Tag Archives : taxichaufför


Surmunnar och älsklingsfrämmande 8

Jag har haft det otroligt kämpigt de senaste dagarna, alltså ni fattar inte hur jag haft det, på allvar, jag har alltså jobbat tre dagar på raken! Senast det hände att jag jobbade mer än två dagar i rad var i mars år 2015, det ni! Det tär på en gammal kropp ska ni veta och jag är inte van att hantera folk, inte ett dugg. Jag klarade mig inte ens ifrån dyngraksfyllon fast jag jobbade dagtid, ni förstår ju chocken för en som varit avskärmad från diverse mänskliga förehavanden i över ett år. De var skittrevliga, inget ont om dem så, men herrejävlar i min låda så HÖGT man måste prata och så utomjordiskt kul allt som egentligen inte är ett dugg roligt in real sober life är. Fast de var rätt roliga av sig mestadels faktiskt, men ändå. En av dem frågade (skrek i örat på mig) mig om jag var glad att ingen satt där  framme med mig, jag svarade att det var rätt behagligt där framme med tanke på att volymen de använde bakom nacken på mig hade räckt för att samtala med en stam aboriginer på andra sidan jordklotet. Det kunde de förstå skrattade de och Snapchattade mig väldigt osynligt genom backspegeln.

.

Sen fick jag även äran att bli ordentlig surmun på ett gäng helt nyktra personer, en barnfamilj till råga på allt, men det har jag redan basunerat ut. Men folk som inte kan bete sig i taxin, som måste kommentera taxameterpriset negativt och med stor förvåning i rösten som stiger allt eftersom kronorna tickar uppåt och som dessutom sitter och pratar med varandra som att jag där framme inte ens existerar eller innehar ett par öron. Nog för att jag är halvdöv men barn brukar inte vara så duktiga på att prata tyst och det var förvånande nog inte heller de vuxna varelserna som blev sjukt förvånade och tvärtysta när jag plötsligt tog mål i mun och svarade och rättade dem på en sak de diskuterade där bak, då jag började bli jävulskt trött på att lyssna på gnatet efter närmare 2.5 mil. De tittade knappt på mig när de klev ur taxin, ett förläget ”tack” och flackande blickar och fort ut med packningen. Jösses! Och sånt där lär de sina ungar att det är helt okej!?

.

Så jag jobbade även i måndags. Lillskitas fick ha barnvakt för första gången såpass länge, jag körde upp henne till Ruvallen så hon fick vara med mormor och morfar i ca 3 timmar. Jag var sjukligt nervös eftersom hon varit så förkyld och haft hög feber och var trött och sliten och dessutom varit vaken mellan 23-02 på natten… Men det gick bra, hon åt mat, gick på pottan, kissade i mormors säng och sen somnade hon till slut och sov i en halvtimme på mormors bröst tills Emil kom och råkade väcka henne när han skulle hämta hem henne efter jobbet. Men konstigt kändes det ändå på nåt vis, jag ska ju vara hemma med henne jämt.

20160807_130952_28207225633_o 20160808_131017_28231522973_o

DSC01412

.

.

.

.

I tisdags fick vi riktigt finfrämmande av Cissi, Petter och Selma som kom förbi på en nätt tripp Östersund-Ånge-Ljusnedal-Östersund, herregud att hon ids. Men ingen blev ju gladare än jag av en sån spontanvisit. Eller ja, det ska vara Linnéa då som är sååå kär i Selma, hon släppte henne knappt på hela tiden! Hon skulle känna på henne, titta på henne, kramas och pipas och gärna sitta PÅ henne för hon blev så uppihejsan att hon inte visste vart hon skulle göra av sig. Älskade lilla vän. Och Petter Fullfartheladan var såklart hemskt kul att träffa också, men det var inte det lättaste för henne att hänga med i hans svängar men hon försökte i alla fall så gott det gick.

.

Gästerna fixade lunch åt oss dessutom, lyx!

.

Linnéa var/är fortfarande medtagen av förkylningen och febern så det blev lite jobbigt för henne stundvis så hon bröt ihop ett par gånger, det är jobbigt att äta, jobbigt att sova, hon är väldigt mammig och vill gärna vara i famnen, men hon kämpar på bra ändå lilla vännen och håller humöret uppe för allt vad hon är värd och samtidigt var det ju så otroligt kul för henne att få träffa Petter och Selma och även Cissi såklart.

.

Först idag börjar hon bli mer som sig själv igen, hon är fortfarande trött och täppt i näsan. Men hon har sovit bra på dagen idag och vid middagen var äntligen matlusten tillbaka igen, hon har vägrat all mat med nån sorts klumpar i förutom gurka, morot, ost och avokado, fruktpuréer osv så vi har fått mixa maten till puré och ge henne den kall för att hon inte ska tjöjas och spotta ut den. Men idag så tog hon bara skeden helt plötsligt och började skotta in mat helt självmant från tallriken och bra gick det dessutom så hon fick i sig nästan allt själv! Hoppas bara snoret ger sig nu snart, det är ju så jobbigt för henne.

.

Förmodligen är det tredagarsfebern hon har haft, hennes första riktiga förkylning För efteråt fick hon fulla magen, bröstet, ryggen, benen, armarna och även lite på händerna och kinderna av röda utslag och det är tydligen vanligt att de kommer efter just tredagarsfebern, vilken de får i den här åldern.

