Tag Archives : skeppskatt


Midsommarafton i Ljusnedal 4

DSC00921 copy

Linnéas andra Midsommarafton. Vi gick ner på Bruksområdet som traditionen är, lite sent ute var vi då mat- och sovklockan inte alltid timear resten av världen, så stången var redan rest när vi kom ner. Det spelades musik och det dansades runt stången, nästa år är det Linnéas tur att dansa Små Grodorna. Köpte ankor till ankracet och fikade på nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café i Gamla Prästgården som hade kak- och tårtbuffé dagen till ära. Mums! Det såldes kolbulle och korv och det var ponnyridning och mjölkkrukekastning Linnéa hälsade på skräckslagna kaniner och såg får och hästar och träffade flera hundar av olika storlek som hon fick klappa på, så kul för henne som tycker så mycket om djur. Farmor hade med sig picknickfilt så vi satt på gräset och Linnéa fick sin första korv med bröd. Det var så väldigt mycket folk! Och uppehåll i vädret, om än mulet. Så kul! Dock orkade inte Linnéa med att stanna över prisutdelningen på ankracet m.m så vi vet inte hur det gått än.

DSC00919 copy DSC00926 copy

DSC00923 copy

(update! höll på glömma den här fantastiska bilden) Jag undrar vad dom håller på med här?

DSC00937

Gamla Prästgården där nyöppnade Storhagen Gårdsbutik & Café ligger. Här hade mamma café en gång i tiden också. Det är så roligt att de vågar satsa här i byn.

DSC00927

Spatserarn som inte kunde sitta still när vi fikade. Kaninerna var lite uppjagade av allt spring och skrik  så de låg mest och tryckte i boet, vi får gå hit en lugnare dag istället och titta ordentligt. Och fåren låg och gömde sig i höggräset.

DSC00931 DSC00933 DSC00936

Mjölkkrukekastning på avstånd. Bilderna är en aning dimmiga eftersom jag upptäckte när vi nästan var hemma att det var spår efter misstänkta klåfingrar på linsen.

DSC00939

Ankorna på väg i mål.

DSC00944

DSC00949

DSC00946 copy

De Alldelessnartblivandeföräldrarna aka bror och Sanna. Och Svärmor och Inger S.

DSC00941 copy

Dimmig närbild

DSC00941 copy2

Svängde förbi mamma och pappa en snabbis innan vi gick hem.

DSC00951 DSC00952 copy

Stina och jag på bron imorse. Och de andra Midsommarfirarna i kattgården.

20160624_113843_27261533333_o 20160624_113940_27772249122_o DSC00956


Utseendefixering, tonårsförvirring & Pamela A & Graaf-ideal 21

Åh jag har varit så dålig på att hänga med på slutet, i bloggar och Instagram och annat hej kom och hjälp mig -sociala media bla bla bla. Jag känner mig på nåt sätt kass när jag inte hinner med att kommentera/gilla eller ens ser alla inlägg som mina vänner gör, på slutet har jag stresscrollat Instagram endast på kvällen när jag lagt mig, lika med resten så jag missar massor. Men det har varit lite småjobbigt med att ställa in medicinen nu, jag har ju tagit 54mg på morgonen och sedan 18mg till lunch, vilket gjort att jag förvisso kunnat skjuta fram dippen ett par timmar men blivit ännu tröttare och energilös efter medicinen gått ur mot vad jag var innan, vet inte om det beror på att det är den billigare varianten jag tar vid lunch. Hoppas få Concerta till veckan även på den dosen. Igår var jag i alla fall ute och tog en promenad till Tefsjön för att rensa kraniet och röra lite på mig. Är så fruktansvärt stel mellan skuldrorna, axlarna och i nacken sedan en vecka tillbaka, värken strålar ända fram till bröstet?! jag har försökt med massage, spikmatta, liniment, Ipren och värmekudde men det blir inte bättre. Jag brukar aldrig ha såna här problem annars så jag fattar inte, kanske för att jag burit runt på Linnéa i ett års tid? Krupit runt på golvet och sovit/suttit/legat i diverse utomjordiska ställningar framförallt under amningen, detta år utan en enda hel natts sömn. Men ändå.

