Tag Archives : kyrkans barntimmar


Ensamhet 32

Sånt som kan störa mig så jag nästan går upp i ånga och transformeras till ett åskmoln är när företag är långsamma på att skicka varor. Det finns många företag som skickar samma dag som man lägger beställningen, medan andra av rent jävelskap väntar flera dagar. Jag trodde att att en så liten simpel sak som ett minneskort skulle gå att få på ett par dar. Nä men inte det… så nu har jag väntat tre fjärdedelars evighet på att få testa min nya kamera! Ni förstår ju frustrationen med ett tålamod som inte är av denna värld. ? NetOnNet står inte som högsta prioritet nästa gång jag ska beställa något liknande, det är ett som är säkert.

.

I onsdags så tillbringade vi Kyrkistimmarna vid gamla badplatsen i Funäsdalen. Det var bara jag och Linnéa denna gången, sist var vi ju i alla fall två föräldrar. Linnéa åt upp nästan alla krokar själv, den damen har ingen skam alls i kroppen utan tiggde majskrokar högljutt som om det ej fanns någon morgondag, det hjälpte inte att Marianne hade gömt undan dem i picknickkorgen på min begäran efter krok nummer 7, Linnéa visste allt vart dom fanns och för majskrokar kan man göra vad som helst. ? Marianne hade även köpt munkar för ett helt kompani och så var det bara vi där som fick hugga in på heeela härligheten. Inte nog med att man fick tjata till sig majskrokar på det där stället, det var även elaka barr i sanden så det stacks varje gång hon satte handen utanför filten så det blev grålåt, inte lätt att vara liten. Själv hade jag fullt upp med att se till så hon inte åt uåå all sand, gräs, barr, bark, gamla löv, stenar osv. Hon fick även två leksaker, en liten rosa plastbåt och en sandform i form av en båt av Marianne som hon. själv valde. Så snällt. ?

.

Det är en hel del is kvar på Funäsdalssjön och snö i fjällen, men men, det är ju bara sommar mellan juli-augusti så.

2016-05-11-01.28.47-1.jpg.jpg 2016-05-11-01.28.48-1.jpg.jpg

Emil spelade gitarr för solnedgången en fin kväll – Och Linnéas nya spegel är upphängd till linslusens stora förtjusning, här är ryggsäcken jag vann till henne också på en Instagramtävling hos SweetMini!

2016-05-10-11.10.12-1.jpg.jpg 20160510_143407_26327750433_o

Ibland kan jag känna mig ensam, ibland kan jag känna den där längtan efter att ha ett helt gäng med kompisar att hänga med, att alltid ha nån som är villig att umgås vad det än må vara, på tu man hand eller med hela gänget. Å andra sidan har jag aldrig haft behov av en massa människor runt mig och tycker ofta att det är jobbigt med för mycket liv och rörelse, jag trivs bra med mig själv och jag trivs bra med att vara hemma eller att strosa i skogen/fjällen i tystnad. Familjen och övrig släkt och kollegor och de kunder jag kör räcker oftast gott och väl för mig och mitt lilla sociala behov. Jag har absolut inga problem med att vara ensam, jag skulle mycket väl kunna bo i en stuga mitt ute i ingenstans. Men ibland slår den där känslan mig ändå. Jag har vänner, få men otroligt bra vänner som jag kan prata om allt med, som är precis som jag.

När jag flyttade hem efter 17 år i stan så försökte jag sporadiskt ta lite kontakt med folk, men det är uppenbarligen svårt att komma in som ”ny” i befintliga grupper i en liten by, speciellt om man är som jag och är lite blyg och inte vågar ta för mig och skapa kontakter som ”alla andra” verkar vara, som det känns. Jag önskar att jag var mer framåt bland folk, att jag vågade visa att jag är intresserad av vänskap och umgänge. Jag kan bli lite avundsjuk och ledsen ibland när jag ser/hör gäng med vänner åka på en skid-, skoter- eller vandringstur eller bara träffas över en middag hemma hos nån och mysa på, träffa såna med barn i Linnéas ålder så hon får träffa andra även utanför kyrkis, eller bara ta en kaffe eller hänga hemma på gräsmattan och snacka skit eller hålla käft.