DSC01410

Tänk en så underbart go och snäll liten tjej vi har

20160809_130256_28252967403_o 20160809_130300_28792178431_o

20160809_130237_28252963873_o 20160809_130137_28250804104_o

Och jag fick presenter! Såna där riktigt Jennieska ena dessutom.

DSC01420 DSC01418


Strömgôbben & Hjärnsmälta

Men tänk att idag så jobbade jag minsann! Det är lagom långt mellan gångerna. Det var så ovant så jag blev alldeles matt i mitt kranium innan jag var hemma igen, kan ha berott mycket på näst sista skjutsen jag gjorde. Jag hämtade i Röros och körde ända till Käringssjön och den där Käringsjövägen behöver inga ord, får den ens kallas väg? Typ 25 km/h i 7 kilometer för att undvika vibrationsskador och en bil uppdelad i molekyler. Jag var inställd på att det skulle pratas tyska bak i bilen för det var vad som informerades mig, vilket jag icke förstår ett jota av. När kunderna sätter sig i bilen och en av dem börjar rabbla på nåt enormt på ett foreign language så säger jag ”I don´t understand” och han börjar då prata engelska med mig, frågar var jag kommer från och säger till sin kompis att det nog ”berodde på hans dialekt” att jag inte förstod. Det visade sig att de var norskar..,! Men då jag var helt inställd på att höra tyska ur deras talorgan blev det bara rappakalja i mina öron när de började prata, jah bah fatta ingenting. Jag fortsatte prata engelska av någon anledning och likaså han, tills jag inte kunde göra mig förstådd och han bad mig helt enkelt att ta det på svenska, varför pratade jag inte svenska från första början!? Min hjärna nådde nåt slags syntax error, jag är inte van med så mycket folk, jag kan mest Bäbiska och Kattiska numera. Så där satt vi i 12 skakiga mil och pratade ömsom svenska, ömsom norska och engelska. Herregud vilken pärs. Dessutom jävlades uttagsbankomaten när jag skulle ta ut växelpengar och gav mig två 200-ingar när jag väntat mig 100-ingar, så där fick jag ställa mig i början på min arbetsdag och ta ut hundring för hundring för få som jag ville, jösses. Jösses.

.

Den här skylten som sitter efter Käringssjövägen säger allt. ;)  Längre fram finns en till skylt som säger ”HÅLL UT!”, haha!

20160723_165946_27876747104_o

Det var kul att ut och jobba lite för det var jobb hela dagen och jag fick långa körningar och så hann jag tack och lov ta med mig lite lunch och äta den med Linnèa som var med pappa hos farmor så jag fick träffa henne lite mer. Det var så himla jobbigt att lämna en mammig liten Linnéa hemma på morgonen. Fy alltså, hur ska det gå att lämna den här trollungen på förskolan!? Fattar inte. Jag vill verkligen inte det, för det första så kommer det göra så himla ont i mammahjärtat att lämna henne och bara gå om hon är ledsen nån dag, hur klarar man sånt?! Och för det andra så vill jag verkligen inte vara utan henne hela dagarna, det är så fantastiskt att få umgås med den här underbara lilla tjejen varje dag och se hur hon utvecklas och växer och hur mycket hon redan kan och förstår, blir imponerad varje dag. Hur ska jag klara att bara få några få timmar?! Hur ska jag klara att kanske inte få träffa henne alls nån dag då jag inte har en aning om när jag slutar vissa dagar, det är det som är så jobbigt med det här jobbet, att man inte vet om man får gå hem efter 8 timmar. Förr var det väl lite sak samma, nu känns det skitjobbigt på riktigt och jag har redan nästan lite ångest över vintern. Jag önskar verkligen att jag kan gå ner lite i arbetstid sen för att få mer tid med Linnéa.

.

För det tredje och värsta så är jag så jävla livrädd att nåt ska hända henne, att tex personalen på förskolan/skolan inte har koll en minut och så händer det nåt hemskt, att hon fastnar nånstans och blir hängande, att de gräver snögrottor och snön rasar ner över henne (vilket hände i Östersund i fjol, visserligen på en camping, så en 10-åring klämdes ihjäl), att hon ska komma ut på vägen för att nån slarvat med grindarna, vilket hände på en förskola här omkring alldeles nyligen då en liten pojke tog sig ut och gick över vägen och personalen märkte ingenting! Eller att hon ska skada sig inne på tex förskolan vilket hände en fd klasskompis son då han sprang rakt igenom en glasdörr och höll på bli spetsad, tack och lov gick det otroligt nog bra. Och när jag gick i skolan och en klasskompis skar upp hela kinden på en kaffemaskin som hängde i korridoren. Man kan läsa/höra om så mycket hemskt som händer. Jag vet att jag inte kan ha koll på allt jämt eller vara hemma med henne hela livet, jag har ett kontrollbehov, men jag kan inte låta bli att vara rädd varje jävla dag. Hon är ju det bästa som någonsin hänt. Jag är rädd att om hon är med nån annan och den inte har koll så hon springer ner i nån bäck, ramlar ner i ån eller i sjön, eller att hon försvinner i skogen eller ut på vägen. Livrädd inför den dagen när hon kommer cykla/åka kälke på vägen och nån kommer och kör för fort. Helt sinnessjukt vilka scenarion jag kan få framför mig. Och sen när hon blir äldre, jodå jag ser även 10-15 år framför mig. och hon börjar vara med kompisar och hitta på saker, kanske är obetänksam och är vid vattnet, jag vet inte vad det är med vatten som gör mig så rädd, den är ny. Jag fattar liksom inte hur mina och mina kompisars föräldrar vågade låta oss bygga flottar och åka på i ån och hur vi kunde få gå ut på stenhällarna mitt i Ljusnan med forsar runt om när vi var så små helt själva utan att få hårlugg. Jag blev ju skrämd för strömgôbben när jag var liten så det är kanske han som dyker upp igen. Är det bara jag som är så rädd och orolig?

