Tag Archives : Skarvarna


Ensamhet 32

Sånt som kan störa mig så jag nästan går upp i ånga och transformeras till ett åskmoln är när företag är långsamma på att skicka varor. Det finns många företag som skickar samma dag som man lägger beställningen, medan andra av rent jävelskap väntar flera dagar. Jag trodde att att en så liten simpel sak som ett minneskort skulle gå att få på ett par dar. Nä men inte det… så nu har jag väntat tre fjärdedelars evighet på att få testa min nya kamera! Ni förstår ju frustrationen med ett tålamod som inte är av denna värld. ? NetOnNet står inte som högsta prioritet nästa gång jag ska beställa något liknande, det är ett som är säkert.

.

I onsdags så tillbringade vi Kyrkistimmarna vid gamla badplatsen i Funäsdalen. Det var bara jag och Linnéa denna gången, sist var vi ju i alla fall två föräldrar. Linnéa åt upp nästan alla krokar själv, den damen har ingen skam alls i kroppen utan tiggde majskrokar högljutt som om det ej fanns någon morgondag, det hjälpte inte att Marianne hade gömt undan dem i picknickkorgen på min begäran efter krok nummer 7, Linnéa visste allt vart dom fanns och för majskrokar kan man göra vad som helst. ? Marianne hade även köpt munkar för ett helt kompani och så var det bara vi där som fick hugga in på heeela härligheten. Inte nog med att man fick tjata till sig majskrokar på det där stället, det var även elaka barr i sanden så det stacks varje gång hon satte handen utanför filten så det blev grålåt, inte lätt att vara liten. Själv hade jag fullt upp med att se till så hon inte åt uåå all sand, gräs, barr, bark, gamla löv, stenar osv. Hon fick även två leksaker, en liten rosa plastbåt och en sandform i form av en båt av Marianne som hon. själv valde. Så snällt. ?

.

Det är en hel del is kvar på Funäsdalssjön och snö i fjällen, men men, det är ju bara sommar mellan juli-augusti så.

2016-05-11-01.28.47-1.jpg.jpg 2016-05-11-01.28.48-1.jpg.jpg

Emil spelade gitarr för solnedgången en fin kväll – Och Linnéas nya spegel är upphängd till linslusens stora förtjusning, här är ryggsäcken jag vann till henne också på en Instagramtävling hos SweetMini!

2016-05-10-11.10.12-1.jpg.jpg 20160510_143407_26327750433_o

Ibland kan jag känna mig ensam, ibland kan jag känna den där längtan efter att ha ett helt gäng med kompisar att hänga med, att alltid ha nån som är villig att umgås vad det än må vara, på tu man hand eller med hela gänget. Å andra sidan har jag aldrig haft behov av en massa människor runt mig och tycker ofta att det är jobbigt med för mycket liv och rörelse, jag trivs bra med mig själv och jag trivs bra med att vara hemma eller att strosa i skogen/fjällen i tystnad. Familjen och övrig släkt och kollegor och de kunder jag kör räcker oftast gott och väl för mig och mitt lilla sociala behov. Jag har absolut inga problem med att vara ensam, jag skulle mycket väl kunna bo i en stuga mitt ute i ingenstans. Men ibland slår den där känslan mig ändå. Jag har vänner, få men otroligt bra vänner som jag kan prata om allt med, som är precis som jag.

När jag flyttade hem efter 17 år i stan så försökte jag sporadiskt ta lite kontakt med folk, men det är uppenbarligen svårt att komma in som ”ny” i befintliga grupper i en liten by, speciellt om man är som jag och är lite blyg och inte vågar ta för mig och skapa kontakter som ”alla andra” verkar vara, som det känns. Jag önskar att jag var mer framåt bland folk, att jag vågade visa att jag är intresserad av vänskap och umgänge. Jag kan bli lite avundsjuk och ledsen ibland när jag ser/hör gäng med vänner åka på en skid-, skoter- eller vandringstur eller bara träffas över en middag hemma hos nån och mysa på, träffa såna med barn i Linnéas ålder så hon får träffa andra även utanför kyrkis, eller bara ta en kaffe eller hänga hemma på gräsmattan och snacka skit eller hålla käft.