Vårflod i Tevån.

DSC00616

Kossorna har fått komma ut i stora hagen som går runt oss och det är massor med små kalvar. Dock är de lite fega ännu så ömsom stod de och våldsfunderade på vad jag var för nåt och ömsom så sprang de i vild panik.

DSC00637

Jag minns inte riktigt hur jag kom in på det, men jag följer Magdalena Graafs blogg för att jag tycker hon skriver så fruktansvärt roligt och fullkomligt ärligt vad det än gäller, så det lär ju varit därför. I alla fall, så kom jag att tänka på hur det var när jag växte upp och när jag precis flyttat till stan, 16 år gammal på forntiden, för att börja gymnasiet. Allt var nytt, alla människor var nya förutom ett par från klassen här i Funäs, jag hade varit i stan ungefär 1 gång per år tror jag innan dess, Innan jag flyttade hade jag ett obefintligt intresse för både kläder och smink, sånt gjorde man inte här, på sin höjd maskara när det var disco. Visst, jag började använda foundation på högstadiet, som jag tjuvlånade av mamma i början har jag för mig för jag blev retad för att jag var röd om kinderna hela tiden ”titta Jennie rodnar jämt, äru kär eller, höhöhö!” på moget småpojksmanér. ? Så på sätt och vis så började väl utseendefunderingarna redan då, jag var ju så blyg och tog såklart till mig de orden, innan hade jag inte haft en tanke på eller reflekterat så mycket alls över hur jag såg ut. Jag blev kär för första gången i högstadiet, huvva så jobbigt det var, pojkspolingen var ju dessutom upptagen Men inte då heller funderade jag på hur jag såg ut, det fanns liksom inget ”undrar om han tycker att jag ser fet ut i det här”, eller att jag började sminka mig och fixa frisyren för att han kanske skulle få upp ögonen för mig, det fanns inte i tankebanorna, så jävla skönt det måste varit! Men då visste jag ju inte annat, jag hade inte varit med om annat, ingen sminkade sig, de flesta gick runt i vanliga t-shirtar/collegetröjor och jeans som man kunde köpa på det ljuva 80-90-talet, på gott och ont.

.

Men med alla reklampelare i stan med bikinimodeller som var omöjligt att undvika i alla busskurer och i affärer och vart man än vände blicken så blev självmedvetenheten större och jag började jämföra mig, jag såg folk överallt som såg ut som jag ville se ut, alla hade de något som jag ville ha. I skolan likadant, nästan alla sminkade sig, färgade och fixade håret och hade snygga kläder varje dag, tighta kläder som avslöjade det mesta. Så hade jag aldrig klätt mig. Jag visste inte att man ”skulle” klä sig så som tjej, jag hade alltid bara tagit nåt plagg hemma utan att bry mig speciellt mycket och inte var det det minsta tight eller urringat. Jag var nog väldigt skyddat här hemma på landet, jag minns dock när vi fick parabol och vi hade MTV och VH1 bland annat och jag vet att jag reagerade även på hur alla artister och videos såg ut. Andra året på gymnasiet så utvecklade jag social fobi, jag har säkert haft det liggandes jämt som med ADD:n. Jag ville inte visa mig för folk, jag klarade inte längre att äta lunch i skolrestaurangen, jag levde på godis, jag mådde fruktansvärt dåligt av att tvingas åka buss till och från skolan, allt innebar en enda panikkänsla. Det kändes som alla tittade på mig och tyckte att jag såg konstig ut, gick konstigt, betedde mig konstigt and so on. Jag hade så otroligt mycket föreställningar om vad folk eventuellt tyckte och tänkte om mig. När jag skulle ta körkortet så var jag mer på körskolan och läste teori (på min tid fanns teorin bara att läsa i pärmar inte i någon dator ) än att gå på skolan, det var ju mindre folk där, jag kunde gömma mig.

.