.

Jobbarsson. – Och så snodde jag en bild från Sanna från när vi firade pappa uppe i Ruvallen förra söndagen. Med en liten avundsjuk Linnéa nere på golvet, huffas.

20160723_125547_28205620700_o Skärmbild (31) copy

I fredags var vi till Ruvallen igen, pappas present kom så precist när vi skulle åka också så han kunde få den. Inte för att han hade så stor användning av en högtryckstvätt i sätern men, jag vet inte hur bra det funkar med vatten från bäcken och solcellsström, kanske borde testas? Mamma och jag for på byn och handlade och Emil och Linnéa stannade kvar med morfar, hon blev så trött tillslut medan vi var borta så hon la sig och vilade på sin morfars bröst.

20160722_125611

De här har jag glömt att visa, när vi var på väg till Holmvallen för att fira Malla. Linnéa har ju hittat näsborrarna och det är såklart skitkul att gräva efter snorkusar, Vi brukar leta såna med en tops annars men tydligen går klåfingrarna minst lika bra. Sen vill hon gärna hjälpa oss andra med saken också, så här sträcker hon sig efter min näsa efter att ha grävt klart i sin egen. xD

DSC01102 DSC01104


Påskkäringar och fyllkärringar 8

Fick äntligen upp krokarna i badrummet i fredags. Krokarna som pappa gjort för massa år sedan av hästskosöm som han böjt och lött ihop och bakstycket(?) som Emil fixat till. Jag har målat krokarna med lackfärg så jag hoppas att de inte rostar i första taget i alla fall. Emil har även gjort hyllan under spegeln, så vi kunde byta ut den gamla sneda och vinda och spruckna som satt där innan och gjorde även hål för tandborstmuggarna. Här är dom i full färd med att skruva fast krokarna i plattan, tur Emil får proffshjälp av en miniatyr med leopardkeps och nakna såcka lår.

20160325_114154 20160325_114017

Såhär blev det, jag vill dock byta ut skruvarna mot ett par med platt skalle sen för dessa står ju ut en halvmeter ser det ut som.

20160325_130201 20160325_143207.jpg

Så har det ju varit påsk också, eller är väl fortfarande. Vi var bjudna till mamma och pappa på påskmiddag igår och åt ju i vanlig ordning som när det är julafton och det kan verka som man inte haft mat på bordet sen julen innan. Idag bjöd vi dit oss själva och fick oss samma sak till lunch. Trynsies på väg till mamma och pappa ↓ Hade sån tur så tant Ingrid hade en klut att låna ut så vi fick oss en minipåskkärring påskafton till ära. Vi fick syn på ett gäng små påskkärringar hos grannen i fredags och panikade till då vi inte haft en tanke på att köpa hem godis, men skrapade till slut ihop lite pengar vi tänkte sticka åt dem istället… men… så kom de aldrig! Tråk!

20160326_143101 20160326_143044 20160326_143041

No, Njet, Nein, Nej, Icke. Det är nästan omöjligt att få en skarp bild på den här damen med mobilen nu för tiden.

20160326_143549 20160326_142842

20160326_143703 20160326_144022

Johan och Sanna var också där och Linnéas blivande kusin Ojsan var med i form av en badboll under Sannas tröja.

20160326_144802

20160326_144752

PS. jag önskar mig en bra kompaktkamera sååå mycket! DS.

.

Jag slog även till på stort och tog på mig ett nattpass på påskaftonen och, hemska tanke, lämnade Linnéa för första gången på natten. Huga huga, jag gruvade mig två veckor i förväg till den här stunden. Nästan så jag fått tillbaka inflammationen i hakan för att jag gått och spänt mig och knåpat sönder nagelbanden på tummarna frenetiskt, sånt jag gör tydligen. Men vi överlevde allihopa, allra mest jag. Jag drog iväg strax efter 19 då Linnéa somnat och kom hem vid 5 på morgonen. Det var jobb mest hela tiden, körde in styvt 6600:- till chifen så timmarna bara sprang ju förbi så jag hann knappt oroa mig alls, fan vad trist. Jag gick inte heller i dvala av medvetslöshet då jag varit uppe närmare ett dygn när jag väl kom hem för det var omöjligt för mig att sova på dagen, helt magiskt, hur gick det till? Adrenalin? En timme fick jag förvisso gratis då klockorna tog och ställde fram sig till sommartid mitt i natten, men ändå. Alla var så trevliga och glada och inget tjafs om pengar, de få som var dyngraka var ändå i såpass skick så de kunde ta sig ur bilen själva och även se det tragikomiska i sin egna situation och skratta.

.

