15 år framför mig. och hon börjar vara med kompisar och hitta på saker, kanske är obetänksam och är vid vattnet, jag vet inte vad det är med vatten som gör mig så rädd, den är ny. Jag fattar liksom inte hur mina och mina kompisars föräldrar vågade låta oss bygga flottar och åka på i ån och hur vi kunde få gå ut på stenhällarna mitt i Ljusnan med forsar runt om när vi var så små helt själva utan att få hårlugg. Jag blev ju skrämd för strömgôbben när jag var liten så det är kanske han som dyker upp igen. Är det bara jag som är så rädd och orolig?

.

Jobbarsson. – Och så snodde jag en bild från Sanna från när vi firade pappa uppe i Ruvallen förra söndagen. Med en liten avundsjuk Linnéa nere på golvet, huffas.

20160723_125547_28205620700_o Skärmbild (31) copy

I fredags var vi till Ruvallen igen, pappas present kom så precist när vi skulle åka också så han kunde få den. Inte för att han hade så stor användning av en högtryckstvätt i sätern men, jag vet inte hur bra det funkar med vatten från bäcken och solcellsström, kanske borde testas? Mamma och jag for på byn och handlade och Emil och Linnéa stannade kvar med morfar, hon blev så trött tillslut medan vi var borta så hon la sig och vilade på sin morfars bröst.

20160722_125611

De här har jag glömt att visa, när vi var på väg till Holmvallen för att fira Malla. Linnéa har ju hittat näsborrarna och det är såklart skitkul att gräva efter snorkusar, Vi brukar leta såna med en tops annars men tydligen går klåfingrarna minst lika bra. Sen vill hon gärna hjälpa oss andra med saken också, så här sträcker hon sig efter min näsa efter att ha grävt klart i sin egen. xD

DSC01102 DSC01104


Före detta vänskap och en ny 12

Jag läste en text hos Paula som väckte minnen till liv, jag är inte säker på att den handlar om mig men det känns som att det gör det, jag har inte frågat för att det känns inte viktigt att veta. Men ändå så väckte det tankar som jag inte tänkt på många många år. Det handlade om en vänskap som fick ett snabbt avslut utan att jag hängde med alls. Jag lärde känna en tjej på nätet, jag minns inte alls vart, kan ha varit allt från Wilda Webben, Lunarstorm eller kanske Nightlife, på stenåldern förstår ni, communityns barndom. Det var många år sedan i vilket fall, jag har så få minnen från mina tidigare år, de finns inte, så jag har mest fragment kvar. Vi blev i alla fall vänner och började träffas i verkliga livet efter att jag var och köpte en klösmöbel av henne och hennes sambo och vi umgicks och vi festade ibland och hade trevligt och jag bodde i deras hus mitt ute i ingenstans i flera dagar en sommar för att vakta deras hundar när de var på semester. Hon var en så snäll och söt och rar tjej som älskade djur och tog hand om flera katter som behövde nytt hem.

.

Men mitt i idyllen så fick jag då och då hemska samtal, mail, sms där hon var helt ifrån sig då hennes sambo misshandlade henne både psykiskt och fysiskt och hon berättade bland annat om att han slängt in henne i elementet en gång. Jag erbjöd henne hela tiden att komma till mig, att hon fick bo hos mig några dagar om hon ville, att hon skulle dra ifrån idioten som misshandlade henne, att hon skulle polisanmäla honom, de hade ju en son tillsammans dessutom. Men hon gjorde aldrig det. De gör väl så har jag hört. Jag försökte och försökte men hon gick alltid tillbaka. Fullkomligt kuvad. Tillslut blev jag så trött på att kämpa och försöka för hennes skull, för jag försökte verkligen få henne därifrån. Men hon tog aldrig tag i det, hon tog aldrig emot vad jag erbjöd under alla dessa år som vi var vänner. Så jag skrev i ett blogginlägg en kort text om att jag inte orkade mer och att nu fick personen klara detta på egen hand, jag hängde inte ut henne på något sätt. Då tog det helt utan förvarning hus i helvete! Jag fick höra både det ena och det andra, som att –  hur kunde jag komma och påstå att hon blev misshandlad!? – Jag var falsk och en fullkomlig lögnare! – Jag skulle omedelbart ta bort alla foton där hon och jag var med på samma bild från nätet! Det var som att det var en helt främmande människa som skrev till mig, jag fattade verkligen ingenting, var det hon som ljugit för mig om att hon blivit misshandlad? Varför skulle hon göra det?! Vad vinner man på det? Jag var ett tag säker på att det var hennes sambo som skrev till mig, men jag vet inte? Jag fattade som sagt inte ett dugg vad som hände. Hon var helt förändrad. läskigt förändrad. Vore faktiskt kul att få veta vad som egentligen hände, vad var sanning och vad var lögn?

.

Back to the saker som betyder något. I söndagskväll tog vi oss äntligen ner på området för att kika på kaninungarna, hela 23 stycken är det tydligen! Linnéa tyckte det var kul och försökte känna på dem och pipa dem. ? Det var inte alls speciellt rädda utan kom fram till nätet flera gånger och nosade. De stora kaninerna var mer som de vuxna de var och chillade mest raklånga på sin fläck. ?

DSC01249

DSC01250 DSC01266

DSC01263 DSC01260

screenshot_20160712-150049png_28184756141_o copy

.

.

.

.

.

.

.

Och i går kväll kom lilla kusinen Björn Widar Alexander hem! Så vi var ettriga som få och for dit redan idag för att snusa på honom och ge gröt. Så liten! Helt otroligt att Linnéa varit i exakt den där storleken för bara ett år sedan, kan verkligen inte fatta det. Han vägde ju ingenting, det var som att hålla i en bomullstuss. Jag ville inte släppa, nevööör. Helt otroligt gullig. Linnéa blev faktiskt lite svartis när jag syttade en annan bebis så jag fick så lov att lämna ifrån mig honom till slut, lilla Linnéan. Men om några månader så har hon alldeles säkert en jättebra liten kompis där. Jag fick tyvärr inte till nån bra bild alls, snodde dessutom en från Sannas Instagram på när jag syttar lille Alexander för första gången, ynka 3 dagar gammal.

DSC01275

DSC01278 DSC01282 DSC01280

Och så ett par bilder från Emil när de varit iväg och hälsat på, jag har stannat hemma för att passa på att försöka få undan saker jag har liggandes på hög. Först hos farfar och tant Ingrid och fick fika på altanen. De hade köpt ett litet bord och stolar som passade små Linnéor perfekt. Och hos farmor och la pussel.

20160709_125058

20160702_150607