När jag flyttade till Tandsbyn och blev sambo för första gången i slutet på gymnasiet så började jag även jobba på Husqvarna där efter skolan och monterade ihop kapsågar. Även där blev jag bombarderad med idealet om hur man skulle se ut. På tex en arbetsstation så satt en stor plansch med Pamela Anderson i en Baywatchscen rakt framför ögonen på mig, detta var alltså runt 1998. Så skulle man se ut om man skulle duga. Jag såg inte ut så, inte det minsta. Jag krympte mer och mer i självkänsla, för jag tyckte inte att jag dög, vem skulle vilja ha mig, de har mig väl bara i väntan på något bättre. Något ”sånt där” som sticker som en pil rakt in i hjärtat på mig. Internet fanns ju också, det var rätt nytt då, det var svindyrt att surfa, man kunde inte sitta många minuter för då steg telefonräkningen till månen, modemet som ringde upp en anslutning tog ungefär 10 minuter på sig innan det kopplat upp sig mot internet via telefonlinjen och lät samtidigt som en hes kaffebryggare. På löpsedlarna utanför affärerna syntes systrarna Graaf i olika poser med tuttarna uppe vid hakan och blonderat hår, så såg jag heller inte ut, men det var så man skulle se ut. I mitt huvud.

.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt över mig själv under så många år, jag såg inget bra. Jag började köpa kläder som besatt bara för att passa in, se ut som de där andra snygga tjejerna som alltid hade allt jag ville ha. Jag började sminka mig mer och mer, jag färgade håret och jag blekte och jag färgade igen och jag blekte. Då kanske jag kan känna mig nöjd. Jag kände mig aldrig nöjd. Köper jag just det här sminket kanske det får mig att se ut som den och den, men jag gjorde ju aldrig det, jag såg bara ut som Jennie Grinde. Samtidigt så slets jag med svårigheterna med min sociala fobi och problemen som ADD medförde, utan att jag förstod att det var det som gjorde mig till den jag är, plus min hörselskada som gör det nästan omöjligt för mig att höra vad som sägs när många pratar samtidigt, när det är bakgrundsljud och TV och radio hör jag oftast aldrig vad som sägs, så jag har känt mig utanför på många olika sätt, utan att jag visste varför jag var som jag var. Jag förstod inte varför jag inte orkade vara social i flera timmar varje dag som alla andra, när jag höll på svimma av trötthet av alla intryck efter en vanlig dag, Jag förstod inte varför inte jag kunde komma ihåg handlingen av en film, varför faktafilmer i skolan aldrig fastnade utan jag svävade iväg i tankarna utom kontroll istället och kände mig stendum.

.

Funderar på om det blev lite av en chock med allt nytt i stan, jag som mest höll till i skogen innan liksom, och därför tog jag åt mig så mycket av allt? Men det är ju inte bara jag som flyttat från ett sådant här ställe till en stad, så jag måste varit extra känslig. Undrar hur jag varit och hur livet sett ut om jag stannat här hemma istället? Funderingar funderingar. Alla år med dåligt mående och försök att hitta mig själv, förstå mig själv, svårt att komma till ro, impulsiviteten som styrt mig hit och dit till både det bättre och det sämre, all packning jag dragit på mig under åren. Alla erfarenheter jag faktiskt fått av att vara jag, hur jag utvecklats och hur jag hamnat här där jag är idag, i en Jennie som jag faktiskt tycker om. ADD-diagnosen fick mig att äntligen förstå mig själv, äntligen förstod jag varför jag är som jag är och varför jag varit som jag varit. Bara att få ett ord som beskriver mig var en enorm lättnad, äntligen visste jag att jag inte var ensam och jag var inte heller speciellt konstig, nåja. Och att det finns hjälp att få för att fungera som en normal människa och det finns strategier som jag själv kan tillgå för att underlätta min vardag. Nu trivs jag bra, jag gillar den jag är och alla självdestruktiva, förvirrade, jobbiga år med ett antal depressioner har ju faktiskt lett mig hit och impulsiviteten fick mig dessutom att komma hem till mitt älskade Ljusnedal igen efter 17 år i stan. Här är jag hemma, här mår jag bra. Och här föddes älskade lilla Linnéa! Jag är så glad över att hon får växa upp på samma plats som mig.