Jag låg vaken tills Linnéa vaknade klockan 6 och hon och Emil klev upp. Det är alltid så svårt att varva ner. Men sen somnade jag 2-3 timmar i alla fall till ljudet av American Horror Story – Hotel, men hjärnan är kvar på kudden idag, det är väldigt tydligt, jag lägger inte märke till vad som sker runt mig och jag minns inget. Men jag ska vara vaken tills det blir kväll nu så jag inte ligger med glosögon i mörkret hela natten. Kul att komma ut och jobba lite faktiskt, se lite annat slags folk, roas och förundras över mänskligheten.


Solkatter och turism 7

20160312_130912.jpgNu har jag jobbat TVÅ gånger på en 11-månadersperiod, heja heja! Hoppade in och gjorde en körning från Svegs flygplats i söndags och det var det jobbigaste jag gjort hittills. De jag körde var så in i helvete dryga så jag kunde ha slagit ihjäl dem. Nääääääääää rååååååååhhhh! De var hur trevliga som helst och gjorde knappt ett knyst om sig, pappan satt fram och pratade mest med dem bak och mamman bak mellan de två barnen och lekte med en pysselbok med den äldre och pratade daadaadaa-språk med den miniatyriske.

.

Det var det som var det jobbiga, den miniatyriske, som var ungefär i samma ålder som Linnéa och babblade på preciiiis som hon brukar göra, jag kände igen så mycket. Och så var hon inte där, min söta lilla fantastiska tjej. Åh vad jag saknade henne! Helt otroligt!

.

Fler saker som var jobbiga och oväntade var väglaget, det var som att köra på såpa större delen av vägen även där det såg ut att bara vara asfalt, bromsarna tog knappt och på det var det dessutom jävulskt spårigt och förbi oss i susande sladdande släng kom flera turister (ja, jag tar för givet att det var turister) som tydligen hade en smärre panik i att hinna fram före alla andra. Jag körde om EN gång, det fick räcka för lömskt före var det. Huvva.
.

.
I lördags fick jag lite egentid då Emil och Linnéa for och hälsade på lite, så jag satte mig i Lille Sejs utomhus och drack kaffe med henne och Farbror Tilt. Min älskade lille gammeltiger som älskar att sola. Lille Sej ansåg det vara bättre att sola inuti kojan på klösträdet.

.

20160312_132818.jpg 20160312_132819.jpg

I fredags tog vi första utflykten i bärstolen som brodern och jag åkte runt i när vi var små. Vi var på väg ut redan på torsdagen men spenderade för mycket tid på byn i jakt på solbrillor för klåfingriga minifolk så det hann bli både mat- och sovdags när vi väl var tillbaka. Fann inga med rem som man kan sätta runt huvet men köpte ändå två par på OKQ8, det ena paret kan beundras på Lille Sej längst ner. Fick tips av Anna om att köpa skoterglasögon istället så då drog vi både på Top Sport, Sportstugan och tillslut Sportmaffian innan vi hittade ett par som var i lagom ministorlek och med mörka glas. Blev ju perfekt, hon ser helt fantastiskt kul ut i dem och försökte bara ta av dem en gång till hon insåg att det inte var lönt.
.
Promenaden blev ju inte lång, bara till Tefsjön och tillbaka, men hon verkade nöjd och satt och filosoferade och pratade för sig själv där bak. Tyngdpunkten la hon åt vänster som synes för att se över axeln på mig, trots att jag satte ner henne och rätade upp henne en gång, så det blev skitjobbigt att bära. Hoppas hon rätar upp sig till i sommar annars finnes risk för en ny version av Quasimodo.
.
Varför mitt hår aaaaaalways är i en tofs eller en boll på huvet numera trots att jag aldrig någonsin har trivts med håret uppsatt är att annars riskerar jag att bli skallig. Linnéa ÄLSKAR att dra i håret så fort hon kommer åt och hon ser verkligen minsta lilla hårstrå som sticker ut, babyhåret i hårfästet ligger pyrt till varje dag så inom kort så får jag nog köra med den klassiska överkamningen av flinten. Klåfingrarna må vara små, men de är ack så starka!

20160311_121959.jpg 20160311_122456.jpg

20160311_122907.jpg

Vi testade majskrokar med smör på, majskrokar hoppar och studsar man i stolen och viftar med armar och ben när man hör talas om, och med smör på var de om möjligt ännu smaskigare. Rätt nöjd trollunge. Luggen börjar bli lång nu.

20160311_091255.jpg 20160311_091254.jpg

Lilla tanden har kommit upp liiite mer, det syns ett par vita små taggar där nere när man väl får nån insyn utan att tungan kommer som en orm. Köpte en gel på apoteket som verkar funka bra faktiskt, ”Multi Mam  Baby-Dent” heter den, finns HÄR tex, och ska vara helt naturlig. Den svalkar och lindrar svullet och ömt tandkött och hon blir på bättre humör tycker jag efter jag smort med den trots att jag knappt kommer åt pga av läppar som en rävfälla och tungan som en ilsken kobra. Den ska tydligen supersnabbt bilda ett tunt skyddslager runt tandköttet också och man kan använda den vid behov, alltså inga restriktioner. Kostar 99:- på länken, jag betalade 106:- eller liknande på Apoteket här, helt klart värt det! Smörjer på nätterna också när hon vaknar och hon blir lugnare då, så det är nog mycket tanden (tänderna?) som spökar just nu på nätterna.