Samtidigt så är jag inte sån att jag behöver det sociala i speciellt hög grad, jag trivs som sagt bra själv i hemmets lugna vrå och min låga energidepå räcker ofta inte till så mycket mer än att klara dagen heller, speciellt inte när jag jobbar, så det är ju inte ofta jag känner behovet av att umgås med folk som sagt. Men ibland kommer den där längtan. Det känns tråkigt att det ska vara så svårt, jag har försökt på mitt sätt men det funkade inte och jag önskar att jag var mer rättfram i att ta kontakt. Jag märker att många inflyttade kommer in i kompisgrupper, och jag undrar hur, men förmodligen för att de jobbat som säsongare i skidbackar, krogar, affärer osv och träffar många andra människor automatiskt, både bybor och andra säsongare.

Därför kan jag ibland längta tillbaka till stan, jag bodde ju där i 17 år från att jag var 16 år så det är ju såklart där de flesta av mina vänner och bekanta finns, men jag vill ju inte bo där, det är ju detta som är hemma, mitt paradis. Och det byter jag inte mot nåt. ? Nu har jag ju dessutom Linnéa som fyller mina dagar gott och väl. Det är säkert för att jag inte jobbat på så länge, träffar kollegorna väldigt sällan och kunderna inte alls förstås, alla de där som kan tjata och prata hål i huvet på mig vissa dagar. Oftast längtar jag inte alls efter allt detta, det finns inte ens i tankarna liksom, eftersom jag är och förblir en ensamvarg. Men ibland, som sagt, ett fåtal dagar per år önskar jag mig ett stort vänskapsgäng.


Solkatter och turism 7

20160312_130912.jpgNu har jag jobbat TVÅ gånger på en 11-månadersperiod, heja heja! Hoppade in och gjorde en körning från Svegs flygplats i söndags och det var det jobbigaste jag gjort hittills. De jag körde var så in i helvete dryga så jag kunde ha slagit ihjäl dem. Nääääääääää rååååååååhhhh! De var hur trevliga som helst och gjorde knappt ett knyst om sig, pappan satt fram och pratade mest med dem bak och mamman bak mellan de två barnen och lekte med en pysselbok med den äldre och pratade daadaadaa-språk med den miniatyriske.

.

Det var det som var det jobbiga, den miniatyriske, som var ungefär i samma ålder som Linnéa och babblade på preciiiis som hon brukar göra, jag kände igen så mycket. Och så var hon inte där, min söta lilla fantastiska tjej. Åh vad jag saknade henne! Helt otroligt!

.

Fler saker som var jobbiga och oväntade var väglaget, det var som att köra på såpa större delen av vägen även där det såg ut att bara vara asfalt, bromsarna tog knappt och på det var det dessutom jävulskt spårigt och förbi oss i susande sladdande släng kom flera turister (ja, jag tar för givet att det var turister) som tydligen hade en smärre panik i att hinna fram före alla andra. Jag körde om EN gång, det fick räcka för lömskt före var det. Huvva.
.

.
I lördags fick jag lite egentid då Emil och Linnéa for och hälsade på lite, så jag satte mig i Lille Sejs utomhus och drack kaffe med henne och Farbror Tilt. Min älskade lille gammeltiger som älskar att sola. Lille Sej ansåg det vara bättre att sola inuti kojan på klösträdet.

.