Ja, det var dagens funderingar.

.

Några bilder från förra helgen. Det var ju fantastiskt väder på kvällarna i alla fall. Stina blir helt utom sig av lycka när hon får sällskap ute och blir helt galen, lika Farbror Tilt, de springer runt och jagar varandra och springer uppför träd och ner och så blir de kära och måste mysa med matte en stund och sen sätter det igång igen.

DSC00564 DSC00536

Fantastiskt att vara kattdjur.

DSC00543 DSC00558

Nytt till prinsessan, den randiga från oss och de tv¨å andra från mormor och morfar. Nu går hon så gott som obehindrat, hon började i lördags med att hellre gå än krypa, krypa har ju hittills gått fortare så, och nu gör hon mest inget annat än att gå runt i lägenheten hela dagarna. Vad kul det måste vara! :<3 Och så är nog 4:e tanden på väg, i överkäken denna gång, till vänster om de blivande framtänderna så det blir ett lite skevt bett ett tag.

DSC00583 DSC00587 20160525_180200_27244472915_o

I helgen så blir det lite jobb faktiskt, jag fick frågan om ett litet fotouppdrag på lördag, så det ska bli skoj. Hoppas jag kan leverera bara. Och så ska 30-årsbroderskapet firas på nåt vis samma dag. Vi hade avslutning på kyrkis i onsdags också förresten, lite trökigt. Vi var här i Ljusnedal på äventyrsholmen, Marianne grillade hamburgare och det gick hästar i hagen som Linnéa tyckte var väldigt spännande, blev väldigt besviken när hon inte fick pipa dem. Och en vovve som fick springa lös var också väldigt fascinerande, hon försökte pipa även den men inte heller den kände sig speciellt lockad till det. Goa lilla tjej. Vi var inte ensamma denna gången, utan hela två föräldrar och två barn var vi och så Marianne då förstås Lite trist är det ju att inte fler kan dyka upp en sån här gång när M ställer i ordning en massa och det är sista gången inför sommaren. Men gott som tusan var det med grillade hamburgare, Linnéa fick också smaka och älskade det! Men det var jättemysigt ändå såklart att sitta där i gräset, höra vårfloden som brusade förbi runt om, solen som sken, småprata lite och bara må gott i ett par timmar. Dock gjorde jag misstaget att dricka en halv mugg kaffe och efter vi kommit hem kom hjärtklappningen som på beställning…. så det är bara att fortsätta hålla mig ifrån det uppenbarligen.

20160525_100733_27204638506_o 20160525_1007280_26963568990_o

20160525_100746_27141674582_o


På jakt 5

Häromkvällen var jag på jakt, med mig hade jag min största pjäs med det minsta siktet. Jag gick bara och strosade i skogen runt lägenheten och ut i kohagen en sväng i jakt på vårtecken, fann mest fjolårets salladsbar som är på god väg att tina fram men även ett fint ljus i solnedgången.
.
En gammal ene kan även den bli snygg i rätt ljus.

IMG_9260 copy

Stina Kamofleradsson hängde förstås glatt på och hoppade uppför trädstammar och rejsade runt.

IMG_9256 copy

Vår ensamma ”Bambi” som kommer varje dag och äter upp våra matrester som vi kastar ut gick nere på gärdet nedanför lägenheten och mumsade.

IMG_9191

Dessa två hårbollsherrar satt i fönstret hos mamma och pappa och spanade ut på kvällssolen.

