Tag Archives : minnen


Hästskräck, sätertur & ny titulering 6

Först och främst så måste jag ju berätta att jag blivit faster! Fast det vet nog alla vid det här laget. Vad konstigt det känns, ännu konstigare känns det att min lillebror numera är pappa, ett år efter att jag blev mamma. Hur knäppt som helst. En liten Alexander var det som tittade ut inatt sent omsider, sådär 17 dagar över tiden. En riktigt envis en som hellre ville stanna i mamma Sannas mage.

.

Igårkväll sprang vi ner till Sandra för hon hade hästarna i hästfinkan här, så Linnéa skulle få träffa hästar på nära håll. De var nog större än hon hade väntat sig för ögonen blev som tefat och hon vågade inte riktigt känna på dem. Plötsligt så gnäggar/frustar ena hästen till jättehögt och Linnéa höll på flyga ur famnen på mig, hon blev helt skräckslagen och började gråta helt förtvivlat, huvva. Men efter att de åkt iväg och vi satte oss uppe på gården igen så pekade hon och tittade flera gånger och undrade vart de tagit vägen, så de var kanske inte så farliga efter chocken lagt sig. Så vi ska väl ge dem några försök till.

Linnèas födelsedag drar ut på tiden den med, i går kom Iris och Christer förbi med fina presenter då de var bortresta då hon hade sitt kalas. Jättefin klänning, en pekbok och en telefon. Tack! Och senare på kvällen fick vi leverans av två gigantiska påsar med begagnade kläder helt gratis! Så himla snällt, för det behövs alltid nåt.

DSC01186 20160705_092047_28021698271_o

Tog och gick, en för mig, ny väg till Lillvallen idag. Emil och Linnea for till farfar och hälsade på så då passade jag på att frilufta mig lite, jag har inte varit till fjälls sen Linnéa kom. Tänkte att fyrhjulingvägen som går från strax ovanför Ruvallen och till Buhrvallen/Ånnfjällsvallen skulle vara lättare att gå med en Linnéa på ryggen, där det finns en bro över ån, än att klättra upp den vanliga vägen som går rätt upp första biten, alternativt att vada över Ormån nedanför Ruvallen vilket inte känns sådär helt säkert. De tre fäbodvallarna ligger nästan i linje med varandra. Men det var en jäkla tur att jag testade vägen utan 11-12 kilo miniatyr på ryggen först, för det skulle jag aldrig ha orkat! Så det får helt enkelt bli att vada över Ormån när/om det är lågt vatten i vadet om Linnéa ska kunna följa med när hon är såhär liten. Sen efterlyser jag ett stycke kondis?! Några muskler på väl valda ställen!? Lungor!? Jag har ju rört mig, ytterst lite, på plan mark i 1,5 års tid. Jag tog dessutom en genväg dit och en senväg hem då jag var osäker på vart jag skulle gå, hade föredragit att jag gjort tvärtom.

.

Ormån och Anåfjället

DSC01188

Buhrvallen/Ånnfjällsvallen, utsikt mot Ljusnedal.

DSC01199

Funäsdalsberget skymtas till vänster.

DSC01202

4-vägskorsning.

DSC01208

Lillvallen och Gråtstöten. Farmor och farfars fäbodvall, där jag var massor när jag var liten.

DSC01215

DSC01222

DSC01224

DSC01225

Minnen. Farfars, farmors, pappas, fasters m.fl initialer inristade på trädstammarna längs stigen för länge sedan.

DSC01210 DSC01231 DSC01236

På bänkstenen vid flaggstången – Ejnar (farfar) & Karl 1936.

DSC01226

Det var sååå skönt att få komma ut och röra på kroppen lite äntligen, i skogen och i fjällen. Längtar tills Linnéa blir såpass gammal så hon kan gå själv på såna här utflykter. Hoppas att jag kan få komma iväg på i alla fall en dagsutflykt till Anåro också i sommar.


