Tag Archives : Funäsdalsberget


Flytt  5

Jag har ju farit och letat banankartonger hejvilt i byn och rensat förråd och sålt saker och slängt saker ovj gett bort saker de senaste veckorna. Så nu tänkte jag meddela att jag flyttar härifrån. Ett tag i alla fall, för att testa nåt nytt, känna efter, kolla in gräset på andra sidan. Jag flyttar alltså bloggen. ? 

.

Jag kom på att jag vill testa att byta bloggställe ett tag för att se om jag får tillbaka lusten och inspirationen och inte ställer så höga krav på inläggen, att det måste stå nåt kul/intressant och att det måste vara massa bilder som ligger exakt som jag vill ha dem i inlägget och i rätt storlek så jag måste sitta vid datorn för att få till det. WordPressappen är rätt usel på bildbiten nämligen och det går inte att välja storlek på bildena och knappt bestämma vart de ska ligga i inlägget så det känns som jag måste sitta vid datorn för att blogga, vilket jag varken har speciellt stor lust med eller tid. Jag har funderat på det ett tag, att flytta, men jag har ju min domän och nästan hela Linnéas första 1.5 år finns ju här indelat i kategorier så det ska vara lätt att hitta osv. Sidan kommer såklart vara kvar, kanske kan jag kopiera inläggen hit så allt finns på samma ställe ändå. Det löser sig. Nu ska jag i alla fall testa det nya stället. ?

.

Jag vill kunna snabblogga menlösa korta och kanske mindre menlösa långa inlägg via mobilen när jag känner för det utan att känna ett tvång att göra det via datorn. Så nu finns jag –> HÄRVälkommen! ? 


Mammahjärtattack & mardrömmar 5

I måndags var det en så härlig och varm höstdag, så efter att ha hämtat ut en ny potta som passar lillövvilövven lite bättre så inte hela åker ner i hålet och sugs fast och en större toalettpall så hon ska nå upp till handfatet, for vi ner till lekplatsen på Risnäset en sväng, det var tyvärr inga andra där men vi sprang omkring och klättrade och åkte rutschkana. Sen gick vi ner till sjön så hon skulle få känna på vattnet. Hon är väldigt fascinerad av gula löv och brukar plocka upp från vägen och ge mig ? och det fanns ju mängder av dem i vattenkanten som hon pillade på med, så gick jag ett par steg åt sidan för att ta kort på henne och då sätter hon iväg med sjumilakliv rätt ut i vattnet! Vad är det för turbo-såckalår egentligen?! ?? Hon blev lite chockad själv också och såg helt förstörd ut när jag lyft upp henne, hon var väl inte helt beredd på att det skulle bli så blött och så kallt tror jag. Gissa vem som körde maraton i mardrömmar på natten?

.

Det är ju, som jag skrev förr, helt jäkla otroligt hur snabb en så liten människa kan vara, skrämmande är det! Tänk om jag inte varit uppmärksam där (eller nån annan) och hon fortsatt gå och sen ramlat i vattnet och inte kunnat ta sig upp själv! Jag får nära på ångest av bara tanken på hur fort saker faktiskt kan hända om man inte har koll precis heeela tiden nu. ? Det stämmer verkligen som de säger, att bebisarna/barnen ligger ett steg före föräldrarna hela tiden, jag är liksom fortfarande inte van/beredd på att hon är så fruktansvärt snabb nu på att springa iväg, klättra på allt som både går och inte går att klättra på, smaka på allt hon hittar och som i måndags i ren impuls bara kuta rätt ut i sjön. ? Herregud, hur ska jag nånsin kunna lämna ifrån mig den här prinsessan utan att nästan oroa ihjäl mig!? Jag vet att personalen på förskolan kan detta med barn och är vana att ta hand om och ha koll på många samtidigt, men ändå…! Jag vet att alla i Linnéas närhet älskar henne och är rädda om henne, men ändå…! Det går så fort! Så otroligt skrämmande fort! Man måste verkligen vara med varje sekund nu för tiden, lilla människa.

.

Nere på Risnäset. – På nya pallen och nya pottan, goknulen.

20160912_131014_29005743753_o 20160912_185736 20160913_181216_29546166542_o

Hälsade på i Ruvallen en snabbis idag.

20160914_124729_29048989023_o 20160914_125140_29562504452_o

Det var så varmt och skönt ute så det gick att vara sommarklädd klockan 18 Emil spelade gitarr och Linnéa dansade nerför vägen.

20160914_180428_29054317353_o 20160914_180822_29597794341_o

Kossorna hälsar vi på lite då och då – Eftermiddagsvila.

dsc01621 20160914_145617_29564337042_o

Troll

dsc01616 dsc01605 dsc01613


Rôvvfärg, blå cancerbollar & säterhäng 4

Gômmôl man gla ändå ;)Jag påbörjade projekt: måla om den uråldriga hallbyrån i onsdags, det har jag nog funderat på sen ifjol minst. Jag köpte den på Jysk för 16-17 år sen, så den har ett gäng flyttskavanker och så är det så mörkt i vår hall då golvet är nästan svart och jag är även dödligt less på träfärg. Hallspegeln håller också på att få sig en omgång.

.

Som jag redan yttrat för eder via sociala medier så började det som sig bör, en nyfiken kissemiss välte den nära nog nyöppnade färgburken så hälften rann ut på gräset, smart som jag är (och snål?) så tog jag i vild panik penseln och tog färg från gräsmattan och målade med. Klipskt. Det fick jag sluta med rätt omgående. Och när jag hade grundat lådfronterna skulle jag ge mig på ett andra lager på skänken och placerar således min ändalykt på desamma när jag hukade mig ner, då jag strategiskt hade placerat dem inom sitthåll från skänken. Det var nästan så jag sa tack och gonatt på sekunden. Well well, jag hade fått till 3 lager på skänken igårkväll trots allt, grundat knopparna och fötterna och även spegeln. Fick ju en klapp på axeln av mig själv då jag Uppfinnar-Jockade mig med pizzakartongen som tidigare innehöll min middag och skruvade fast knopparna på den så jag kunde hålla i dem underifrån och även snurra på dem medan jag målade, ibland glimmar det till även här.

.