IMG_9283 copy

Igår kom vi iväg till kyrkis åter igen, fantastisk bedrift! Det blir alltid sån stress att komma iväg, jag verkar aldrig lära mig klockan, alltså hur lång en minut verkligen är och minuten verkar ha blivit kortare sen Linnéa kom, underligt. Men det är ju tur att man får glida in lite när som helst. Linnéa älskar det som sagt, så jag vill verkligen komma iväg de få gånger som är kvar innan sommaren. Igår älskade hon det kanske inte fullt lika hårt då hon drog min kaffekopp rakt över sig när vi skulle fika. ? jag borde lärt mig vid det här laget att hon har 5-metersarmar! Som tur var så hade kaffet hunnit svalna en aning, men ont gjorde det ju säkert när det brände till, men säkert blev hon mest rädd och det blev väl inte bättre av att jag rev upp henne ur stolen när jag panikade. Så det var nog en blandning av allt och så blev det dubbelt så hemskt i och med att hon sovit så lite och var trött redan när vi kom dit. ? hon hade som tur var haklappen som skyddade magen och bröstet men ena handen och såcka lår fick kaffe över sig. *ont i mammahjärtat* ? Som tur var så fick hon låna byxor av bättre förberedda föräldrar, det tackar vi för, så himla snällt. ? Det gick snabbt över i alla fall och hon lekte och tullade på som vanligt efter att fått på sig torra kläder och lite pussar och kramar. Lilla vän ❤
.
Innan kyrkis svängde vi in på jobbet för att hämta kryddor och grillolja som jag köpt för sponsring av klassresa. Ska bli riktigt spännande att testa dessa. ? grilloljan köpte jag mest för de små gulliga dunkarnas skull. ? Och så är det en sån där pip med dessutom så man kan spruta grilloljan direkt in i köttet om man vill. Grannen kom in med kattmat också, så snällt! Ska bli spännande att se vad hårbollarna tycker om den här. ?

20160413_164525 20160413_164616

20160413_164503 20160413_164418

Det har varit några riktigt härliga kvällar och dagar nu. Så jag tog med mig Linnéa ut i kattgården så hon skulle få känna på utelivet lite häromdagen. Lille Sej blev ju överlycklig, de är ju bästa vänner och de lekte med ett grässtrå som Linnéa viftade med. Linnéa visste inte hur hon skulle bete sig först utan satt stilla på bron och funderade innan hon förstod att man kunde röra sig även på det där underliga stället. ?

20160412_140121 20160412_141021

20160412_140430 20160412_140123


Dubbel födelsedag & skitungar 21

I fredags var Linnéa hos tandläkaren för första gången, flinade upp sig och ”pratade” med alla i väntrummet och charmade loss på tandläkarna, söttrollet. ? Vi fick info om tandvård förstås och vad och hur man bör äta för att spara både tänder och kropp. Akta sig för socker så länge det går och att inte hålla på med småätande med andra ord. Jag fick lära mig nåt jag inte visste där med småätandet, att man ska helst inte äta oftare än var 3:e timme eftersom då ”orkar” inte saliven skydda emaljen från syraangreppen och man riskerar lättare att få hål. Så det var en ny lärdom. Hoppas på att Linnéa kan hållas från att veta vad sötsaker och socker är så länge som möjligt faktiskt.
.
Sen mötte vi upp Malla och shoppade till tårtbak på Ica, så skönt att Linnéa kan sitta i varuvagnen nu så man slipper kånka runt på henne i babyskyddet. ? Och sen gick vi och tog en fika. Jag tog en dadelboll med lakrits på och en avokado/mangoboll med choklad, heja Café Loftet som har flera socker- och glutenfria alternativ! – Malla tyckte fikakompisen var allvarsam. ? men det kanske blir så när man får knapra torra majskrokar medan resten av sällskapet förlustar sig på godsaker. – Och världens gladaste lilla trollunge som testar pottan. ❤️ Igår blev hon 8 månader! Och i fredags tog hon sina första stapplande steg, samtidigt som hon höll pappa i händerna förstås, men hon gick!