En del av mina paradis 6

Jag var som sagt upp till Ruvallen en sväng igår, iiiiskall blev jag om fötterna i skitskorna jag köpte förrförra vintern som jag nu lagat för hand med nål och tråd. Suck. Jag matade Tjyxorna (Lavskrikorna) och småfåglarna och fotade dem och gamla ting i husen och mådde allmänt gott i min tystnad, förutom att tårna rullade omkring i skorna och lekte iskulor. Jennie Grinde – Note To Self: KÖP RIKTIGA JÄVLA SKOR NÄSTA VINTER!!!! Som håller mer än ett par månader. Men jag trodde det skulle vara lite mer kvalité på dem då jag köpte dem här i byn, vilket betyder att det inte är de biligaste paret skor man kan hitta här i världen. Sömmen på ena skon har släppt och dragkedjan på samma sko delade sig på mitten. Jag har nu sytt igen dragkedjan med nål och tråd och så även där sömmen gått upp. Som tur är så är det snörning framtill så jag kan ta på och av dem trots försegling, vilken tur va.

.

Tjyxan, som är så tama så de äter ur handen.

IMG_8986 copy

IMG_9015 copyIMG_8987 copy

Solen var på väg upp

IMG_9023 copy

Fina frostiga fönster

IMG_9026 copy IMG_9067 copy

Mina gamla nappar hänger kvar och någons gamla skor.

IMG_9042 copy IMG_9056 copy

Fin gammal servis och diverse lustiga vispar.

IMG_9053 copy IMG_9037 copy

IMG_9038 copy IMG_9058 copy

IMG_9004 copy

IMG_9057 copy

”Kokhuset” i den där sängen låg alltid morfar, det var hans plats.

20160213_093003_resized 20160213_092950_resized

20160213_092927_resized

Min gamla lekstuga – och den större stugan där vi sover som tidigare var lagård, som nu även är isolerad så det går att vara där även vintertid om man vill.

IMG_8984 copy 20160213_093351_resized

Mormors och morfars bröllopstallrik – och en tackgåva till min morfars far för trogen tjänst.

IMG_9074 copy IMG_9077 copy

Älskade ställe!


13 mil för en blomma 10

Visst är det fantastiskt att bo ute i obygden, men smått opraktiskt emellanåt. Inte nog med att det är så dyrt med mat så turisterna på fullaste allvar tror att vi bybor har rabatt på affärerna(!), vi har dessutom 6,5 mil enkel resa till närmaste blomaffär trots att blombuden så stort levererar i HELA Sverige. Är vi månne fortfarande norskar? Jag gick via Interflora för att beställa blombud till Fars Dag, där lovades det att om närmaste blomsterhandel inte har öppet på söndagen så levererades blommorna på lördagen, fine tänkte jag, bättre än inget och pappa kan ju ändå få den på söndagen. Beställde en fin bukett och betalade gladeligen på hemsidan. På lördag morgon fick jag mail från Interflora att blommorna skulle komma med bussgods på lördag då Hede Blomsterhandel inte var öppet på söndagen. Några timmar senare ringer Hede Blomsterhandel och berättar att bussarna tar minsann inte med sig nåt gods på lördagar. Crap jussôm. Och tydligen har de bara utkörning själva ibland!? När det passar? Då damen själv har kommit med blommor till min dörr förr, så jag vet itt. Så då blev jag urtrött i härjedalsmössan och vi bestämde att vi åker till Hede och handlar blomjävlarna till pappilurarna, eftersom jag ville ha en speciell bukett. Så nu har jag betalat för två buketter men endast fått en. Vilket stök.

Sååå mitt på dan så fick pappa sin bukett, en ask dansk choklad av finare sort tydligen och en pepparsalamibit. Och vi fick kaffeeeee och mamma som ”bara köpt en fryst tårta på Konsum/Ica för hon inte orkade baka” dukade minsann fram både kladdkaka med grädde, cheescake och denna där Konsumprinsesstårtan. Föga förvånande förvisso. Så när vi sen kom till Christer och Ingrid med blommor, whiskeychoklad och pappakaffekopp gick det inte ner en droppe vatten ens i dessa svällande bollar.