Samtidigt så är jag inte sån att jag behöver det sociala i speciellt hög grad, jag trivs som sagt bra själv i hemmets lugna vrå och min låga energidepå räcker ofta inte till så mycket mer än att klara dagen heller, speciellt inte när jag jobbar, så det är ju inte ofta jag känner behovet av att umgås med folk som sagt. Men ibland kommer den där längtan. Det känns tråkigt att det ska vara så svårt, jag har försökt på mitt sätt men det funkade inte och jag önskar att jag var mer rättfram i att ta kontakt. Jag märker att många inflyttade kommer in i kompisgrupper, och jag undrar hur, men förmodligen för att de jobbat som säsongare i skidbackar, krogar, affärer osv och träffar många andra människor automatiskt, både bybor och andra säsongare.

Därför kan jag ibland längta tillbaka till stan, jag bodde ju där i 17 år från att jag var 16 år så det är ju såklart där de flesta av mina vänner och bekanta finns, men jag vill ju inte bo där, det är ju detta som är hemma, mitt paradis. Och det byter jag inte mot nåt. ? Nu har jag ju dessutom Linnéa som fyller mina dagar gott och väl. Det är säkert för att jag inte jobbat på så länge, träffar kollegorna väldigt sällan och kunderna inte alls förstås, alla de där som kan tjata och prata hål i huvet på mig vissa dagar. Oftast längtar jag inte alls efter allt detta, det finns inte ens i tankarna liksom, eftersom jag är och förblir en ensamvarg. Men ibland, som sagt, ett fåtal dagar per år önskar jag mig ett stort vänskapsgäng.


Bollibollar & såpbollar 6

Määän nu är det väl ändå vår på gång va!? Plusgrader varje dag det senaste även om det varit ett gäng minus under nätterna. Nu kommer lortvattnet fram, lersörjan som gör bilar och folk blöta och skitiga vid minsta rörelse, doften av unkna ruttnande gamla löv fyller näsborrarna och den där mysiga göms i snö kommer fram i tö-hundskiten och påskturisterna trängs på trottoarerna. ? visst är det härligt!? Nä fy vad jag har längtat efter det här! Hela långa vintern har jag väntat på vårtecken, att snön ska försvinna och gräset bli grönt. Värme! Så att Linnéa ska kunna vara ute och tulta omkring i gräset med katterna, följa med ut i skogen på små utflykter och kunna vara med på ett helt annat vis än tidigare. ? I vinter har hon ju agerat stelopererad Michelingubbe och inte haft så mycket användning av snön så att vara ute bara för att har inte varit sådär jätteroande har hon tyckt. ? kan man ju förstå, att bara kunna sitta på en fläck och stirra är ju mäkta roligt.

.

Alltså, Linnéa sov rätt bra inatt. Det var lite gnyenden och propellerkonster som vanligt, men inte hela natten och när jag låg och tittade på henne innan jag skulle somna så formade hon munnen till ett stooooort gap och sen bara gallskrek hon rätt ut! Huvva vad otäckt det var! Måste varit en mardröm. Stackars liten. Förutom det så sov hon som sagt rätt bra, ändå är jag tröttare än fan själv idag!? Frusen och svidig i ögonen och gäspar värre än öppningen till en fågelholk gjord för en örn skulle vara om de bodde i sådana. Jäklars om Emil smittat mig med sina bacillurer! I så fall hoppas jag lillsitas klarar sig, men det är väl för mycket begärt.

.

Jag har käkat mitt knark i snart två veckor nu, jag tar nu 2 tabletter varje dag sedan i tisdags, 36mg Concerta. Määään, alltså, jag vet inte om jag känner nån större skillnad ännu dock, det enda är att jag kan bli lite illamående vissa dagar men jag tror det beror på hur mycket jag äter och dricker, Concerta är vätskedrivande så det är viktigt att komma ihåg att dricka mer än vanligt vilket jag iiiinte gör. Kanske jag är lite piggare på eftermiddagarna och kvällarna numer men det är nog bara marginellt, kanske är jag lite lugnare i skallen. Jag kan faktiskt inte säga på rak arm om jag märker nån förändring. Jag känner inte av att jag skulle fått nån ökad puls, inte så att jag reagerar på det, pulsen går oftast upp när man äter dem tydligen. Men jag ska ta mig ner på HC och kolla blodtryck och puls i veckan så det står rätt till. De har ju tydligen ett rum där man kan gå in närsomhelst och sticka in armen själv och mäta, det är ju skitbra, men jag hade inte en blek om att det fanns här förrän de på ENP i stan berättade det. Den 11:e ska min kontakt ringa så får vi se vad som händer då, om jag ska öka ännu mer till högsta dosen, 54mg.