Det känns som att jag gått i dvala de här första sommarveckorna men nu plötsligt har jag vaknat till liv och då ska jag helst göra klart allt jag trodde jag skulle gjort klart vid det här laget på en dag. Men fröken Grinde har inte mycket till tidsperspektiv så det är en smärre surprise att det inte går att måla klart en byrå och en spegel och göra en varningsskylt med tilläggsskylt, fixa klart Bebisboken som är (blir) på närmare hundra sidor (än så länge 98 stycken som ska renskrivas och fler blir det), det eviga projektet pappas bilder, pappas present, välja ut och bestämma pappas present efter att han bestämt vad han ville ha, med mera på en vecka samtidigt som det finns en liten väldigt söt och mammasjuk Linnéa här också. Men nu har jag lagt i högväxeln i alla fall, känns skönt.

.

.

.

.

Emil har snickrat ihop en myggdörr också äntligen med både handtag, hasp och magnetlås, så nu kan vi ha korsdrag dagarna i ända utan att Lille Sej kör dragracing mot ytterdörren vid första möjliga glipa, vi har satt hönsnät längst ner också så jag hoppas myggnätet klarar sig från klor i alla fall denna sommar. Det är näst intill ständiga 24 grader här inne på somrarna trots noll element, markisen nere och altandörren ut till kattgården öppen så ofta det går och fönster på glänt, i går kväll var det 26 grader inne kl.22! Det var som att komma in i en bastu efter jag varit ute och målat. Farbror Tilt ser lite upprörd ut på bilden.

20160721_123454_28370804971_o 20160721_203916_28378273041_o DSC01376

Vi var ner och kikade på traktorn som gör stora blå bollar nedanför oss också igår, mycket fascinerande! Jag läste förresten att de är blå i år just för att stödja forskningen om prostatacancer. Ifjol var de tydligen rosa för bröstcancerforskningen, inget jag lade märke till tyvärr, nu googlade jag helt random bara för att se om det fanns nån anledning till att de är annat än vita. Så 15 kronor per rulle blå plast går till Prostatacancerförbundet, fantastiskt!

20160721_172154

Myste uppe i Ruvallen hos mamma, pappa och hårbollarna i onsdags.

20160720_130403 20160720_130356

Kul att plaska i dammen, framförallt att kasta ner allt som står på kanten i vattnet.

DSC01357 copy

Gunga hängmatta var sjukt kul

DSC01373 copy

Ådi och Misse i kattgården.

DSC01365 copy

Hoppas det här vädret fortsätter ett tag nu. Tjyxorna (Lavskrikorna) var förstås framme och kalasade på matrester.

DSC01367 copy

DSC01350 copy


Surkärringsskylt & Speedo 2

 

DSC01291 copyHär är surkärringskylten jag slitit med hur länge som helst, tänk att allt tar så mycket längre tid än jag tror jämt?! Förvisso så har jag inte så många minuter per dag som jag kan sätta mig ner heller så då tar det ju tid. Men leta bilder och lyckas välja ut vad jag ska ha, hur de ska placeras, välanvända vad det ska stå och vad det ska vara för typsnitt. Och färg måste uppenbarligen torka innan man kan måla ett lager till. Schablonen till själva varningsskylten gjorde jag i Photoshop och skrev ut i 4 delar på 4 stycken A4-papper för att få rätt storlek som jag sen tejpade ihop och klippte ut för att sen rita av den på skylten. Och måla måla måla. Lacka lacka lacka.

.

Så nu hoppas jag att vi kan sätta den på ett bra ställe så den syns och framförallt att de som har så jävla bråttom på den här lilla vägen reagerar och saktar ner innan det händer nåt. Det är så dålig sikt här dessutom när man svänger in mot oss, det går en väg rätt upp och från den svänger man vänster in mot oss och nyområdet och där är det så igenväxt av träd som fått växa som de vill sen 1981, så det finns inte en chans att de som kommer med bil får syn på en katt eller ett litet barn när de svänger in här, speciellt inte de som, som sagt, har så jävla bråttom.

.

Jag har kommit en bra bit på väg på Bebisboken också äntligen, så jag hoppas att jag snart kan skicka in den för framkallning. Den finns HÄR om ni vill se upplägget. Har sorterat alla bilder jag har på Linnéa vecka för vecka så jag vet i vilket avsnitt på boken jag kan lägga in vilka bilder, inget som gick på en kvart direkt. ? boken är väl inte optimal egentligen då man inte kan lägga in bilder på alla sidor och inte heller bestämma formatet på dem, men men, det kommer ändå att bli ett fint minne och roligt för både Linnéa och oss att titta i, speciellt när hon blir äldre och kan läsa bl.a historien om hur hon kom till, dagboken vi skrivit vecka för vecka om vad vi gjort osv, hur hon växt och utvecklats, sånger och favoritleksaker. Dopet, första julen och första födelsedagen ska finnas med givetvis på egna sidor osv. Ska bli kul att se slutresultatet. Om jag nu blir klar nån gång, problemet är att så länge jag inte gjort klart alla sidor och lagt in bilder så fortsätter jag skriva i dagboken, moment 22… det är ju så kul att skriva bara till henne som hon kan läsa sen, egentligen vill jag aldrig sluta. Så det kan ju tänkas att den blir klar först till Linnéas 4:e födelsedag. ? Jag tror att jag ska fortsätta på en låst blogg att skriva hennes dagbok sen, så går det ju att skriva ut de sidorna sen om man vill och lägga med i boken.

.

Ormruet, Anåfjället, Häckelberget, Häckelsjön, Gråstöten, m.m.

DSC01311 copy

Idag var det sommar igen, den är sällsynt i år tycker jag. Så vi tog en promenad och hälsade på kaninerna igen nere på området och sen for vi in till byn och åkte upp med gondolbanan på berget och sa hej till Erik. Det var Linnéas andra gång i gondolbanan, första gången var hon bara 1 månad gammal, 2 juli, och sov sig igenom hela upplevelsen. Det var lite småläskigt på uppvägen när det ruskades och gungade, men på nervägen så stod hon och lutade sig mot fönstret och knackade och tittade sig omkring. Ingen höjdrädsling där inte. :

)DSC01315 copy

Lutar sig orädd över kanten – Bergsklättrare på väg upp till toppstugan.

DSC01323 DSC01310 copy

DSC01313 copy

Ljusnedal, Ljusnedalssjön, Lossen, Röstberget & Funäsdalen.