Fin i klänning lördagen till ära

wp-1457775016947.jpg wp-1457775011213.jpg

Idag var vi på kyrkis för andra gången! Herrejisses så duktiga! Vi var förvisso iväg förra onsdagen också, men då visade det sig att det var stängt. Haha, så jäkla typiskt när vi för en gångs skull kom iväg. Vi kom lite sent idag för dagen blev lite omkullkastad då det kom hantverkare strax före 8 imorse och BYTTE VÅR FLÄKT! Men äntligen! Och hela ventilationssystemet! Men gissa vilken fröjd det var att laga mat idag! En fläkt som funkar! Det har vi inte haft sen vi flyttade till förra lägenheten ens. Dock ser fläkten ut som de satt ett kylskåp ovanför spisen.. men det är väl så det ser ut nuförtiden kanske?! Jag är van fläktar från 81. Jag lär vänja mig. Så vi drog ut med vagnen en hel timme i arla morgonstund och Linnéa somnade faktiskt i den en stund, var fantastiskt väder och solen sken. Sen drog vi in till mamma och pappa för att fördriva lite tid där innan vi hastade hem för att kasta i miniatyrus en macka och fruktpuré i kaoset och dundrandet hemma innan vi kom iväg på kyrkis. Det var trevligt som vanligt och Linnéa ser verkligen ut att trivas bland sina jämlikar och även de andra föräldrarna som hon inte alls är blyg inför utan tar kontakt även med dem. Så roligt att se, älskade lilla vän.

.

Placerad i snön för första gången, det var ingen direkt höjdare alls. Men som vanligt när kameran åker fram drar hon på storflinet. Mammas linslus. Men det finns väl inget nöje i att sitta som en orörlig michelingubbe och stirra heller, kan man ju förstå. – Random sötnos. – Hittade ett så fint bäddset på Jotex, t.o.m lakanet har rosa hjärtan.

20160307_142931.jpg 20160310_092649.jpg 20160310_185541.jpg

Lille Sej är utsatt som vanligt i Linnéas kofta och i Linnéas nya solglasögon. – Nakenfisus.

wp-1457524477727.jpg 20160310_192131.jpg img_20160310_093812.jpg


Tröttboll 5

IMG_3722.JPG IMG_3725.JPG

*leka med ny fotoapp*

[dropcap]H [/dropcap]årt liv för en tröttboll. Idag känns det som jag varit uppe och rajjrajjat med resten nere på Lopme Naestie halva natten, när jag i själva verket vräkte i mig pizza direkt jag kom hem igår, intog därefter en efterrätt som bestod av chips, choklad och banan och blev sen liggande i hjärtklappning och illamående resten av kvällen. Bra jobbat. Så det är kanske sviterna av det som sitter i. Jag är en jävel på att äta ska ni veta, bara det att nuförtiden så får det av någon anledning inte plats samma mängd som innan då det bor en miniatyr inuti mig som tar upp halva överkroppen och mer därtill, tänk sen att även inälvorna gärna vill få plats också…, men det har inte kraniet riktigt förstått. Men det blev vi varse, alla delar av Grinde.

Har haft en ganska go tidigamornarvecka, varit till stan ett par gånger och åkt hem i tom bil båda gångerna, vilket sätter rastlösheten på spel. Jag tycker att det är jävligt skönt att få vända hemåt och sitta alldeles själv i bilen, det är tyst, jag kan köra som jag vill utan att riskera att mina nerver skrämmer slag på nån passagerare när jag duckar för en skylt som oväntat och otrevligt dök upp i dikeskanten, hitta på nya sånger till katterna som jag skrålar ut, fundera och roa mig själv på mitt egna lilla sätt och vis på att tex varningslampor för att airbagen är trasig ser ut att hellre betyda att det är varning för personer med bollmage i förarstolen osv osv. Lite roar katten liksom. Nog är det mer ekonomiskt med en betald returresa, men det är skönt och behövligt  att få rensa och lufta det här huvet ibland för att det ska fungera någorlunda, och för att slippa klä mig i vita konstiga tröjor så gör jag det bäst på egen hand.

Häromdagen fick jag min magiska ”snökatt” som jag beställt av Trollkatt Design. Och hur gullig är den inte?! Jag blev extra kär i de rosa trampdynorna på undersidan förstås. Den är tovad, luktar smaskigt av vanilj och är fylld med olika örter som har speciella egenskaper. Hon tillverkar och säljer alla möjliga ting med och utan örter, som denna som var en tillfällig skapelse, smycken, rökelsefat, andra ”dockor” med örter i osv. Alla pengar hon får in från sina skapelser just nu går till ett sparande till en kattkompis till hennes sphynx Sunna.

snokatt

Alla är lika trötta här hemma idag.