20160312_132818.jpg 20160312_132819.jpg

I fredags tog vi första utflykten i bärstolen som brodern och jag åkte runt i när vi var små. Vi var på väg ut redan på torsdagen men spenderade för mycket tid på byn i jakt på solbrillor för klåfingriga minifolk så det hann bli både mat- och sovdags när vi väl var tillbaka. Fann inga med rem som man kan sätta runt huvet men köpte ändå två par på OKQ8, det ena paret kan beundras på Lille Sej längst ner. Fick tips av Anna om att köpa skoterglasögon istället så då drog vi både på Top Sport, Sportstugan och tillslut Sportmaffian innan vi hittade ett par som var i lagom ministorlek och med mörka glas. Blev ju perfekt, hon ser helt fantastiskt kul ut i dem och försökte bara ta av dem en gång till hon insåg att det inte var lönt.
.
Promenaden blev ju inte lång, bara till Tefsjön och tillbaka, men hon verkade nöjd och satt och filosoferade och pratade för sig själv där bak. Tyngdpunkten la hon åt vänster som synes för att se över axeln på mig, trots att jag satte ner henne och rätade upp henne en gång, så det blev skitjobbigt att bära. Hoppas hon rätar upp sig till i sommar annars finnes risk för en ny version av Quasimodo.
.
Varför mitt hår aaaaaalways är i en tofs eller en boll på huvet numera trots att jag aldrig någonsin har trivts med håret uppsatt är att annars riskerar jag att bli skallig. Linnéa ÄLSKAR att dra i håret så fort hon kommer åt och hon ser verkligen minsta lilla hårstrå som sticker ut, babyhåret i hårfästet ligger pyrt till varje dag så inom kort så får jag nog köra med den klassiska överkamningen av flinten. Klåfingrarna må vara små, men de är ack så starka!

20160311_121959.jpg 20160311_122456.jpg

20160311_122907.jpg

Vi testade majskrokar med smör på, majskrokar hoppar och studsar man i stolen och viftar med armar och ben när man hör talas om, och med smör på var de om möjligt ännu smaskigare. Rätt nöjd trollunge. Luggen börjar bli lång nu.

20160311_091255.jpg 20160311_091254.jpg

Lilla tanden har kommit upp liiite mer, det syns ett par vita små taggar där nere när man väl får nån insyn utan att tungan kommer som en orm. Köpte en gel på apoteket som verkar funka bra faktiskt, ”Multi Mam  Baby-Dent” heter den, finns HÄR tex, och ska vara helt naturlig. Den svalkar och lindrar svullet och ömt tandkött och hon blir på bättre humör tycker jag efter jag smort med den trots att jag knappt kommer åt pga av läppar som en rävfälla och tungan som en ilsken kobra. Den ska tydligen supersnabbt bilda ett tunt skyddslager runt tandköttet också och man kan använda den vid behov, alltså inga restriktioner. Kostar 99:- på länken, jag betalade 106:- eller liknande på Apoteket här, helt klart värt det! Smörjer på nätterna också när hon vaknar och hon blir lugnare då, så det är nog mycket tanden (tänderna?) som spökar just nu på nätterna.

Fin i klänning lördagen till ära

wp-1457775016947.jpg wp-1457775011213.jpg

Idag var vi på kyrkis för andra gången! Herrejisses så duktiga! Vi var förvisso iväg förra onsdagen också, men då visade det sig att det var stängt. Haha, så jäkla typiskt när vi för en gångs skull kom iväg. Vi kom lite sent idag för dagen blev lite omkullkastad då det kom hantverkare strax före 8 imorse och BYTTE VÅR FLÄKT! Men äntligen! Och hela ventilationssystemet! Men gissa vilken fröjd det var att laga mat idag! En fläkt som funkar! Det har vi inte haft sen vi flyttade till förra lägenheten ens. Dock ser fläkten ut som de satt ett kylskåp ovanför spisen.. men det är väl så det ser ut nuförtiden kanske?! Jag är van fläktar från 81. Jag lär vänja mig. Så vi drog ut med vagnen en hel timme i arla morgonstund och Linnéa somnade faktiskt i den en stund, var fantastiskt väder och solen sken. Sen drog vi in till mamma och pappa för att fördriva lite tid där innan vi hastade hem för att kasta i miniatyrus en macka och fruktpuré i kaoset och dundrandet hemma innan vi kom iväg på kyrkis. Det var trevligt som vanligt och Linnéa ser verkligen ut att trivas bland sina jämlikar och även de andra föräldrarna som hon inte alls är blyg inför utan tar kontakt även med dem. Så roligt att se, älskade lilla vän.

.

Placerad i snön för första gången, det var ingen direkt höjdare alls. Men som vanligt när kameran åker fram drar hon på storflinet. Mammas linslus. Men det finns väl inget nöje i att sitta som en orörlig michelingubbe och stirra heller, kan man ju förstå. – Random sötnos. – Hittade ett så fint bäddset på Jotex, t.o.m lakanet har rosa hjärtan.