Igår bjöd vi ner mamma och pappa på pizzan som syns i inlägget innan. Den är ju så god så jag skulle kunna äta den måndag-söndag till frukost, lunch och middag. Or something. Kanske 3-4-5 dar i alla fall. Tills jag får skörbjugg. Eller förvandlas till ett ägg. Jag är bra nära en äggform nu vill jag påpeka, senaste veckorna eller snarare månaderna har bestått av regelrätt svullande och skräp. Har nog lyckats fastna i kolhydratsträsket igen, äta äta äta…. matkoma… SVÄLTA IHJÄL!!!! Äta äta äta… måste ha sött sött sött… tröööööttma… blodsockerfall… mer mer mer… SVÄLTA IHJÄL!!!! osv osv. Lurendrejinnanmäte. Bha. Och inte nog med att pizzan fyller magen på en åttondelsbit så hade mamma såklart med sig små minicheescakes som hon gjort till efterrätt och nån slags bullar med kräm inuti och rosa glasyr… NOM!

Dåligt med bilder. Så här kommer en bild jag nyligen hittade i Jamtlis bildarkiv på morfar Henry och Georg Busk, Messlingen, från 1948. ♥Henry Grinde, Georg Busk 1948


Säterjakt & flötgröt

Igår morse drog vi iväg för att leta upp en gammal säter som hör till Nordlinder i Svallbäcken, som han berättat för mig om. Men, vi förvirrade oss redan då vi kollade kartan för några veckor sen och kom därför fram till en helt annan säter, Lillåsvallen. Tur pappilur var med som kände på sig att det inte riktigt stämde.

linvallen dahlstensvallen-1 linvallen dahlstensvallen-2 linvallen dahlstensvallen-3 linvallen dahlstensvallen-4

Så efter lite kugghjulsgnissel och kartläsning på både gammal hederlig papperskarta och gps-kartor på mobilerna så vände vi helt om och for på ett nytt efterspaningsställe. Den här gången gick det bättre och vi kom fram till Dahlstensvallen, en fäbodvall som ska vara från 1600-talet och har varit i Nordlinders släkt sen begynnelsen. En riktigt fin plats med fantastisk utsikt över byn. Här mådde de nog gott, både folk och fä, när det begav sig.

Klicka på bilderna för att se dem större.

linvallen dahlstensvallen-5
linvallen dahlstensvallen-6 linvallen dahlstensvallen-10 linvallen dahlstensvallen-11 linvallen dahlstensvallen-12 linvallen dahlstensvallen-13
linvallen dahlstensvallen-7

Medan vi var på våra strövtåg i hembygden så var mamma uppe i Ruvallen och gjorde i ordning flötgröt och fisk tills vi kom tillbaka. Mums! Och matkoman efter en sån måltid är ju inte att leka med, alls. Den skulle kunna liknas med en egyptisk mumie – ingen hjärna what so ever. Figge Lilltroll var dock deprimand och låg och tryckte i sitt hus pga schett i böxa-syndromet som fluriga rumpor får dras med nu och då.

linvallen dahlstensvallen-15

Och jag har även fått mig en glassmaskin! En rosa! Här ska göras sorbet och andra glassar som är snälla mot Grindematbollar. Look at it!!!!!

glass

 


Svampjakt i Lillvallen 13

Imorse gick vi till Lillvallen ♥ äntligen! Jag har inte varit där sen i vintras, trodde att jag skulle ta mig dit fler gånger under semestern men den har ju varit slöare än allt. Det blev som sagt den här sista veckan som fick ägnas åt det jag tänkte jag skulle göra, i alla fall en bråkdel av det. Men är jag förvånad? Njet. Fikade lite kakor och kaffe innan vi gick åt olika håll och kollade efter taggsvamp. Mamma och jag gick ovanför Möhres och pappa och Emil tog Kerstavägen och hamnade uppe på Grubbåsen. Men det var inte mycket taggisar som fanns inte och de flesta var fortfarande bäbisar, men det blev några påsar att lägga i frysen i alla fall.