IMG_3706


Regelrätta skitdagsjävel 29

Inte nog med att det kommit SNÖ! Men dessa ord får man icke yttra i negativ klang i dessa trakter, fy skäms. Det tog över 3 timmar att ta sig till stan idag pga SNÖ och att folk är livrädda för densamma och bildar köer i form av snigeltåg. Föret var mycket bättre på hemvägen men snigeltågen bestod, för det var ju SNÖ. Jag sprayade ner hela min tröja plus mitt hår med hamburgerdressing, ketchup och senap då jag tog ett krafttag runt min stackars kokta korv i baugette samtidigt som jag förde den mot kranieöppningen… Sen pajade jag ena extraljuset, glas, lampa, allt. Då var jag klar för dagen I tell ya. Men det finns de som har det värre, helt klart. Jag blev bara lite lätt hysterisk emellanåt. Vaknade t.o.m grottmänniskoless och hade mer än gärna stannat i sängen en vecka och hjärnan var äppelmos. Imorgon är en annan dag. Var bara tvungen att avreagera mig lite i vanlig ordning så jag kan sova.

I söndags så testade jag en ny fyllning på den nya svingoda pizzabotten jag hittat recept på, >här har jag skrivit ner den<. Och jag måste nog äta den snart igen, helst denna veckan! Jag använde Findus pastasås med tomat och örter (om jag minns rätt) istället för vanlig tomatsås/pizzasås och den är gryyymt god! På min halva blev det pastasåsen då, riven pizzaost, strimlad skinka, champinjoner, räkor (köp helst stora oskalade för de är godast, tycker då jag) och färsk mozzarella som jag skivade och la ovanpå osten. Krydda med oregano och strö på basilika innan servering. Määäään sô gôtt! På Emils halva blev det den vanliga toppingen: pastasås, champinjoner, strimlad skinka, riven pizzaost och parmaskinka. Inte fy skam det heller. Ursäkta för en bild som ser ut som kräk.

pizza

Idag hittade jag även en länk om oss galningar som jag tänkte kan vara skoj att lägga upp, som kanske också ger lite mer förståelse för hur vi är och varför vi är så jävla knäppa emellanåt.

20 Saker du inte får glömma när du älskar någon som har ADDlyder rubriken

1. De har en hjärna som går på högvarv.
ADD slutar aldrig. Det går aldrig att stänga av och säga stopp. Det är något man måste lära sig att hantera.
2. De lyssnar men allt går inte in.
En person med ADD kommer att titta på dig, höra dina ord, se dina läppar röras, men efter de första orden är deras hjärna redan på en annan resa. De kanske hör dig tala men deras tankar kan fortfarande vara ute i rymden. De kanske tänker på hur ditt hår rör sig eller på dina läppar.
3. De har svårt att klara hela uppgiften.
I stället för att hålla fokus på det som väntar dem är det för människor med ADD som att gå genom en labyrint. De börjar röra sig i en riktning, men ändrar riktningar för att finna vägen ut.
4. De blir lätt oroliga.
De är som djupa tänkare, de är känsliga för vad som händer omkring dem. Att vara i en bullrig restaurang kan låta som att stå längst fram på en hårdrockskonsert. En deppig nyhet kan låta som slutet på världen.
5. De kan inte koncentrera sig när de är känslomässiga.
Om det är något på gång som oroar dem eller gör dem upprörda så kan de inte tänka på någonting annat. Det gör att koncentration på arbete, konversation och sociala situationer blir nästan omöjligt.
6. De koncentrerar sig FÖR intensivt
När dörrarna till något öppnas dyker personen med ADD ner i det som en djuphavsdykare hoppar rakt ner i havet.
7. De har svårt att stoppa en uppgift när de är inne i den.
När de väl hoppat ner i det där havet så stannar de där. Länge. Även när syret börjar ta slut. De kommer inte upp förrän det är helt slut.
8. De kan inte styra sina känslor.
Känslorna för en person med ADD flyger vilt och kan inte bemästras. Det är som trassliga sladdar i deras hjärnor som gör tankar och känslor svårbearbetade. De behöver extra tid för att få igång sina system ordentligt.
9. De har verbala utbrott.
Deras intensiva känslor är så svåra att bemästra. De kommer impulsivt säga vad de tycker, och ofta säger de saker som de senare ångrar. Men det är nästan omöjligt för dem att ändra sina ord innan de säger dem.
10. De har social ångest
Människor med ADD är ofta obekväma i sociala situationer. De är rädda att de kommer att säga något dumt eller reagera olämpligt. Att hålla sig i bakgrunden känns tryggare.
11. De är djupt intuitiva.
För personer med ADD är ytan något osynligt som de penetrerar. De ser bortom allt vanligt. Detta är den bästa aspekten av ADD. Det är ett inspirerande drag som skapar kreativa genier. Uppfinnare, konstnärer, musiker och författare har ofta ADD.
12. De tycker annorlunda.
Det är en annan fantastisk aspekt av ADD. De tycker ofta annorlunda eftersom deras abstrakta tankar ser lösningar på problem som vi vanliga människor inte kan se.
13. De är otåliga och rastlösa.
De blir lätt irriterade, vill att saker ska hända omedelbart. De leker ständigt med sina telefoner, tvinnar med håret eller så studsar deras ben upp och ner. En person med ADD behöver ständig rörelse. Det är faktiskt en lugnande aktivitet för dem.
14. De är fysiskt känsliga.
Pennor kan kännas tunga i handen. Fibrer i tyg som de flesta människor inte skulle känna kan klia. Sängar är ojämna. Livsmedel kan kännas konstiga. Prinsessan på ärten, hon hade säkert ADD.
15. De är oorganiserade.
Högar är deras favoritmetod för att organisera. När en uppgift är klar går papperet in i den högen tills den växer högt. Ända tills en person med ADD blir frustrerad och rensar upp. Människor med ADD måste vara försiktiga för att inte bli samlare. Det är svårt för en person med ADD att hålla saker i ordning eftersom hjärnan inte fungerar på ett ordnat sätt.
16. De behöver utrymme för att röra sig.
Människor med ADD tänker bättre när de är i rörelse. När de pratar i telefon eller har en konversation vill de gärna röra på sig. Det gör dem lugnare och att de tänker klarare.
17. De undviker uppgifter.
Att fatta beslut eller slutföra uppgifter i tid är en kamp. Inte för att de är lata eller oansvariga, utan för att deras hjärna är fulla av andra alternativ. Att välja en kan kännas problematiskt. Det är lätt att undvika att fatta beslut eftersom de tänker för mycket.
18. De kan inte komma ihåg enkla uppgifter.
Ett annat paradoxalt drag från ADD är minnet. Människor med ADD kan inte komma ihåg enkla saker. Som att plocka upp sina kläder, handla mjölk i affären, eller komma ihåg möten. Men å andra sidan: de kommer ihåg alla kommentarer, citat, och telefonnummer de hört under dagen. Synliga saker är lättare att komma ihåg. Det är därför de har femton fönster öppna på skrivbordet.
19. De har många uppgifter på gång samtidigt.
På grund av en ständig aktivitet deras hjärna vill de gå vidare till nästa uppgift så även fast de inte stängt ner den förra. Ju mer som händer på en gång, desto bättre. Multi-tasking är en favoritaktivitet.
20. De är passionerade i allt de gör.
Känslor, tankar, ord och beröring är kraftfulla hos en person med ADD. Allting är förstorat. Det är en välsignelse när det kanaliseras på rätt sätt. När en person med ADD gör något gör de det med hela sin själ och hjärta. De ger allt de har. Denna kvalitet är det som gör en person med ADD så älskvärd.