20160307_142931.jpg 20160310_092649.jpg 20160310_185541.jpg

Lille Sej är utsatt som vanligt i Linnéas kofta och i Linnéas nya solglasögon. – Nakenfisus.

wp-1457524477727.jpg 20160310_192131.jpg img_20160310_093812.jpg


Personlig Konkurs 12

Det bär sig inte länge till detta, tillgångarna är inte vad de varit alls, flödet sinar och efterfrågan har sjunkit avsevärt. Det är nog bara att inse att mitt företag som Mjölkko/mjölkkruka/mjölkfabrik snart får begäras i konkurs. Linnéa är inte alls speciellt intresserad av bröstet längre, förutom när hon är jättetrött eller det är typ 4 på natten och hon (förmodligen) bara behöver snutta sig lugn. Oftast när jag ska ge henne så är det 345 andra saker som är mycket intressantare än att äta och hon släpper gång på gång för att fundera på annat och sprattlar och håller på, tills hon kommer på att tutten inte är i hennes mun, då blir hon förbannad trots att det är hon själv som släppt den. Haha… jäkla typ.
.
Jag är så stolt över mig själv, folkskygghetsministern, att jag tog mig iväg med Linnéa på kyrkis i onsdags! Jag vet inte hur länge det hållit på, men en gång i veckan från augusti tror jag. Det är några måader jag har gruvat mig och samtidigt varit nyfiken på att gå, men i sista sekunden vägra. För jag vet inte exakt vilka som kommer vara där, jag vet inte exakt hur det fungerar, jag vet inte exakt vad man gör, jag vet inte exakt hur jag ska bete mig osv osv osv. Jag behöver ha kontroll på allt annars blir jag ohyggligt stressad och låser in mig hemma istället. Vi var först där tack och lov, så vi kunde i lugn och ro sätta oss och börja leka med alla leksaker som fanns där innan fler började dyka upp. Och varje gång det kom en ny bäbis innanför dörren så sken Linnéa upp och blev jätteglad och hon var inte alls blyg och satt och lekte och granskade de andra och kände på dem och de kände på henne. Det var så kul att se.
.
Vi lekte en timme ca och sen blev det fika, bjöds på Linnéas favoriter majskrokar dessutom. Och efter det så var det babyrytmik då Marianne som ledde allt sjöng enkla sånger och ramsor och vi fick varsin minimaracas(?) och vi skulle röra händer och fötter, flyga i luften osv. Det sista var att de skulle ligga i en ring med huvudena mot mitten och vi föräldrar fick ett genomskinligt tygstycke som vi skulle röra böljande ovanför dem. Det var inte poppis, en fick surläpp och det blev bedrövelse och då hakade flertalet på, även Linnéa, haha! Smittsamt det där. Linnéa somnade i bilen hem och sov sedan vidare i babyskyddet i hallen i 1,5 timme! Helt slut! Hon är ju inte alls van så mycket folk och så mycket rush så de där två timmarna tog musten ur henne totalt. Även mig. Men det var kul och jättetrevligt faktiskt och jorden gick inte under som jag befarade. Mitt största problem är ju dock att jag har så fruktansvärt svårt att höra vad folk säger när det är andra ljud runt omkring och 7-8 barn kan ju verkligen ge ljud ifrån sig, så större delen av tiden var det inte så stor mening för mig att ens försöka vara med i nåt samtal. Jag kan ju inte sitta och skrika VA?! hela tiden för att höra vad alla andra säger… men jag koncentrerade mig på Linnéa då istället. Ännu en nackdel med att vara dövöra, svårt att komma in i gemenskapen. En del tror säkert att jag inte är intresserad av dem eller rent av stroppig (som jag vet att flera trott innan de lärt känna mig), men tyvärr är det ju lite den sociala fobin plus att jag hör så dåligt som gör att det blir så.