img_6918.jpeg img_6908.jpeg img_6906.jpeg img_6905.jpeg

Firade födelsedagen en andra gång igår och bjöd på tårta. Det blev inga utsvävningar vad gäller tårtdesign den här gången. Jag iddes verkligen inte och hade inte ens minsta lilla ide på vad jag  skulle göra heller. Så det blev en lchf-tårta och en vanlig tårta. Visst är jag duktig!? så länge jag inte  hälsar på hos mamma och pappa så klarar jag mig helt otroligt bra från att äta kakor o.dyl. För där MÅSTE man smaka, inte för att man blir tvingad utan för att det helt enkelt inte går att låta bli allt gott som bjuds.
.
Den sockerfria tårtbottnen har jag  recept på HÄR (dock gjorde jag enligt fel recept upptäckte jag på kvällen och därför blev inte tårtan lika fluffig och saftig som förra gången jag gjorde den, vilket jag var väldigt brydd över ett tag innan jag insåg varför. men den blev god den också som tur var.) och fyllningen är hemgjord vaniljkräm (vet ni att köpt pulvervaniljkräm innehåller 98 gram kolhydrater per 100 gram! Det är så gott som bara socker.) och blåbärssylt som jag kokade av alldeles egenhändigt plockade blåbär, sötströ och gelatin. Blev faktiskt riktigt god sylt trots att den är sockerfri. ? Toppade den med blåbär. Den vanliga tårtan är fylld med vanlig vaniljkräm och hemgjord hallonsylt med socker, också av egna plockade bär, som jag snabbt kokade ihop och toppad med chokladknappar och silverkulor. Tänk så fantastiskt det är att kunna ha sånt i frysen, bär, svamp osv som man plockat själv.

img_6925.jpeg img_6927.jpeg
Jag fick mer fina blommor, en ansiktsmask och presentkort på Ica, perfectissimo! Jag fick presenter av Emil också tidigare i veckan, lite i efterskott. En mugg som ändrar färg när den blir varm och då står det ”I❤️U”, lite opraktisk att dricka ur dock. Och en kombinerad köksvåg/tillbringare, perfekt! Jag testade masken inatt, då man kan sova med den för extra effekt och drog även på den en stund imorse, jäääätteskön är den och piggar upp, luktar dock liiite starkt, men gott. Känns att den verkligen återfuktar och Emil konstaterade att jag såg inte alls lika tärd ut i morse som jag brukar, haha!

img_6935.jpeg img_6936.jpeg img_6924.jpeg

img_6894.jpeg img_6895.jpeg img_6893.jpeg

Stina är galen och Lille Sej konkurrerar med blommorna.

img_6896.jpeg img_6919.jpeg


4

Grattis fröken Grinde i efterskott! Tack tack! Och grattis i efterskott även till Herr Farbror Tilt som fyllde aktningsvärda 15 år den 21:a! Jag blev mer firad än jag hade trott när jag fyllde år mitt i veckan, en tisdag, Började dagen med att gå till mamma och pappa där jag fick två paket, som båda var till Linnéa! Haha! Fantastiskt! xD Hon fick ett bäddset och en potta, jättebra saker! Dessutom så har pottan tassavtryck fram, fantastiskt! Men de syns knappt då de är vita så jag måste måla i dem med nån färg. *mycket viktigt* Och jag fick faktiskt en sak jag med, ett par urgosiga lååånga strumpor som jag nog kommer att bosätta mig i fram till våren.  Det är faktiskt perfekt att Linnéa får presenter när jag fyller år, det är ju HON som behöver saker och inte jag. Hon fick saker redan förra året då jag fyllde trots att hon fortfarande låg kvar i magen då.
.
Ja, när jag var hos mor och far och fikade i godan ro så ringde Lena och efterlyste mig, då visade det sig att hela taxigänget är där hemma och vill fira mig! Så det var bara att packa ihop oss och gå hela den långa halvminuterspromenaden hem. När jag kommer genom dörren (nyckeln lämnade jag i låset i sann lantisanda) så är kaffebryggaren i full gång, fina blommor står på bordet och de har dukat fram prinsesstårta! Alltså herrejisses vilka Kollegum Fantastikum jag har! Och Emil kom hem med en blombuket och ett paket med semlor, haha. Han hade tänkt köpa en sån mumsig cheescake de har på Hemma hos Edith, men det var tydligen stängt där så det fick bli semlor istället. Annars så hade jag tänkt bjuda på tårta på lördag eftermiddag, så ni är icke välkomna tidigare än klockan 12 om jag ska hinna göra nåt att bjuda på. Så ni vet.