I grund och botten har en person med ADD svårt att kontrollera sina impulser. De har grymma egenskaper som du kommer att njuta av när du förstår hur de tänker och känner.

Ja, människor med ADD / ADHD är svåra att älska ibland. Men när du förstår den börda de bär, kommer ditt hjärta att öppnas upp. Kärlek och medkänsla kommer ta över platsen för ilska. Du kommer att se in i deras goda hjärta.

Nuuuu ska jag lägga mig och dorma av som en stor jävla stenjävel.


Zombieveckan 7

Jag har blivit gammal, det är käpp rätt omöjligt att vända på dygnet nu för tiden. Jag har försökt ända sen i helgen att sova lite längre på mornarna eftersom jag har nattpass nu igen söndag-söndag, går ihtt! Inte ens i söndags kväll då jag låg i sängen i godan ro, hade varit vaken sen kl.6, och vips fick åka Öster om Sundet strax före 23 och inte var hemma förrän strax efter 3 på natten, sov en timme i sängen innan jag skulle göra passets två sista körningar innan jag gick av klockan 6. GÅR IHTT! Jag lägger mig och försöker vila varje eftermiddag för att ha lite mer på sömnkontot utifall det skulle bli livat på natten. Ändå somnar jag svintidigt på kvällen och vaknar före katterna på morgonen. Suck. Vore liksom bra att ha fått ordning på det inför helgen i alla fall då det är 24/7-jobb och tröttdjuret Grinde behöver all sömn hon kan få.

Imorse vaknade jag halv 7 av att Fröken Dammtussarsson låg uppe på klösträdet som står bredvid sängen och kräktes rakt ner på golvet, jag upp som en vettvilling för att hämta papper. När väl ögonen vant sig vid laserstrålarna från lampan så var där fan i mig ingen spya och kattfan låg och glodde storögt på mig och fattade ingenting. It was a dream… thank you. Vad som inte var en dröm var när samma odåga tog med sig en stackars Talgoxe in, som på nåt vänster tryckt sig igenom hönsnätet på kattburen.Det dundrade och small och saker flög, inte bara fågelstackarn Tillslut fann den sitt gömställe bakom diskmaskinen… Oskadd som tur var, bara aningens skärrad.

Snart är jag klar med alla julklappar! Weee! Bara de levereras snart så jag slipper nervösa mig alltför mycket, en har jag dock idétorka åt men det löser sig nog. Väntar på det sista till pappas så jag kan pyssla, knepa och knåpa ihop den. Det värsta är att jag kom på igår att det är ju en födelsedag innan jul också, hur ska jag bräcka fjolårets sån då, när Dammtussarsson äntrade hemmet till sin nya Husse?

Vad som är bra med att bara jobba natt är att det kan bli nåt vettigt gjort på dagarna ibalnd, pysslade till det lite höstigt hos ljungen igår med florat (drivved), kottar och mossa. Så nu blev det lite mysigare här ute. Ska försöka lägga upp lite fler av recepten jag provat och som är smaskens också på receptsidan jag så stort gjorde och la upp hela två recept för 100 år sen.

lsrejdf


Mysteriet med Härjedalingen 24

10704167_815941421790253_1582307083595274512_n

 

 

Ja, jag blev ju, som jag ”skrutit” om tidigare, Veckans Härjedaling i Tidningen Härjedalen i onsdags. Vem som kontaktat tidningen om mig vet jag fortfarande inte, så jag är lite aningens nyfiken nu! Jah! Ge dig till känna människa!