DSC01312 copy

Vi köpte en toalettinsats till Linnéa, tänkte att den kanske skulle kunna gå att ta med när vi ska iväg och hälsa på och så så att hon kan gå på ”pottan” även borta. För det känns som det kan bli lite förvirrande att gå på pottan hela dagarna hemma men är man borta så går det bra att kissa i blöjan. Men tyvärr är den lite för stor så lilllövvilövv halkar ner och det blir en inte alltför bekväm sittställning. Såg sen att det stod 24mån+ på den, vilket inte stod i beskrivningen på hemsidan. Aja, bara att vänta.

DSC01283 DSC01286 DSC01285


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.


Vink Vink! 18

Åh jag blir stressad! Jag hinner ingenting! Jag vill göra det och det men dagarna går i raketfart och de få timmar jag orkar  vara uppe efter Linnéa lagt sig, typ två stackars 60-minutare, hinns det ju inte mycket på. Jag hade så mycket planer för min föräldraledighet, jag bah kommer ju hinna resa jorden runt nu bah! Ungefär så. ? Men en liten Linnéa tar all tid i världen och jag älskar det. ? jag var bara inte beredd på hur mycket tid såpass små folk faktiskt tar, inte alls beredd. Och ju större och rörligare hon blir desto mer fullt upp får jag. ? men det blir även desto roligare för var dag. ❤

Denna vecka har jag försökt hinna så mycket som möjligt med fotona jag fotade i lördags, rensat och gått igenom och  rensat och försökt välja ut ett fåtal och åter rensat säkert 400 bilder som jag knäppte med både systemkameran och kompaktkameran. Jag fotade en konfirmation och konfirmanderna ska få bilderna som ett minne sedan av prästen och övriga, prestationsångest yes, och jag känner mig såklart stressad över att jag tar tid på mig att bli klar, jag har dock inte hört ett pip från dem än så förhoppningsvis är det ingen panik. Men jag är så gott som klar, jag ska rensa lite till så det inte blir för mycket samma och samma bara. Ljuset är ju inte det bästa i en kyrka och blixt använder jag helst inte för jag tycker ibland att det kan ta bort en del av stämningen/känslan i bilden. Jag har en extern blixt som jag inte orkat lära mig och därmed aldrig använder, kanske dags nu?! Och de inbyggda blixtarna ger inte så stor möjlighet att rikta ljuset osv som man kan med en extern, så jag undviker som sagt helst att använda den med följd att bilderna kan bli rätt gryniga i dåligt ljus. Men jag hoppas att de blir nöjda i vilket fall, jag skulle ju mest bara dokumentera hela konfirmationen samt ta en gruppbild utanför kyrkan. Dock fick jag dessutom en väldigt dålig plats, bakom flygeln och predikstolen så jag såg ju inte allt, men tur som jag har så finns det snälla Ronniesar som hade bättre plats och en kamera som ville dela med sig av sina bilder från de vinklar som jag inte fick med. Så jag håller på att gå igenom hans 200+ bilder också. ?
.
Jag hinner inte läsa bloggar, eller jag kastar små getögon på dem jag följer men hinner knappt kommentera. Instagram är nästan ett minne blott och snabbscrollas med tre fingerdrag i sängen innan jag dormar av, kanske hinner jag dubbelklicka en ”like” på ett par bilder, resten av internet får vara, jag irriterar mig mest bara ändå. Jä hala itt ma! Bloggar är ändå det jag verkligen tycker är kul att läsa, så jag prioriterar dem. ? men känner mig så jävla tråkig när jag inte kommenterar för jag vill ju göra det. Aja, jag kommer nog ikapp. Sommar och sol och möjlighet att vara ute mer och kunna gå dit jag vill brukar kunna liva upp mig, ge mig energi. Och förhoppningsvis så kanske jag orkar mer på kvällarna när medicinen är inställd så som den ska vara, jag går fortfarande på 54mg Concerta på morgonen och 18mg till lunch, hoppas på en ökning av lunchdosen till veckan. Och förresten, prisa gud för högkostnadsskyddet! Annars hade jag varit ruinerad och kastad till kloakerna vid andra pillerburken.
.
Älskade lilla prinsessan har ju fyllt ett år! I måndags, lilla älskade. ❤ Jag trodde så stort att jag skulle hinna göra ett inlägg till henne då, men det får komma sen. Kalaset har hon nu på söndag så det är ju inte färdigfirat än, dock har hon fått öppna paket från oss, faster, farmor och mormor och morfar redan. ❤ Visar såklart allt sen.
.
En annan anledning till min lokala radioskugga är att vi inte har något internet! Hur man överleva detta?! Nog är det ovant allt! De har ju kopplat in fiber här för några månader sen och sista maj så gick det mobila bredbandet ut och vi skulle börja med fiber istället. Kopplade in sladdar och *tyyyyyystnad* ittnå!? Det verkar helt enkelt som att det är något fel på självaste modemet, vilket är oanvänt. ? så de lärde tvista och kivas om när internet egentligen kommer tillbaka. Suck. Jag har ett behov av det, jag ska skriva Buzzadorinlägg, jag vet knappt hur man bloggar utan bilder så detta kommer bli jätteknepigt i mitt huvud, jag orkar sällan kommentera några längre utlägg via mobilen och har jag missat flera blogginlägg så orkar jag inte kommentera på nåt av dem för jag vet inte vart jag ska börja och jag blir bara förvirrad ? allt blir så mycket mer överskådligt på en dator. Jag behöver handla smink och hudvård för 1000kr som jag vunnit! ? jag behöver bilder i mina inlägg! Och jag behöver lägga bilderna exakt där jag vill ha dem och exakt så stora som jag vill ha dem, det kan jag inte via mobilen och då stör jag ihjäl mig och kan knappt publicera inlägget utan svåra smärtor i kontrollbehovssinnet. Dessutom tar jag nästan alla bilder med kameran nuförtiden vilket gör det ännu krångligare att blogga med mobilen. Crap. Jag har SÅ många och stora problem. ?
.
Linnéa hade jättesvårt att somna ikväll, jag vet inte alls vad det var. Hon bara skrek och hade det jättejobbigt vad än vi gjorde, övertrött förmodligen men hon har inte sovit sämre idag än annars och vi har inte gjort nåt överdrivet speciellt heller. Det tog över en timme för henne att somna, så fruktansvärt trött men kroppen var som en överspänd banan som inte kunde ligga still och hyperventilerade, stackars liten. ? Det är tänder på gång, nyss har en 4e kommit upp nere och en första är på väg i överkäken. Hon har även fått börja äta samma mat som oss till stor del de senaste dagarna. Vi är fortfarande försiktiga med saltad mat och socker är typ nolltolerans, men det kanske är mycket nu ändå för en så liten. Det är en ny årstid också som hon inte direkt upplevt förr, hon var ju näst intill nykläckt förra sommaren, stark sol, kvav värme, allt ser annorlunda ut, djur hon aldrig sett förr, hon kan ta sig fram alldeles själv på sina små ben och gå dit hon själv vill. Måste ju vara urhäftigt men samtidigt överväldigande! ❤ Så ikväll la jag mig direkt med henne, så hon inte vaknar och blir ännu oroligare av att hon är ensam i rummet när det var så jobbigt att somna.
.
Nu kan jag själv inte somna, haha, så därför skriver jag en massa dravel här. Jag är uppihejsan i tårtplanerandet, jag måste handla och fixa tårtfyllningar och göra tårtdekorationer imorgon. Det ska hinnas städas dessutom. På söndag är det som sagt kalas för världens bästa tjej. ❤ Vi har begränsat det till att folk får komma som de vill men inom en tretimmarsperiod, känns skönt, för då får Linnéa sin vila och har chansen att vara pigg och alert när hon blir uppvaktad istället för att det kanske kommer folk då och då oplanerat under hela dagen när hon kanske egentligen behövt vila.
.
Några bilder i alla fall:
Jag hann som sagt fira två morsdagar innan Linnéa fyllde ett år. ? Hon gav sin mamma fantastiska saker som en bukett rosor, en vågtång som jag inte riktigt kommit underfund med hur jag ska undvika att se ut som ett troll efter att ha använt, men det kommer väl. ?och ett par helt fantastiskt sköna och snygga mysbyxor som jag levt i sen jag själv beställde dem för några veckor sen. ? Som jag längtat efter ett par mjukisar som inte är 15 år gamla, stora som 5-mannatält och fladdrar otäckt runt benen, de lär väl fastna på bild de med inom en snar framtid.
image
Vi var och hälsade på ett par solande mormor och morfar i Ruvallen i veckan. Linnéa lekte med vatten med hela kroppen, pratade med fåglar, raglade i gräset och fick känna på en mask för första gången, förmodligen det vidrigaste hon varit med om ? nästan lika äckligt som glassen jag gjorde av en klämmis häromdan, en mer äcklad min har jag aldrig sett förr på henne ? och så fick hon testa utedass för första gången, pappa har fixat en frigolitsits till mitt gamla hål som morfar gjorde till mig när jag var liten ?
image
Det har ju varit fantastiska dagar ? nästan lite väl då det blir så fruktansvärt kvavt här i lägenheten, speciellt i sovrummet.
image