Halt är jag också, åldern?, så jag har snubblat och hankat mig fram över trädstammar och stenar. Det började redan i torsdags kväll i Anådalen, det hugger till som en kniv i ljumsken när jag rör benet, och idag blev det bara värre. När vi väl var nere vid bilen igen så kunde jag inte ta mig in i den utan att hjälpa till att lyfta upp vänsterbenet för att ens få det över tröskeln, jisses. Fick Voltarentabletter av mamma när vi kom hem så jag hoppas det går över snart så jag kan gå som den ungdom jag är. Förmodligen belastade jag fel när jag bar storryggsäcken till Anådalen så jag fått nån inflammation. Det var ju länge sen jag hade en sån där i Grindes värld vanligt förekommande udda krämpa nu så det är väl dags igen.

Släpade med mig systemkameran men ändå var mobilen först till hands… suck. Men det blev några ”riktiga” foton i alla fall.
– Pappa hittade ett lustigt löv, insekterna verkar precis som vi rensa ur ”benen” ur maten
Lillvallen-2 Lillvallen
Tjyxorna fick såklart även de kakor, smörgås och korv. Mamma vill inte vara med på bild.
Lillvallen-3 Lillvallen-5

Kollage av mobilbilder:
lillvallen collage

– Gammalt, men icke glömt.
Man fick fina diplom förr i tiden, vä.: Farmor för sin skicklighet och ansvarskänsla vid mjölkens behandling i ladugården. Hö.: Farfars mor 1937, för under lång tid ådalagt förtjänstfullt och föredömligt arbete för nötboskapsskötseln.
-4 -5

Farfar har gjort (lustiga) anteckningar och tillägg på ett urklipp över Ljusnedalssjön.
-7 -9

Älskade ställe. ♥


AnåRO 10

Igår morse begav jag mig till älskade Anåro igen. Pappa skulle hjälpa till att köra dit ved och lite annat med 6-hjulingen men fick vända redan på parkeringen eftersom det redan då syntes att det skulle vara omöjligt att ta sig över ån med den utan att leka ubåt, efter senaste tidens åskväder och monsunregnande. Så jag fick traska iväg själv… Dôvle, jag som köpt med mig kakor och godsaker att bjuda på. men det var inte det lättaste att ta sig fram på två ben heller! Alla vaden nådde över stövelskaften så det var bara att leta nya stigar att trassla och plaska sig över på, så turen tog lite längre tid än den timme det brukar ta.

Började med att dela upp och skarva vattenslangen som är 56 kilometer lång, som det känns, för att förhoppningsvis få fart på vattnet genom den och äntligen har vi vatten nedanför stugan igen! Jag blev så glad att det funkade och att det gick såpass lätt att få tryck på vattnet! Äntligen slipper man kånka vattendunkar nedifrån sjön och upp på kullen där stugan ligger och äntligen slipper man gå ända till bäcken för att lägga fisken och andra kylvaror i ”kylskåpet”. Weeee! Hängde upp nya gardiner och bytte ut dukarna och mattan i stugan, som mamma hade skickat med. Så nu blev det mycket ljusare och fräschare där inne. Och lila.

Påbörjade även rensning av nätboden som fått tjäna som lite allt i allo de senaste åren, bl.a. som soprum och som lyxhushåll åt herr Mård som bodde där förra vintern, som dekorerade golvet med söndersliten isolering och tyckte att det var snyggt att ha toalett över hela boden, på hyllor, fiskesaker och allt. That smell! Nu när det finns vatten närmare huset så kommer det gå lättare att städa ur där också. Jag barrikaderade hans entré förra sommaren så den jäveln tog sig inte in vintern som var. Hähääää!