IMG_6869

Jag har kommit in i en sån här jävla orosperiod igen nu. Jag går omkring och är rädd att Linnéa ska bli sjuk, att hon ska få cancer. Eller att jag ska få cancer eller nån annan hemsk sjukdom så jag inte får följa henne genom livet och se henne utvecklas. Jag vet inte riktigt hur jag ska stänga av den tankeverksamheten. Linnéa är ju det bästa som hänt så det är klart jag är rädd att nåt ska hända henne, jag skulle aldrig klara av att förlora henne. ❤️ Hon har fått smaka leverpastej ett par veckor, sen fick jag reda på att det ska man inte ge barn under 1 år då det innehåller nitriter som orsakar leukemi. Jag blev även tipsad om ett konto på Instagram där en liten pojke som är lite äldre än Linnéa just nu kämpar mot en aggressiv form av leukemi. ? hur kan det vara tillåtet att barn får bli så sjuka!? Jag är rädd varje kväll att det är den sista och vill egentligen   inte sova. Hon utvecklas varje dag, hon blir en mer och mer fantastisk och speciell personlighet för var dag som går och jag blir mer och mer kär i den lilla dockan. Allt känns för bra att vara sant just nu och hur har jag förtjänat allt det här? Det är som jag går och väntar på bomben då allt raseras. För varför ska jag få ha allt det här fantastiska utan nån hake?

.

Linnéa reste sig själv i spjälsängen i tisdags medan jag kröp runt på golvet för att leta napp! Det var väl spänningen av en larvliknande mammaskapelse som gjorde att hon fick till det. ? Nä men hon reser dig lite titt som tätt, två gånger från pottan när vi skulle prova inviga den, hon tog helt sonika tag i mina ben och hävde sig upp för där skulle hon då rakt inte sitta och uggla. Försöker resa sig i soffan men kuddarna är lite svåra att få tag om och mot gåstolen när vi är på golvet. Och sen kravlar och klänger hon nästan oupphörligt på mamma- och pappakroppar om de ligger/sitter bredvid, så upp vill hon. Ja just, mamma, bror och Sanna var in och gjorde rutinultraljudet i stan igår eftermiddag, så då fick vi ju veta att det mest troligt blir en liten pojkkusin till Linnéa i slutet på juni!

img_6851.jpeg img_6854.jpeg

På vardagarna skippar vi gröten numera och äter välling i sängen på förmiddagen istället, för då går det oftast bra att bara få släppa flaskan och ta en tupplur efteråt. ❤️  Hon sover så bra i sin säng nu och oftast så kan hon somna relativt snabbt även på dagarna och sova 30-60 minuter. Så skönt både för henne och mig att slippa kämpa oss blå för att få vila. ? Fast idag kämpade vi på länge igen såklart, haha. Och så en oerhört deprimerad farbror efter första omgången avmaskning. Kröp ner under husses täcke och kom senare fram och lade huvet på kudden. ? De andra avmaskningspillren gick faktiskt ner utan fadäser så jag hoppas de små vidren är avrättade nu.

img_6847.jpeg img_6846.jpeg

Det har även kommit en Glossybox! Hade nästan glömt bort dem mitt uppi detta stör med Elegantbox. En sån där make up-svamp som jag är sådär skeptisk mot, men jag må ju prova denna ändå och testade den imorse. And yaaay! Denna funkade mycket bättre än svampjäveln för 200 spänn! Denna kostar en tredjedel så mycket. ?  En hudlotion och en ansiktskräm som kändes fantastiska när jag testade lite på handen. En till läppenna/läppstift som jag  förmodligen aldrig kommer använda. Ett rouge, jag kan knarka rouge, de är alltid bra och kul att ha i olika nyanser. Och en bonus i form av choooklaaaad. ? Mörk, 70%, och sötad med stevia, kolhydratmängden ligger på 14 gram/100 gram och denna bit väger bara 34 gram vilket innebär att hela biten innehåller ca 5 gram, så det är ju helt fantastiskt.  ?

   

Fick bilder skickade  från faster Inger igen också. Från när de var hit och ville ha bättre bilder på dopklänningen ett par veckor innan jul. Det  var på gränsen att vi fick ner Linnéa i den då. ?