.

Fick se såpbubblor för första gången hemma hos mormor och morfar, det var fascinerande! Genomskinliga bollar som försvinner i tomma intet. (Skärmdumpar från videon jag spelade in, därav kvalitén)

2016-03-31_16.22.34

20160331_161614 20160331_161416 wp-1459593118330.jpg

Var och hälsade på Malla, Bianca och Bollibollarna. Bollibollarna var väldigt nyfikna på vad Linnéa var för nåt och Linnéa älskar ju katter så hon hade det så kul!

wp-1459434415914.jpg wp-1459434415915.jpg

wp-1459434596275.jpg wp-1459434596276.jpg

Fick ett helt LASS med kläder till Linnéa igen av mormor och morfar! Jösses alltså! Det är massa fina sommarklänningar, byxor, shorts, tröjor, pyjamasar, flera par skor och sandaler, regnställ och vinteroverall som passar nästa vinter och vinterjacka som hon får slita på de sista vinterveckorna nu, några påslakan och en badcape och flera fina hårband vilket är perfekt nu när hon börjar bli så långhårig! Det höll på börja sina lite nu för henne i storleken som hon håller på växer i nu, 80, så det här kom ju mer än lägligt. Så bortskämd! Och så fick hon en kudde av Rut och Anders igår som jag tror hon låg gott på.
.

Titta så gulligt de matchar i varsin Brukse-tröja.

wp-1459590728562.jpg wp-1459590712387.jpg

Invigde äntligen min fina lilla 12-centimetersspringform som jag köpte för ett tag sen med att baka en minigräddtårta som jag åt till middag igår och frukost idag. Hähä! Använde kokosmjöl och mandelmjöl, pofiber och fiberhusk och annat sånt där nyttigt ni vet, orkar inte skriva recept just nu. Fyllde med mosad banan och grädde i mitten och hyvlade mörk Nellie Dellies 70% steviasötad choklad över. Nom nom!

wp-1459530620153.jpg wp-1459530684094.jpg

wp-1459530620148.jpg wp-1459530669147.jpg

En skymningsbild i farten när jag var på väg till Funäs.

wp-1459434338482.jpg

Solnedgång hemma.

wp-1459530603832.jpg


Oxhammare & Fågelgranar 1

Idag började vi dagen med att åka till Sanna och Johan för att fira svägerskan på födelsedagen, som var igår. Fick smaskig ”tårta från Portal”(?) som brodern gjort och kom inte på nåt roligare än blommor och trisslotter, ack så förlegat, men blev det nån vinst förresten Sanna? Eller misslyckades vi med det också?

Sen hämtade vi upp pappilur och for bort för att kolla på Oxhammaren, den förra vi klättrade upp på hette visst Svarthammaren kom vi fram till in afterhand, tänk att det finns så många olika hammare. Och den var hög och brant! Under den har de som huserade vid ”Hundholmen” haft päråker, de var inte brydda för att arbeta i motlut förr, kan man lugnt säga. De har slagit in fästpunkter för plogen i klipphällarna till och med, för att det var så brant för häststackarna att arbeta. Vilka människor det fanns förr! De hade väl inte några större val, men ändå, imponerande!

Trolskt på väg till Oxhammaren…
oxhammaren-1
Skaplig lutning att arbeta i, så man förstår att de satte fästen i klippväggen.
oxhammaren-2oxhammaren-4
Sen kravlade vi oss upp på Hammaren, där fanns en rävfälla och fantastisk utsikt såklart. Som vanligt börjar alla dessa ställen att växa igen och glömmas bort, det är så fruktansvärt synd.
oxhammaren-5oxhammaren-7
Utsikt över byn och Funäsdalsberget.
oxhammaren-11oxhammaren-10När vi kom hem igen så satte vi upp fåglarnas julgran som pappa ”huggit” åt oss och satte belysning i den. Fantastiskt!
1452468_10152077165308408_1540807551_n 1