Båten låg i vattnet, upp och ner som vi lämnade den sist, men då var det torrt på båtplatsen. Det var det då rakt inte nu. Jag led ungefär helvetes alla kval, i alla fall 3 av dem, innan jag lyckats få den rättvänd ute i vattnet utan att för dens skull behöva leka att surfötterna var akvariefiskar i stövlarna. Tur jag laddat upp med kakor innan.

Drog ut och kastade i 4 timmar, EN fisk! Bara en massa fjantnafsanden på kroken och två tappade jag. Imorse gjorde jag ett försök till på 4 timmar och fick i alla fall upp 4 stycken, hemskt vad det varit dåligt nu. Mamma och pappa fick fylla sin frys med dem. mycket folk i farten idag, fyrhjulingar och en metfiskare med en nästan oavbrutet gastande jämthund som förföljde mig efter strandkanten när jag satt i båten. Mountainbikecyklare och naturstrosare och en stackare som var på fel sida ån och letade ett vad.

På tal om kakor så är det väl en förbannad tur att vardagen börjar igen på måndag. Världens alla vågar skulle gå itu om jag så bara tittade på dem, herrejävelusiska satmostrar vilken buk jag fått! Och inte bara den… Att det ska vara så kul att äta bara för att!?

Mormor & morfar har skrivit på undersidan av en träask som står i fönstret.
image
”Badrumsskåpet” är nästintill lika välfyllt som det hemma
image


Gammal artikel om Lillvallen 8

Mamma och pappa har fått tag på en tidning från 1954, ”Husmodern”, 55 öre var priset. I den så finns en rätt stor artikel om Lillvallen, som ligger rakt ovanför våran Lillvallen vid skoterstugan under Anåfjället. Numera finns bara den vänstra halvan av boningshuset kvar, ladugården har rasat och ligger i en stor brädhög och ladan är borta.

Klicka på artiklarna och bilderna för att förstora dem, bläddra sedan mellan bilderna genom att klicka till höger eller vänster på bilden.

test3
********************************************************************************************************************
3 4-2********************************************************************************************************************
5 6 ********************************************************************************************************************
Och nu ser det tyvärr ut såhär, fast lite värre ändå då detta var taget 2008:
lillvallen


And there were thousands of them… 4

Igår satte jag och pappa oss för att börja på att gå igenom en del av alla hans Dia-bilder som brorsan jobbat hårt med att scanna in, vi kom igenom ca 1000 stycken av 3090 hittills inscannade bilder, som sträcker sig från hösten 1982 då han började med diabilder till början på 2008, och lyckades magiskt nog välja ut ca 90 stycken av dem (grovsortering åffkårrs) som ska läggas ut på internötet så småningom så fler får chansen att se pappas fantastiska foton. Så idag ska vi fortsätta lite till, sen väntar jag på nästa lass från brorsan för 2008 och framåt. Många tusentals blire, men det är så kul att gå igenom dem och höra lite berättelser och bli frrrruktansvärt nostalgisk rätt vad det är.

Igår tog jag skotern upp till Lillvallen en sväng, jag har inte varit där sen i somras. Men de eskapaderna tar vi i ett annat inlägg med tillhörande bilder, annars kommer det här inlägget bli 500 meter långt av allt onödigt rabbel och en salig blandning av bilder så jag blir galen av oordningen. Nu måste jag vila min maniska bildredigeringshjärna med att göra nåt annat en stund, med minimalt med hjärnkapacitetsförbrukning. Så jag tog och mobilfotade mina såna där ytlighetsfavvosar en sväng istället, det finns ju några som tycker sånt kan vara kul i alla fall, om inte, så bryr jag mig väl inte i det, punkt(ering).