Utseendefixering, tonårsförvirring & Pamela A & Graaf-ideal 21

Åh jag har varit så dålig på att hänga med på slutet, i bloggar och Instagram och annat hej kom och hjälp mig -sociala media bla bla bla. Jag känner mig på nåt sätt kass när jag inte hinner med att kommentera/gilla eller ens ser alla inlägg som mina vänner gör, på slutet har jag stresscrollat Instagram endast på kvällen när jag lagt mig, lika med resten så jag missar massor. Men det har varit lite småjobbigt med att ställa in medicinen nu, jag har ju tagit 54mg på morgonen och sedan 18mg till lunch, vilket gjort att jag förvisso kunnat skjuta fram dippen ett par timmar men blivit ännu tröttare och energilös efter medicinen gått ur mot vad jag var innan, vet inte om det beror på att det är den billigare varianten jag tar vid lunch. Hoppas få Concerta till veckan även på den dosen. Igår var jag i alla fall ute och tog en promenad till Tefsjön för att rensa kraniet och röra lite på mig. Är så fruktansvärt stel mellan skuldrorna, axlarna och i nacken sedan en vecka tillbaka, värken strålar ända fram till bröstet?! jag har försökt med massage, spikmatta, liniment, Ipren och värmekudde men det blir inte bättre. Jag brukar aldrig ha såna här problem annars så jag fattar inte, kanske för att jag burit runt på Linnéa i ett års tid? Krupit runt på golvet och sovit/suttit/legat i diverse utomjordiska ställningar framförallt under amningen, detta år utan en enda hel natts sömn. Men ändå.

Vårflod i Tevån.

DSC00616

Kossorna har fått komma ut i stora hagen som går runt oss och det är massor med små kalvar. Dock är de lite fega ännu så ömsom stod de och våldsfunderade på vad jag var för nåt och ömsom så sprang de i vild panik.

DSC00637

Jag minns inte riktigt hur jag kom in på det, men jag följer Magdalena Graafs blogg för att jag tycker hon skriver så fruktansvärt roligt och fullkomligt ärligt vad det än gäller, så det lär ju varit därför. I alla fall, så kom jag att tänka på hur det var när jag växte upp och när jag precis flyttat till stan, 16 år gammal på forntiden, för att börja gymnasiet. Allt var nytt, alla människor var nya förutom ett par från klassen här i Funäs, jag hade varit i stan ungefär 1 gång per år tror jag innan dess, Innan jag flyttade hade jag ett obefintligt intresse för både kläder och smink, sånt gjorde man inte här, på sin höjd maskara när det var disco. Visst, jag började använda foundation på högstadiet, som jag tjuvlånade av mamma i början har jag för mig för jag blev retad för att jag var röd om kinderna hela tiden ”titta Jennie rodnar jämt, äru kär eller, höhöhö!” på moget småpojksmanér. ? Så på sätt och vis så började väl utseendefunderingarna redan då, jag var ju så blyg och tog såklart till mig de orden, innan hade jag inte haft en tanke på eller reflekterat så mycket alls över hur jag såg ut. Jag blev kär för första gången i högstadiet, huvva så jobbigt det var, pojkspolingen var ju dessutom upptagen Men inte då heller funderade jag på hur jag såg ut, det fanns liksom inget ”undrar om han tycker att jag ser fet ut i det här”, eller att jag började sminka mig och fixa frisyren för att han kanske skulle få upp ögonen för mig, det fanns inte i tankebanorna, så jävla skönt det måste varit! Men då visste jag ju inte annat, jag hade inte varit med om annat, ingen sminkade sig, de flesta gick runt i vanliga t-shirtar/collegetröjor och jeans som man kunde köpa på det ljuva 80-90-talet, på gott och ont.