wp-1455180097295.jpg wp-1455180105142.jpg
Jag fann en app som verkar jättebra, om bebisens utveckling vid olika ålder. ”Gravid & Baby” heter den, längst upp under klockan på första bilden ser ni hur den ser ut. Och det står faktiskt precis som Linnéa är just nu och varför. Jätteintressant sånt här! Då kan man ju faktiskt få en förklaring till varför de är som de är ibland och slipper grubbla på det i alla fall. ? Hon är väldigt mammig just nu och kan bli helt förtvivlad om jag går ut ur rummet även fast Emil är där med henne, hon har börjat sova väääldigt dåligt igen senaste veckan och även det är vanligt vid den här åldern, 8-9 månader, och de behöver väldigt mycket närhet den här perioden. Vi är vakna 2-3 timmar varje natt och hon är ömsom ledsen och har det jobbigt för att hon inte kan sova ömsom tror att det är dag och lekdags och det är jättesvårt att få henne att komma till ro. De går igenom en separationsfas där de övar på att bli självständiga, men samtidigt är de såklart rädda att de ska bli lämnade av de som är tryggheten i livet. Det händer ju även jättemycket nu med utvecklingen, börja krypa och klättra på saker och en vilja att upp och gå, så det är mycket att hantera och sortera i huvet för en liten människa.

wp-1455181847385.png wp-1455181855741.png wp-1455181852174.png

wp-1455196836736.jpg

.

.

.

.

.

Vi tog oss äntligen iväg till ”moster”  Gunborg i torsdags och hälsade på (min pappas moster), det går ju lite lättare att ta sig iväg när solen skiner trots att jag tänkte ta en vilodag med tanke på kyrkisståhejet dagen innan som körde slut på oss båda. Världens goaste, gulligaste lilla tant. Hon blev så glad över att få träffa Linnéa igen, senast var ju på dopet i slutet på september. Den här gången vågade hon ha henne i knät också, vilket hon inte vågade då eftersom hon var rädd att tappa henne, nu är hon ju en stor 9 kilosklump som sitter stadigt där man placerar henne. Linnéa var lite trött men satt ändå på golvet nedanför Gunborg och log och pratade och de lekte tillsammans med sakerna vi hade med. Hon fick även hälsa på Walter, en grå jako-papegoja som är lika urgammal som mig, men hon föredrar katter så trots att han visslade och pratade med henne så var han inte så jättespännande faktiskt.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.
Testade två nya recept igen i går eftersom jag försökte hålla mig från att köpa godis/chips men var TVUNGEN att ha nåt att stoppa i truten. Nyttiga kärleksmums, recept HÄR, och mazarinkaka med chokladöverdrag, recept HÄR, fick det bli. Kärleksmumsen smakade väldigt nära som kärleksmums ska faktiskt! Mazarinkakan var helt okej, men jag visste att jag skulle förbli skeptisk då det är dadlar i chokladtoppingen. Jag är oerhört skeptisk mot dadlar och fikon o dylika ting. Men den blev faktiskt ätbar den med, säkert gillar dadelfolk den mycket bättre än vad jag gör. Men som sagt, jag kan gärna äta den. Dock är dadlar väldigt söta, 56 gram Kh/100 gram, meeen per bit blir det ju inte många gram, så det får vara så.

20160212_172959_resized 20160212_172951_resized

Sist men inte minst, vi fick nytt handfat inne på dass igår! Och ny blandare både till handfatet (förstås) OCH till tvättbänken! De båda har stått och droppat sen vi flyttade in, men det har liksom inte blivit av att vi anmält det, genast känns det SÅ mycket fräschare därinne! Tack till bästa vaktmästarn & Co!
.
Idag är jag sådär väck igen, det var länge sedan jag kände såhär nu, men EREMIT-TID!!! Skriker hela min lekamen från det att jag vaknade imorse och den skriker fortfarande. Kan bero på alla vakennätter på slutet kanske. Men jag var tvungen att komma ut en sväng och köra bil och smattra med kameran, så jag for upp till Ruvallen och matade fåglarna, tog kort på gamla ting och fåglar och bara var en stund. Tror kvällen får innehålla ett långt varmt bad i tystnad och så hoppas jag på en god natts sömn efter det, tror bestämt att det är Emils tur att ta Linnéa en hel natt nu. Nu ska jag dona lite med bilderna från dagen så kanske jag kan få upp några imorgon. Det var ju inte direkt soligt och fint men ändå skönt att vara ute med kameran och det blev lite mysigt med snön som föll. Min gamla lekstuga som jag hoppas Linnéa kan leka i i sommar:

IMG_8984 copy