Men först och främst så måste jag ju visa den fantastiskt roliga tröjan som kom med posten häromdagen, äre inte mitt i prick så säg? Och de tre filmer från den gamla tiden som jag fick av herr Lidberg förra veckan som jag ska sätta mig och titta igenom nån dag, love it!!!
eölfojFine, då har jag rensat huvet ett tag och kan fortsätta sörpla i mig mitt vätskedrivande te eftersom det tydligen är jobbigare att ta på mig mer kläder än att springa till köket stup i kvarten för koka vatten och fundera ut en ny tesmak så jag slipper frysa, kopp nummer 5… och några stadiga kannor med saft eftersom smaken i käften blir fruktansvärt obeskrivligt otäck efter den sista slurken te, som givetvis alltid hinner kallna och ge mig utomjordiska rysningar då jag hela tiden glömmer bort att jag har en kopp bredvid mig som stått och dragit med påsen i en kvart… det är tur vi har vattenklosetter inomhus dessa dagar…

Så here we goes with the nose… trynfavoriterna, i både maskering och doftmarkering.
ytlighetsskit


Skrubbdag 11

Idag blev det plötsligt en sån där stänga-in-mig-och-sitta-i-min-egna-värld-och-lyssna-på-musik-kolla-serier-och-pilla-på-med-bilder-och-låtsas-som-om-omvärlden-inte-finns.

Jag känner mig lite halvdassig i kroppen idag och jag har samlat på mig för mycket saker på hög igen, viktiga papper och underliga påminnelser som måste fixas men som jag inte gjort nåt åt för att jag inte ids läsa vad jag ska göra åt dem, telefonsamtal jag måste göra för att reda ut ting som ännu inte är någon brådska men som snart kommer bli – som vanligt, mail som måste skickas men jag tar mig inte för att leta upp adressen. Sånt här kan man oftast bara göra på vardagar, men på vardagar fungerar inte jag till annat än jobbet, jag förtränger alla övriga måsten och ”glömmer” dag efter dag efter dag tills det där slutdatumet kommer och passerar och DÅ blir det fart på mig, men det ska inte behöva vara så. Jag behöver på allvar en dag ledigt för sånt här, annars blir det inte eftersom jag är helt slut efter en arbetsdag, hur löjligt det än låter så har jag inte kraften när jag kommer hem till de små ansträngningar det innebär att leta en ynklig mailadress och som sagt så är det borta ur huvet hur många påminnelser jag än gör på mobilen, hur många att göra-listor jag lägger mitt framför trynet, de blir osynliga. Så, jag frågade om ledigt imorron, för att jag känner att jag måste för att få någon ordning, får se hur det blir med det då. Nån företagare blir det aldrig av mig, det är ett som är säkert.

Jag ska kanske äntligen få kraniebehåringen fixad ikväll, men det innebär ju inte så stor ansträngning för mig som tur är.

Jag känner mig ungefär som den här här nedan, hans namn är Gammelpiggen och han är lika gammal som jag stackarn och jag fick honom av farmor och farfar när jag kom hem från BB. Han har varit med om mycket han! Nästan inbyggd i en bro, glömd lite här och där och nergrävd på diverse smarta ställen, han har levt ett hårt liv som synes och följt mig i vått och torrt. Och han kommer alltid att finnas. Varken ögon, mun eller nos fick vara kvar på Musse Pigg, som han hette före transformationen, jag kunde ju äta upp dom – matvrak redan då uppenbarligen… så en gammal Musse Pigg-tröja blev sönderklippt och påklistrad på Gammelpiggen och farfar målade med spritpenna senare blev han blind på ena ögat och fick en knapp. Jag som pillar på allt pillade säkert bort det. Behöver jag säga att min lillebror började skaka när han träffade Gammelpiggen för första gången? Men det finns ingen som han, han har varit en tröst många gånger. ♥ Han har sina ärr och skavanker precis som ägarinnan. Han bor på katternas klösträd, därav allt lurv.
gammelpiggen