.

Men med alla reklampelare i stan med bikinimodeller som var omöjligt att undvika i alla busskurer och i affärer och vart man än vände blicken så blev självmedvetenheten större och jag började jämföra mig, jag såg folk överallt som såg ut som jag ville se ut, alla hade de något som jag ville ha. I skolan likadant, nästan alla sminkade sig, färgade och fixade håret och hade snygga kläder varje dag, tighta kläder som avslöjade det mesta. Så hade jag aldrig klätt mig. Jag visste inte att man ”skulle” klä sig så som tjej, jag hade alltid bara tagit nåt plagg hemma utan att bry mig speciellt mycket och inte var det det minsta tight eller urringat. Jag var nog väldigt skyddat här hemma på landet, jag minns dock när vi fick parabol och vi hade MTV och VH1 bland annat och jag vet att jag reagerade även på hur alla artister och videos såg ut. Andra året på gymnasiet så utvecklade jag social fobi, jag har säkert haft det liggandes jämt som med ADD:n. Jag ville inte visa mig för folk, jag klarade inte längre att äta lunch i skolrestaurangen, jag levde på godis, jag mådde fruktansvärt dåligt av att tvingas åka buss till och från skolan, allt innebar en enda panikkänsla. Det kändes som alla tittade på mig och tyckte att jag såg konstig ut, gick konstigt, betedde mig konstigt and so on. Jag hade så otroligt mycket föreställningar om vad folk eventuellt tyckte och tänkte om mig. När jag skulle ta körkortet så var jag mer på körskolan och läste teori (på min tid fanns teorin bara att läsa i pärmar inte i någon dator ) än att gå på skolan, det var ju mindre folk där, jag kunde gömma mig.

.

När jag flyttade till Tandsbyn och blev sambo för första gången i slutet på gymnasiet så började jag även jobba på Husqvarna där efter skolan och monterade ihop kapsågar. Även där blev jag bombarderad med idealet om hur man skulle se ut. På tex en arbetsstation så satt en stor plansch med Pamela Anderson i en Baywatchscen rakt framför ögonen på mig, detta var alltså runt 1998. Så skulle man se ut om man skulle duga. Jag såg inte ut så, inte det minsta. Jag krympte mer och mer i självkänsla, för jag tyckte inte att jag dög, vem skulle vilja ha mig, de har mig väl bara i väntan på något bättre. Något ”sånt där” som sticker som en pil rakt in i hjärtat på mig. Internet fanns ju också, det var rätt nytt då, det var svindyrt att surfa, man kunde inte sitta många minuter för då steg telefonräkningen till månen, modemet som ringde upp en anslutning tog ungefär 10 minuter på sig innan det kopplat upp sig mot internet via telefonlinjen och lät samtidigt som en hes kaffebryggare. På löpsedlarna utanför affärerna syntes systrarna Graaf i olika poser med tuttarna uppe vid hakan och blonderat hår, så såg jag heller inte ut, men det var så man skulle se ut. I mitt huvud.

.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt över mig själv under så många år, jag såg inget bra. Jag började köpa kläder som besatt bara för att passa in, se ut som de där andra snygga tjejerna som alltid hade allt jag ville ha. Jag började sminka mig mer och mer, jag färgade håret och jag blekte och jag färgade igen och jag blekte. Då kanske jag kan känna mig nöjd. Jag kände mig aldrig nöjd. Köper jag just det här sminket kanske det får mig att se ut som den och den, men jag gjorde ju aldrig det, jag såg bara ut som Jennie Grinde. Samtidigt så slets jag med svårigheterna med min sociala fobi och problemen som ADD medförde, utan att jag förstod att det var det som gjorde mig till den jag är, plus min hörselskada som gör det nästan omöjligt för mig att höra vad som sägs när många pratar samtidigt, när det är bakgrundsljud och TV och radio hör jag oftast aldrig vad som sägs, så jag har känt mig utanför på många olika sätt, utan att jag visste varför jag var som jag var. Jag förstod inte varför jag inte orkade vara social i flera timmar varje dag som alla andra, när jag höll på svimma av trötthet av alla intryck efter en vanlig dag, Jag förstod inte varför inte jag kunde komma ihåg handlingen av en film, varför faktafilmer i skolan aldrig fastnade utan jag svävade iväg i tankarna utom kontroll istället och kände mig stendum.

.

Funderar på om det blev lite av en chock med allt nytt i stan, jag som mest höll till i skogen innan liksom, och därför tog jag åt mig så mycket av allt? Men det är ju inte bara jag som flyttat från ett sådant här ställe till en stad, så jag måste varit extra känslig. Undrar hur jag varit och hur livet sett ut om jag stannat här hemma istället? Funderingar funderingar. Alla år med dåligt mående och försök att hitta mig själv, förstå mig själv, svårt att komma till ro, impulsiviteten som styrt mig hit och dit till både det bättre och det sämre, all packning jag dragit på mig under åren. Alla erfarenheter jag faktiskt fått av att vara jag, hur jag utvecklats och hur jag hamnat här där jag är idag, i en Jennie som jag faktiskt tycker om. ADD-diagnosen fick mig att äntligen förstå mig själv, äntligen förstod jag varför jag är som jag är och varför jag varit som jag varit. Bara att få ett ord som beskriver mig var en enorm lättnad, äntligen visste jag att jag inte var ensam och jag var inte heller speciellt konstig, nåja. Och att det finns hjälp att få för att fungera som en normal människa och det finns strategier som jag själv kan tillgå för att underlätta min vardag. Nu trivs jag bra, jag gillar den jag är och alla självdestruktiva, förvirrade, jobbiga år med ett antal depressioner har ju faktiskt lett mig hit och impulsiviteten fick mig dessutom att komma hem till mitt älskade Ljusnedal igen efter 17 år i stan. Här är jag hemma, här mår jag bra. Och här föddes älskade lilla Linnéa! Jag är så glad över att hon får växa upp på samma plats som mig.

Ja, det var dagens funderingar.

.

Några bilder från förra helgen. Det var ju fantastiskt väder på kvällarna i alla fall. Stina blir helt utom sig av lycka när hon får sällskap ute och blir helt galen, lika Farbror Tilt, de springer runt och jagar varandra och springer uppför träd och ner och så blir de kära och måste mysa med matte en stund och sen sätter det igång igen.