Men det blev ett bra reportage tycker jag och många har berömt artikeln, att den är bra skriven. Dock ser jag ut att strypa stackars Farbror Tilt, han är mästare på att leka smidig och avslappnad som en hundraårig timmerstock när man lyfter upp honom så det var förvisso väntat. Och jag har det berömda ”stå och flina i en kvart medan 1000 bilder tas”-avslappnade leendet. Men, trots att jag tycker att det är ytterst obehagligt att stå framför en kamera när det inte gäller ”selfies” och bara jag själv kan se mig och resultatet så kan jag tycka att bilderna blev finare än de brukar bli såna här gånger. Så det tackar jag för.

 

Här är två andra bilder jag fick skickat till mig som Mikael Andersson tagit som jag fått tillåtelse att lägga upp:

jennie3 copy 1000 jennie5 copy 1000

Hahhah… stackars katt!

Så, alldeles snart sitter jag förmodligen, förhoppningsvis, inne på ENP:s väntrum i Östersund och skallrar benknotor av nervositet och hinkar pulverkaffe. Detta är ett tidsinställt inlägg som jag skrev igårkväll, bara för att. Återkommer som sagt med livstecken om de släpper ut mig.


Farligt för hälsan 10

Jag tror att jag hädanefter ska skita i att ha semester. Jag ska nog strunta i att bli pensionär också, för när jag varit pensionär klart så ligger jag mest troligt i en trälåda eller har blivit uppeldad och lever vidare som maskrosgödning. Och med tanke på vilket skämtarhumör herr Murphy varit på de här två veckorna efter semestern så törs jag inte tänka på hur han kommer vara när jag varit pensionär i 30 år, ja jag tänkte bli runt 95 och ännu vimsigare än vanligt, betalt och klart. Fast jag kanske reinkarneras till Mrs Murphy med tanke på allt jag fått stå ut med i Mr. Murphys våld under min tid på Tellus så jag får roa mig med att jävlas med nån annan stackare som hämnd, medan jag sitter på mitt rosa sockervaddsmoln som är format som en katt-tass och spottar ur sig små söta rosa kattungemoln hej vilt för att retas med folk som inte gillar katter. Besvärliga grannar bestraffas med grå kattmoln som fräser ut tassformade hagel. Då var livet efter detta planerat, fantastiskt.

Den här senaste veckan har nämligen bjudit på såna fåniga saker så jag blir nästan förbannad på mig själv. Jag sitter och maler kugghjulen släta i kraniet när jag ska köra iväg med kollegan bredvid och det inte händer nåt när jag trycker på gasen, inget dragläge hur jag än gör med kopplingen. Ändrar på sätet för att se om jag hittar dragläget då, nä icke. Lägger i en växel… Problem solved. Va fan är mitt problem liksom!? Jag har kört bil fan i mig 24/7 i 9 års tid!

För första gången nånsin, förmodligen för att jag aldrig haft en så dyr och ny bil privat förr, så höll jag på att tanka diesel i min bensinare! Men där var Murphy snäll och fixade så att OK-kortet spottades ut gång på gång innan jag ens fått slå in nån kod. Skulle trycka på ”Betala i kassa” istället och då ser jag att jag av nån jävla anledning ställt mig på diesel/E85-pumpen. Tänk den katastrofen där ni!

Senaste händelsen, häromkvällen, jag skulle hämta vid bussen. En skjuts till Tänndalen och en till Ramundberget, bara av att jag hörde de två byarna så bestämde mitt kranium att jag nog alldeles säkert ska till Tänndalen då das kollegum nog vill hem till völlan efter körningen. Att han sen säger åt mig att det blir tvärtom är väl skit i samma för min hjärna, för den har redan bestämt hur det ska vara, så jag lastar gladeligen folk till Tänndalen och ska till och fara utan den minsta reflektion om att something is wrong with this picture…. Bara att lasta om all packning och folk och göra om göra rätt. Vad är det liksom för närvaro innanför det där benskalet egentligen?! Det är nära till hands att tro att mitt undermedvetna hittat sig en helt ny galax som det helt sonika flyttat till, utan att nämna det för övriga tillbehör.

Beställde lite saker från Supercat.se som kom igår, fanns både för kattdjur och kattgalningar där, så självklart var matte också tvungen att ha egna saker som; kortlek med katter och magneter med öh… katter. Kattdjuren fick underlägg till matskålarna, fiskespö med råtta på som har svans och nos i samma ände!? Och en svaaaanstastisk hängmatta där de kan försvinna ner totalt. Och mamma och pappas platttryne Figge Lilltroll fick en matskål anpassad för platta trynen. Farbror Tilt förlorade vettet fullständigt i den nya korgen och där har han sovit inatt.

Längst ner till vänster är en föraning om hur jag kommer att se ut imorrn då det ska maskeradkallajsas. Ungefär nåt sånt i alla fall, kände mig väldigt fager och vän medan jag höll på. Men skippar peruken då den hade en förmåga att peta ut ögonen på mig och hålla på, så nu ska jag gå och färga håret – ALL IN, as they say. Förmodligen kommer jag att se ut sådär ända till på måndag. Kanske fastnar jag i vinkelvolten och förblir sån fårävvah.

image