DSC00564 DSC00536

Fantastiskt att vara kattdjur.

DSC00543 DSC00558

Nytt till prinsessan, den randiga från oss och de tv¨å andra från mormor och morfar. Nu går hon så gott som obehindrat, hon började i lördags med att hellre gå än krypa, krypa har ju hittills gått fortare så, och nu gör hon mest inget annat än att gå runt i lägenheten hela dagarna. Vad kul det måste vara! :<3 Och så är nog 4:e tanden på väg, i överkäken denna gång, till vänster om de blivande framtänderna så det blir ett lite skevt bett ett tag.

DSC00583 DSC00587 20160525_180200_27244472915_o

I helgen så blir det lite jobb faktiskt, jag fick frågan om ett litet fotouppdrag på lördag, så det ska bli skoj. Hoppas jag kan leverera bara. Och så ska 30-årsbroderskapet firas på nåt vis samma dag. Vi hade avslutning på kyrkis i onsdags också förresten, lite trökigt. Vi var här i Ljusnedal på äventyrsholmen, Marianne grillade hamburgare och det gick hästar i hagen som Linnéa tyckte var väldigt spännande, blev väldigt besviken när hon inte fick pipa dem. Och en vovve som fick springa lös var också väldigt fascinerande, hon försökte pipa även den men inte heller den kände sig speciellt lockad till det. Goa lilla tjej. Vi var inte ensamma denna gången, utan hela två föräldrar och två barn var vi och så Marianne då förstås Lite trist är det ju att inte fler kan dyka upp en sån här gång när M ställer i ordning en massa och det är sista gången inför sommaren. Men gott som tusan var det med grillade hamburgare, Linnéa fick också smaka och älskade det! Men det var jättemysigt ändå såklart att sitta där i gräset, höra vårfloden som brusade förbi runt om, solen som sken, småprata lite och bara må gott i ett par timmar. Dock gjorde jag misstaget att dricka en halv mugg kaffe och efter vi kommit hem kom hjärtklappningen som på beställning…. så det är bara att fortsätta hålla mig ifrån det uppenbarligen.

20160525_100733_27204638506_o 20160525_1007280_26963568990_o

20160525_100746_27141674582_o


Ensamhet 32

Sånt som kan störa mig så jag nästan går upp i ånga och transformeras till ett åskmoln är när företag är långsamma på att skicka varor. Det finns många företag som skickar samma dag som man lägger beställningen, medan andra av rent jävelskap väntar flera dagar. Jag trodde att att en så liten simpel sak som ett minneskort skulle gå att få på ett par dar. Nä men inte det… så nu har jag väntat tre fjärdedelars evighet på att få testa min nya kamera! Ni förstår ju frustrationen med ett tålamod som inte är av denna värld. ? NetOnNet står inte som högsta prioritet nästa gång jag ska beställa något liknande, det är ett som är säkert.

.

I onsdags så tillbringade vi Kyrkistimmarna vid gamla badplatsen i Funäsdalen. Det var bara jag och Linnéa denna gången, sist var vi ju i alla fall två föräldrar. Linnéa åt upp nästan alla krokar själv, den damen har ingen skam alls i kroppen utan tiggde majskrokar högljutt som om det ej fanns någon morgondag, det hjälpte inte att Marianne hade gömt undan dem i picknickkorgen på min begäran efter krok nummer 7, Linnéa visste allt vart dom fanns och för majskrokar kan man göra vad som helst. ? Marianne hade även köpt munkar för ett helt kompani och så var det bara vi där som fick hugga in på heeela härligheten. Inte nog med att man fick tjata till sig majskrokar på det där stället, det var även elaka barr i sanden så det stacks varje gång hon satte handen utanför filten så det blev grålåt, inte lätt att vara liten. Själv hade jag fullt upp med att se till så hon inte åt uåå all sand, gräs, barr, bark, gamla löv, stenar osv. Hon fick även två leksaker, en liten rosa plastbåt och en sandform i form av en båt av Marianne som hon. själv valde. Så snällt. ?

.

Det är en hel del is kvar på Funäsdalssjön och snö i fjällen, men men, det är ju bara sommar mellan juli-augusti så.

2016-05-11-01.28.47-1.jpg.jpg 2016-05-11-01.28.48-1.jpg.jpg

Emil spelade gitarr för solnedgången en fin kväll – Och Linnéas nya spegel är upphängd till linslusens stora förtjusning, här är ryggsäcken jag vann till henne också på en Instagramtävling hos SweetMini!

2016-05-10-11.10.12-1.jpg.jpg 20160510_143407_26327750433_o

Ibland kan jag känna mig ensam, ibland kan jag känna den där längtan efter att ha ett helt gäng med kompisar att hänga med, att alltid ha nån som är villig att umgås vad det än må vara, på tu man hand eller med hela gänget. Å andra sidan har jag aldrig haft behov av en massa människor runt mig och tycker ofta att det är jobbigt med för mycket liv och rörelse, jag trivs bra med mig själv och jag trivs bra med att vara hemma eller att strosa i skogen/fjällen i tystnad. Familjen och övrig släkt och kollegor och de kunder jag kör räcker oftast gott och väl för mig och mitt lilla sociala behov. Jag har absolut inga problem med att vara ensam, jag skulle mycket väl kunna bo i en stuga mitt ute i ingenstans. Men ibland slår den där känslan mig ändå. Jag har vänner, få men otroligt bra vänner som jag kan prata om allt med, som är precis som jag.

När jag flyttade hem efter 17 år i stan så försökte jag sporadiskt ta lite kontakt med folk, men det är uppenbarligen svårt att komma in som ”ny” i befintliga grupper i en liten by, speciellt om man är som jag och är lite blyg och inte vågar ta för mig och skapa kontakter som ”alla andra” verkar vara, som det känns. Jag önskar att jag var mer framåt bland folk, att jag vågade visa att jag är intresserad av vänskap och umgänge. Jag kan bli lite avundsjuk och ledsen ibland när jag ser/hör gäng med vänner åka på en skid-, skoter- eller vandringstur eller bara träffas över en middag hemma hos nån och mysa på, träffa såna med barn i Linnéas ålder så hon får träffa andra även utanför kyrkis, eller bara ta en kaffe eller hänga hemma på gräsmattan och snacka skit eller hålla käft.

Samtidigt så är jag inte sån att jag behöver det sociala i speciellt hög grad, jag trivs som sagt bra själv i hemmets lugna vrå och min låga energidepå räcker ofta inte till så mycket mer än att klara dagen heller, speciellt inte när jag jobbar, så det är ju inte ofta jag känner behovet av att umgås med folk som sagt. Men ibland kommer den där längtan. Det känns tråkigt att det ska vara så svårt, jag har försökt på mitt sätt men det funkade inte och jag önskar att jag var mer rättfram i att ta kontakt. Jag märker att många inflyttade kommer in i kompisgrupper, och jag undrar hur, men förmodligen för att de jobbat som säsongare i skidbackar, krogar, affärer osv och träffar många andra människor automatiskt, både bybor och andra säsongare.

Därför kan jag ibland längta tillbaka till stan, jag bodde ju där i 17 år från att jag var 16 år så det är ju såklart där de flesta av mina vänner och bekanta finns, men jag vill ju inte bo där, det är ju detta som är hemma, mitt paradis. Och det byter jag inte mot nåt. ? Nu har jag ju dessutom Linnéa som fyller mina dagar gott och väl. Det är säkert för att jag inte jobbat på så länge, träffar kollegorna väldigt sällan och kunderna inte alls förstås, alla de där som kan tjata och prata hål i huvet på mig vissa dagar. Oftast längtar jag inte alls efter allt detta, det finns inte ens i tankarna liksom, eftersom jag är och förblir en ensamvarg. Men ibland, som sagt, ett fåtal dagar per år önskar jag mig ett stort vänskapsgäng.


Snabba psykopater 6

Eller, neuropsykiatriker. Jag pratade med min kontakt på ENP i fredags eftermiddag, strax före 17 och på måndag morgon hade jag receptet på 54mg Concerta! Impregnerande! Så innan Apoteket här i byn ens hade öppnat för dagen så ringde jag (och de svarade till och med!) och bad dem beställa hem Concerta, så den hämtade jag ut i tisdags. Självklart så kunde jag inte hålla mig från att ta första tabletten samma dag, tålamodet är således än så länge oförändrat grejen var att jag inte var hemma förrän 13:30 och en amöba hade kunnat förutspå hur oerhört oklokt beslut det skulle visa sig vara att ta en sån slags medicin och i den dosen den tiden på dygnet.

.

Så, jag var så jävla klarvaken som jag aldrig någonsin varit när klockan var mitt i natten, jag låg där i mörkret när klockan passerade midnatt med ett par vitt uppspärrade ögon som vägrade hålla sig stängda någon längre stund. Och det känns som att jag låg där till klockan 2 i alla fall innan jag kände mig redo för natten, lagom till Linnéa Rotorbladsson kom kravlande upp i sängen och av döma av snurrandet och sparkandet och skallandet på sin mamma som följde därefter gjorde sig redo för en uppstigning med sin helikopterkropp. Så att eh, sömnen den natten var ju sisådär.

.

Dock kan jag känna att jag får en svacka på eftermiddagen/kvällen ännu, men inte alls i samma förlamande styrka som innan medicinering/eller med Metylphenidate Sandoz. Men jag funderar på om jag kanske ändå skulle behöva en påfyllning av en lägre dos mitt på dagen kanske för att det ska bli optimalt. Får kolla med ENP nästa gång. Men, jag mår inte illa längre! Så.Jäkla.Skönt! Så det var Sandoz som orsakade det utan nån inverkan från nåt annat, mat tex, skönt det. Hade aldrig stått ut att bli sådär varenda dag mycket längre till, så illamående och helt orkeslös, plus noll och ingen effekt av medicinen. Började tappa hoppet litegrann där då jag knappt kände nån skillnad trots att dosen ökades, men med Concerta kan jag faktiskt känna positiva effekter och Emil sa redan första dagen att det var skillnad på mig.

.

Vi imorse innan vi drog till kärmora för att spana in hennes nya lägenhet. Sist vi var där så var det mitt i flyttkaoset, men Linnéas favoritmänniska tillika gudmor/faster och hennes Aviel var ju där då och det var ju det viktigaste. Linnéa är fortfarande så kär i sin faster trots att de ses så sällan, det var hon som fick det första riktigt långa och lyckliga leendet från Linnéa. Så fantastiskt att se. – Linnéas min på högra kortet, haha! xD

20160505_094825_26828077575_o 20160505_094922_26222750544_o

Innan medicinuthämtningen så var vi på BVC, mamma följde med denna gången. Och lille storsitas har ökat nästan ett kilo sedan förra månaden, från 9,44 till 10,36kg och skjutit iväg ännu 2cm på längden till 76cm. Hon växer som hon ska och följer alla sina kurvor perfekt, så för lite mat behöver jag inte oroa mig för att hon får i alla fall. Skönt!

.

Igår eftermiddag så satt vi ute i kattgården jättelänge tillsammans med en lycklig Lille Sej.

20160504_140612_26810329315_o 20160504_141319_26717330932_o

Igår var det kyrkis igen också, men denna gången var vi nere på Risnäset då de påbörjat att renovera en (troligtvis) fuktskada på församlingshemmet. Det var bara vi, Marianne som har hand om det och en mamma till, vars lille 4.5-månaders låg och sov i vagnen hela tiden. Linnéa tyckte det var jättespännande att vara i sanden där nere på lekplatsen, den var god att äta också förstås… undrar hur mycket grus som hamnade i lillmagen egentligen. Vi gungade lite i såna där gungdjur(?!) och en sån där babysitsgunga på gungställningen som var jättekul! Så efter det så drog vi på Coop och köpte en minihink och små trädgårdsredskap så vi har till nästa gång det blir nåt sånt där.

.

Hon blev trött redan efter en timme där nere och visade att hon ville upp i vagnen. Så vi gav upp vid 11 och efter att vi varit på Coop så somnade hon i vagnen nästan direkt, lille vän. Så det fick bli en rundtur på byn i närmare en timme i det fantastiska vädret innan hon vaknade till och vi åkte hemåt. VÅR! – Kyrkan som ligger så fint under Funäsdalsberget.

20160504_115314_26785018246_o 20160504_114918_26785016606_o

Muséet och Fornminnesparken.

20160504_115544_26809003915_o

20160504_115643_26742237971_o

20160504_115826_26204354174_o

Inger & Conny kom förbi i tisdags, efter en skidtur på Flatruet, med en tidig födelsedagspresent till Linnéa. Så jäkla gullig! Denna här har ju liksom inget val, katter och Musse Pigg är vad livet går ut på, precis som för mamma. Som det ser ut nu, kan jag passa på att skriva medan jag kommer ihåg det, är att förmodligen så kommer vi fira Linnéa helgen den 4-5:e juni då brodern fyller 30 på lördagen helgen innan och Linnéa på måndagen det. Kan tänkas det finns trötta människor i omlopp den helgen så det är lika bra att skjuta på Linnéas dag några dagar. Det går ju än så länge innan hon är medveten om detta fruktansvärda att flytta sin födelsedag.

20160503_184501_26771050206_o 20160504_082618_26201641184_o

Finast! – Linnéa fyllde 11 månader i lördags och fick en blombukett av pappa. – Trött liten tjej.

20160502_102728_26494986470_o 20160430_192618_26460202880_o 20160502_104103_26767684435_o

Lille Sej tog sin första fågel, en rödhake. Men jag tror den slapp undan! Tilt provkör Linnás vagn.

20160501_084900_26718416656_o 20160430_194458_26707213966_o

20160501_191248_26149928473_o


Bollibollar & såpbollar 6

Määän nu är det väl ändå vår på gång va!? Plusgrader varje dag det senaste även om det varit ett gäng minus under nätterna. Nu kommer lortvattnet fram, lersörjan som gör bilar och folk blöta och skitiga vid minsta rörelse, doften av unkna ruttnande gamla löv fyller näsborrarna och den där mysiga göms i snö kommer fram i tö-hundskiten och påskturisterna trängs på trottoarerna. ? visst är det härligt!? Nä fy vad jag har längtat efter det här! Hela långa vintern har jag väntat på vårtecken, att snön ska försvinna och gräset bli grönt. Värme! Så att Linnéa ska kunna vara ute och tulta omkring i gräset med katterna, följa med ut i skogen på små utflykter och kunna vara med på ett helt annat vis än tidigare. ? I vinter har hon ju agerat stelopererad Michelingubbe och inte haft så mycket användning av snön så att vara ute bara för att har inte varit sådär jätteroande har hon tyckt. ? kan man ju förstå, att bara kunna sitta på en fläck och stirra är ju mäkta roligt.

.

Alltså, Linnéa sov rätt bra inatt. Det var lite gnyenden och propellerkonster som vanligt, men inte hela natten och när jag låg och tittade på henne innan jag skulle somna så formade hon munnen till ett stooooort gap och sen bara gallskrek hon rätt ut! Huvva vad otäckt det var! Måste varit en mardröm. Stackars liten. Förutom det så sov hon som sagt rätt bra, ändå är jag tröttare än fan själv idag!? Frusen och svidig i ögonen och gäspar värre än öppningen till en fågelholk gjord för en örn skulle vara om de bodde i sådana. Jäklars om Emil smittat mig med sina bacillurer! I så fall hoppas jag lillsitas klarar sig, men det är väl för mycket begärt.

.

Jag har käkat mitt knark i snart två veckor nu, jag tar nu 2 tabletter varje dag sedan i tisdags, 36mg Concerta. Määään, alltså, jag vet inte om jag känner nån större skillnad ännu dock, det enda är att jag kan bli lite illamående vissa dagar men jag tror det beror på hur mycket jag äter och dricker, Concerta är vätskedrivande så det är viktigt att komma ihåg att dricka mer än vanligt vilket jag iiiinte gör. Kanske jag är lite piggare på eftermiddagarna och kvällarna numer men det är nog bara marginellt, kanske är jag lite lugnare i skallen. Jag kan faktiskt inte säga på rak arm om jag märker nån förändring. Jag känner inte av att jag skulle fått nån ökad puls, inte så att jag reagerar på det, pulsen går oftast upp när man äter dem tydligen. Men jag ska ta mig ner på HC och kolla blodtryck och puls i veckan så det står rätt till. De har ju tydligen ett rum där man kan gå in närsomhelst och sticka in armen själv och mäta, det är ju skitbra, men jag hade inte en blek om att det fanns här förrän de på ENP i stan berättade det. Den 11:e ska min kontakt ringa så får vi se vad som händer då, om jag ska öka ännu mer till högsta dosen, 54mg.

.

Fick se såpbubblor för första gången hemma hos mormor och morfar, det var fascinerande! Genomskinliga bollar som försvinner i tomma intet. (Skärmdumpar från videon jag spelade in, därav kvalitén)

2016-03-31_16.22.34

20160331_161614 20160331_161416 wp-1459593118330.jpg

Var och hälsade på Malla, Bianca och Bollibollarna. Bollibollarna var väldigt nyfikna på vad Linnéa var för nåt och Linnéa älskar ju katter så hon hade det så kul!

wp-1459434415914.jpg wp-1459434415915.jpg

wp-1459434596275.jpg wp-1459434596276.jpg

Fick ett helt LASS med kläder till Linnéa igen av mormor och morfar! Jösses alltså! Det är massa fina sommarklänningar, byxor, shorts, tröjor, pyjamasar, flera par skor och sandaler, regnställ och vinteroverall som passar nästa vinter och vinterjacka som hon får slita på de sista vinterveckorna nu, några påslakan och en badcape och flera fina hårband vilket är perfekt nu när hon börjar bli så långhårig! Det höll på börja sina lite nu för henne i storleken som hon håller på växer i nu, 80, så det här kom ju mer än lägligt. Så bortskämd! Och så fick hon en kudde av Rut och Anders igår som jag tror hon låg gott på.
.

Titta så gulligt de matchar i varsin Brukse-tröja.

wp-1459590728562.jpg wp-1459590712387.jpg

Invigde äntligen min fina lilla 12-centimetersspringform som jag köpte för ett tag sen med att baka en minigräddtårta som jag åt till middag igår och frukost idag. Hähä! Använde kokosmjöl och mandelmjöl, pofiber och fiberhusk och annat sånt där nyttigt ni vet, orkar inte skriva recept just nu. Fyllde med mosad banan och grädde i mitten och hyvlade mörk Nellie Dellies 70% steviasötad choklad över. Nom nom!

wp-1459530620153.jpg wp-1459530684094.jpg

wp-1459530620148.jpg wp-1459530669147.jpg

En skymningsbild i farten när jag var på väg till Funäs.

wp-1459434338482.jpg

Solnedgång hemma.

wp-1459530603832.jpg